Hur ska en orka? (Sjuk hund)

[Viva]

Så kortfattat som det är möjligt: Tiken fick livmodersinflammation. Livmodern hade varit sluten men började till sist blöda. Den vägde nästan 1 kg när de tog bort den. Sänka 190. Hon kommer hem på kvällen efter op. Mår fint i 10 dagar.

Ramlar sen plötsligt ihop, krampar, kissar på sig, helt vit i tandköttet. Vi åker direkt till Djursjukhus och de opererar henne akut för inre blödning. De tror att hon fått en infektion i livmoderstumpen som gjort att vävnad dött och det börjat blöda. De syr om allt och hon ligger inne 2 dagar. Kommer hem, efter 3 timmar får hon hög feber och vi åker tillbaka. De hittar vätska i buken som de tror är infektionsvätska så hon får ligga inne 2 dagar till med ny antibiotika. Hon har ätit den nya antibiotikan sen dess. Hon har haft bruna blodiga flytningar som stadigt minskat fram till igår då de kom ut två stygn samt slem ur vulva. Ringer djursjukhuset som säger att det kan hända.

Idag, 12 dagar senare, är vi inne och de tar stygnen utanpå som läkt fint. Denna veterinären tycker däremot att det låter jätte konstigt att de kommer ut stygn så de vill göra ett ultraljud där de ser någon slags blåsa på slutet av livmoderstumpen. De kan inte utesluta att det kommer börja blöda igen. De tycker att hon fortfarande är lite blek i slemhinnorna. Så de funderar på om hon inte tål de invärtes stygnen och att det är vad som gjorde att de började blöda sist.

De tycker att vi ska komma in på nya ultraljud fredag och måndag, för att se att inget börjar läcka. Men om det gör det då? Allt har redan kostat 90.000 kr och försäkringen tog 33. Nu finns inget kvar. Jag är inte gjord av pengar. Och är det försvarbart att lägga henne under kniven en tredje gång? Det känns inte så. Men denna konstanta oron, ovissheten. Den tar död på mig. Jag kan inte sova, äta. De säger att det ser bra ut men genast kommer det upp något nytt. Vad ska man göra?

 

[WildWilma]

Så kortfattat som det är möjligt: Tiken fick livmodersinflammation. Livmodern hade varit sluten men började till sist blöda. Den vägde nästan 1 kg när de tog bort den. Sänka 190. Hon kommer hem på kvällen efter op. Mår fint i 10 dagar.

Ramlar sen plötsligt ihop, krampar, kissar på sig, helt vit i tandköttet. Vi åker direkt till Djursjukhus och de opererar henne akut för inre blödning. De tror att hon fått en infektion i livmoderstumpen som gjort att vävnad dött och det börjat blöda. De syr om allt och hon ligger inne 2 dagar. Kommer hem, efter 3 timmar får hon hög feber och vi åker tillbaka. De hittar vätska i buken som de tror är infektionsvätska så hon får ligga inne 2 dagar till med ny antibiotika. Hon har ätit den nya antibiotikan sen dess. Hon har haft bruna blodiga flytningar som stadigt minskat fram till igår då de kom ut två stygn samt slem ur vulva. Ringer djursjukhuset som säger att det kan hända.

Idag, 12 dagar senare, är vi inne och de tar stygnen utanpå som läkt fint. Denna veterinären tycker däremot att det låter jätte konstigt att de kommer ut stygn så de vill göra ett ultraljud där de ser någon slags blåsa på slutet av livmoderstumpen. De kan inte utesluta att det kommer börja blöda igen. De tycker att hon fortfarande är lite blek i slemhinnorna. Så de funderar på om hon inte tål de invärtes stygnen och att det är vad som gjorde att de började blöda sist.

De tycker att vi ska komma in på nya ultraljud fredag och måndag, för att se att inget börjar läcka. Men om det gör det då? Allt har redan kostat 90.000 kr och försäkringen tog 33. Nu finns inget kvar. Jag är inte gjord av pengar. Och är det försvarbart att lägga henne under kniven en tredje gång? Det känns inte så. Men denna konstanta oron, ovissheten. Den tar död på mig. Jag kan inte sova, äta. De säger att det ser bra ut men genast kommer det upp något nytt. Vad ska man göra?

Usch det låter som det är en riktig pärs både för dig och hunden. Om det är rätt att operera eller inte tycker jag är svårt att säga när jag inte känner hunden men jag tycker det är helt ok att ta beslutet att inte operera igen. Om de vill operera igen hade jag som ägare velat ha en brutalt ärlig prognos först. Dvs. tror de på riktigt att de kan lösa problemet eller gör de det bara för att det inte finns några andra alternativ och hoppas att det funkar.

När min hund var sjuk i december så sa jag direkt att buköppning är inte aktuellt då han har en del fysiska krämpor som blir sämre vid vila så det kändes inte rimligt att utsätta honom för den konvalecensen. Nu löste det sig ändå utan buköppning men det var riktigt tuffa dagar när han var inlagd och jag mådde verkligen skit.

 

[Pilot]

Det är helt okej att känna att gränsen är nådd. Även om det tar emot.

 

[tanten]

Frågan vore för mig - gagnar det hunden att fortsätta? Eller bara mina känslor?

 

[Viva]

Frågan vore för mig - gagnar det hunden att fortsätta? Eller bara mina känslor?

Just nu mår hunden bra. Om än lite frustrerad av att behöva koppelvila. Jag har i princip bestämt mig för att inte operera igen om eller när det börjat blöda. Men detta mellantillstånd tar död på mig, att inte veta. Det hade varit lättare för mina känslor om hon gått vidare.

 

[Linda_A]

Just nu mår hunden bra. Om än lite frustrerad av att behöva koppelvila. Jag har i princip bestämt mig för att inte operera igen om eller när det börjat blöda. Men detta mellantillstånd tar död på mig, att inte veta. Det hade varit lättare för mina känslor om hon gått vidare.

Usch så jobbigt, känner verkligen med dig. Just det här med att du fick olika besked om huruvida det är normalt eller ej att det kom ut stygn, är det något du kan få lite mer diskussion om med dem? Var det en mer eller mindre erfaren veterinär som tyckte det var konstigt, t.ex. Det ändrar ju inget faktiskt men mer information kanske gör det lättare för dig att vara i det här mellantillståndet.

 

[Viva]

Usch det låter som det är en riktig pärs både för dig och hunden. Om det är rätt att operera eller inte tycker jag är svårt att säga när jag inte känner hunden men jag tycker det är helt ok att ta beslutet att inte operera igen. Om de vill operera igen hade jag som ägare velat ha en brutalt ärlig prognos först. Dvs. tror de på riktigt att de kan lösa problemet eller gör de det bara för att det inte finns några andra alternativ och hoppas att det funkar.

När min hund var sjuk i december så sa jag direkt att buköppning är inte aktuellt då han har en del fysiska krämpor som blir sämre vid vila så det kändes inte rimligt att utsätta honom för den konvalecensen. Nu löste det sig ändå utan buköppning men det var riktigt tuffa dagar när han var inlagd och jag mådde verkligen skit.

De ville öppna när hon fick feber och de upptäckte vätskan men jag sa nej. Då tog de proverna och föreslog antibiotika istället.

Men krasst, om det spricker igen har det spruckit två ggr och den andra trots att hon äter två olika sortera bredspektrum antibiotika. Det kan vara så att hon inte tål stygnen och det kan fungera med andra stygn men det kommer inte finnas några garantier. De vet inte.

 

[Viva]

Usch så jobbigt, känner verkligen med dig. Just det här med att du fick olika besked om huruvida det är normalt eller ej att det kom ut stygn, är det något du kan få lite mer diskussion om med dem? Var det en mer eller mindre erfaren veterinär som tyckte det var konstigt, t.ex. Det ändrar ju inget faktiskt men mer information kanske gör det lättare för dig att vara i det här mellantillståndet.

Tack! Första gången var det receptionen jag ringde så misstänker att veterinären vi pratade med idag är mer kunnig. Har även pratat med min ordinarie klinik och de har aldrig heller hört talas om något liknande.

 

[Migo]

Säger som flera andra, det är okej att inte fortsätta i all oändlighet bara för att det "kanske funkar".

När jag hade allvarlig tarmskada på Fridolf så låg han först inne i flera dygn efter operationen, kom hem en torsdag och på fredag hade han så ont att han fick åka in och bo på kliniken över helgen igen. Vi pratade då om vad som kunde vara orsak, vilka ingrepp jag var OK med i förväg och när jag ville sätta gränsen. Min veterinär sa att hon var beredd att öppna honom igen om han inte svarade på smärtsillande/tarmlugnande och dropp, men att det inte var möjligt för henne att åtgärda alla av de möjliga komplikationerna och att de värsta tänkbara scenariona nog skulle innebära väldigt jobbig återhämtning för honom. DVS skulle allt göras för att hålla liv i honom, så rekommenderade hon stort djursjukhus och en annan behandlande veterinär. Jag valde att lita på hennes bedömning av vad som var rättvist för hans skull att åtgärda, och lämna honom hos henne (övertygad om att han skulle dö, så klart).

Han svarade bra på den medicinska behandlingen, men fick ett nytt stopp några månader senare och då lovade jag honom att det var sista buköppningen. Jag upplever att två såna operationer på fyra månader tog enormt hårt på honom, idag vete faen om jag skulle låta hunden vakna upp från första operationen om de hittade såna skador som han hade. Då var han ändå en hårt arbetande hund i absolut toppform i sin allra bästa ålder!

Hundar lever här och nu, att de ska gå runt och känna sig svaga/ha ont/inte orka ha kul i flera månader för att kanske bli piggare sen? Nä, då är det för våran skull...

Beklagar @Viva, jag vet precis vilken ångest du går igenom nu

 

[Viva]

Ibland klarar jag nästan att hålla det på distans. Njuta av att hon fortfarande finns här, hur hon älskar solen, studsar och försöker tigga godis. Sen kommer tvivlet, verkar hon inte lite trött, har hon ont, är det idag allt kommer vända och hon blir sämre igen.

 

[Viva]

Nytt ultraljud idag. Allt ser bra ut bortsett från den där lilla blåsan. Men den är "bara" ca 8 mm. Veterinären var ändå positiv, röda blodkroppar har gått upp, sänkan gått ner. Inga blödningar. Ändå kan jag inte riktigt slappna av och på Söndag ska vi sluta med antibiotikan. Läskigt.

Fått låna vagn av en kompis så kan vi köra henne till nya platser där vi går kortare promenader.

 

[Viva]

Sist hade den till växt 2 cm istället gör 8 mm. Nytt ultraljud imorgon.

 

[Viva]

Den har krympt till 7 mm på 2 veckor. Hon har fått en OK-stämpel i rumpan av veterinären att leva vanligt hundliv.

Vi firade med tårta till både människa och hund. På madrasserna vi sovit de senaste 8 veckorna. Ikväll får vi sova i sängen!

 

[Viva]

Veterinärbesök för 2 veckor sedan och allt såg bra ut!

Tills veterinären upptäckte en knöl på läppen hon tyckte såg illavarslande ut. Så ny operation imorgon och sända iväg tumören för analys. Men den har hunnit växa en del sen dess och börjat blöda så gissningsvis är det väl inget snällt.

Pigg och glad är hon i alla fall. Matte är ett vrak som vanligt.

 

[Viva]

Hon är alltid lite ynklig dagen för en operation. Men tillräckligt pigg för att hämta sko när jag varit på vinden.

 

[Viva]

Cancer. Vi kan röntga och kolla efter spridning men det finns oavsett inget vi kan göra mer än att hålla koll. De kan remittera till en onkolog men är osäker på nyttan. Det var väntat men känner mig tom.

 

[Malibu_Stacy]

Cancer. Vi kan röntga och kolla efter spridning men det finns oavsett inget vi kan göra mer än att hålla koll. De kan remittera till en onkolog men är osäker på nyttan. Det var väntat men känner mig tom.

Vilken typ av cancer? Går absolut att göra en del, om man vill. Men då krävs remittering till onkolog. Finns väldigt bra i Stockholm, @Red_Chili har (tyvärr) erfarenhet!

 

[Viva]

Vilken typ av cancer? Går absolut att göra en del, om man vill. Men då krävs remittering till onkolog. Finns väldigt bra i Stockholm, @Red_Chili har (tyvärr) erfarenhet!

Myxosarcom, det ska vara vanligt att den återkommer trots att man tagit bort den enligt veterinären och att cellgift inte gör någon skillnad. Tror det ska finnas en bra onkolog på Evidensa här i Göteborg också.

 

[Linda_A]

Myxosarcom, det ska vara vanligt att den återkommer trots att man tagit bort den enligt veterinären och att cellgift inte gör någon skillnad. Tror det ska finnas en bra onkolog på Evidensa här i Göteborg också.

SLU i Uppsala håller ju på med en hel del cancerprojekt på hund där man testar annat än cellgifter. Kanske kan vara värt att höra om myxosarcom ingår i nåt av dessa?

 

[Viva]

4 operationer på 5.5 månad. Det är ett under att det finns fler saker man kan laga/ta bort på den här hunden. Positivt är att hon inte verkar ha ont utan är som vanligt, pigg och glad.