Hur ska jag kunna andas? Hur gör man nu?

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hur ska jag kunna andas? Hur gör man nu?

Jag läser och jag ska hålla tummarna som fan för dig imorgon! Och vilka fina och duktiga djur du har

 

[ASKAPLASKA]

Sv: Hur ska jag kunna andas? Hur gör man nu?

Har också följt tråden och lidit med dig och vill bara säga bra jobbat! Läste för sent att du kunde fått hästarna till Skråmsta och var på väg ut till bilen för att hjälpa dig, så bra att det löste sig
Skönt att du är i goda händer nu!

 

[martha]

Sv: Hur ska jag kunna andas? Hur gör man nu?

Jag har också läst o håller också alla tummar o tår att du får jobbet och att allt löser sig för dig o djuren

 

[Kilauea]

Sv: Hur ska jag kunna andas? Hur gör man nu?

Läser absolut tråden när den uppdateras.
Det är så skönt att läsa att det ordnar sig mer och mer för dig. Djur kan verkligen konsten att vara härliga när det behövs, oavsett om de gör det med mening eller ej.
Håller tummarna om jobbet!

 

[TinyWiny]

Sv: Hur ska jag kunna andas? Hur gör man nu?

Vad skönt att flytten har gått bra. Djur förstår mer än vad man kan tro Vilken tur att du fick tag på ett sommarbete till hästarna och jag hoppas att det löser sig till det bästa med allt annat också.

Jag ska tänka på dig lite extra i morgon och hålla tummarna för att du får jobbet.

Om du har så svårt för att sova så kanske du kan prova valeriana eller någon annan naturmedicin som kan hjälpa dig att få sova. Eller så får du gå till läkaren och be om en insomningstablett så att du kan bryta den onda cirkeln. Sova måste du ju få göra för att orka jobba och ta dig igenom den här tuffa tiden.

Kramar om.

 

[Lejonelle]

Sv: Hur ska jag kunna andas? Hur gör man nu?

Jodå. Visst läser vi. Lycka till nu.

 

[Korven]

Sv: Hur ska jag kunna andas? Hur gör man nu?

Jodå, läser och hoppas och håller tumme och förundras över din styrka trots allt.

Fäller en tår också.

 

[Grana]

Sv: Hur ska jag kunna andas? Hur gör man nu?

Kl..

Jag läser och följer allt som händer.
Inte skrivit innan, men du får så många bra svar ändå så mina känns överflödiga

 

[elefanten]

Sv: Hur ska jag kunna andas? Hur gör man nu?

Jag läser fortfarande och känner för dig! Hoppas du får jobbet . Går ju alltid att hitta något roligare jobb senare.

 

[Kakis]

Sv: Hur ska jag kunna andas? Hur gör man nu?

Idag är jag så arg, arg, arg, ARG! Arg på honom, arg på livet, arg på orättvisan... Arg på allt!
Jag frågade honom igår vad han tänkte, HUR han tänkte. Frågade hur fan han tror att jag ska kunna gå vidare efter att han gjort såhär, hur sjutton kan han tro att han bara kan avsluta våra åtta år tillsammans, avsluta OSS över en kopp te vid köksbordet och sedan bara packa sina grejer, flytta hem till sitt redan ordnade "nya" liv och börja leva det som om ingenting hänt. Hur fan han tänkt sig att jag ska kunna plocka upp spillrorna av mig själv efter den bomben, utan förvarning, utan en aning sedan innan. "Jag vet inte. Förlåt."
Det är det enda han säger. "Förlåt. Jag vet inte. Förlåt." Det funkar liksom inte så. Man gör inte så. Man avslutar inte ett vuxet förhållande på det viset, inte när man hängt ihop så länge, har en gård tillsammans, lån tillsammans, ansvar tillsammans. Då kan man inte bara packa ihop och drar, avsluta som om vi vore 15år gamla. Och man kan inte gå genom livet och säga "Förlåt. Jag vet inte." och tro att det räcker som svar. Man kan inte gå genom livet och bara ge upp när saker och ting ger emot en. Man kan inte bara ge upp och slå sönder saker när det inte blir som man tänkt sig eller det blir lite svårt - framförallt inte när det är en annan människas liv och känslor man slår sönder och personen man ger upp på.

....

Jag förstår dig precis. Mitt ex gjorde i princip likadant, han hade fixat någonstans att bo, och förberett sig själv. Sen berättar han för mig en kväll och tänkte dra samma kväll. Han kunde heller inte säga varför, bara att det kändes så och förlåt, vad nu det skulle hjälpa när han helt plötsligt avslutade våra 6 år tillsammans. Och nej jag har fortfarande inte fått svar på "Varför" tre år senare... Inte för att jag fortsatt fråga men ändå...

För mig var det en lång process att förstå, bearbeta sorgen av att mista sin bästa vän och den jag älskade, tänka ut hur jag skulle bo, jag hade ju inte haft en tanke på att flytta och det tog ett år innan jag var redo att lämna det gemensamma boendet.

 

[Kixlin]

Sv: Hur ska jag kunna andas? Hur gör man nu?

Jag har följt din tråd och jag ser att många pratar om separationer och ”varför?” och är frustrerade för att de inte får något konkret svar på den frågan. Ibland finns det helt enkelt inget bra svar. Jag bröt upp med min förra pojkvän efter 10 år tillsammans. Jag kan fortfarande säga att han är den person jag älskat allra mest och beundrat allra mest av alla människor jag någonsin träffat. Otroligt attraktiv, bra i sängen, intelligent, alltid omtänksam, jag kom bra överens med hans familj och han med min. Mestadels samma intressen (förutom hästarna då men så fort han accepterade det så var det lugnt). Jag kan inte komma på en enda negativ sak att säga om honom och alla sa att vi var perfekta för varandra. Men – mot slutet var det bara någonting som inte kändes 100% rätt. Jag kan inte ens sätta fingret på vad det var men det var någon gnista som saknades. Som sagt, jag kan inte tänka mig en bättre människa eller partner men det var ändå något gjorde att jag ville bli fri. Han var förstörd och frågade mig om och om igen om orsaken till mitt beslut men jag kunde helt enkelt inte sätta ord på det. Än idag, tio år senare, så är han den bästa person jag någonsin haft förmånen att känna och vi har fortfarande kontakt.

Jag hade tvivel rätt länge och det tog mig runt tre år att bryta upp eftersom jag var så rädd att jag skulle ångra mig, men det har jag faktiskt inte gjort. Kanske var jag för ung när vi träffades? Kanske var vi inte de rätta för varandra? Jag vet inte. Vi var bästa vänner men mer som syskon. Ingen attraktion mot slutet, eller inte tillräcklig för mig i alla fall. Jag har träffat en ny sedan dess (och han också) och egentligen är nog min nya pojkvän inte alls lika rätt för mig och vi har våra duster, men efter sju år tillsammans så finns det fortfarande en gnista mellan oss som inte fanns i mitt förra förhållande och gör att jag stannar kvar trots att han ibland driver mig till vansinne .

Jag tror nog inte att mitt lilla inlägg hjälper men efter att ha sett alla frågor om ”varför?” så började jag fundera på vad jag skulle svara om min f.d. efter tio år bad mig förklara varför och jag tror inte att jag skulle kunna det än idag, mer än att säga att just då kände jag för att vara singel och att det var någonting som saknades, någonting som inte var helt rätt, oavsett hur mycket jag faktiskt älskade honom som person och inte ville förlora honom ur mitt liv.

Jag hoppas och tror att det kommer att gå bra för dig Nixehen. Antingen hittar du någon annan som du blir lycklig med så småningom eller så hittar ni tillbaka till varandra. Mitt råd skulle dock vara att låta er bägge två fundera på var sitt håll. Han har uppenbart mycket att fundera på så låt honom göra det. Ge honom den tid han behöver. Stressa inte fram ett svar eller ett beslut. Om han saknar dig så kommer han tillbaka. Och du kanske kommer fram till saker som du inte var medveten om tidigare, vem vet?

Oavsett vad som händer, lycka till. Du verkar vara en start och klok människa så jag tvivlar inte en sekund på att du kommer att landa på fötterna och att allt kommer att lösa sig på bästa sätt för dig.

 

[Capel]

Sv: Hur ska jag kunna andas? Hur gör man nu?

Stort tack till alla peppningar, stöd och snälla ord - både här, på dv, på fb och via mail!

En liten uppdatering:
I fredags packade jag in djuren och mig i två transporter (hästarna slog nytt rekord i lättlastning - båda två stod lastade och klara på mindre än 30min, DET är rekord och jag är SÅ stolt över dem! ) och 7h senare så lastade vi av dem på mitt nya sommarbete. Två nöjda grabbar lullar nu runt på naturbete och njuter av att det är sommar.
Inte ens katten bråkade av att behöva åka bur och bil. Tror de känner av att matte inte orkar med mer strul just nu...

Imorgon ska jag på en arbetsintervju här nere, hoppas SÅ att jag får det - det skulle lösa så mycket. (Även om det inte är ett drömjobb direkt, så är det nödvändigt att ha en inkomst för att kunna leva så.)

Jag är så otroligt utmattad, kan inte sova men klarar knappt att vara vaken. Hoppas att det löser sig snart..

Tack igen, vet inte om någon läser tråden längre - men om någon gör det så ville jag i allafall komma med en uppdatering och berätta att jag och djuren är "i trygghet" nu.

Jag fick upp denna tråden och hur har det gått med dig? Hur gick det med "allt" när du nu kan kika i backspegeln? Ser att tråden är från 2013 men det vore "kul" att höra hur det gick för dig efter att du flyttat osv.

 

[Ramona]

Jag har då inte utvecklats på alla dessa år!

Jag läste första inlägget och tänkte det här måste jag ju svara på med alla separationer jag gått igenom. Hade ett skitbra svar uttänkt på 10 sekunder och fortsatte läsa när jag insåg hur gammal tråden var. Och där helt plötsligt fanns mitt redan skrivna svar jag skrev för 9 år sedan! Och det var precis det jag nyss tänkt att jag skulle skriva.

Nu kände jag mig tråkig och stagnerad.

 

[TygerTyger]

Jag har då inte utvecklats på alla dessa år!

Jag läste första inlägget och tänkte det här måste jag ju svara på med alla separationer jag gått igenom. Hade ett skitbra svar uttänkt på 10 sekunder och fortsatte läsa när jag insåg hur gammal tråden var. Och där helt plötsligt fanns mitt redan skrivna svar jag skrev för 9 år sedan! Och det var precis det jag nyss tänkt att jag skulle skriva.

Nu kände jag mig tråkig och stagnerad.

Men det var ju ett väldigt bra svar. Kanske hade du redan kommit i mål på den punkten och därefter utvecklats på andra områden?