Hur svarar ni i telefon

[voltis]

Till alla utom sambon och dottern: "ja det är Erika"
Till sambon: hallååååå eller va vill du?
Dottern: heeej... gumman/älskling/namnet

 

[voltis]

På jobbet tar det en halvtimme att svara:

"välkommen till ...... ....... ........ (Företagsnamn),........ (Avdelning), det är Erika"

 

[Raderad medlem 94602]

"Ja det är Voff."

Ringer nära släkt: "tjena" eller "hallå där"
Ringer maken eller sonen: "Hej älskling"

Undrar varför jag svarar "ja det är Voff" och inte "hej det är Voff", det låter ju vettigare

 

[iNHALE]

När en kollega ringer: "Vafan vill du?"
När sambon ringer: "Hej älsklingen."
När familj ringer: "Ja hallå."
När okänd ringer: "Ja det är X."

 

[macan]

Svarar nästan alltid "Förnamn Efternamn", oavsett om det är privat- eller jobbsamtal eller om uporingaren är känd eller inte. Ibland bara "Hej, det är Förnamn" om en kollega jag har mycket att göra med ringer. Sådana som står mig riktigt, riktigt nära kan få bara ett "Hej" som svar.

 

[majola]

På okända nummer svarar jag med efternamn, om det är någon jag känner (väl) så säger jag hej, hallå eller något liknande.

 

[FengurLaugar]

Ser jag vem det är och det är ett privatsamtal svarar jag oftast "aah hallå". Är det jobbsamtal blir det oftast "ah det är *namn*" eller bara "*namn". vissa nära kollegor kan jag svara "aah hallå" till också

 

[Madalitso]

Är det familjen eller sambon svarar jag bara "hej hej". Alla andra får "ja hej det är Madalitso".
När jag bodde hemma och svarade på den fasta telefonen så var det alltid bara "Efternamn", så svarade alla i familjen.

 

[Seabaz]

Någon jag känner: Hello
Någon jag inte vet vem det är (om jag svarar öht): Mia speaking
På jobbet: Horseshoe ranch, Mia speaking

 

[EmmaBovary]

När någon ringer mig så brukar det bli "Ja, det är Emma" ringer jag tex. till vården så lägger jag till ett hej och mitt efternamn.

 

[karamelldrottningen]

Svarar ”karamelldrottningen” oavsett vem som ringer.

 

[Snowball]

Jajamen
händer att jag svarar ibland på jobbet när någon kollega ringer för tredje gången på en kvart

 

[monster1]

Är det familjen eller sambon svarar jag bara "hej hej". Alla andra får "ja hej det är Madalitso".
När jag bodde hemma och svarade på den fasta telefonen så var det alltid bara "Efternamn", så svarade alla i familjen.

När jag var barn och vi hade fast telefon svarade vi alltid med telefonnumret, lite oklart varför, jag tror pappa fått för sig att det skulle vara bra så vi inte blev stalkade eller drabbade av snuskgubbar. Men rätt opraktiskt ingen hann ju höra vad numret var exakt och man visste ju i stort sett inte vart man hamnat...

 

[trazel]

Okänd: Hej det är (förnamn).
Känd: Hallå!
I jobbet; titel, för- och efternamn. Även jag jobbar med sekretessuppgifter på myndighet och måste dubbelkolla vem jag pratar med.

 

[clusia]

Om det är någon jag känner "hallå"
Om det är någon av mina chefer "Hej det är clusia" eller "Hej hej!"
Om det inte är någon jag känner "Hej det är clusia"

 

[Lalinea]

Hallå när jag vem som ringer. Linea när det är något okänt nr.

 

[Therese1988]

Jag svarar hallå eller hallå/ja hej det här är Milosari.

Mamma säger alltid hallå *eget namn* oavsett vem som ringer

Så svarar min pappa också Jag har försökt förklara att det låter som att han tror att alla som ringer, heter likadant som han gör.

Jag svarar "Hej, det är Therese", om det inte är någon nära vän/familjemedlem.

 

[Martenix]

När jag var barn och vi hade fast telefon svarade vi alltid med telefonnumret, lite oklart varför, jag tror pappa fått för sig att det skulle vara bra så vi inte blev stalkade eller drabbade av snuskgubbar. Men rätt opraktiskt ingen hann ju höra vad numret var exakt och man visste ju i stort sett inte vart man hamnat...

Så svarar mina morföräldrar också och även min mamma om det är fast telefon det gäller. Mobilnumret är dock lite väl opraktiskt så där blir det ett "Ja det är XXX" istället. Har faktiskt aldrig funderat på varför de svarar med telefonnumret, jag känner nog inte till så många andra som gör/gjorde så.

 

[tanten]

.
När jag bodde hemma och svarade på den fasta telefonen så var det alltid bara "Efternamn", så svarade alla i familjen.

Så svarade vi också när jag var ung.

Mer än en gång frågade uppringaren efter "efternamn" och menade min far.
Jag jävlades alltid och sa i lätt frågande ton - ja, det är jag.
Lika irriterande var det när folk frågade efter maken och istället för att fråga säger "XX är inte hemma?" Mitt standardsvar brukade vara -hur vet du det?

 

[Avalbane]

Oavsett vem som ringer. Ibland blir det mindre "formellt", men standardsvar är: "Förnamn"

Någon av mina chefer eller (vissa) nära kollegor ringer: Hej "namn på person som ringer" eller "Hej Du!"
Detta förvirrade lite när min ena chef ringde och det visade sig att en annan på jobbet lånat hans privata telefon och ringde mig: Öh, hej... Det är inte "Chef" som ringer utan "nytt namn".

Någon i familjen: Någon variant på "Hej!"

Har jag pratat med någon nyligen under dagen, eller att personen ifråga ringer upp efter missat samtal blir det oftast "Hej du!" eller liknande om jag känner personen ifråga.

Arbetstelefon: Variant på företagsnamn, Förnamn.

Om jag av någon anledning behövt svara i någon annans privata telefon: Ah, det är "Telefonägarens" telefon.

När jag vid enstaka tillfällen svarade hos fd sambon i den fasta telefonen "Deras Efternamn" då det var så hans familj gjorde. (Var aldrig någon som sökte mig förutom vid något enstaka tillfälle under alla år.)