E
exclusivef
I min omgivning kan jag konstatera att det finns många olika sätt att motivera när man betäcker ston som kanske inte borde betäckas. Ston med återkommande skador och bevisat dålig hållbarhet, som på goda grunder kan misstänkas ha sin grund rent genetiskt, ston som man själv anser har den absolut bästa härstamningen för att ta föl på (trots att andra kanske ser det mera nyktert) ston med psyken som inte är vad man ärligt vill ha, för att ta några exempel.
Ni som skriver här och sysslar med avel, handen på hjärtat, hur tänker ni? Är det hållbara, bra ston ni pratar om när ni ska betäcka? Eller ston med skador och osäker prognos och kanske vad andra skulle anse som mindre lämpliga psyken?
Jag har själv tagit föl på ett par ston tidigare och jag vet hur lätt det är att vilja ha en avkomma på sina som man själv tycker fina ston. Men ingen av dessa var skadad eller hade haft skador och det jag ser omkring mej nu är nästan som att dräktighet är en del av en konvalecens, eller som ett alternativ till att ta bort ett sto som i princip bevisat att det aldrig kommer att hålla och det gör mej upprörd.
Ni som skriver här och sysslar med avel, handen på hjärtat, hur tänker ni? Är det hållbara, bra ston ni pratar om när ni ska betäcka? Eller ston med skador och osäker prognos och kanske vad andra skulle anse som mindre lämpliga psyken?
Jag har själv tagit föl på ett par ston tidigare och jag vet hur lätt det är att vilja ha en avkomma på sina som man själv tycker fina ston. Men ingen av dessa var skadad eller hade haft skador och det jag ser omkring mej nu är nästan som att dräktighet är en del av en konvalecens, eller som ett alternativ till att ta bort ett sto som i princip bevisat att det aldrig kommer att hålla och det gör mej upprörd.