Hur tacklar jag mina problem vid uteritt?

[GotAsecret]

Jag är ganska feg av mig som ryttare - men har nu hittat en häst som är helt underbar!

Så det är inte HON som är problemet vid uteritter, utan jag!
För där vi rider måste man antingen:
- rida på en smal väg där man knappt kan möta en bil (hästen är trafiksäker!)
- rida över en å, precis vid en fors, på en vägbro (jag är livrädd för vatten, hästen går bara)
- rida förbi ett flak som står parkerat med typ 40 cm passage på sidan (hästen går om jag bestämmer mig, men jag fegar och då märker hon det och går inte.)
- rida över ett dike (jag tappar väldigt lätt balansen)
Och så vidare.

Kort sagt så möter man något av problemen vart man än rider
Jag VET ju att hon fixar det - men hur ska jag? Med sällskap är det inga större problem men man kan ju inte räkna med sällskap jämt heller...

Så vad tror ni? Fegsnöre runt halsen på hästen? Ett rejält mantag och blunda? Ren viljestyrka att ta sig förbi? (hur får man sådan?) Eller "kasta hjärtat över hindret och hoppa efter"?

Hur gör ni när ni utsätts för obehagliga ridsituationer? Oväntade eller väntade?

Alla tips, tankar och idéer är välkomna!

Hittills har jag faktiskt övervunnit 2 rädslor redan; Rida ut själv i alla gångarter och galoppera på öppna fält!
Vi har ju även ridit över ån några gånger och jag har klarat det trots att jag varit rädd...så jag VET ju att det går, om jag har sällskap - men hur klarar jag det ensam?

Nog med svammel

 

[Bellini]

Sv: Hur tacklar jag mina problem vid uteritt?

Hej!
Har inte exakt samma problem som dig men känner igen mig bitvis!

Innan har jag inte varit rädd alls utan bara ridit och tagit det som det kommer.

Jag har blev lite nervös efter att jag satt på en häst som stod på bakbenen och slog över. Hästen ramlade på mig men jag klarade mig utan brutna lemmar, bara ett knäckt självförtroende och blåmärken fick jag. Detta var ca 3 år sen.

Red mitt snälla sto efter det och det blev bättre med tiden.

Men igår gjorde jag en rejäl vurpa (hade inte ramlat av sen den gången för 3 år sedan). Skulle gå över ett dike (har varit lite rädd för att hoppa diken innan men även det hade blivit ganska bra), och hästen hoppar över stort och flyger efter det typ 3 meter upp i luften . Jag landar på huvudet och hör hur hjälmen krasar och slår sen över på rygg. Hästen sprang hem.

Klarade mig bra denna gång också, bara ont i huvudet och en blå rygg

Imorse gav jag mig ut och hade bestämt att det där diket ska jag över, punkt! Det är inte alls djupt och hästarna kan lätt gå över.
Jag tvingade mig själv helt enkelt. Först hoppade jag av och gick över ett par gånger. Sen hoppade jag upp och styrde rätt på i skritt. Hästen hoppar och börjar busa lite, men jag är beredd och ryter i så hela byn hör samtidigt som jag tar tag och drar upp huvudet på honom.
Sen när jag ska över åt andra hållet, det jag ramlade av åt igår, kom bilder av hur jag åker i backen igen.
Ännu en gång tvingar jag mig själv och tar ett djupt andetag. Och vips så är vi över.
Då har jag insett att jag faktiskt klarar det och vi går över 6 gånger utan problem

Nu efteråt känns det inte alls så farligt och jag är faktiskt stolt över mig själv.

Nu har du ju en snäll och lugn häst så jag skulle tipsa om att du upprepar saken flera gånger i rad. T.ex. gå förbi flaket fram och tillbaka tills det känns bra och du ser att du klarar det och att inget farligt händer. Ta gärna med en vän som går med dig i början.

Ju fler gånger du kommer förbi desto lättare kommer det kännas med tiden

 

[Zephira]

Sv: Hur tacklar jag mina problem vid uteritt?

Tänk inte så mycket på vad som SKULLE KUNNA hända! Var mer i nuet och ta problemen vartefter de kommer. Än så länge har ju inga problem kommit eller hur?
Att stressa upp sig vid en viss situation även med en äldre häst som varit orädd innan kan resultera i att hästen spänner sig och blir rädd därför att det är dessa signaler ryttaren skickar ut vid exakt samma ställe varje gång.
Vi ryttare sabbar för hästarna genom att tänka "om", "utifall att" osv.
Djur gör inte det, de löser situationerna när de uppstår. (Till viss nackdel ibland kan man ju förvisso hålla med om... )

Jag har en unghäst som inte är så van vid allt som rör sig ute i naturen, inne i samhället eller ens inne i ridhuset. Står en dörr öppen och det är mörkt ute så ser han spöken.
Denna häst är oerhört lyhörd och skärpt på alla sätt och vis, därför är det extra viktigt att jag som ryttare dels lever i nuet och inte "triggar igång" dessa effekter men också ignorerar när något händer. Flyger en fågel upp ur buskarna så flyger hästen i luften första gången, anammar jag då mitt "pokerface" så flygs det inte lika mycket i luften nästa gång, ännu mindre gången därpå för att avslutningsvis inte hända alls.
Man måste som ledare "smitta av sig" tryggheten till hästen för att denne ska bli lugn eller förbli lugn (aldre häst).

Det är svårt, men efter att ha varit med om ett antal scenarior så inser man att det händer oftast inget allvarligt även om hästen skenar, stegrar eller bockar. Man sitter oftast kvar och vet man detta så är det lättare att inte bli rädd eller oroa sig.
Man får som ryttare helt enkelt aldrig vara räddare än hästen...

Lycka till med uteritterna!

 

[lobell]

Sv: Hur tacklar jag mina problem vid uteritt?

Känner igen mej lite.
Vi har också en del " störande moment " på vägen till ridturerna.

Min lösning var westernsadel !

För att komma in i skogen bakvägen så måste vi upp i en hage och över ett rejält dike, där hästarna blir så uppspelta att de dessutom gärna galopperar en bit för att de älskar skogen.
Nu med westernsadeln så känns det helt ok. Bara att ta tag i hornet och ställa sig upp lite.
Inne i skogen har det dessutom varit ganska lerigt ett tag och där hoppar gärna hästarna till för att undvika de värsta pölarna. Bara att ta en hand på hornet så sitter man säkert.

I höstas fick min häst för sig att man kunde trava i alla backar , även nerför, vilket jag hatar. och såklart har vi backar överallt här, så hur man än rider så kommer de för eller senare, men med hornet så känner jag mej säkrare, kan slappna av och nu har hon slutat springa.

Våra hästar har stått mycket i vinter så de har ju en del att ta igen nu och min springer gärna så fort hon får chansen, särskilt om jag kortar tyglarna vilket jag gör i reflex om jag tror att hon ska springa. Men nu slappnar jag av , och känns det som att hon ska springa så lutar jag mej tillbaka och en hand vid hornet.

Nästa projekt för mej är att få iväg henne ensam, vilket just nu inte funkar så bra. Men jag ska inte ge upp för nu känner jag mej säkrare i denna sadel.
Så hos mej handlar det om min rädsla, inte hästens för hon bryr sig inte om nåt.
Men med en stel och feg matte så försöker man ju lite såklart

 

[Buck]

Sv: Hur tacklar jag mina problem vid uteritt?

kasta hjärtat över hindret och hoppa efter har fungerat för mig^_^. + en otrolig sadel som man sitter som berget i, det må vara en vanlig hoppsadel men den är så gudomligt bekväm och stabil.
sen så får man ta lite i taget.

men om du rider på den smala vägen så sätt på dig en "här rider jag och bilister får akta sig" min, på vår grusväg (avskiljd 70väg där det är mycket få bilister men det finns de som använder vägen som genväg och kör fort då.) så brukar jag rida mitt i vägen och inte vika av förens jag ser att bilisten sacktar in, och om de inte gör det så gäller det att vara snabb undan^_^. hästen bryr sig inte men det är aldrig roligt att möta en bil i hög hastighet. om man går ut låångt i kanten så saktar flera bilister inte ens ned. men om man går mitt i vägen så ser de en och förstår att man ska sakta ner. det är också bra att klä på sig mycket reflexer då man rider på vägar, även om man rider mitt på dagen på sommaren.

 

[GotAsecret]

Sv: Hur tacklar jag mina problem vid uteritt?

Problemet är att damen (som inte är min, alltså använder jag den utrustning som finns) inte har så bråttom, vettefan om vi skulle hinna undan utan att hon kastar sig och jag flyger av (nu gör hon ju inte sådant, men det är nog enda sättet för henne att hinna)

Tack och lov så kör de flesta respektfullt på den vägen då vi är många som rider, och flera av oss är barn...men en bredare bil, eller värst av allt - skolbussarna, är ett helvete att möta!
Bussarna har kommit både fram och bakifrån ett par gånger men första gången så såg den oss på långt håll och väntade i en korsning tills vi kom förbi!

Andra gången kom den bakifrån så då styrde jag ut hästen på ett fält som var precis bredvid vägen och då gick det ju bra...några minuter senare kom den tillbaka och då var vi tack och lov vid en ficka så vi kunde stanna där, med en bil precis framför så det hade ju varit lagom kul om hon blivit rädd...men det blev hon inte

Vägen har också många backar och skymda kurvor, så den är verkligen inte rolig.
Men ja jag antar att jag får köra med "kasta hjärtat..." framöver, hon GÅR ju om jag ber henne och inte tvekar själv...

Fan att man ska vara så feg trots en så underbar häst!

 

[Fozzie]

Sv: Hur tacklar jag mina problem vid uteritt?

Tips som jag brukar göra.

Ett handtag i sadlen (tips: ta en pelhamdelta och fäst i ringarna fram på sadeln, perfekt handtag) bestäm dig för att nu går vi och "blunda och håll i dig", eller så sitt av och gå förbi om det blir för hemskt. Så stressar ajg inte upp hästen.

Min häst är också jäkligt snäll rent ut sagt men jag är Så harig jag

 

[Salasolen]

Sv: Hur tacklar jag mina problem vid uteritt?

Du har ingen som kan rida med som sällskap? Någon som kan lugna dej i stressade situationer?! Själv blev jag halvt tvingad över en vidrig bro igår... huuuuu . Sa till tjejen framför jag tänker stanna och hoppa av, hon säger inget och fortsätter skritta när vi närmar oss bron säger hon: vi travar över! och börjar trava.... då var det lixom bara blunda och följa efter (stackars min häst höll oxå på att dö då det är en rejält hög bro som går över motorväg och människan uppepå henne bekräftade hennes farhågor med sitt huperventilerande....) Såhär i efterhand är jag glad att hon tvingade mej över, när vi gick tillbaka över bro kunde jag nästan hålla andningen i schak!

 

[Enya]

Sv: Hur tacklar jag mina problem vid uteritt?

Problemet är att damen (som inte är min, alltså använder jag den utrustning som finns) inte har så bråttom, vettefan om vi skulle hinna undan utan att hon kastar sig och jag flyger av (nu gör hon ju inte sådant, men det är nog enda sättet för henne att hinna)

Tack och lov så kör de flesta respektfullt på den vägen då vi är många som rider, och flera av oss är barn...men en bredare bil, eller värst av allt - skolbussarna, är ett helvete att möta!
Bussarna har kommit både fram och bakifrån ett par gånger men första gången så såg den oss på långt håll och väntade i en korsning tills vi kom förbi!

Andra gången kom den bakifrån så då styrde jag ut hästen på ett fält som var precis bredvid vägen och då gick det ju bra...några minuter senare kom den tillbaka och då var vi tack och lov vid en ficka så vi kunde stanna där, med en bil precis framför så det hade ju varit lagom kul om hon blivit rädd...men det blev hon inte

Vägen har också många backar och skymda kurvor, så den är verkligen inte rolig.
Men ja jag antar att jag får köra med "kasta hjärtat..." framöver, hon GÅR ju om jag ber henne och inte tvekar själv...

Fan att man ska vara så feg trots en så underbar häst!

Lita på "din" häst, lita på att hon klarar det, lita på att hon inte bryr sig- då blir det lättare just så. Jag har världens mest trafiksäkra häst känns det som Han går fram överallt, förbi stora lastbilar, vrålande motorcyklar, enorma lantbruksmaskiner och bilar och vad som helst som kommer på vägarna. Utan att blinka. Och jag är så otroligt glad för det!! Däremot tycker hon att det är lite obehagligt sådär att gå bredvid vatten, men hon går trots allt, men glor lite extra så att vattnet inte hoppar upp och biter henne i röven

Så för din del är detn og det som du var inne på, att bara GÖRA de sakerna du är rädd för. Gång på gång på gång tills du inte är rädd mer Lycka till!

 

[Elina8]

Sv: Hur tacklar jag mina problem vid uteritt?

"Jag kan flyga, jag är inte rädd!"

Du måste intala dig att det inte är några som helst problem, att hon kommer gå snällt i vägkanten, eller gå förbi flaket utan att tveka. När du gjort det tillräckligt många gånger så kommer du att lita på att det kommer gå bra.

Det är ju en väldig vanesak, förr red jag en riktigt busig och småig fjording som bockade som ingen annan. Jag var skiträdd att han skulle börja bocka och slänga av mig. Han slängde väl av mig någon gång när jag var mindre, men sen så lärde jag mig känna när det var på väg, så jag var beredd. Även om han bockade så lärde jag mig att hålla mig kvar och när jag hade suttit kvar tillräckligt många gånger och lärt mig var han brukade bocka och dessutom kände när han var på bushumör, så var det inte lika farligt längre.

Jag brukar tänka; vad är det värsta som kan hända? Ja, det värsta i det fallet var väl att han bockade, och det brukade ju inte vara några problem.

Samma sak med min lilla plutt som jag har nu, han är ju dösnäll. Blir han rädd för något så vet jag att han går på sidan lite, stannar och tittar, trippar lite och sen är det lugnt när han har gått förbi igen.


Jag tror du måste lära känna hästen, så att du litar på henne. Det kommer ju ta tid såklart, tills dess får du försöka låtsas att du litar på henne. Försök lura dig själv att allt är bra och att ni klarar allt! Och ta på dig en reflexväst så syns ni mycket lättare och tidigare när bilarna kommer runt kurvorna.

 

[Cilva]

Sv: Hur tacklar jag mina problem vid uteritt?

Tyglarna i vänster hand, höger hand håller i sadelhornet, driv, blunda (valfritt). Om sadel inte finns så håller jag i manen.

Jag gillar inte hoppning och en av mina hästar har en tendens att hoppa över otäcka saker, större vattenpölar osv, och så gör jag som ovan.

 

[GotAsecret]

Sv: Hur tacklar jag mina problem vid uteritt?

Undrar om jag ska köra samma taktik som när jag hoppade en kombination på 70 cm, trots att jag var döskraj...
Det funkade tusan för över kom vi, fort gick det och vackert var det rakt inte...men det GICK

 

[Elina8]

Sv: Hur tacklar jag mina problem vid uteritt?

Det är väl ingen skönhetstävling ni är ute på heller!

 

[TinyWiny]

Sv: Hur tacklar jag mina problem vid uteritt?

Jag har lärt många som dej att inte vara rädda eftersom jag har inställningen att det ska vara roligt. Man ska inte behöva vara rädd! Visst kan situationera uppstå som gör att man blir rädd just då men ridturen ska inte vara en känsla av rädsla.

Det första jag gör är att kolla sitsen, tänk dej en sådan där docka med en tyngd i botten som oavsett hur man puttar på den så ställer den sig upp igen. En sådan docka ska ryttaren vara. Oavsett hur hästen gör så ska tyngden, dvs din bäckenbotten alltid vara på samma ställe. Överlivet kan åka framåt och bakåt och benen med men har man tyngden i bäckenbotten så klarar man allt.
Det andra är att förklara hur och vad just den hästen reagerar på och att reaktionen blir inte så stor om ryttaren sitter lugnt med sin trygga punkt i tyngden. Magen, rumpan och bäckenbotten bildar den trygga bas varifrån man utgår oavsett vad man ska göra.
Sedan ser jag till benen, att benen hänger avslappnat och håller om som en lätt kram, inte krampaktigt utan avslappnat.
Att ryttarens axlar inte kutar framåt utan hela överkroppen vilar på den stadiga korsett som magen och ryggen utgör ihop med "tyngden".

Det ska kännas som om man är en del av hästen, inte som om man sitter ovanpå något vingligt.

Sedan ibland får man helt enkelt lära sig att andas, ta djupa andetag och koncentrera sig på det istället för det man är rädd för. När man själv slappnar av så slappnar också hästen av.

Givetvis är det ju superviktigt att man har en häst som är lugn och trafiksäker när man börjar träna på det här så att man kan tillåta att det ibland är hästen som vet bäst vad som är ok så att man själv bara kan åka med över vattnet eller vad det nu är, att man helt enkelt ger hästen det förtroendet.

Jag tycker att du ska rida ut ihop med andra så att du själv får chansen att koppla bort det otäcka och istället njuta av ridturen. Jag rider aldrig ensam, det vågar jag inte med mina handikapp men även innan när jag var frisk så undvek jag i det längsta att rida själv enbart för att det är onödigt att utsätta sig själv och hästen för onödiga risker.


Jag blir så glad över att läsa att du har fått börja njuta och vågar mer och mer, se över sitsen och hitta din trygghets tyngd så kommer du att våga ännu mer.

 

[GotAsecret]

Sv: Hur tacklar jag mina problem vid uteritt?

Ninnurur var med oss igår, och på väg ner till sjön låg det en "traktorsak" med en blåsande pressenning på...iiiiiiiiiiiiiiih!
Det slutade med att N fick hugga tag och leda förbi medan jag satt och försökte slappna av...det gick till slut.

Och väl nere vid sjön, såg det ut Så här

Att bara hamna i en sådan situation har varit OTÄNKBART, som en ouppnåelig dröm, i hela mitt ridande liv...men nu ni

N sa att man skulle försöka tänka sig att man är som ett gelehallon, seg och följsam men med stadig "botten" som jag förstod det...det kanske funkar.

På hemvägen sedan gick hon förbi utan att göra någon större grej av det, och då gjorde inte jag heller det - fast egentligen borde det ju vara tvärt om, jag som inte gör någon stor grej av det och hon inser att det inte är farligt...

Men vi får väl jobba på det - för jag vet ju att det är värt det!

Och jag tror den vägen är bra att öva på för OM hon kommer lös är det raka vägen hem, vägen är inte speciellt trafikerad och det är mest en raksträcka så det inte är några kurvor eller sådant som skymmer sikten för eventuella bilister

Faktiskt så började jag så smått med en plan när jag red på den vägen förut, att när jag "spänner" mig så ska jag göra precis tvärt om, släpp efter på tyglarna, andas och "släppa" kroppen...det funkar när det inte är någon "större" panik. Och det borde vara en bra utgångspunkt, kanske?

 

[Geysir]

Sv: Hur tacklar jag mina problem vid uteritt?

gud va kul, jag ska vara som ett geléhallon, mycket skojigare att relatera till än allt jag tidigare hört, och ett geléhallon kan väl inte bli vettskrämt?

 

[GotAsecret]

Sv: Hur tacklar jag mina problem vid uteritt?

Det har du ju rätt i!

 

[the_connemara]

Sv: Hur tacklar jag mina problem vid uteritt?

En halsrem och ett handtag i sadeln löser alla min problem iaf, idag släppte jag inte halsremmen ett steg men kände mig säker som jag vet inte vad tack vare den

Min rädsla beror mest på att jag är så rädd att skrämma honom med att vara klumpig i sadeln när han först blir rädd. Och idag var jag rädd att åka av pga rådande omtändigheter + att jag inte ville trilla i blött gräs (trots att jag var blöt inpå bara kroppen redan, logiskt va ).

 

[Cilla]

Sv: Hur tacklar jag mina problem vid uteritt?

Faktiskt så började jag så smått med en plan när jag red på den vägen förut, att när jag "spänner" mig så ska jag göra precis tvärt om, släpp efter på tyglarna, andas och "släppa" kroppen...det funkar när det inte är någon "större" panik. Och det borde vara en bra utgångspunkt, kanske?

där slår du huvudet på spiken, precis så ska du göra.
lita på hästen hon tar dig förbi på ett säkert sätt!

och du!
skapa inte problem innan det är ett problem, och om du inbillar dig att det blir problem med "vad-det-än-må-vara" så kommer det även att bli ett problem.

en bra sak är att berätta för hästen vad du känner, och att du säger till den att den får hjälpa dig, för du själv ballar ur.
oim att du gör det, så släpper du bekymren ifrån dig, kan slappna av och just det snappar hästen upp och bryr sig inte m det farliga.
berätta även högt för hästen vad det är ni möter, och om det är farligt eller ej.
hästen är såklart bara en sak att tala till, för att du ska få sätta ord på rädslan och på så sätt lugna dig själv. hästen fattar såklart inte va du säger och skiter fullkommligt i om den gröna traktorn säger brumm och är jättesnäll. men för din skul är det jättebra att göra så!

och om hästen är en klippa, ta ett mantag och följ bara med, pållen fixar det.
//Cilla - been there, done that!

 

[GotAsecret]

Sv: Hur tacklar jag mina problem vid uteritt?

Toppentips! Tack!
Igår "lekte" vi lite i rundcorallen och hon lyssnade jättebra på mig, hon är verkligen känslig för rösthjälper och kroppsspråk. Antar jag får ta med mig "kroppsspråket" upp på ryggen, så att vi båda ska känna som vi gör från marken?
*funderar*

Dessutom red jag faktiskt lite barbacka på henne. Så nu har jag gjort ytterligare ett litet framsteg, och bara att jag vågar det är ju ett bevis för mig själv hur snäll denna fantastiska häst faktiskt är

Så nu MÅSTE jag börja ta tag i mig själv och lita på henne, fullt ut, visst?