Hur sjuka är ni innan ni är hemma från arbete?

[prinsessfeminist]

Döende....

Tja, krävs att jag är rätt rejält sjuk för att jag inte ska gå till jobbet, lite förkylning och lätt feber hindrar inte mig. Går såklart inte till jobbet om jag skulle va sjuk med något som smittar, men annars så är jag rätt tålig.

Jag tror att det helt enkelt är så att de som sällan är frånvarande på jobbet, de är som du skriver; "rätt tåliga".

Jag rekommenderar ingen som är sjuk att gå till jobbet. Som många beskrivit, så kan man inte prestera på samma sätt när man är sjuk och man kan smitta ner andra med sin sjukdom.

Så, kort och gott, jag tror helt enkelt inte på dem som säger att de går "i alla fall" (av plikt eller "bror-duktig-syndrom"). Jag tror helt enkelt inte att de är sjuka och "går ändå".

Om jag går till mig själv, så känner jag mig sällan sjuk. Om jag är lite krasslig så räknar jag det som att jag bara är lite mindre på, men jag är trots allt ganska pigg och alert. Annars hade jag ju inte orkat.

Riktigt sabla sjuk är jag så sällan att jag hinner glömma hur det känns mellan gångerna. Men när jag väl blivit sjuk så hatar jag det som pesten. Det är ÅNGEST att vara sjuk. Hemskt, hemskt, hemskt. Ingenting kan man göra mer än att ligga där..... gahh....

 

[nyponros]

Att jobba tills man stupar eller "ligger i koma" verkar populärt. Jag ser det som ytterligare ett uttryck för det elitsamhälle vi lever i där vi ständigt ska prestera. Jobba heltid, vara snygga, smala, duktiga, kåta, orka träna, laga surdegsbröd, följa med på barnens aktiviteter, ha ett städat hem och vara politiskt insatta. En inställning till livet som i allt högre grad leder till utbrändhet och psykisk ohälsa. Charmigt? Sunt?

Jag är hemma när jag är sjuk för att det är min skyldighet. Jag jobbar med gamla och sjuka människor.

 

[Killaloe]

Jag tycker att hela den här tråden verkar ha drabbats av någon form av duktigflickasyndrom.

Jag håller delvis med, men samtidigt är det verkligen skitsvårt att stå emot normer och förväntningar som finns på vissa arbetsplatser/hos kollegor/arbetsgivare/myndigheter etc.

Det är ju bara att se hur vissa diskussioner går här på forumet när folk är sjuka i vissa fall - det blir lätt en skuldbeläggning och personligen upplever jag att den skulden är svårast att värja sig mot. Att höra att sjukdagar kostar pengar/folk fuskar osv kan lätt gå till överdrift och bli som ett ok (tycker jag då). Så jag tror inte bara strävan efter att prestera och vara duktig spelar in - utan att det också handlar om skuldkänslor och att försöka slippa fördömelse från omvärlden.

Som i mitt fall med en FK-handläggare som försöker pusha på mitt tillfrisknande och guilta mig till att bli friskare än vad jag är (hen vill helst att jag ignorerar både läkare och psykolog) och en chef som har personalbrist. Det ska mycket till för att jag ska sjukskriva mig med tanke på mig själv (sen är jag hemma ändå med tanke på brukare osv), inte för att jag så gärna vill jobba när jag är sjuk utan för att jag helt enkelt inte orkar försvara att jag är sjuk och förklara mig varje gång (som om utbrändhet gör en immun mot förkylningar liksom ). Så ja, det har liksom blivit skuldkänslor som styr i många fall och att jag helt enkelt inte orkar ta en diskussion varje gång jag behöver vara hemma.. Och jag tror verkligen inte att jag är i en unik situation utan att det ofta förekommer viss känslomässig utpressning på olika sätt.

 

[Killaloe]

Så, kort och gott, jag tror helt enkelt inte på dem som säger att de går "i alla fall" (av plikt eller "bror-duktig-syndrom". Jag tor helt enkelt inte att de är sjuka.

Oj, är inte det lite fördömande att anta att folk inte är sjuka bara för att de jobbar ändå? Helt uppenbart fungerar ju alla olika även vid sjukdom så att vissa jobbar ändå är väl inte särskilt otippat?

 

[prinsessfeminist]

Oj, är inte det lite fördömande att anta att folk inte är sjuka bara för att de jobbar ändå? Helt uppenbart fungerar ju alla olika även vid sjukdom så att vissa jobbar ändå är väl inte särskilt otippat?

Njae, jag anser nog inte att man är "riktigt" sjuk om man kan jobba. Alltså, vad som är sjukt och friskt handlar till viss del också om tolerans. En del personer är "sjuka" om de inte är tipp topp. Själv tycker jag att jag är "frisk" även när jag är lite hängig. Jag tolererar med andra ord att livet inte är toppen.

Jag tror att en hel del hänger ihop med hur man fostrats som barn. Jag blev alltid uppmanad att "försöka gå till skolan och gå hem om man känner sig sämre". Oftast kände jag mig inte sämre, utan bättre när jag väl kom igång. Jag är likadan nu.

Känner jag mig däremot sämre och skulle bli riktigt dålig och inte ens orka lyfta en blyertspenna, ja, då måste jag ju lägga mig. Det är så supertråkigt att jag gör allt jag kan för att undvika det.

 

[prinsessfeminist]

[sorry råkade bli dubbelt

 

[monster1]

Njae, jag anser nog inte att man är "riktigt" sjuk om man kan jobba. Alltså, vad som är sjukt och friskt handlar till viss del också om tolerans. En del personer är "sjuka" om de inte är tipp topp. Själv tycker jag att jag är "frisk" även när jag är lite hängig. Jag tolererar med andra ord att livet inte är toppen.

Jag tror att en hel del hänger ihop med hur man fostrats som barn. Jag blev alltid uppmanad att "försöka gå till skolan och gå hem om man känner sig sämre". Oftast kände jag mig inte sämre, utan bättre när jag väl kom igång. Jag är likadan nu.

Känner jag mig däremot sämre och skulle bli riktigt dålig och inte ens orka lyfta en blyertspenna, ja, då måste jag ju lägga mig. Det är så supertråkigt att jag gör allt jag kan för att undvika det.

Orkar du inte lyfta en blyertspenna ja då tar du dig ju inte hem från jobbet vad gör du då?

 

[prinsessfeminist]

Orkar du inte lyfta en blyertspenna ja då tar du dig ju inte hem från jobbet vad gör du då?

Jadu... det är en gåta hur man kommer hem.

 

[monster1]

Njae, jag anser nog inte att man är "riktigt" sjuk om man kan jobba. Alltså, vad som är sjukt och friskt handlar till viss del också om tolerans. En del personer är "sjuka" om de inte är tipp topp. Själv tycker jag att jag är "frisk" även när jag är lite hängig. Jag tolererar med andra ord att livet inte är toppen.

Jag tror att en hel del hänger ihop med hur man fostrats som barn. Jag blev alltid uppmanad att "försöka gå till skolan och gå hem om man känner sig sämre". Oftast kände jag mig inte sämre, utan bättre när jag väl kom igång. Jag är likadan nu.

Känner jag mig däremot sämre och skulle bli riktigt dålig och inte ens orka lyfta en blyertspenna, ja, då måste jag ju lägga mig. Det är så supertråkigt att jag gör allt jag kan för att undvika det.

Beror ju dessutom på vad man menar med att jobba. Sitta på en stol och vara menlös klarar man säkert av i relativt stor utsträckning. Vara kreativ och problemlösande kan blir värre. Har man dessutom ett annat problem i grunden, för mig är det utmattning, för någon av mina vänner är det astma, för en annan migrän osv så gör ju det att även en lättare förkylning kan sänka en rejält. Jag är dock inte något fan av att vara på jobbet när jag är sjuk. Lite nedsatt visst, sjuk nej.

 

[BobberiBoo]

Jag är ju tyvärr sån att jag är totalt oduglig när jag är sjuk. Vid minsta lilla feber däckar jag direkt. Men jag blir sällan sjuk så sett, det brukar vara när dottern drar hem dagisbaciller och blir sjuk och jag får vabba för av nån anledning så klarar jag inte av dagisbacillesjukor :| jag har dessutom för tillfället ett väldigt aktivt jobb så jag är ute hela dagen och springer runt med hårda fysiska krav, så att vara sjuk gör ju allt 400 går tyngre.

 

[TheRedLightning]

Jag tror att det helt enkelt är så att de som sällan är frånvarande på jobbet, de är som du skriver; "rätt tåliga".

Jag rekommenderar ingen som är sjuk att gå till jobbet. Som många beskrivit, så kan man inte prestera på samma sätt när man är sjuk och man kan smitta ner andra med sin sjukdom.

Så, kort och gott, jag tror helt enkelt inte på dem som säger att de går "i alla fall" (av plikt eller "bror-duktig-syndrom"). Jag tror helt enkelt inte att de är sjuka och "går ändå".

Om jag går till mig själv, så känner jag mig sällan sjuk. Om jag är lite krasslig så räknar jag det som att jag bara är lite mindre på, men jag är trots allt ganska pigg och alert. Annars hade jag ju inte orkat.

Riktigt sabla sjuk är jag så sällan att jag hinner glömma hur det känns mellan gångerna. Men när jag väl blivit sjuk så hatar jag det som pesten. Det är ÅNGEST att vara sjuk. Hemskt, hemskt, hemskt. Ingenting kan man göra mer än att ligga där..... gahh....

Tja, antingen är man rätt tålig eller så är man bara väldigt lojal.

Vill minnas jag gått till skolan när jag hade 40 grader feber, i och för sig enbart för jag hade ridning den kvällen och gick man inte till skolan fick man inte rida hette det då. Kanske inte det smartaste, men var feberfri till ridningen.

I dagsläget vet jag inte hur det skulle vara, har jag blivit sjuk har det tajmat in när jag ändå är ledig på nått höger vänster. Är heller inte den som vill/gillar att va sjuk och skyr det som pesten.

 

[Similitude]

Jag hoppas verkligen inte att exempelvis piloter, lokförare eller kirurger "jobbar tills de stupar" innan de stannar hemma för sjukdom... Förhoppningsvis är deras toleransnivå rätt låg.

 

[Pontevecchio]

Sen tycker jag att man ska sluta lägga moraliska värderingar i folks sjukdagar. Om jag är hemma en dag extra för att vila upp mig, för att kunna jobba effektivt när jag väl kommer tillbaka, så drabbar det ju mest mig själv som får karens och sjuklön istället för riktig lön. Och antagligen är det bättre både för mig personligen och för verksamheten. Om verksamheten inte klarar av sjukfrånvaro och om sjukfrånvaro belastar de andra som jobbar, så är det ett systemfel och inte den sjukes fel.

Mja, sköter man utbetalningen av folks löner och det är den dagen som du råkar bli sjuk får man dåligt samvete mot dina kollegor oavsett vilket systemfel det må finnas i grunden.

Det kan jag lösa genom jobb hemifrån men är revisorerna inbokade tre dagar och du vet att det inte går att omboka de närmsta månaderna är det bara att släpa dig till kontoret oavsett influensa. Det handlar inte bara om att vara duktig utan om att det inte alltid går att skjuta upp livet till imorgon.

 

[Lovisaleonora]

Det handlar inte bara om att vara duktig utan om att det inte alltid går att skjuta upp livet till imorgon.

Precis så. Och då kommer det ofelbart någon som säger: det är chefens problem. Fast om chefen varje dag måste ha någon som är beredd att gå in och täcka mina kritiska uppgifter, kommer ju denna person att få mitt jobb.

Det är egentligen inte svårare än så.

 

[Ajda]

Stannar hemma vid magsjuka och hög feber. Vilket inte inträffar mer än högst en gång om året.

 

[Piraja]

Jag måste vara klar i skallen och orka agera när det behövs. Jobbar med säkerhet och det är inte lämpligt att vara sjuk på jobbet. Det kan också vara mycket provocerande att gå omkring och snörvla. Jag är alltså hemma när jag är tydligt sjuk/förkyld med feber. Man får ha lite fingertoppskänsla när det gäller att vara halvkrasslig, så länge det inte går ut över orken så ska det nog funka.

 

[Lager]

Ja, hur sjuka måste ni känna er innan ni är hemma vid till exempel förkylning?

Har inte varit hemma sjuk på flera år. Jag brukar bli sjuk under ledigheter, med irriterande precision. Precis som om kroppen bara släpper efter då och får mental tillåtelse att vara sjuk.

Jobbar med människor annars, och stannar (i teorin) hemma om jag tror att jag smittar.

 

[Lovisaleonora]

Precis som om kroppen bara släpper efter då och får mental tillåtelse att vara sjuk.

Jag tror det kan ha att göra med avslappning och olika nivårer av t ex adrenalin. När jag är igång och far, blir jag sällan sjuk. Men när jag slappnar av och varvar ner kommer skiten som ett brev på posten.

 

[inverterad]

Jag tror generellt att man sällan är så oumbärlig på jobbet som man tror att man är.

 

[skerper]

Då jag är uppvuxen på en bondgård så blev jag tidigt uppfostrad att vara sjuk går inte alls utan det måste jobbas ändå .Och det har jag fortsatt med hela mitt liv .Har haft ont i mina 4 diskbråk och spinal stenos i ett år nu Har ätit massor med värkpiller bla morfin i flera månader men så länge jag får på mig kläderna jobbar jag men ibland måste frun sätta på mig strumporna .I vintras hade vi mycket på jobbet och blev naturligtvis förkyld med feber .Hade 41 grader på morgonen innan jag åkte på jobbet .Höll på med trummtining så det var ett fasligt snö ösande.Hade så hög feber i nästan hela veckan men det funkade att jobba ändå .Fastnade i en bergborrmaskin och slet av halva tummen och min gamla chef var noga med att tala om att jag gick på jouren 2 dagar efter olyckan .Så det blev att jobba ändå och det gick åxo bra .Men såhär i efterhand vem tackar en för att man gör så !