Hur ska jag överleva traumat efter min hund?!

[Lejonelle]

Sv: Efter en vecka

Jag kan inte hjälpa att tänka på att det var pga mig du blev dålig. Hur många som än säger att det inte var mitt fel osv så var det ju det. Hade jag inte varit så envis

Klart att du tänker på det. Vad som skulle ha hänt om inte du joggat den dagen. Man vill att det ska finnas enkla lösningar, om det hade varit si eller så istället så kunde allt gått bra. I verkligheten vet man inte, det kunde gått illa ändå eller någon annan dag, något annat kunde ha hänt din Vilda. Eller dig. Man vet inte. Därför är det oftast inte så hjälpande att fastna i tankar om hur det kunde ha varit. Gör det om du behöver, tänk igenom vilka alternativ som fanns. Men gör det utifrån den kunskap du faktiskt hade när du bestämde dig, inte den kunskap du har nu, när du vet vad som hände. Det är lätt att se i efterhand vad som var rätt men när man står i situationen har man inte alla svar, man kanske är chockad eller inte tänker klart men man gör så gott man kan och förstår.

 

[Missel]

Sv: Efter en vecka

Beklagar

En stor styrkekram till dig!

 

[madde_84]

Sv: Hur ska jag överleva traumat efter min hund?!

Idag tog jag första joggingrundan på berget sedan Vildas olycka där. Jag har inte orkat innan, utan bara sprungit på andra ställen. Det kändes bra även om jag emellanåt hade gråten i halsen, särskillt när jag stannade och vilade på de ställen där du låg när du blev sjuk. Det som var skönt var att det kändes att jag kom närmare dig och inte undvek de ställen som vi varit på tillsammans alla dessa år.

Det känns konstigt att från att ha varit tre (jag, Vilda och husse) så har vi blivit bara två. På nåt underligt sätt känns det inte som att du försvunnit, utan att det är vi (jag och husse) som har bytt liv. Jag vet inte hur jag ska förklara för det låter ju bara flummit, vi är på samma ställe, men inget är som innan. Inte ens att gå till affären och handla är likadant. Lägenheten är annorlunda: dina hundsaker e borttagna och golvet är skinande rent (inget hundhår!!). Förrutom på alla kläder och tangentbord etc där ditt hår har slagit rot känns det som.

Det är ett annat liv utan dig. Vi är inga hundmänniskor längre och måste vänja oss vid det. Jag har tränat mer än vanligt för att försöka ta igen den motionen som jag fick med dig 3-4h/dag förrut. Det var tack vare dig vi kom ut och inte blev runda av allt skräp vi äter. Det var tack vare dig jag lärde mig uppskatta naturen och alla småsaker i livet som jag tidigare inte lade märke till. Det är alla småsaker man blir glad av inte det där stora som man hela tiden eftersträvar och som när man uppnåt det hittar på nåt annat man ska sträva efter. Nu lever jag i nuet och inte i framtiden eller det förflutna. Jag är nöjd med det lilla jag har. Jag begär inte mkt. Det är helt otroligt att ett litet djur som inte kan prata kan lära en såpass viktiga saker om livet utan att hon/han själv vet om det. Relationen mellan djur och människa är magiskt och det kan man bara förstå om man varit med om det själv. Kram till er alla och tack för era gulliga kommentarer.

 

[Melli]

Sv: Hur ska jag överleva traumat efter min hund?!

Vad fint du skriver om din vän. RIP lilla hunden!

 

[pimy]

Sv: Hur ska jag överleva traumat efter min hund?!

Först och främst vill jag säga att jag beklagar sorgen.

Jag tycker inte att du ska skuldbelägga dig själv för vad som hände, du gjorde säkert allt du kunde då du faktiskt tog din hund till djursjukhuset så fort det bara gick. Att hon inte klarade sig kan man inte svara på om det berodde på den vård hon (inte) fick eller något annat. Det som slog mig då jag läste det du skrev var ett par saker;
- du skrev att du såg att hon hade syrebrist- menar du att hennes slemhinnor var vita/bleka?
- din hund var pigg, höll på att gräva i ett hål och blev plötsligt mkt dålig - rätt uppfattat?
Detta tillsammans tycker jag låter som att din hund drabbats av en plötslig inre blödning, en tumör eller mjälten som rupturerat. Togs det några blodprover på henne?

(Arbetet på ett djursjukhus verkar skilja sig mycket mellan Sverige och Gran Canaria, har man inga sköterskor där nere, utan veterinären gör allt själv?)

 

[madde_84]

Sv: Hur ska jag överleva traumat efter min hund?!

Hej, tack för stödet!

Jag tänkte svara på pimys frågor.

Det som hände var att Vilda sprang bakom mig i c:a 20 min och vi stannade för att vila i en skugga. Först flämtade hon som vanligt när det är varmt ute och sedan började hon gräva en grop som hon sedan lade sig i (vilket hon brukar göra när hon vill svalka sig). Sedan flyttade hon på sig och då märkte jag att hon inte reagerade normalt och hennes slemhinnor var bleka. Det som hände kan ju ha börjat innan hon grävde gropen eller medans hon sprang, eller kanske plötsligt efter hon grävde gropen. Hon var ju en sån hund som körde på, hon skulle inte stannat om det inte var så att hon verkligen kollapsade (vilket var det som hände sedan när hon försökte följa efter mig när jag lämnade henne). Hon hade inga problem sedan tidigare och det senaste blodprovet vi gjorde på henne var 9 månader sen och då var alla hennes värden normala, då gjorde de även ett elektrokardiogram och hennes hjärtfunktion var normal.

När hon kom till sjukhuset antog alla som var där att det var ett värmeslag och hon fick: dropp, syrgas, antibiotika, blodproppslösande och antiinflamatoriska läkemedel för att förebygga blodproppar, ödem, och blodförgiftning. (Hon kanske fick något mer som jag inte uppfattade.) Blodproverna togs senare på kvällen och visade: ökade njur-och levervärden, låga värden på blodplättar och proteiner (allt annat var normalt, om jag inte kommer ihåg fel).

Symtomen hon hade var: 40 grader (gick ned till 37, sedan upp till 38,5 ungefär), hypotension, chock pga hypovolemi som i sin tur gav hypoxi.
Hade det varit bara en vanlig (ej extrem) värmechock borde hon blivit bättre, men timmarna gick och hennes slemhinnor gick från en blek färg till en nästan grå. När hon inte blev bättre borde de ha utvärderat henne igen och tagit nya prover för att ändra behandlingen, men den där stackars killen hade inte mkt erfarenhet och var ju ensam på sjukhuset och hade mkt annat att göra.

Jag kan inte jämföra vården här med Sverige för jag har aldrig praktiserat på ett djursjukhus i Sverige och jag har bara erfarenhet från djursjukhuset på mitt fakultet (det finns ju många fler kliniker här). Problemet på djursjukhuset här är att profesorerna och de veterinärerna som är anställda och har mkt erfarenhet bara jobbar vardagar. De som återstår är några unga nyutexaminerade veterinärer som jobbar helg och natt och då finns det inga sköterskor.
Men generellt kan jag säga att veterinärerna här är underbetalda och små kliniker har inte alltid råd att anställa djursjukvårdare.

Är du eller pluggar du också veterinär?

 

[madde_84]

Sv: Hur ska jag överleva traumat efter min hund?!

Glämde skriva att de gjorde ett elektrokardiogram och hon hade takykardi (hjärtfrekvens 160 slag/min), hon var kall, saknade pupill reflex, hade extremt svag puls och hon fick medicin mot vasokonstriktion för att det överhuvudtaget skulle vara möjligt att ta blod. Innan hon dog hade hon blodig diarré. Jag tycker att symtomen passar in på ett värmeslag som gett dissiminerad intravasal koagulation.

 

[madde_84]

Sv: Hur ska jag överleva traumat efter min hund?!

Det har gått 5,5 vecka nu sen du försvann. Jag satt och kollade i mina plugganteckningar och såg att jag skrivit nån typ av dagbok mitt i allt. Det är daterat bara några dagar innan du dog. Jag skriver väldigt glatt om mitt liv, om hur bra allting är och nämner att du alltid är härlig. Det känns så absurt att när jag skrev detta så var allt frid och fröjd och jag hade ingen aning om vad som skulle hända samma lördag och att livet efter det skulle vara helt annorlunda och tomt.

Jag saknar dig lika mkt som första dagen du var borta. Det känns helt j-vla sjukt att du inte är här med oss! Vi älskar dig så. Både jag och husse avskyr att prata om dig i imperfekt så vi använder fortfarande presens. Jag menar, även om du inte är här är du ju inte död. Du lever ju kvar i våra hjärtan och tankar.

Vad jag är rädd för är att glömma bort alla detaljer med dig: hur du låter när du vill ut på morgonen, när du ser en katt, hur du glatt springer fram till dina hundkompisar och piper för du är så uppspelt, hur du tittar på oss när vi hyvlar ost när det är det bästa du vet, hur du slickar på dina favoritben... Jag vill inte glömma bort någonting, jag vill minnas varenda grej.
Hur ska det gå utan dig? Du var liksom basen för att allt annat skulle vara bra. Det är som mattan drogs bort under mina fötter och nu försöker jag kravla upp igen. Varför skulle du dö? Du var ju friskt och vi var så stolta över att du var 9 år men betedde dig exakt likadant som när du var 5. Lika peppad och glad och samma fina skinande päls (inga gråa hår). Varför skulle du dö av en värmechock? Helt onödigt! Vi brukade ju vara ute när det var mkt varmare än det var den dagen och svettas betydligt mer. Det är ju alltid varmt här, året runt och det har inte varit nåt problem under alla dessa år. Hur fan skulle jag veta att denna dag då du blev dålig var annorlunda? Värmechock som jag har lärt mig är ju när man lämnar en hund i en bil i solen (som kan bli typ 50grader på 10 min) eller något liknande. Det kan jag fatta, det är värmechock. Inte 23 grader i februari! Det känns inte rättvist. Det var mitt fel att du dog, men jag hade ALDRIG kunnat förutse det. Dvs, om du inte blivit dålig den dagen hade jag inte fattat nåt utan joggat med dig några dagar senare och det hade blivit varmare å varmare nu till våren och sommaren och du hade förmodligen fått en chock då.

Hur ska jag nånsin i framtiden våga skaffa hund om jag själv inte vet var gränsen går. Hur vet man när det är varmt för hunden? De pratar ju inte utan följer med glatt. De visar ju inte ens när de mår dåligt? Hade Vilda överlevt vet jag att jag hade blivit supernojig. Jag hade inte ens vågat jogga med henne på kvällen när det är svalt, för vem vet luftfuktigheten kanske är hög och det märker inte jag. Jag hade inte varit ute ens i solen utan trevat i skuggan längs fasader och träd. Vi hade fått gå på promenader bara på kvällen och morgonen innan solen gått upp ordentligt. Vad jag har lärt mig iallafall (om det nu är till nån ro) är att jag inte kan utgå från mig själv. Jag har ju tidigare tänkt när det är varmt: ”Klarar jag det så klarar hunden det, hundar är ju mer tåliga än oss människor”, VILKET ÄR HELT FEL! Min vovve hade dubbelpäls och jag har ingen aning om hur det är att vara i hennes varma kläder. Men problemet återsår: var går gränsen? Den dagen Vilda kolapsade kändes absolut inte som en sån dag. Man kanske aldrg ska jogga med hund om det är soligt, inte ens om man e i Sverige under sommaren (för då kan det ju vara sol och varmt)? Äh jag vet faktiskt inte, det finns nog inge svar, allt är relativt.

Skönt att få ur mig lite tankar, jag har ju inte skrivit på tråden på ett tag. Tröstkramar till alla er vars vovvar dött (jag har sett flera trådar om ämnet nyligen). Jag förstår hur ni känner.