Hur svarar ni i telefon

[Jocelyn]

"Yeah?" normalt sett (är i princip bara chefen som ringer) "Johanna" vid okänt nummer.

 

[Wysiwyg]

I min privata telefon svarar jag "ah det är Wysiwyg" om det är någon jag inte känner eller från jobbet eller så. Är det någon jag känner svarar jag ofta bara "hallå" eller "hej" eller med någon käck fras. På jobbet svarar jag "arbetsplats + förnamn" eller "förnamn + befattning + arbetsplats" beroende på om det är en avdelningstillhörande telefon eller min egen arbetstelefon.

 

[Ramona]

Är det någon av mina kompisar svarar jag ”Yo!!”

Är det någon jag känner svarar jag ”Hallå!”

Är det chefen eller någon jag inte känner svarar jag ”Hej, det är Ramona” i en viss typ av ton.

När jag ringer till min höleverantör svarar de gårdsnamnet, vilket jag tycker är gammalmodigt gulligt. De vet ju att det är jag som ringer för de kollar alltid på nummerpresentatören innan de svarar.

 

[Lupino]

Okänt nummer: "Lupino Lupinosson"
Känt nummer alternativ 1: Hej [uppringarens förnamn]
Känt nummer alternativ 2: "Ja, det är Lupino"

Att jag har olika för kända nummer kommer sig egentligen av att jag vill svara som nr 1 men jag har en känsla av att det liksom kan vara lite oartigt att jag ska "presentera" den andra innan den presenterat sig själv, så då kör jag ibland nr 2 för kända personer. Med familjen är det alltid nr 1.

 

[tuaphua]

Vad säger ni när ni svarar på telefonsamtal, både när ni vet vem som ringer och när ni inte vet?

Vet jag vem det är så kör jag på ”hallå”.

Är det en okänd som ringer så svarar jag med ”ah, de e xx”. Låter bedrövligt egentligen.

Okända nummer och jobb-samtal med vissa människor svarar jag "Ja, det är tuaphua" med lite halvpropert uttal och röstläge.

Är det någon jag känner väl varierar det från att svara normalt, pipa heeeej, bara flåsa i luren, svara något skumt med dialekt etc.

 

[ameo]

Så här i skvallerbyttans århundrade vet man ju nästan alltid vem det är som ringer, om det är någon man känner. Jag svarar ofta "hallå", eller "hej *namnet*" när det är vänner och bekanta som ringer.
Är det kända telefonnummer, men ingen jag direkt känner, så svarar jag "ameo"
Helt okända nummer svarar jag sällan på, kollar hellre upp dem och ringer tillbaka om det är nån jag känner.
(och blockar alla telefonförsäljare jag råkar ut för, oavsett om jag besvarat samtalet eller kollat upp på nätet...)

 

[nullo-modo]

Folk jag känner "Hallå", "Hej snygging", "Men hej, var ett tag sedan" eller något annat.

Chef eller någon annan som jag vill vara mer formel med blir det "Hej nullo-modo här".

Väntar jag samtal från någon jag inte har numret till blir det "Hallå?", annars svara jag aldrig fören jag kollat upp numret.

Jobbtelefon "Dragbilen"

 

[Angel]

Jag säger nästan alltid någonting i stil med ”ja, hallå”. Väntar jag samtal från någon okänd så svarar jag med namn men aldrig annars. Folk som ringer och som jag inte känner försöker generellt sälja skräp och då erkänner jag sällan att jag är jag om jag alls svarar på okända nummer

 

[MiaMia]

"Mia"
Till begränsat antal nära bekantskaper, typ min bror, framför allt om man talats vid rel. nyligen innan eller vet att denne ska ringa upp: "Hej"

 

[movi]

På jobbtelefonen alltid med mitt namn och ställe.

På privata med namn om det är någon okänd.

Med kända nr, så blir det "andra änden"

 

[Emor]

"hehehe" har det blivit på senare tid, eftersom att jag alltid har hörlurar när jag pratar i telefon och mina nuvarande hörlurar inte tycker om min telefon och startar varje samtal med en siren som låter.

Annars är det nog det vanliga, lite beroende på vem som ringer. Okänt nr svarar jag inte alltid på, och gör jag det är det med "Ja det var Emor" men är det någon vän eller maken kan det bli hur fånigt som helst

 

[kolblakkur]

”hej, det är X” vid främlingar. ”Ja, det är din favoritdotter” när jag ringer mina föräldrar.

När man har telefontiden på jobb brukar man ofta få en liten tant eller gubbe som gör världens sötaste: ”hej, det är Svea Nilsson i Svedala”. SÅ GULLIGT. Som att vi skulle veta vem de är

 

[Mia_R]

Oftast "Ja, det är Mia" om jag inte vet vem det är. På jobbet blir det "avdelning, Mia" om jag inte vet vem som ringer, annars om det är en känd kollega eller när familj, vänner och bekanta ringer så blir det oftast "Hej namn".

 

[athena_arabians]

Jag har headset... så oftast vet jag inte vem som ringer. Standard är "Hallå, det är athena_arabians" men håller jag telefonen så jag ser vem det är varieras det.

 

[Red_Chili]

Jag svarar "Hej, det är X" när någon okänd ringer eller om det är någon från jobbet som ringer. Om min pappa ringer, då blir det just "Hej pappa". Om vänner eller morsan ringer så blir det oftast "Halloj!".

Kan tilläggas att en kollega förra veckan blev lite förvånad när han ringde mig från jobbmobilen (som vem som helst kan använda) och jag glatt svarar med ett kort "HEJ!". Jag förstod vem det var som ringde och blev glad, så jag tänkte inte på att svara ordentligt Han väntade sig nog att jag skulle svara lite lugnare och med mitt namn också.

 

[MiniLi]

Svarar med mitt namn bara, ”MiniLi”.
Svarar oftast på samma sätt oavsett vem som ringer.

På jobbet svarar jag ”arbetsplats, det är MiniLi”.

 

[Sol]

”Hej du” om det är någon jag känner. Bara förnamn annars.

 

[Görel]

Till någon jag känner väl svarar jag hej.
Annars svarar jag med förnamn i privattelefon.
På jobbet svarar jag med för- och efternamn samt avdelning.
Jag jobbar på myndighet och jag tycker det är viktigt att det går att identifiera vem jag är och vilken roll jag har, och jag tycker det är jättemärkligt när man inte säger efternamn när man ringer från myndighet eller motsvarande. Typ "det är Anna från Västerortspolisen". Jag jobbar med sekretess och myndighetsutövning och jag måste vara säker på vem det är jag utbyter uppgifter med.

 

[julgrisen]

Jag svarar typ aldrig i min telefon, den är alltid på ljudlös vilket gör att jag missar samtal och sen får ringa upp själv istället... om jag mot förmodan märker att det ringer svarar jag ”hallå?” om jag ser vem det är. Är det ett okänt nummer svarar jag sällan, men möjligtvis med mitt namn.

 

[Klara]

Jag svarar oftast med förnamn. Om det är någon ur familjen eller kompis kan det ofta bli någon variant av Hej, japp, hallå eller liknande.