Hur tänkte ni när ni valde namn?

[Niyama]

Något jag verkligen tycker om är allitteration, och när både för och efternamn börjar på samma bokstav. Nu får väl någon svensklärare rätta mig om jag uppfattat allitterationer helt fel men jag tänker exempelvis:

Anna Alsin
Melanie Melander
Beata Berg
Walter Wallin
Fredrik Falk

osv.

Ja, kanske inte de bästa av exempel men ändå. Dock har man ju oftast det efternamn man har och det blir ju väldigt begränsande att enbart titta på namn på en bokstav. Men lyckas man kan det ju verkligen bli toppenfint!

Mitt förnamn och efternamn börjar på samma bokstav och jag hatade det alltid. Tycker fortfarande att det är fult men stör mig inte längre. Hade kanske varit bättre med andra bokstäver. När jag tävlade ponny hade dessutom en av ponnyerna ett namn på samma bokstav, och jag tävlade för en klubb som började på samma bokstav. Jag tyckte det lät SÅ fult när allt rabblades i högtalarna .

 

[Bapelsin]

Jag skulle ha hetat Hanna, men farbror snodde det namnet till sin dotter ett par månader innan Så då blev det deras andrahandsval Sandra och tredjehandsvalet i mellannamn. Sedan kom mormor 7 år senare och insisterade på att trycka in sitt tant-namn som mellannamn också och mamma hade väl inte hjärta och säga nej

Vet också att mina föräldrar resonerade så att om deras första barn blev en pojke så skulle barnen få pappans efternamn, och om det blev en flicka så skulle det bli mammas. Nu har jag ju en storebror så det blev pappas -sson namn. Jag är dock den enda i familjen som har kvar det. Bror har gift bort det och pappa likaså, nästan, han har dubbelt nu. Alla småsyskonen styvmors efternamn. Så jag är väl den sista!

Jag skulle också ha hetat ett annat namn, som min mammas tvillingsyster snodde till sitt barn som är ett år äldre än mig

 

[kamomillo]

Jag har aldrig tänkt på att mitt för och efternamn börjar på samma bokstav...

* Jenny *

 

[Bapelsin]

Med första barnet hade jag massor med kriterier bland annat att det skulle vara ett helt vanligt svenskt namn som alla har hört förut och vet hur det stavas, men inte ligga på top 100-listan. Det skulle dessutom funka på engelska och andra språk.
Han fick två andranamn; ett som en ”kändis” jag tyckte om heter och ett släktnamn. Det var viktigt för mig att tilltalsnamnet kom först i ledet, efter att själv ha fått heta mitt andranamn vid alla upprop under hela livet (har mitt tilltalsnamn i mitten av tre).

Med andra barnet var det inte så noga med kriterierna. Vi diskuterade oss fram till hans namn på natten när vi låg på bb och (såklart) inte kunde sova. Tyvärr förväxlas hans namn ofta med ett betydligt populärare namn som är samma fast med en annan första bokstav. Det hade vi inte en tanke på när vi namngav honom.
Även lillebror har två andranamn, ett från en ”kändis” och ett från en släkting. Även här är tilltalsnamnet först i ledet.

Barnen heter Albert och Hilmer (som ofta blir kallad Wilmer).

 

[SaraMara]

Med första barnet hade jag massor med kriterier bland annat att det skulle vara ett helt vanligt svenskt namn som alla har hört förut och vet hur det stavas, men inte ligga på top 100-listan. Det skulle dessutom funka på engelska och andra språk.
Han fick två andranamn; ett som en ”kändis” jag tyckte om heter och ett släktnamn. Det var viktigt för mig att tilltalsnamnet kom först i ledet, efter att själv ha fått heta mitt andranamn vid alla upprop under hela livet (har mitt tilltalsnamn i mitten av tre).

Med andra barnet var det inte så noga med kriterierna. Vi diskuterade oss fram till hans namn på natten när vi låg på bb och (såklart) inte kunde sova. Tyvärr förväxlas hans namn ofta med ett betydligt populärare namn som är samma fast med en annan första bokstav. Det hade vi inte en tanke på när vi namngav honom.
Även lillebror har två andranamn, ett från en ”kändis” och ett från en släkting. Även här är tilltalsnamnet först i ledet.

Barnen heter Albert och Hilmer (som ofta blir kallad Wilmer).

Mäh! Hur kunde ni missa att få en Albert och Herbert?

 

[Bapelsin]

Mäh! Hur kunde ni missa att få en Albert och Herbert?

Och hur många gånger tror du jag har fått den frågan?

Min bästa kompis brorsa döpte sina barn till Hasse och Tage

 

[SaraMara]

Och hur många gånger tror du jag har fått den frågan?

Min bästa kompis brorsa döpte sina barn till Hasse och Tage

Vilken skön snubbe! Heter ena ungen Hasse som "riktigt" namn också, eller kallas en Hans för Hasse? Tage är ett av mina favvo-namn på pojkar, så himla fint.

 

[Bapelsin]

Vilken skön snubbe! Heter ena ungen Hasse som "riktigt" namn också, eller kallas en Hans för Hasse? Tage är ett av mina favvo-namn på pojkar, så himla fint.

Han heter Hasse

 

[SaraMara]

Han heter Hasse

Gud så charmigt! Måste ju vara helt bedårande på en liten kille och lika bra när han blir äldre eftersom det garanterat blivit Hasse ändå...

 

[Malibu_Stacy]

Att ha ett vanligt namn är annars ett bra sätt att få vara anonym. Heter man Anna Svensson så går det inte att googla fram så mycket om en, för det finns så otroligt många som heter så att det svårt att veta vem informationen gäller.

Det här tycker jag är en viktig tanke ändå. Jag gillar att mitt namn är unikt i hela världen, men samtidigt ogillar jag starkt att det är en simpel googling bort att få reda på så mycket information om mig eftersom allt som kommer upp går att knyta till mig, och det kan vara saker från min barndom till var jag jobbar eller bor. Tyvärr förekommer det hot och våld mot personer i mitt yrke/bransch och jag har alltid i bakhuvudet hur lätt det är för någon galning ska söka upp mig.

 

[Imogen]

Med tanke på att det ändå alltid blir smeknamn.

Min pappa har ett typiskt 50-talsdubbelnamn. Något liknande Lars-Erik eller Bengt-Olof. Han har aldrig någonsin haft ett smeknamn! Och då har han ändå både gjort lumpen och spelat lagsport. Men någon ska väl vara undantaget som bekräftar regeln

 

[Imogen]

[

Det här tycker jag är en viktig tanke ändå. Jag gillar att mitt namn är unikt i hela världen, men samtidigt ogillar jag starkt att det är en simpel googling bort att få reda på så mycket information om mig eftersom allt som kommer upp går att knyta till mig, och det kan vara saker från min barndom till var jag jobbar eller bor. Tyvärr förekommer det hot och våld mot personer i mitt yrke/bransch och jag har alltid i bakhuvudet hur lätt det är för någon galning ska söka upp mig.

Håller med om det. När jag gifte mig och bytte efternamn tyckte jag största nackdelen var att jag är den enda i Sverige med mitt namn. Nu är efternamnet vanligare i andra länder så det blir inte så tydligt på Google iaf!

 

[Emtherlia]

Våra kriterier var att det skulle vara ganska kort och utan konstig/påhittad stavning typ. Vi hade två flicknamn som vi valde mellan till slut och några dagar efter hon föddes så bestämde vi vilket vi tyckte passade just henne.

Jag själv har ett halvvanligt (när jag föddes) namn som liknade väldigt mycket ett annat, vanligare namn. Därför blev upprop alltid lite spännande, för alla läste slarvigt och antog att det stod det vanligare namnet och jag fick då gissa mig till att de menade mig när ingen annan räckte upp handen. Mitt namn är betydligt vanligare bland barn idag.

 

[Is]

Haha ja det här med namn. Min sambo hade redan som ung bestämt två namn, ett pojk namn och ett flicknamn, som han väldigt gärna ville ha på sina ev. framtida barn. Båda namnen va kopplad till hanns släkt. Flicknamnet från hans mormor och pojknamnet från en avlägsen släkting som bott i byn men som han aldrig träffat utan bara fastnat för namnet.

Jag va tveksam till speciellt pojknamnet då det är ovanligt och mest förknippad med en barnboksfigur. Men under graviditet höll vi på att rensa ur sambons mammas gamla hus som vi precis hade köpt. I sista skrubben längst in på golvet i en soppåse låg en bunt fisketidningar (sambons absolut största intresse i livet). Alla tidningar var adresserard till just det namnet som sambon bestämt(ingen visste om att tidningarna existerade). Så den skrockfulla sidan av mig bestämde att det nog va ödet ändå
Åh en pojke blev det somsagt någon månad senare och kundå då inte tänka mig nått annat namn.
Nu väntar vi vårt andra barn och blir det en pojke så riskerar denne nog bli namnlös har bara sambons flicknamn och jag känner att är namnet så speciellt för honom har jag ingen anledning att protestera då jag inte har något eget utvald favorit.

Sonen fick min fars släktnamn i mellannamn, farmorn ville att vi skulle lägga till ett släktnamn från hennes sida men jag och sambon var rörande överens om att fler namn va överflödigt.
Hur det bli med mellan namn den här gången visar sig när hen är född

 

[Is]

Nu vill inte jag ha barn men namn är ju kul!

Jag som rest mycket och immigrerat osv så vore det viktigt för mig att barnet inte har för många namn samt inte å ä eller ö i namnet. Jag har ett dubbelnamn med bindestreck, det är krångligt nog ibland. Är glad över att jag aldrig behövt krångla med å ä ö i alla fall

Haha tänker när jag efter gymnasiet for till USA för att jobba som lägerledare. Jag delar inga namn med min mamma och skulle vid ett tillfälle bokstavera för en amerikansk sekreterare via telefon hur hon skulle skriva min mammas för och efternamn som sammanlagt innehåller både Å,Ä och Ö - kan bara enas om att det är krångligt.

 

[Ms_Antrop]

Jag är väldigt förtjust i lite ovanligare namn, ville inte ha något vanligt och poppis så att det finns 3 i varje klass som heter (jag själv heter Anna och är född 85 - det finns det jäkligt många till som gör kan jag säga ).
Jag hade massor med underliga förslag och maken var väl inte helt förtjust, men sen när det blev lite kaos när hon föddes och jag fick se henne i typ 30 sekunder innan hon skulle flygas med helikopter till Uppsala så sa jag: Hon ser ut som en Pixie.
Så då blev det så
Min andra favorit var Devin, men det verkar folk så negativa till för att de dels tycker att det är ett killnamn och dels att det låter som Devil. Jag håller inte med, men nu såg barnet ut att heta Pixie så nu heter hon det

I mellannamn heter hon Viola efter min mormors mor (jag, min mamma och min mormor heter/hette också det i mellannamn) och Helmi efter makens mormor - vilket föriövrigt var ett av namnen jag hade på min korta lista av namn, men maken förknippade det för mycket med en gammal tant

I efternamn fick hon heta makens, då heter hon samma som sina syskon. Och vi är ju gifta så jag heter dubbla efternamn. Jag har ett finsk efternamn som egentligen inte är ett dugg svårt att stava till men folk gör det svårt, så jag får jämt bokstavera och tänkte att hon skulle slippa ha både ovanligt för- och efternamn....Men jag tycker också att det är lite synd. Menmen, hon kanske vill byta när hon blir äldre också, det vet man ju inte.

Min make är förresten inte främmande för att döpa barn till ovanliga namn: Hans förstfödda son är född -95 och heter Börje!
(Gissa vilken Börje han är döpt efter? Ledtråd: Min make är född -69 och är från Kiruna)

 

[Ms_Antrop]

Hur ser det ut med Anna nu för tiden, nån som vet? Döps barn till det? Jag tycker att det är ett hemskt fint namn men bör väl klassas som ett utav Sveriges allra vanligaste.

I min ridgrupp på ridskolan är vi 7 st totalt - och 3 st Anna Men då är ju det en vuxengrupp, där jag är yngst av Annorna (född -85). Statistiken nu på nyfödda/små barn har jag ingen koll på, men vanligt på vuxna är det nog

 

[Voeux]

Det här tycker jag är en viktig tanke ändå. Jag gillar att mitt namn är unikt i hela världen, men samtidigt ogillar jag starkt att det är en simpel googling bort att få reda på så mycket information om mig eftersom allt som kommer upp går att knyta till mig, och det kan vara saker från min barndom till var jag jobbar eller bor. Tyvärr förekommer det hot och våld mot personer i mitt yrke/bransch och jag har alltid i bakhuvudet hur lätt det är för någon galning ska söka upp mig.

Förstår verkligen det! Dejtade en kille för länge sen som hade ett unikt namn, och som dessutom varit en riktig partyprisse i sin ungdom. Så han hade tagit sig tid att ringa runt och försöka få bort mingelbilder från stureplan.se osv. Visserligen inga konstiga bilder så, men efter 30 kanske man inte vill identifieras med sin ungdom längre. För egen del hittar man mig inte eftersom jag har Sveriges vanligaste efternamn

Det är dock 16 personer i Sverige som har mitt blivande efternamn, så jag blir väl den 17:e då och våra eventuella framtida barn därefter. Så de kommer nog inte undan att ha ett väldigt sökbart namn, nästan oavsett vilket förnamn vi skulle välja till dem.

 

[julgrisen]

Det här tycker jag är en viktig tanke ändå. Jag gillar att mitt namn är unikt i hela världen, men samtidigt ogillar jag starkt att det är en simpel googling bort att få reda på så mycket information om mig eftersom allt som kommer upp går att knyta till mig, och det kan vara saker från min barndom till var jag jobbar eller bor. Tyvärr förekommer det hot och våld mot personer i mitt yrke/bransch och jag har alltid i bakhuvudet hur lätt det är för någon galning ska söka upp mig.

Så är det verkligen, jag har funderat på att ge våra barn min sambos efternamn istället för mitt för att vi inte ska kunna kopplas ihop utifrån mitt jobb på socialtjänsten. Det känns ju himla sorgligt att man ska behöva tänka så!

 

[Kiwifrukt]

Jag har inga barn, men tycker det är så intressant med namn. Jag hade undvikit namn som ligger på tio-i-topp-listan, eftersom jag var en av dem som genomled hela grundskolan som en av två med samma namn. Lägg dessutom som grädde på moset till att vi hade två (TVÅ!) "dubbletter" till i vår klass bland tjejerna, och dessa tre namn lät väldigt snarlika. Lärarna hade fruktansvärda problem med att hålla isär vem som var vem. Jag hatade att kallas "Emma S" (heter varken Emma eller ett efternamn på S, men ni fattar principen). Till råga på eländet fanns det även en tjej med samma namn som mig i min ridgrupp på ridskolan och jag slapp alltså inte vara en av två där heller. Då försökte ridläraren ropa namnen på hästarna istället, men eftersom det fanns både ett barn och en häst som hette Rebecka blev det ännu mer förvirrande och funkade inte det heller, så det blev "Emma S" igen, till min stora förtret.

Jag kan även slå ett slag för att rimvänliga namn inte är så roligt. En nära anhörig har ett av de där allra värsta namnen, och har fått utstå så mycket skit under framför allt högstadiet för det. Långt efter att Lisa-fisa och Kajsa-bajsa slutat vara roligt alltså, det är väl något som mest roar sjuåringar. Initialerna kan också vara en klass för sig. Vår lärare försökte komma runt det där med alla dubbletterna i vår klass ett tag genom att använda initialer istället, det var en kille som hade initialerna CP och det utlöste ju givetvis en fruktansvärt terror av diverse omogna personer i klassen. (Nu gick jag i högstadiet i början av 2000-talet, så jag hoppas verkligen vissa saker faktiskt förändrats dock.) Stackars killen hade ett namn som uttalas som K och som lika gärna kan stavas med K, hans skolgång kanske hade varit lite enklare om han fått den stavningen.

Annars är mina restriktioner kring namn mest att det ska funka hyfsat internationellt (det gör inte mitt efternamn, som innehåller åäö), men det ska inte vara amerikaniserat in absurdum, och det ska funka med mitt icke-internationella efternamn. När man som jag passerat 30, så finns ju även risken att den man träffar redan har barn, då tycker jag att det är ganska viktigt för mig att syskonens namn också passar bra ihop (och inte att det blir en Elsa-Nova-Lou och en Birger liksom).

Jag har tre namn, ett förnamn som mina föräldrar valde utan historia bakom, och sen ett släktnamn från pappas sida och ett från mammas. Mina syskon har samma princip. Vi fick pappas efternamn, som är ovanligare. Det är en fin princip som jag gärna hade tagit efter själv, både att välja varsitt släktnamn och kanske även att barnet skulle ha bådas efternamn. Jag tyckte inte om mina gamla ärvda namn när jag växte upp, minns att jag var så avundsjuk på en kompis som hade så fina, romantiska namn som låg i tiden, men som vuxen uppskattar jag faktiskt att namnen gått i släkten. Det är ju inte så ofta man flashar med mellannamnen ändå, typ hos tandläkaren.