Hur sjuka är ni innan ni är hemma från arbete?

[Raderad medlem 6459]

Men hellre äter jag mina utslitna skor till middag än ojar mig över att jag minsann har utgifter i nivå med mina inkomster.

 

[mandalaki]

Ja men det är väl lätt gjort om man får jobba hemifrån och inte har någon form av kroniskt besvär (migrän eller dylikt)?

Jag menar, inte fan går jag till jobbet om jag kommer sitta där med snor i halva ansiktet, lock för öronen och hostar och nyser. Däremot att sköta samma jobb hemifrån, när jag kan sitta i soffan i pyjamas och snora för mig själv, ja det är ju nåt helt annat.


Jag tror de flesta vet att den är proportionerlig mot lönen. Däremot kanske man bara vet hur jäkla tajt ens ekonomi är som låginkomstagare om man nån gång varit det.

Så jo, karensdag är ofta extra superhemsk för låginkomstagare pga avsaknad av marginaler.

Oj, det hade jag inte sett. Självklart är karensdagen blytung om man har små marginaler. En tandläkarräkning, att ungens vinterstövlar blir för små eller en karensdag kan vara det som knäcker budgeten en månad.

 

[sjoberga]

Ja men det är väl lätt gjort om man får jobba hemifrån och inte har någon form av kroniskt besvär (migrän eller dylikt)?

Jag menar, inte fan går jag till jobbet om jag kommer sitta där med snor i halva ansiktet, lock för öronen och hostar och nyser. Däremot att sköta samma jobb hemifrån, när jag kan sitta i soffan i pyjamas och snora för mig själv, ja det är ju nåt helt annat.


Jag tror de flesta vet att den är proportionerlig mot lönen. Däremot kanske man bara vet hur jäkla tajt ens ekonomi är som låginkomstagare om man nån gång varit det.

Så jo, karensdag är ofta extra superhemsk för låginkomstagare pga avsaknad av marginaler.

Ja, precis. Därför menar jag att man aldrig ska göra det till en tävling där man ska jämföra sig med andra. Vi har alla helt olika förutsättningar i form av hälsa, mående och jobbförutsättningar.

Jag har varit låginkomsttagare under delar av livet (student med många barn) och vet precis hur tight det kan vara, där ett extra tandläkarbesök gör att nästa månad blir det blodpudding 5 dagar. Missuppfattningen som spreds var att alla betalade samma antal kronor för en karensdag och det hade varit superhemskt system för en låginkomsttagare, att betala samma straff som en som tjänar mer. Så är det inte.

 

[fryckan]

Eftersom jag har ett patientnära arbete så stannar jag hemma om näsan rinner, jag har slemhosta och/eller feber.
Sen tänker jag också som @Tassetass, det är bättre att vara hemma ett fåtal dagar och bli helt frisk än att gå omkring i slow mode flera dagar

 

[Petruska]

När du nämner det där med att kroppen behöver vila kommer jag att tänka på när mitt huvud behöver vila. Mina migränanfall går ofta över under sena natten. Dagen därpå har jag alltså inte migrän - idag är en sådan dag - men huvudet fungerar inte. Jag kan inte tänka två skarpa tankar. En av mina neurologer, som själv har migrän, uttrycker det så bra: "det värsta med migrän tycker jag är att man blir dum i huvudet".

Jag har inte alls lika tydliga migränanfall som du. Dvs inget jag skulle kalla "anfall", bara migrän.

Men om det pågår länge (ett dygn eller tre), så följer ofta ett dygn eller ett halvt då jag liksom har något slags tomhetskänsla som drar lite åt ångest till. Det är inte särskilt befrämjande för produktiviteten, och jag tolkar det ofta som att huvudet behöver vila.

 

[sjoberga]

Ja men det är väl lätt gjort om man får jobba hemifrån och inte har någon form av kroniskt besvär (migrän eller dylikt)?

Jag menar, inte fan går jag till jobbet om jag kommer sitta där med snor i halva ansiktet, lock för öronen och hostar och nyser. Däremot att sköta samma jobb hemifrån, när jag kan sitta i soffan i pyjamas och snora för mig själv, ja det är ju nåt helt annat.


Jag tror de flesta vet att den är proportionerlig mot lönen. Däremot kanske man bara vet hur jäkla tajt ens ekonomi är som låginkomstagare om man nån gång varit det.

Så jo, karensdag är ofta extra superhemsk för låginkomstagare pga avsaknad av marginaler.

Asså @niphredil, hur du ens kan tänka tanken att det skulle vara värre att hotas av vräkning och tvingas äta snabbmakaroner i veckor. Då fattar du inte hur skiiiitdåligt jag mår när jag tvingas avstå ena krogkvällens vaskning av Dom Perignon 1984 och tvingas välja bort 1 av de 15 buketter som handplockats i Kenya åt mig. asså den känslan förståååår inte många.

Min enda poäng var att förmedla att straffet är proportionerligt mot lönen, vilket inte ska anges i kronor.

De arbetade dagarna belönas lika proportionerligt.

 

[mandalaki]

Jag har inte alls lika tydliga migränanfall som du. Dvs inget jag skulle kalla "anfall", bara migrän.

Men om det pågår länge (ett dygn eller tre), så följer ofta ett dygn eller ett halvt då jag liksom har något slags tomhetskänsla som drar lite åt ångest till. Det är inte särskilt befrämjande för produktiviteten, och jag tolkar det ofta som att huvudet behöver vila.

Jag kan känna igen det - men det är inte det jag känner som att huvudet behöver vila. Utan det är när jag läser en text utan att förstå vad jag läser, utan att förstå vilken fråga jag bör formulera utifrån den och än mindre förstår det svar jag får på den fråga jag eventuellt totar ihop som för övrigt är en usel jävla fråga. Och det funkar inte i mitt jobb

 

[Tora]

Fast 1 dag av 22 (normalmånad) är 4-5 % av lönen oavsett nivå. Så tjänar man lite, förlorar man mindre. Det är helt proportionerligt. Dina siffror verkar inte kunna stämma?

Jobbar man som uska så kanske man jobbar skift och då dras det mer en en dagslön. Jag förlorar tex minst 1,44 dagslöner (beror lite vilket schema man sitter på, ju färre arbetsdagar ju större avdrag).

 

[lady_vip]

Jag tänker ni som skriver att ni är hemma vid förkylning (vilket jag förstår), hur gör ni när förkylningarna duggar tätt?

Jag har nämligen en bekant som, utan att överdriva, kan vara hemma flera dagar i månaden pga förkylning, ont i halsen, ibland huvudvärk. Personen ÄR förkyld, men för egen del hade jag aldrig vågat vara hemma så ofta. Jag har själv arbetat med att sammanställa sjukfrånvaro och vet precis vad det kostar för arbetsgivare med dessa som konstant ligger på 15-25 sjukdagar/år. Dessutom hade det varit pinsamt för mig. Stor skillnad om en lider av migrän eller annan mer eller mindre kronisk sjukdom.

 

[Björk]

Ja, hur sjuka måste ni känna er innan ni är hemma vid till exempel förkylning?

Överjävligt sjuk måste jag känna mig.
Jag har gått även med feber, då proppat i mig en hel del värktabletter för att klara av det. MEN, det är bara i de lägen när jag har ett viktigt möte som jag bara inte kan/får missa. Normalen är just feberkänning - då stannar jag hemma. Inte annars.

 

[TheRedLightning]

Ja, hur sjuka måste ni känna er innan ni är hemma vid till exempel förkylning?

Döende....

Tja, krävs att jag är rätt rejält sjuk för att jag inte ska gå till jobbet, lite förkylning och lätt feber hindrar inte mig. Går såklart inte till jobbet om jag skulle va sjuk med något som smittar, men annars så är jag rätt tålig.

 

[monster1]

Jag tänker ni som skriver att ni är hemma vid förkylning (vilket jag förstår), hur gör ni när förkylningarna duggar tätt?

Jag har nämligen en bekant som, utan att överdriva, kan vara hemma flera dagar i månaden pga förkylning, ont i halsen, ibland huvudvärk. Personen ÄR förkyld, men för egen del hade jag aldrig vågat vara hemma så ofta. Jag har själv arbetat med att sammanställa sjukfrånvaro och vet precis vad det kostar för arbetsgivare med dessa som konstant ligger på 15-25 sjukdagar/år. Dessutom hade det varit pinsamt för mig. Stor skillnad om en lider av migrän eller annan mer eller mindre kronisk sjukdom.

Det är inte så att det ÄR något annat som ligger bakom då? Är man sjuk så ofta så lär man ju inte må bra?

 

[monster1]

Har man ett fysiskt jobb ska man tänka på att man kan drabbas av hjärtmuskelinflammation om man inte håller sig i skinnet när man är förkyld. http://forkylning.se/hjartmuskelinflammation/

 

[monster1]

Det är inte så att det ÄR något annat som ligger bakom då? Är man sjuk så ofta så lär man ju inte må bra?

Många arbetsgivare gör ju en utredning om man har mycket korttidsfrånvaro för sjukdom det är bra, då kommer det förhoppningsvis fram och det finns något bakomliggande problem.

 

[lady_vip]

Det är inte så att det ÄR något annat som ligger bakom då? Är man sjuk så ofta så lär man ju inte må bra?

Säkerligen, men det finns ju inget på papper. Då hade personen kunnat ansöka om högriskskydd till exempel.

 

[prinsessfeminist]

Sen tycker jag att man ska sluta lägga moraliska värderingar i folks sjukdagar. Om jag är hemma en dag extra för att vila upp mig, för att kunna jobba effektivt när jag väl kommer tillbaka, så drabbar det ju mest mig själv som får karens och sjuklön istället för riktig lön. Och antagligen är det bättre både för mig personligen och för verksamheten. Om verksamheten inte klarar av sjukfrånvaro och om sjukfrånvaro belastar de andra som jobbar, så är det ett systemfel och inte den sjukes fel.

Fast att det bara drabbar dig själv är inte korrekt. Behövs du inte på jobbet?

 

[prinsessfeminist]

Det är inte så att det ÄR något annat som ligger bakom då? Är man sjuk så ofta så lär man ju inte må bra?

Ofta finns bakomliggande orsaker. Det kan vara missbruk eller någon typ av problem med immunförsvar. Det kan vara andra sjukdomar också.

Hade jag varit arbetsgivare så hade jag bett att en person som var sjuk så ofta utreddes av läkare.

 

[inverterad]

Fast att det bara drabbar dig själv är inte korrekt. Behövs du inte på jobbet?

Jo, men inte min närvaro i sig, utan min kompetens och kapacitet. Är jag sjuk så kan jag inte prestera så som det krävs av mig att jag ska prestera. Och oavsett så tycker jag inte att arbetsplatsens behov ska gå före individens hälsa. Det gynnar heller inte arbetsplatsen i längden.

 

[monster1]

Säkerligen, men det finns ju inget på papper. Då hade personen kunnat ansöka om högriskskydd till exempel.

Ibland hamnar man ju ikläm i sjukvården med, har man diffusa symptom är det inte säkert att allmän läkaren skickar en vidare.

Allmänt högriskskydd verkar alla vara berättigade till om man är borta mer än 10 ggr från arbetet under ett år. https://www.forsakringskassan.se/sjukvard/sjukskrivning_och_sjukpenning/hogriskskydd

Själv blir jag sjuk minst en gång i kvartalet någonstans mellan 1-7 dagar :/. Ofta prickar man ju in en helg med så då blir det lite mindre frånvaro. Jag får allt från förkylningar till magsjuka, mitt immunförsvar suger. Vi har en väldig massa småbarnsföräldrar på jobbet med så det gör ju sitt till.

 

[prinsessfeminist]

Jo, men inte min närvaro i sig, utan min kompetens och kapacitet. Är jag sjuk så kan jag inte prestera så som det krävs av mig att jag ska prestera. Och oavsett så tycker jag inte att arbetsplatsens behov ska gå före individens hälsa. Det gynnar heller inte arbetsplatsen i längden.

Det förstår jag.

Det lät bara som om du inte behövdes, att det bara drabbade dig om du var sjuk, menar jag. Arbetsplatsen saknar förstås din kompetens och din insats och lider av att du inte är där.