Hur ska man hinna med allt?

[mackan]

@Efwa ang att jämföra hästar/djur med barn :
Jag bara ryser - fullkomligt, bokstavligen, när folk kallar sig själva "mamma" till sina djur .

 

[Fiorano]

@Efwa Just när det kommer till barn är jag just typen som prioriterat bort barn och är frivilligt (och lyckligt) barnlös för att jag inte vill bli störd i mitt hästliv. Så för mig är häst jämförbart med barn i allra högsta grad.

 

[Bison]

@Efwa ang att jämföra hästar/djur med barn :
Jag bara ryser - fullkomligt, bokstavligen, när folk kallar sig själva "mamma" till sina djur .

Kanske behöver förtydliga lite.
Jag har inga barn och vill heller inga ha, delvis för att jag inte vill prioritera bort hästarna.
Jag jämför inte barn och djur. Men för mig är det lika omöjligt att prioritera bort mina djur för en partner som det skulle vara för en förälder att prioritera bort sina barn till förmån för en partner.
(Sen vet jag att vissa föräldrar gör det)

Jag kallar mig inte för mamma till mina djur men det är mitt allt och betyder mest för mig vilket jag har märkt kan vara extremt provocerande för vissa tyvärr.

 

[mackan]

@Bison oj nej !
Jag har inte läst dina kommentarer alls när jag reflekterade över @Efwa s kommentar

Mitt svar var alltså en ren kommentar till dennes reflektioner och hur jag associerade till dessa .

Förlåt och fy vad olyckligt om du tolkade det som att jag avsåg dig osv . Jag har öht inte avsett någon med min kommentar ang Efwas post !'

Jag vrider mig när jag hör folk säga till sina djur, eller skriva om/referera till sina djur och refererar till sig själva att "mamma" tycker /gjorde si och så . Så är det och det står jag för att jag vrider mig av obehag ang det ! Av flera anledningar som inte har med detta att göra .
Inget annat avsåg jag med kommentaren i sammanhanget .

Jag prioriterar inte bort mina djur jag heller , i några sammanhang så som jag tolkar tråden att några talar om , kan jag passa på att förtydliga

 

[bettysmatte]

@Efwa ang att jämföra hästar/djur med barn :
Jag bara ryser - fullkomligt, bokstavligen, när folk kallar sig själva "mamma" till sina djur .

Varför rysa över det? Mamma/matte....tycker det spelar mindre roll.

 

[Lovisaleonora]

Varför rysa över det? Mamma/matte....tycker det spelar mindre roll.

I mina öron låter det vedervärdigt, jag har inte presterat en häst/hund/whatever. Jag är matte till mina djur. Eller människa till mina djur.

 

[bettysmatte]

I mina öron låter det vedervärdigt, jag har inte presterat en häst/hund/whatever. Jag är matte till mina djur. Eller människa till mina djur.

Presterat?
Nu tror jag ju inte att de flesta människor som kallar sig "mamma" till sina djur faktiskt tycker att det är "mamma" på riktigt, men däremot visar det väl på ett nära och starkt band med djuret/n som jag inte tycker att man ska behöva skämmas över?

 

[vallhund]

Presterat?
Nu tror jag ju inte att de flesta människor som kallar sig "mamma" till sina djur faktiskt tycker att det är "mamma" på riktigt, men däremot visar det väl på ett nära och starkt band med djuret/n som jag inte tycker att man ska behöva skämmas över?

Var fick du skämmas ifrån?

 

[bettysmatte]

Var fick du skämmas ifrån?

Om folk ryser och förfäras av något man gör, är det väl rätt lätt att dra slutsatsen att det är något man borde skämmas över? Eller vad menar ni som tycker att det låter hemskt att kalla sig mamma/pappa åt sina djur? Någon tanke finns väl bakom tyckandet?

 

[vallhund]

Om folk ryser och förfäras av något man gör, är det väl rätt lätt att dra slutsatsen att det är något man borde skämmas över? Eller vad menar ni som tycker att det låter hemskt att kalla sig mamma/pappa åt sina djur? Någon tanke finns väl bakom tyckandet?

Min fetning.
Hur du drar slutsatser är upp till dig, det är ingen generell sanning. I min värld är det lika fånigt som att använda ordet adoption när det handlar om omplacering.

 

[Narcissa]

Jag kallar mig ofta mamma till mina hundar. Tycker det låter kärare än matte. Men så är mina hundar mitt allt också.

 

[Efwa]

@Efwa Just när det kommer till barn är jag just typen som prioriterat bort barn och är frivilligt (och lyckligt) barnlös för att jag inte vill bli störd i mitt hästliv. Så för mig är häst jämförbart med barn i allra högsta grad.

Det är olyckligt om man nu tror att jag menar före man skaffat barn. Det är ju förstås en helt annan grej.

Det hoppas jag att du förstår. När man använder ordet prioritera är det ju med saker som ligger på en lista man har, inte att välja bort något man inte vill ha.
Man prioriterar inte bort ett bankrån man aldrig skulle göra. Förstår du hur jag menar?

 

[Efwa]

Jag skrev för mig, vilket just betyder, för mig.
Då förstår du kanske hur viktiga hästarna är för mig och mitt välmående.

Nu skrev du inte "för mig" utan "till någon". Det är tämligen allmänt skrivet.

Hästarna är så fruktansvärt viktiga för mig också. Skulle, som någon här skrev, inte vara samma person utan och säkert inte lika bra mor/partner heller men jag har aldrig hört någon med barn sätta samma värde på barnen som på hästarna eller t.om större värde på hästarna. Förutom vissa störningar av olika sort.

 

[Efwa]

Det är olyckligt om man nu tror att jag menar före man skaffat barn. Det är ju förstås en helt annan grej.

Det hoppas jag att du förstår. När man använder ordet prioritera är det ju med saker som ligger på en lista man har, inte att välja bort något man inte vill ha.
Man prioriterar inte bort ett bankrån man aldrig skulle göra. Förstår du hur jag menar?

Och nu lät det som jag menar att välja bort ett bankrån är som att välja bort barn.

 

[Fossing]

Svarar lite allmänt i tråden, på temat "ska hästen gå före partnern". Det är en fråga som fascinerar mig, mest för att den i vårt hushåll inte ens finns på kartan. Jag och min man är en familj, mina hästar tillhör den familjen. Att ens komma på tanken att någon skulle gå före någon annan är ju absurd. Vi hjälps åt efter bästa förmåga varje dag för att alla familjemedlemmar ska må bra. Det innebär att jag är i stallet och fixar medans min man städar och lagar mat hemma, men det kan också innebära att min häst vilar någon dag för att vi ska kunna göra något som min man gärna vill. Vi hjälper ju varandra! Ingen "går före" någon annan och det är ingen "uppoffring" för någon av oss.

Nu tar ju såklart mitt intresse mer tid och pass än hans intresse. Plus att jag i likhet med Ts har utbrändhetsproblematik (bland annat). Så då är det ju lite ojämnt, till min fördel. Men en familj är ingen perfekt, rättvis vågskål, utan ett samarbete där man hjälper varandra att ha det så bra som möjligt. Ibland gör man mer, ibland mindre, beroende på vart livet för en.

Jag tycker att TS ska göra minsta möjliga med jobb/skola (gå ner i tid/ta examen senare/etc), ha sitt andrum och mentala vila i stallet och sedan kan hennes partner ha middagen klar när hon kommer hem så att de kan ha lite kvalitetstid ihop utan massa måsten. Ja, då kanske partnern får göra mer än TS i en period, men om det är priset att betala för att TS ska må bra är det ju ett löjligt lågt pris. Jag kan inte förstå att partnern väljer att gnälla/skuldbelägga/pressa i det här läget.

 

[cirkus]

Men allvarligt. Det fetade gör mig så in i h-vete jla arg. Det sitter på allvar en man i din soffa när du kommer hem från stallet och är sur för att du inte hinner laga mat och städa ÅT HONOM?? Lever ni i 50-talet? Om han nu inte har något kul intresse för sig efter sitt jobb så ni skulle komma hem samtidigt så kan väl han få ändan ur soffan och fått städat och haft maten klar tills du kommer hem?

Jag bli ÄNNU argare över alla tips på hur du ska tidseffektivisera DITT liv för att EN MAN känner sig lite bortprioriterad. Det är inte DIN uppgift att vara hans hushållerska eller prioritera bort ditt stora intresse för att han är lat. Vilket jla trams.

*Fiorano-gift och har två hästar i stall utan service så jag gör allt själv (med lite hjälp av min man) och tävlar på Msv-nivå i dressyr. Skillnaden i mitt liv och TS liv är att min man hjälper mig och sitter inte i soffan och gnäller*

Jag är förvånad över att detta inlägg kom först på sidan 4. Själv tänkte jag att jag måste läsa igenom tråden först så jag inte blir nummer 2341 på bollen.

jag är precis lika chockad som du

 

[Efwa]

Jag är förvånad över att detta inlägg kom först på sidan 4. Själv tänkte jag att jag måste läsa igenom tråden först så jag inte blir nummer 2341 på bollen.

jag är precis lika chockad som du

Det beror nog på hur man tolkar det och hur milt eller krävande det hela uttalas. Vi har alla tolkat det olika hur krävande sambon är.
Jag har tolkat det som att frågan kommit upp och ett missnöje från partnern. Men, man kan ju då diktera sina egna krav eller tyckande om hur partnerskapet ska utformas.

Vi här hemma har varit oense ibland om vad som ska prioriteras och haft diskussioner men knappast något som varit något att göra slut över. Min man har ju lika mycket rätt att tala om vilka åsikter han har som jag har. Vi kan båda ha fel åsikter och hamna i en rollstereotyp som inte är modern. Den som hamnat där (både han och jag) har då protesterat och vi löst det hela.

 

[Efwa]

Jag tror för övrigt att det är "farligt" att prioritera bort en hobby som definierar den du är som person. Några har ju varit inne på det.

Till partnern kan man ju vara mycket tydlig mot och berätta varför det är viktigt att ha kvar sin hobby och att det ju är den personen partnern blev kär i förhoppningsvis.

Många har varit inne på det och det måste sägas till partnern med allra största tydlighet och krav.

 

[Lingon]

Samtidigt måste man ju också respektera sin partners åsikter och känslor. Om partnern känner sig åsidosatt kan man inte bara säga skita i det. Antingen får man göra nåt åt att partnern känner sig åsidosatt eller avsluta relationen. Människor är olika. Vissa har stort behov av ett eget liv med hobbys där partnern inte är inblandad och andra vill leva fastklistrade vid varandra 24h/dygnet. Det gäller att hitta någon som har samma behov som man själv.

 

[cirkus]

Det beror nog på hur man tolkar det och hur milt eller krävande det hela uttalas. Vi har alla tolkat det olika hur krävande sambon är.
Jag har tolkat det som att frågan kommit upp och ett missnöje från partnern. Men, man kan ju då diktera sina egna krav eller tyckande om hur partnerskapet ska utformas.

Vi här hemma har varit oense ibland om vad som ska prioriteras och haft diskussioner men knappast något som varit något att göra slut över. Min man har ju lika mycket rätt att tala om vilka åsikter han har som jag har. Vi kan båda ha fel åsikter och hamna i en rollstereotyp som inte är modern. Den som hamnat där (både han och jag) har då protesterat och vi löst det hela.

Jag vet bara att om min sambo nånsin skulle gnälla över att jag inte städar eller lagar mat (oavsett anledning) hade jag väldigt radikalt funderat över vår relation. Vi kan diskutera men om han hade synpunkter på att jag inte var tillräcklig i det häradet hade akten varit svår att få ihop. Jag tror jag har nån sorts allergi mot män som ska diktera hur hushållet ska skötas.