Hur skulle ni göra?

[Kiwin]

Jag får ont i magen varje gång jag tänker på detta.

Det är så att jag funderar på hur jag ska göra med min häst i framtiden om han inte blir bra.

Lite bakgrund:
Han är en ridtravare som jag fick ta över gratis som 5 åring när han inte funkade på travet. Jag har nu haft honom i 8 år och han är verkligen min bästa vän. Vi har testat på det mesta tillsammans, han har lärt mig och jag har lärt av honom.
År 2011 lämnde jag ut honom på foder pga tidsbrist. I maj i år tog jag hem honom igen. När jag började rida var han inte som han skulle. Så jag kollade upp det. Efter många vändor till veterinärkliniker med kortisonsprutor i knäleder och hovleder och mediciner och flera månader i sjukhage konstaterades det att han har en skada på höger bakknä (troligen har han gått omkull nån gång) Skada på ett ligament på utsidan av knät, skada på ena minisken, broskbildningar och typ som en liten "grop" i skankbenet. När detta upptäcktes valde vi att behandla med stötvågor i flera omgångar med några veckor melkan varje gång. När vi kom tillbaka var det yttepyttepytte bättre på ligamentet, det andra var oförändrat.
Det vi ska göra nu är att vänta i 6 månader tills nästa återbesök, under tiden skrittas, varannan gång för hand och varannan gång uppsuttet. Han får gå i vanlig hage. Veterinären tror väl inte att han kan hålla för någon hårdare ridning i framtiden.

Jag tänker varje dag på hur jag ska göra ifall det visar sig på återbesöket om 6 månader att det inte alls är bättre. Ska tillägga att han inte är speciellt smärtpåverkad.

Jag tänker att jag kan ta bort honom. Men är det rätt mot honom? Han är 13 (14 nästa år), har hela livet kvar. Men det är just den tanken som får mig att överväga att ta bort honom, han är ju en häst som älskar att få komma ut på ridturer och springa och busa. Är det då rätt att låta honom gå och skrota resten av livet?
Om jag tänker själviskt, det funkar inte ekonomiskt för mig att ha en häst jag inte kan rida på.
Ett annat alternativ, låna ut honom som sällskapshäst? Nån kanske kan trickträna lite med honom? Men jag är nog för självisk för det med, jag vill inte ha honom hos nån annan, jag har alltid sagt för mig själv att han ska få vara hos mig tills den dagen han dör..

Usch, får som sagt ont i magen av detta.

Hur skulle ni göra/resonera om ni var jag?

Och framför allt, får man vara självisk??

(Ursäkta att det blev så långt)

 

[Svarta]

Sv: Hur skulle ni göra?

Jag tycker att du borde ha svaret till frågan i hur han trivs med att enbart skrittas nu?
Sen har jag bekanta vars häst gick omkull i hagen och skadades allvarligt och fick hänga i ett halvår och var sedan ordinerad vila. Enda sättet att få henne att ta det lugnt var att låta henne få föl så hon fick föl tre år på raken men sedan orkade inte mina bekanta med fler föl. Så då lät dem det bära eller brista för stoet blev galet av enbart att få skritta så de lät henne trava och galoppera med baktanken att det kunde bli nödslakt på stört men hon har klarat av det. Men så fick hon ju också "ta det lugnt" i blir det fyra år? När hon var avelsto och som god mor tog det lagom lugnt av sig själv.
Nu har ju du en han. Men just därför så tror jag att du skall fundera på om du kan motivera honom att ta det lugnt och så småningom chansa kallhjärtat med nödslakt i beredskap.
Sen är det alltid mer rätt att ta bort en häst tycker jag än att utsätta den för ett liv där den inte trivs. Men trickträning och gömma godis lekar kan säkert vara prima terapi. Men då tycker jag att du skall göra det själv då jag inte tror att någon seriös lånar en häst och står för dess kostnader enbart för trickträningens skull.
Jag skulle aldrig överlåta en häst i det skicket till någon annan med risk att denne någon annan inte har rätt känsla för hästen utan då är det nog bäst att låta den dö.

 

[Kiwin]

Sv: Hur skulle ni göra?

Tack för svaret! Om jag hade bott så jag kunde ha honom hemma så skulle han absolut fått vara kvar och testa bara ta det lugnt några år.
Ja det är ju frågan om han nöjjer sig med att bara skrittas. Jag har ju ett halvår på mig att utvärdera.
Han tycker väl att det är okej att komma ut och skrittas, han verkar ganska nöjd just då.
Sen har vi problemet med min "motivation" tog hem honom i hopp om att allt skulle bli som vanligt och sen blir det i stället så här. Och nu har vi redan tragglat och skrittat dessa pronenader månad efter månad och nu återstår ett halvår. Det känns så tröstlöst! Det är skillnad om jag visste att han garanterat blir bra igen, då jävlar skulle jag kämpa. Men han kommer ju aldrig bli helt bra. Minisken är enda utvägen att operera och det kan man göra, men man gör det inte (ett väldigt stort ingrepp, kanske man kunde gjort om han var elithäst). Så om jag går runt och känner hur tröstlöst det är så kanske det smittar av sig på honom?

Åh jag önskar att jag hade egen gård, då skulle jag lätt ha kvar honom! Han skulle bli behandlad som den prins han är, jag kunde trickträna honom, skritta ut nån gång ibland och sen kunna nöjja mig så. För så skulle jag ju kunna ha en annan häst oxå som fyller mitt "ridbehov".

Sen önskar jag att jag vore miljonär och att tekniken var mycket längre fram, då skulle jag köpa ett nytt knä åt honom ;-)