Hur ska man hinna med allt?

[cirkus]

Samtidigt måste man ju också respektera sin partners åsikter och känslor. Om partnern känner sig åsidosatt kan man inte bara säga skita i det. Antingen får man göra nåt åt att partnern känner sig åsidosatt eller avsluta relationen. Människor är olika. Vissa har stort behov av ett eget liv med hobbys där partnern inte är inblandad och andra vill leva fastklistrade vid varandra 24h/dygnet. Det gäller att hitta någon som har samma behov som man själv.

Fast det är en jäkla skillnad på att vara åsidosatt för att man inte har tid att göra kul saker ihop jämfört med att gnälla över hushållsarbete.

Jag ser väldigt lite av min sambo och det jag möjligtvis saknar mest är att få umgås med honom och göra kul saker, inte att han inte diskar eller lagar mat tillräckligt mycket.

 

[Bison]

Nu skrev du inte "för mig" utan "till någon". Det är tämligen allmänt skrivet.

Hästarna är så fruktansvärt viktiga för mig också. Skulle, som någon här skrev, inte vara samma person utan och säkert inte lika bra mor/partner heller men jag har aldrig hört någon med barn sätta samma värde på barnen som på hästarna eller t.om större värde på hästarna. Förutom vissa störningar av olika sort.

Läste du mitt förtydligande så såg du kanske att jag inte jämför barn med hästar.

 

[Efwa]

Läste du mitt förtydligande så såg du kanske att jag inte jämför barn med hästar.

Det skulle vara som att säga till någon att prioritera bort sina barn.

Här jämför du hästar med barn. Tydligare kan det ju liksom inte bli. Svårt att bortse från trots "förtydligande".

 

[Kiwifrukt]

Samtidigt måste man ju också respektera sin partners åsikter och känslor. Om partnern känner sig åsidosatt kan man inte bara säga skita i det. Antingen får man göra nåt åt att partnern känner sig åsidosatt eller avsluta relationen. Människor är olika. Vissa har stort behov av ett eget liv med hobbys där partnern inte är inblandad och andra vill leva fastklistrade vid varandra 24h/dygnet. Det gäller att hitta någon som har samma behov som man själv.

Och det är väl lite det folk försöker få fram? Vi har ju inte hela bilden, men antingen är det så att TS sambo känner sig lite bortprioriterad just nu för att TS vad jag förstått det inte mått bra/kommit efter i skolan/behövt jobba extra mycket för att ta igen det, eller så tycker han alltid att han är bortprioriterad. När det gäller det första alternativet kan det ju vara någon missriktad välvilja från hans sida ("jag är rädd att du bränner ut dig igen"), även om det i så fall bara blir ett stressmoment till för TS. Om det gäller alternativ två kanske TS får ställa sig frågan om relationen är värd att prioritera bort sin häst för. Jag, och många andra i tråden, hade inte gjort det valet. Men det är ju helt och hållet upp till TS.

 

[Bison]

Här jämför du hästar med barn. Tydligare kan det ju liksom inte bli. Svårt att bortse från trots "förtydligande".

Fast jag jämför inte barn med hästar. Du verkar fortfarande inte förstå vad jag menar och jag kan tyvärr inte förklara bättre än vad jag gjort i mitt förtydligande.

 

[Efwa]

Fast jag jämför inte barn med hästar. Du verkar fortfarande inte förstå vad jag menar och jag kan tyvärr inte förklara bättre än vad jag gjort i mitt förtydligande.

Ok?
Jag har inga problem med att släppa det om du vill men en förklaring har inte skrivits, bara ett förtydligande att det inte var så du menade.

Du får gärna förklara.........

 

[Bison]

Ok?
Jag har inga problem med att släppa det om du vill men en förklaring har inte skrivits, bara ett förtydligande att det inte var så du menade.

Du får gärna förklara.........

Jag tycker att jag förklarade hur jag menar.

 

[Habina]

@Carand Det står att sambon känner sig bortprioriterad för att TS inte har städat och lagat mat. Hade sambon gnällt om att han kände sig bortprioriterad för att de aldrig gör något tillsammans, reser, går ut och äter, går på bio osv osv hade jag inte hängt upp mig på det på samma sätt (för jo, jag hade hängt upp mig på det också). Men när det just är städning och matlagning det trycks på så låter det i mina öron helt galet.

Sen är jag väldigt radikal i mitt sätt att välja att leva. Hästarna går först punkt. Det vet min man och vi gör saker tillsammans som kretsar kring hästarna och det fungerar för oss. Hästar är för mig (och jag vet för så många andra) inte "bara en hobby", det är något som genomsyrar hela våra liv, våra val och våra prioriteringar. Det är inte ett helt normativt sätt att leva alla gånger och sällan fungerar traditionella förhållanden med traditionella könsroller tillsammans med en kvinna som lever för sitt hästintresse.

Jag önskar att jag läst det här för några år sedan, då hade jag kanske inte hunnit bli så sjuk...

Jag har kämpat hela livet för att "duga" i andras ögon, trots att jag egentligen velat prioritera hästarna först.

Nu har jag börjat lära mig göra det, även om det känns ovant och jag väntar mig protester från omgivningen.

Till TS: Du behöver lyssna på dig själv, vad som ger dig energi och sedan hitta lösningar som maximerar de sakerna. Oavsett vad det är och vad andra tycker. Kram och lycka till!

 

[hollypolly]

Jag kallar mig ofta mamma till mina hundar. Tycker det låter kärare än matte. Men så är mina hundar mitt allt också.

Jag också !

 

[vallhund]

Jag också !

Huruvida ens hundar är ens allt korreleras knappast till om man benämner sig själv som mamma eller matte.

 

[hollypolly]

Huruvida ens hundar är ens allt korreleras knappast till om man benämner sig själv som mamma eller matte.

Nej såklart inte man får kalla sig vad man vill , hundarna bryr sig inte om det.
Jag kallar mig mamma på skojj. Även matte . Kallar dom även mina bebisar.

 

[Narcissa]

Huruvida ens hundar är ens allt korreleras knappast till om man benämner sig själv som mamma eller matte.

Nej? Det är det väl ingen som har skrivit?
Jag tycker, som jag skrev, att det är kärare med mamma än med matte.

 

[mandalaki]

I mina öron låter det vedervärdigt, jag har inte presterat en häst/hund/whatever. Jag är matte till mina djur. Eller människa till mina djur.

Alla mina djur har varit Mammas Älskling.



Med en container självironi. Om det vore på allvar skulle jag inte betrakta mig som riktigt frisk.

 

[cirkus]

Nej såklart inte man får kalla sig vad man vill , hundarna bryr sig inte om det.
Jag kallar mig mamma på skojj. Även matte . Kallar dom även mina bebisar.

jag kallar min ena hund för Råttjäveln . Hon är extremt högt älskad trots detta öknamn, men ser man ut som en gremlin och käkar på det mesta så ....

 

[kryddelydd]

@Efwa Just när det kommer till barn är jag just typen som prioriterat bort barn och är frivilligt (och lyckligt) barnlös för att jag inte vill bli störd i mitt hästliv. Så för mig är häst jämförbart med barn i allra högsta grad.

Jag är också självvalt barnfri.
Men tycker ändå inte att hästar eller andra djur kan jämföras med barn.
Det betyder inte att jag inte tycker om dem eller värdesätter dem eller lägger ner pengar (massor) och tid (massor) och kärlek på dem.
Men jag kan inte tycka att de är att jämföra med barn.

Däremot tycker jag att det är helt OK (uppenbarligen) att välja att ha djur i sitt liv och/men inte barn eller partner.
Jag kan inte föreställa mig att jag skulle kunna leva med en partner som skulle vilja/försöka begränsa mitt hästeri. Och väl medveten om att jag knappast hittar en sådan drömperson (som i så fall skulle acceptera att i stort sett all min vakna lediga tid används till något hästrelaterat, och att i stort sett alla mina pengar går till något hästrelaterat) så jag letar inte ens...

Så jag kan absolut se att man väljer häst före partner.
Sedan tycker jag att det verkar som om TS situation handlar om mer än valet mellan häst eller partner men där ett sådant val absolut kan vara aktuellt.

 

[HannaZ]

Jag är också självvalt barnfri.
Men tycker ändå inte att hästar eller andra djur kan jämföras med barn.
Det betyder inte att jag inte tycker om dem eller värdesätter dem eller lägger ner pengar (massor) och tid (massor) och kärlek på dem.
Men jag kan inte tycka att de är att jämföra med barn.

Däremot tycker jag att det är helt OK (uppenbarligen) att välja att ha djur i sitt liv och/men inte barn eller partner.
Jag kan inte föreställa mig att jag skulle kunna leva med en partner som skulle vilja/försöka begränsa mitt hästeri. Och väl medveten om att jag knappast hittar en sådan drömperson (som i så fall skulle acceptera att i stort sett all min vakna lediga tid används till något hästrelaterat, och att i stort sett alla mina pengar går till något hästrelaterat) så jag letar inte ens...

Så jag kan absolut se att man väljer häst före partner.
Sedan tycker jag att det verkar som om TS situation handlar om mer än valet mellan häst eller partner men där ett sådant val absolut kan vara aktuellt.

Ibland har man tur att en sån partner bara dyker upp
En som dessutom inte heller vill ha barn.

 

[HannaZ]

I mina öron låter det vedervärdigt, jag har inte presterat en häst/hund/whatever. Jag är matte till mina djur. Eller människa till mina djur.

Fast det har inte folk som adopterar heller....

 

[HannaZ]

Jag är barnfri och även om djuren betyder allt går de inte att jämföra med barn, tack och lov för i så fall hade jag inte velat ha djur....

 

[Lovisaleonora]

Fast det har inte folk som adopterar heller....

Adopterar barn menar du? Fast jag vill aldrig någonsin göra gällande att man kan vara mamma till ett djur. Även om någon tycker det låter kärt....

 

[HannaZ]

Adopterar barn menar du? Fast jag vill aldrig någonsin göra gällande att man kan vara mamma till ett djur. Även om någon tycker det låter kärt....

Ja, dom har inte heller presterat "sitt" barn.