bananabambi
Trådstartare
när jag själv måste vara "i vila" pga havandeskapsförgiftning?
Jag får inte anstränga mig, så promenaderna får utebli tills husse kommer hem på eftermiddagen. Det jag mäktar med är ett par kiss och bajssvängar ut på gräsmattan.
Vovven min, snart ettårig boxertik, finner sig förvånadsvärt bra i denna inaktivitet, men jag undrar hur nyttigt det kan vara för henne? Hon verkar inte alls lida av att jag inte kan vara ute med henne, hon sover periodvis under dagarna, jagar lite efter katten, sover ännu mer, ja hon är mycket lugnare än jag någosin trott hon skulle vara. Men när hon sedan väl "vaknar", om vi får besök, eller om vi åker och hälsar på någonstans, så tar det mycket längre tid för henne att lugna ner sig.
Varannan dag åker jag till mitt föräldrahem där hon kan springa lös ute och där min far är snäll och tar henne på längre promenader, där sover hon nästan aldrig under dagarna om man inte säger åt henne, hon vill vara med honom hela tiden. Här hemma behöver jag aldrig säga åt henne att lägga sig, hon verkar veta vad som gäller, och att matte är trött och inte orkar.
Är detta ett okey hundliv just nu, om inte, har ni något förslag på hur jag ska förändra det?
Tidigare har hon varit med husse i lastbilen hela dagarna, men han har nytt jobb och kan inte ha henne med längre, så vi tyckte att det var perfekt att han bytte till icke hundvänligt jobb när jag ändå skulle gå hemma. Men det var innan jag blev dålig.
Jag får inte anstränga mig, så promenaderna får utebli tills husse kommer hem på eftermiddagen. Det jag mäktar med är ett par kiss och bajssvängar ut på gräsmattan.
Vovven min, snart ettårig boxertik, finner sig förvånadsvärt bra i denna inaktivitet, men jag undrar hur nyttigt det kan vara för henne? Hon verkar inte alls lida av att jag inte kan vara ute med henne, hon sover periodvis under dagarna, jagar lite efter katten, sover ännu mer, ja hon är mycket lugnare än jag någosin trott hon skulle vara. Men när hon sedan väl "vaknar", om vi får besök, eller om vi åker och hälsar på någonstans, så tar det mycket längre tid för henne att lugna ner sig.
Varannan dag åker jag till mitt föräldrahem där hon kan springa lös ute och där min far är snäll och tar henne på längre promenader, där sover hon nästan aldrig under dagarna om man inte säger åt henne, hon vill vara med honom hela tiden. Här hemma behöver jag aldrig säga åt henne att lägga sig, hon verkar veta vad som gäller, och att matte är trött och inte orkar.
Är detta ett okey hundliv just nu, om inte, har ni något förslag på hur jag ska förändra det?
Tidigare har hon varit med husse i lastbilen hela dagarna, men han har nytt jobb och kan inte ha henne med längre, så vi tyckte att det var perfekt att han bytte till icke hundvänligt jobb när jag ändå skulle gå hemma. Men det var innan jag blev dålig.