Hur skulle du definiera en "skötsam ungdom"?

Om jag någon gång i framtiden har vuxna barn boende hemma när de t.ex. pluggar kommer jag se dem som skötsamma om (tänker jag mig nu i alla fall, mina barn är bara 3 och 5 år så lite svårt att tänka sig hur det kommer bli sen) de sköter sina studier på ett bra sätt, plockar undan efter sig hemma och hyfsat bidrar till sin andel av hushållsarbetet. Sedan skulle jag vara tacksam om de talar om ungefär var de är och när de väntas komma hem så jag slipper oroa mig. Till skötsamhet tycker jag också räknas att inte missbruka droger, begå brott eller dricka hejdlöst.

Att de festar någon gång i månaden ser jag som väldigt normalt och vilka en annan vuxen människa kysser eller låter bli att kyssa har jag verkligen inte att göra med.
 
En 20 åring är inte en ungdom. Den är vuxen. I min värld. Av en 20åring förväntar jag mig att den tjänar sina pengar (jobb eller CSN om den pluggar), betalar sin del hemma (norm enl konsumentverket fanns på min tid, tror det handlade om runt 4000 kr i mån), betalar för sin fritid och helt enkelt är vuxen. Sköter sitt liv.
Ja Jag gillar begreppet "ung vuxen". Som 18åring är man VUXEN, man får rösta, man får gifta sig och man får gå med i det militära och döda folk.
Man får frihet och ett eget ansvar.
Visst, det kan kännas bekvämt att få fortsätta vara barn men jag är övertygad om att det är destruktivt.

Betydligt mer destruktivt än att bli lite för full, behöva leva på nudlar för att ha råd att betala elräkningen och att ligga med folk man gillar.

Det är utvecklande, att fortsätta vara ett barn är konserverande.
 
Jag fattar inte varför den här tråden ligger på Barn??

TS du är ju varken barn eller ungdom. Ung vuxen är väl en lämplig kategori.
I övrigt har väl din och dina föräldrars relation diskuterats i tråd efter tråd. Gilla läget hemma eller flytta?

Sålänge du lever på dina föräldrar får du nog stå ut med deras regler eller åsikter, oavsett vad andra tycker vore rimligt.
 
Hemmaboende barn är för mig gymnasieungdomar, dvs. fram till studenten. Efter studenten förväntar jag mig att de försörjer sig själva och har eller är påväg att flytta hemifrån. Jag hade aldrig någonsin tillåtit mina full friska kapabla barn att bo hemma och leva på mig istället för att leva livet, lära sig bli vuxna, få göra sina misstag, försörja sig och växa upp. Hade de velat de hade jag med enormt mycket kärlek men mycket bestämt puttat dem åt det håll de skulle, dvs. framåt. Ingen mår väl av att bli kvar hemma, livet väntar inte, det pågår hela tiden och finns där för att upptäckas! Jag hade inte gjort det för min skull utan för mina barns skull. För att jag hade varit skyldig dem det precis som jag varit skyldig att sedan de föddes ge dem de bästa förutsättningarna jag kunde för att de skulle få utvecklas till sin fulla potential.

Att bli vuxen är inget negativt. Att få göra som man vill, att leva som man vill och få testa sina gränser behöver varje människa för att växa. Att inse att summan man får in ska räcka till allt och få den att göra det är något alla behöver lära sig även om det innebär skeva prioriteringar då och då. Det går bra att leva på löksoppa en vecka eller två för att man "råkade" festa upp matkassan. Sålänge hyran är betald och man gör rätt för sig gentemot omvärlden så spelar det absolut ingen roll.

Med vem, om, hur eller när mina barn som tonåringar hade frivilligt sex hade jag verkligen inte med att göra och definitivt inte när de blivit vuxna! Preventivmedel, att vara rädd om sig och att inte göra något mot sin eller någon annans vilja hade vi pratat massor om innan dess. Även tonåringar som bor hemma har rätt till privatliv, det skulle jag aldrig oombedd lägga mig i men självklart räknade jag med att om de hade sex så hade de det på sina rum, inte i min säng eller i soffan i stora rummet.

Kraven jag hade när mina bodde hemma var att de hörde av sig om de inte kom hem som beräknat, att de skötte det de hade ansvar för och att de tog hand om sig själva.

Jag ska ärligt säga att om du hade varit mitt barn och ställt den frågan du gör i ts så hade jag blivit gravt oroad. Jag hade undrat varför du tror att det du beskriver har något med skötsamhet att göra och varför det för dig är ett mål att vara än mer skötsam.... Hade något av mina barn ställt frågan hade jag nog undrat om de hade gått med i någon märklig kult.
 
KL
Det blir som favorit i repris, en ny evighetstråd med olika rubriker bara.

Fast jag tycker ändå att TS tar små små steg i rätt riktning, som man kan se om man tänker tbx om hur det var tidigare. Men det går ack så sakta. O vi andra är mäkta frustrerade av när det känns som om ingenting händer.
 
Jag förstår inte tanken överhuvudtaget. Du bor ju där frivilligt, de håller dig inte frihetsberövad? Du kan flytta i morgon om du vill.

Last exit är just last exit. Får jag bestämma själv har jag dragit innan jag fyller 30... (Och ja, då lär båda mina föräldrar fortfarande vara i livet!)
 
Det har jag aldrig sagt, men jag menade att absoluta "last exit" inte var när jag själv blev gammal, eftersom att mina föräldrar kommer leva då.

Det här är en sådan kommentar som gör att jag vill kidnappa dig (och hästen) och droppa dig i ett lugnt och trevligt studentkollektiv 150 mil från dina föräldrar. Tvinga dig att inse att dina egna ben kommer att bära dig alldeles utmärkt. Att du kan själv. Att du är en självständig individ.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp