Krati
Trådstartare
Hej!
För ca ett halvår sedan tog jag över ett 15 årigt varmblodssto som annars skulle skickas till slakt(usch, hatar det ordet) pga att ägaren inte längre hade intresse.
Denna lilla dam fastnade jag för direkt, det var något speciellt med henne, så jag kunde inte låta bli att ta henne.
Hon har gått på travet som ung, men bara typ 10-15 lopp. Sedan reds hon för 6 år sedan, tränades i monté.
I början så tog jag bara in henne och borstade henne, gick små promenader och allt var frid och fröjd. Hon var väldigt försiktig, man kunde inte höja rösten eller vifta med armarna utan att hon blev stel av skräck.
Men hon kom alltid fram i hagen och när vi började rida ut så var hon alltid jätteglad, väldigt stressad men glad.
Allt eftersom började hon bli mer grinig, det gick inte att hämta henne i hagen, jag kunde inte borsta henne i boxen och ibland bara hon vände rumpan till när jag öppnade boxdörren. Hade man däremot "fångat" henne och var i stallgången eller utanför hagen/boxen var hon så snäll så.
Efter ett tag kunde hon göra utfall mot mig i hagen. Komma fram med öronen framåt och när jag ska klappa henne så liksom kastade hon sig fram och visade tänderna, men det räckte att jag höjde handen som flög hon därifrån.
Jag tänkte att hon kanske hade ont så vi åkte till veterinären (likadant där, suuupersnäll i all hantering) som konstaterade att hon var halt i ett fram och ett bak (diagonal hälta), detta hade jag nästan räknat med då hon bara gått i en hage och skrotat dom senaste åren och innan dess tränats hårt.
Hon har nu blivit behandlad två ggr och imorgon ska vi se om hon är bra, annars går det inte att göra ngt åt hältan och hon får då bara vara sällskapshäst.
Efter behandlingarna så blev hon faktiskt LITE trevligare i hagen, men fortfarande oberäknelig.
Häromdagen så bestämde jag mig för att börja sätta ett grimskaft på henne i boxen varje kväll och borsta henne. Så när jag såg att hon var på väg att "anfalla" så bara ruskade jag lite i grimskaftet och sa "nej!" och då slutar hon direkt, hon hoppar in i boxen och då tar jag henne till mig och klappar så hon ser att jag inte är dum.
Är hon rädd för mig? Eller är det ett beteende hon utvecklat för hon gått som "förvildad" i så många år? Hon har liksom bara stått i en hage och fått hö inslängt två/tre ggr om dagen och väldigt liten mänsklig kontakt.
Jag har verkligen varit lugn och snäll mot henne så jag förstår inte varför hon skulle vara rädd för mig? När vi har ridit har vi tagit härliga skogsrundor, inte några krävande eller jobbiga alls.
Kom gärna med förslag eller åsikter om detta. Som sagt, jag tycker om henne. Hon är helt underbar när hon inte är i hagen eller boxen och jag önskar så att hon kunde vara det där också...
För ca ett halvår sedan tog jag över ett 15 årigt varmblodssto som annars skulle skickas till slakt(usch, hatar det ordet) pga att ägaren inte längre hade intresse.
Denna lilla dam fastnade jag för direkt, det var något speciellt med henne, så jag kunde inte låta bli att ta henne.
Hon har gått på travet som ung, men bara typ 10-15 lopp. Sedan reds hon för 6 år sedan, tränades i monté.
I början så tog jag bara in henne och borstade henne, gick små promenader och allt var frid och fröjd. Hon var väldigt försiktig, man kunde inte höja rösten eller vifta med armarna utan att hon blev stel av skräck.
Men hon kom alltid fram i hagen och när vi började rida ut så var hon alltid jätteglad, väldigt stressad men glad.
Allt eftersom började hon bli mer grinig, det gick inte att hämta henne i hagen, jag kunde inte borsta henne i boxen och ibland bara hon vände rumpan till när jag öppnade boxdörren. Hade man däremot "fångat" henne och var i stallgången eller utanför hagen/boxen var hon så snäll så.
Efter ett tag kunde hon göra utfall mot mig i hagen. Komma fram med öronen framåt och när jag ska klappa henne så liksom kastade hon sig fram och visade tänderna, men det räckte att jag höjde handen som flög hon därifrån.
Jag tänkte att hon kanske hade ont så vi åkte till veterinären (likadant där, suuupersnäll i all hantering) som konstaterade att hon var halt i ett fram och ett bak (diagonal hälta), detta hade jag nästan räknat med då hon bara gått i en hage och skrotat dom senaste åren och innan dess tränats hårt.
Hon har nu blivit behandlad två ggr och imorgon ska vi se om hon är bra, annars går det inte att göra ngt åt hältan och hon får då bara vara sällskapshäst.
Efter behandlingarna så blev hon faktiskt LITE trevligare i hagen, men fortfarande oberäknelig.
Häromdagen så bestämde jag mig för att börja sätta ett grimskaft på henne i boxen varje kväll och borsta henne. Så när jag såg att hon var på väg att "anfalla" så bara ruskade jag lite i grimskaftet och sa "nej!" och då slutar hon direkt, hon hoppar in i boxen och då tar jag henne till mig och klappar så hon ser att jag inte är dum.
Är hon rädd för mig? Eller är det ett beteende hon utvecklat för hon gått som "förvildad" i så många år? Hon har liksom bara stått i en hage och fått hö inslängt två/tre ggr om dagen och väldigt liten mänsklig kontakt.
Jag har verkligen varit lugn och snäll mot henne så jag förstår inte varför hon skulle vara rädd för mig? När vi har ridit har vi tagit härliga skogsrundor, inte några krävande eller jobbiga alls.
Kom gärna med förslag eller åsikter om detta. Som sagt, jag tycker om henne. Hon är helt underbar när hon inte är i hagen eller boxen och jag önskar så att hon kunde vara det där också...