Hur tänkte ni när ni valde namn?

[lilleknodd2]

Jag nämnde ett utav mina favoritnamn till en vän här om dagen och hon sa: "Ja, det är fint, men jag har minst två i varje klass som heter så" (hon är lärare). Ibland hör jag även väldigt unika namn och personer som förfasar sig över hur man kan ha valt något så udda. En del verkar tänka på hur namnet fungerar på andra språk, exempelvis engelska, i en mer internationell värld. Hur tänkte ni när ni valde namn och vad var viktigt för er?

Valde ni ett mellannamn? I så fall vilket namn blev det, bara ett annat namn som ni gillade eller någon släktings namn?

Tänkte ni någonting på hur namnet passade ihop med efternamnet, eller fick det stå helt separat?

(Jag är inte med barn, men tycker att det är kul att fundera lite på och hoppas att det blir aktuellt att välja ett barnnamn inom närmsta åren för vår del)

Barn nummer ett heter Leah. Vi var helt icke överrens om namn under hela graviditeten (visste att det var en tjej efter rutinultraljudet). Jag nämnde namnet Leah medan jag låg i badet med värkar och en liten Leah blev det. Hon heter Felicia Elina som andra namn. Felicia för att sambon tjatat om det namnet under flera månader och Elina då jag heter det i andranamn.

Barn nummer två heter Liam. Det är "mitt" namn ända sen dottern föddes då jag tycker det . Om vi nån gång skulle få en kille har jag hela tiden sagt att han ska heta Liam. Han heter John Gabriel i andranamn. John efter sin pappa som heter samma sak och Gabriel för att vi båda tycker att det är fint.

 

[BernT]

Jag ville döpa till Bianca för det är fint. Det blev inte Bianca..

 

[Poison-heart]

När vi valde namn till sonen så tänkte vi att vi ville ha ett fint, hyfsat lätt namn att säga som även låter bra på engelska. Sen skulle det ju passa ihop med efternamnet också. Vi ville inte att någon i våran närhet skulle ha namnet redan men heller inte att det skulle vara väldigt ovanligt. Vi tänkte också på att det inte skulle vara lätt att hitta på smeknamn.

Mellannamnet blev ett släktnamn som finns både på min mor och fars sida som även passade bra ihop med både förnamn och efternamn.

 

[Energi]

Första barnet heter ett fornnordiskt namn på S, har alltid velat ha en son med det namnet. Två mellannamn, efter barnets morfar och farfar.

Andra barnet var svårare. Vi ville fortsätta på samma fornnordiska tema men hittade inte riktigt rätt. Till slut enades vi om två namn och ut kom en dotter, även hon fick ett namn på S. Till skillnad från sonen som har sitt namn på namntoppen så delar dottern namn med totalt 14 andra i Sverige.

Hon har mellannamn efter pappans mormor och ett ihopmixat namn av alla kvinnor på min mammas sida plus min farmor.

Det viktigaste för oss var att namnen skulle ha två stavelser och passa ihop med efternamnet. Det skulle gärna vara lite unikt men inte konstigt eller påhittat.

 

[Lickety]

Jag nämnde ett utav mina favoritnamn till en vän här om dagen och hon sa: "Ja, det är fint, men jag har minst två i varje klass som heter så" (hon är lärare). Ibland hör jag även väldigt unika namn och personer som förfasar sig över hur man kan ha valt något så udda. En del verkar tänka på hur namnet fungerar på andra språk, exempelvis engelska, i en mer internationell värld. Hur tänkte ni när ni valde namn och vad var viktigt för er?

Valde ni ett mellannamn? I så fall vilket namn blev det, bara ett annat namn som ni gillade eller någon släktings namn?

Tänkte ni någonting på hur namnet passade ihop med efternamnet, eller fick det stå helt separat?

(Jag är inte med barn, men tycker att det är kul att fundera lite på och hoppas att det blir aktuellt att välja ett barnnamn inom närmsta åren för vår del)

Vår kravlista:
* Något vi båda gillade
* Något om funkar på engelska och finska utan konstigheter
* Hyfsat vanligt (mitt önskemål, eftersom jag heter ovanligt och svårstavat)
* Hyfsat ovanligt (makens önskemål som heter vanligt och lättstavat) - vi kom närmare mitt önskemål

Mitt favoritförslag fyllde kriterierna ganska bra och hade som bonus att det råkade vara släktnamn från farfarsfar - det avgjorde saken
Maken fick sitt favoritförslag som andranamn.

 

[Fille]

Jag har alltid tänkt att jag vill att en ev son ska heta casper cornelis, med cornelis i tilltalsnamn. Sambon gillade som tur var cornelis, dock inte casper, så fick bli jonathan i mellannamn när sonen föddes. Min bror heter jonathan i tilltalsnamn och min sambo heter det i mellannamn, så passade bra!

 

[LadyCovergirl]

Vi ville ha ett ovanligt tilltalsnamn utan att det är konstigt eller märkligt på något sätt. Både jag och pappan har ovanliga namn som vi brukar få bokstavera men vi såg det inte som en nackdel (Det är faktiskt väldigt praktiskt att kunna presentera sig med enbart förnamn )

Jag hade flera namnförslag som pappan sa nej till. Sen såg jag ett namn jag gillade i en TV-serie och det nappade han på. Namnet är danskt men hon har danskt påbrå inklusive efternamnet så det passar bra. Hon kommer garanterat få sina namn försvenskade lite då och då men det är ju sånt som händer.
Hon har ytterligare ett efternamn och vi valde ordning efter vad som lät bäst.

När det gäller övriga förnamn fick hon en variant av min mammas namn, engelskt uttal, samt sin pappas mormors namn, utan ändring. Båda är namn vi gillar, inte "bara för att".

 

[Pengy]

Vi ville inte ha något namn från vår generation utan fastnade för ”gamla” namn. Det skulle helst inte vara allt för populärt, inte vara med på topp 20 på namnlistan.

Första barnet heter Walter- vilket nu ligger på topp 20 listan men gjorde inte det när han fick sitt namn
Andra sonen heter Eskil- lite ovanligare. I alla fall just nu, får väl se vad som händer längre fram.

Mellannamnen är släktnamn, jag är ganska noga med att mellannamnen ska komma från släkten då jag tycker det är kul att de namnen berättar någon form av ”historia”.

 

[athena_arabians]

@Voeux: Jag har heller inte barn men vet hur mina föräldrar tänkte. Mamma ville ha namn som finns i almanackan och att jag skulle ha mellannamn (hon har ett dubbelnamn och inget "hemligt" namn och hon tyckte det var så tråkigt ) och pappa ville ha släktnamn. Alla mina namn finns i släkten (en del på båda sidorna) och är vanliga svenska namn även om mitt tilltalsnamn inte ett av de allra vanligaste. Jag fick rysningar när jag hittade en kvinna ett par generationer bakåt på min pappas sida som hade exakt samma förnamn och efternamn

Min mamma har ett extremt ovanligt efternamn som är hopplöst att stava (bevisligen... med tanke på mängden kreativt adresserad post hon har fått...) så jag är rätt glad för mitt väldigt vanliga -sson till efternamn som dessutom funkar på engelska.

 

[Pengy]

Och fler får ju ta och skriva vad barnen heter Sitter ju här skitnyfiken och försöker lista ut vad vissa kan heta

 

[LadyCovergirl]

Och fler får ju ta och skriva vad barnen heter Sitter ju här skitnyfiken och försöker lista ut vad vissa kan heta

Jag funderade på det men ingen annan gjorde ju det
Min dotter heter iaf Mathilde Rose Cyrene Nyqvist Nielsen

 

[KarinStarfighter]

Jag och sambon gillar båda två lite äldre namn. Vi har liksom i grund och botten samma smak. Vi gick igenom topp 100 och namnsdagskalendern och fick ihop en lista med namn som vi båda kunde tänka oss. Gärna inte för långa namn eller namn som ger upphov till smeknamn. Sen ska namnet såklart passa med efternamnet.

Sonen heter ett namn som finns med på topp 50-100. Andranamn valde vi släktnamn som vi gillar. Min farfars andranamn och sambons förnamn (som jag inte gillar så värst mycket, haha)

Dottern har också fått ett äldre namn som ligger strax utanför topp 10. I mellannamn min farmors namn och mitt andranamn. När vi fick barn två kändes det också viktigt att namnet klingade bra med sonens namn

 

[Voeux]

@Voeux: Jag har heller inte barn men vet hur mina föräldrar tänkte. Mamma ville ha namn som finns i almanackan och att jag skulle ha mellannamn (hon har ett dubbelnamn och inget "hemligt" namn och hon tyckte det var så tråkigt ) och pappa ville ha släktnamn. Alla mina namn finns i släkten (en del på båda sidorna) och är vanliga svenska namn även om mitt tilltalsnamn inte ett av de allra vanligaste. Jag fick rysningar när jag hittade en kvinna ett par generationer bakåt på min pappas sida som hade exakt samma förnamn och efternamn

Min mamma har ett extremt ovanligt efternamn som är hopplöst att stava (bevisligen... med tanke på mängden kreativt adresserad post hon har fått...) så jag är rätt glad för mitt väldigt vanliga -sson till efternamn som dessutom funkar på engelska.

Jag skulle ha hetat Hanna, men farbror snodde det namnet till sin dotter ett par månader innan Så då blev det deras andrahandsval Sandra och tredjehandsvalet i mellannamn. Sedan kom mormor 7 år senare och insisterade på att trycka in sitt tant-namn som mellannamn också och mamma hade väl inte hjärta och säga nej

Vet också att mina föräldrar resonerade så att om deras första barn blev en pojke så skulle barnen få pappans efternamn, och om det blev en flicka så skulle det bli mammas. Nu har jag ju en storebror så det blev pappas -sson namn. Jag är dock den enda i familjen som har kvar det. Bror har gift bort det och pappa likaså, nästan, han har dubbelt nu. Alla småsyskonen styvmors efternamn. Så jag är väl den sista!

 

[Elo]

Sen: om man tycker sig hitta ett nytt hippt namn eller stavningsvariant på ett namn, se till att det följer stavnings/uttalsregler.

Hittade en Cevin (C före E blir S). Frågade föräldrarna lite hur de tänkt. Fick svaret att ja, vi har bestämt att det skall uttalas som Kevin, även om det står Cevin, och det gör det, för vi har bestämt det.

 

[Jenka]

Sonen har fått namnet som pappan bestämt för 10-15 år sen att han skulle ge sitt barn (tur att jag gillade det då ). Två släktnamn som andranamn, ett från varje sida. Topp 10 året innan.

Dottern har ett äldre namn vi valt för att det är fint men är väl i princip ett släktnamn numera. Ett andranamn efter min mormor och ett som "bara" är fint. Ligger i nedre delen av topp 100.

De har två efternamn då vi är ogifta.

 

[Mabuse]

Jag nämnde ett utav mina favoritnamn till en vän här om dagen och hon sa: "Ja, det är fint, men jag har minst två i varje klass som heter så" (hon är lärare). Ibland hör jag även väldigt unika namn och personer som förfasar sig över hur man kan ha valt något så udda. En del verkar tänka på hur namnet fungerar på andra språk, exempelvis engelska, i en mer internationell värld. Hur tänkte ni när ni valde namn och vad var viktigt för er?

Valde ni ett mellannamn? I så fall vilket namn blev det, bara ett annat namn som ni gillade eller någon släktings namn?

Tänkte ni någonting på hur namnet passade ihop med efternamnet, eller fick det stå helt separat?

(Jag är inte med barn, men tycker att det är kul att fundera lite på och hoppas att det blir aktuellt att välja ett barnnamn inom närmsta åren för vår del)

Vi valde namn som båda gillade, och som lät bra tillsammans med efternamnet. Jag tycker det låter bättre om för- och efternamn passar ihop. Andranamnet är släktnamn, och valt dels efter släktingen, dels för att det lät bra med de andra namnen.

Vi tänkte väl inte direkt på att det skulle vara internationellt, men det slutade med att båda barnen har bibliska namn, så de funkar ju internationellt också. Dock är efternamnet jättesvenskt och komplett omöjligt för icke-svenskar att uttala eller stava, så det där internationella är ändå kört.

Att ha ett vanligt namn är annars ett bra sätt att få vara anonym. Heter man Anna Svensson så går det inte att googla fram så mycket om en, för det finns så otroligt många som heter så att det svårt att veta vem informationen gäller.

 

[Energi]

Och fler får ju ta och skriva vad barnen heter Sitter ju här skitnyfiken och försöker lista ut vad vissa kan heta

Vill SÅ gärna skriva ut namnen pga älskar dom, men eftersom dom är ensamma i Sverige med kombinationen av namn så känns det så privat. Är man suuuupernyfiken kan jag svara i PM

 

[SaraXX]

Vill SÅ gärna skriva ut namnen pga älskar dom, men eftersom dom är ensamma i Sverige med kombinationen av namn så känns det så privat.

Samma med mina barns namnkombinationer.

 

[sicx]

Då jag är en Harry Potter-nörd av rang var ett av mina önskemål (krav!) att ongen skulle ha ett namn från HP. Inte som tilltalsnamn men det skulle vara med. Jag hade Luna och Albus som favoriter.

Tilltalsnamnet skulle funka på svenska och engelska utan krångel, skulle vara kort nog att inte behöva göras smeknamn av och vara "ovanligt" nog att inte vara med på "populäraste namn-listor". Där hade vi Ki, Zelda och Sam som alternativ vi verkligen gillade.

Jag var ju säker på en kille så hade ställt in mig på en Sam men nä, ut kom en svinglad liten Zelda. Hon fick ett släktnamn också då min släkting förlorade sin dotter och vi ville, med deras tillåtelse, föra vidare hennes namn.

 

[nejlica]

Vi läste listor och funderade massor bägge två. Slutade med en lista som mest innehöll namn som nästan alla hade gemensamt att de var relativt korta (4-5 bokstäver, två stavelser) och slutade på A

Innan förlossningen hade vi ett varsitt namn vi båda gillade. När jag fött ungen tyckte jag att jag kunde få välja mitt och barnmorskorna höll med mig, så så blev det Tycker makens förslag är jättefint också, och hoppas på en lillasyster nån gång så att vi kan använda det också Det som det tillslut blev hade jag träffat en liten jättegullig tjej som heter och liksom fått en positiv vibe av, men vi kände ingen som heter så eller hade några negativa kopplingar till namnet, vilket också uteslöt många egentligen fina namn.

Mellannamnen då, ett är från makens mormor. Jag tycker namnet är jättefint och maken pratar alltid så fint om mormor så det kändes perfekt. Och så min mammas tilltalsnamn, hon är jätteglad över det och världen bästa mamma, och namnet faller inom samma kriterier som vi valde tilltalsnamn utifrån så det kändes också rätt

Efternamnet är mitt "flicknamn" som även maken tog när vi gifte oss. Kändes viktigt på något vis att vi heter samma hela familjen.