Sv: Hur ser hästar i mörker??
Och att paraplyer är farliga känns ganska naturligt då jag gissar på att de oftast är mörka i färgen och då uppfattas som siluetter, skulle skrämma skiten ur vem som helst
I min hästs fall vet jag faktiskt varför han är rädd för paraplyer. Det är en kombination av inlärd rädsla för "flaxande" grejer som inte ligger på marken samt ett visst mått av bakskygghet i den bemärkelsen att han är rädd för grejer ovanför honom, mest bakifårn men även framifrån.
Man kunde ex inte ställa sig på en pall bredvid honom i början (kom till mig som ohanterad men ej felhanterad 2,5-åring, sjukt osäker av sin natur), att vifta med en arm runt honom gick inte, hoppade du smått på stället så höll han på att dö.
Det inlärda kom av en sämre genomförd miljöträning som nyinriden. Allt var för övrigt väldigt bra på kursen och tränaren var erkänt duktigt och jag som är lite mesig lyssnade för mycket på honom. Vilket ledde till att min häst nu har mycket svårare för att hantera sådana grejer på ett logiskt vis.
Men det är verkligen specificerat till paraplyer nu för tiden, iaf vad jag märkt. Hur kan han vara så selektiv? På kursen var det stora "glasståndsparaplyer" som skrämde honom först. Det gick så långt att han vägrade ens ta sig an uppgiften, det finns verklgien inte i hans sinnelag och har aldrig upprepat sig i någon form.
Sedan var han väldigt tveksam till hängande presseningar (först helt över som tak sedan att gå igenom när det släptes ned med och mer i bakkant) men då gjorde jag mer på mitt vis (och fick heller inga motstridiga anvisningar alls) och då gick det som alltid annars, bättre o bättre.
Presseningar man tar upp från marken är inga problem alls. Det är bara att kasta på honom, dra över huvudet. går runt med runt bakbenen osv, det har han typ aldrig brytt sig om. Lika så att plocka av/på sig jackor eller täcken från sargen mm.
Men så arg jag är på mig själv för den där "paraply"-övningen. Man ska alltid lita på sin magkänsla vad tränaren än säger och tycker, min stackars lilla häst vad utelämnad han måste känt sig när ingen förstod hans rädsla