R
Raderad medlem 6459
Men hellre äter jag mina utslitna skor till middag än ojar mig över att jag minsann har utgifter i nivå med mina inkomster.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Men hellre äter jag mina utslitna skor till middag än ojar mig över att jag minsann har utgifter i nivå med mina inkomster.
Oj, det hade jag inte sett. Självklart är karensdagen blytung om man har små marginaler. En tandläkarräkning, att ungens vinterstövlar blir för små eller en karensdag kan vara det som knäcker budgeten en månad.Ja men det är väl lätt gjort om man får jobba hemifrån och inte har någon form av kroniskt besvär (migrän eller dylikt)?
Jag menar, inte fan går jag till jobbet om jag kommer sitta där med snor i halva ansiktet, lock för öronen och hostar och nyser. Däremot att sköta samma jobb hemifrån, när jag kan sitta i soffan i pyjamas och snora för mig själv, ja det är ju nåt helt annat.
Jag tror de flesta vet att den är proportionerlig mot lönen. Däremot kanske man bara vet hur jäkla tajt ens ekonomi är som låginkomstagare om man nån gång varit det.
Så jo, karensdag är ofta extra superhemsk för låginkomstagare pga avsaknad av marginaler.
Ja men det är väl lätt gjort om man får jobba hemifrån och inte har någon form av kroniskt besvär (migrän eller dylikt)?
Jag menar, inte fan går jag till jobbet om jag kommer sitta där med snor i halva ansiktet, lock för öronen och hostar och nyser. Däremot att sköta samma jobb hemifrån, när jag kan sitta i soffan i pyjamas och snora för mig själv, ja det är ju nåt helt annat.
Jag tror de flesta vet att den är proportionerlig mot lönen. Däremot kanske man bara vet hur jäkla tajt ens ekonomi är som låginkomstagare om man nån gång varit det.
Så jo, karensdag är ofta extra superhemsk för låginkomstagare pga avsaknad av marginaler.
Jag har inte alls lika tydliga migränanfall som du. Dvs inget jag skulle kalla "anfall", bara migrän.När du nämner det där med att kroppen behöver vila kommer jag att tänka på när mitt huvud behöver vila. Mina migränanfall går ofta över under sena natten. Dagen därpå har jag alltså inte migrän - idag är en sådan dag - men huvudet fungerar inte. Jag kan inte tänka två skarpa tankar. En av mina neurologer, som själv har migrän, uttrycker det så bra: "det värsta med migrän tycker jag är att man blir dum i huvudet".
Ja men det är väl lätt gjort om man får jobba hemifrån och inte har någon form av kroniskt besvär (migrän eller dylikt)?
Jag menar, inte fan går jag till jobbet om jag kommer sitta där med snor i halva ansiktet, lock för öronen och hostar och nyser. Däremot att sköta samma jobb hemifrån, när jag kan sitta i soffan i pyjamas och snora för mig själv, ja det är ju nåt helt annat.
Jag tror de flesta vet att den är proportionerlig mot lönen. Däremot kanske man bara vet hur jäkla tajt ens ekonomi är som låginkomstagare om man nån gång varit det.
Så jo, karensdag är ofta extra superhemsk för låginkomstagare pga avsaknad av marginaler.
Jag kan känna igen det - men det är inte det jag känner som att huvudet behöver vila. Utan det är när jag läser en text utan att förstå vad jag läser, utan att förstå vilken fråga jag bör formulera utifrån den och än mindre förstår det svar jag får på den fråga jag eventuellt totar ihop som för övrigt är en usel jävla fråga. Och det funkar inte i mitt jobbJag har inte alls lika tydliga migränanfall som du. Dvs inget jag skulle kalla "anfall", bara migrän.
Men om det pågår länge (ett dygn eller tre), så följer ofta ett dygn eller ett halvt då jag liksom har något slags tomhetskänsla som drar lite åt ångest till. Det är inte särskilt befrämjande för produktiviteten, och jag tolkar det ofta som att huvudet behöver vila.
Jobbar man som uska så kanske man jobbar skift och då dras det mer en en dagslön. Jag förlorar tex minst 1,44 dagslöner (beror lite vilket schema man sitter på, ju färre arbetsdagar ju större avdrag).Fast 1 dag av 22 (normalmånad) är 4-5 % av lönen oavsett nivå. Så tjänar man lite, förlorar man mindre. Det är helt proportionerligt. Dina siffror verkar inte kunna stämma?
Överjävligt sjuk måste jag känna mig.Ja, hur sjuka måste ni känna er innan ni är hemma vid till exempel förkylning?
Döende....Ja, hur sjuka måste ni känna er innan ni är hemma vid till exempel förkylning?
Det är inte så att det ÄR något annat som ligger bakom då? Är man sjuk så ofta så lär man ju inte må bra?Jag tänker ni som skriver att ni är hemma vid förkylning (vilket jag förstår), hur gör ni när förkylningarna duggar tätt?
Jag har nämligen en bekant som, utan att överdriva, kan vara hemma flera dagar i månaden pga förkylning, ont i halsen, ibland huvudvärk. Personen ÄR förkyld, men för egen del hade jag aldrig vågat vara hemma så ofta. Jag har själv arbetat med att sammanställa sjukfrånvaro och vet precis vad det kostar för arbetsgivare med dessa som konstant ligger på 15-25 sjukdagar/år. Dessutom hade det varit pinsamt för mig. Stor skillnad om en lider av migrän eller annan mer eller mindre kronisk sjukdom.
Många arbetsgivare gör ju en utredning om man har mycket korttidsfrånvaro för sjukdom det är bra, då kommer det förhoppningsvis fram och det finns något bakomliggande problem.Det är inte så att det ÄR något annat som ligger bakom då? Är man sjuk så ofta så lär man ju inte må bra?
Säkerligen, men det finns ju inget på papper. Då hade personen kunnat ansöka om högriskskydd till exempel.Det är inte så att det ÄR något annat som ligger bakom då? Är man sjuk så ofta så lär man ju inte må bra?
Fast att det bara drabbar dig själv är inte korrekt. Behövs du inte på jobbet?Sen tycker jag att man ska sluta lägga moraliska värderingar i folks sjukdagar. Om jag är hemma en dag extra för att vila upp mig, för att kunna jobba effektivt när jag väl kommer tillbaka, så drabbar det ju mest mig själv som får karens och sjuklön istället för riktig lön. Och antagligen är det bättre både för mig personligen och för verksamheten. Om verksamheten inte klarar av sjukfrånvaro och om sjukfrånvaro belastar de andra som jobbar, så är det ett systemfel och inte den sjukes fel.
Det är inte så att det ÄR något annat som ligger bakom då? Är man sjuk så ofta så lär man ju inte må bra?
Fast att det bara drabbar dig själv är inte korrekt. Behövs du inte på jobbet?
Ibland hamnar man ju ikläm i sjukvården med, har man diffusa symptom är det inte säkert att allmän läkaren skickar en vidare.Säkerligen, men det finns ju inget på papper. Då hade personen kunnat ansöka om högriskskydd till exempel.
Jo, men inte min närvaro i sig, utan min kompetens och kapacitet. Är jag sjuk så kan jag inte prestera så som det krävs av mig att jag ska prestera. Och oavsett så tycker jag inte att arbetsplatsens behov ska gå före individens hälsa. Det gynnar heller inte arbetsplatsen i längden.