Sv: Hur ser detta ut, tycker ni?
Fast det är ju en grov generalisering.
Jag har haft 4 kallblodstravare (har 3 nu). Av dessa stämmer 1 in på beskrivningen. När hon blir stressad så väljer hon att vända stressen inåt, hon "stänger av", fryser fast och blir tom i blicken. Precis som Camilla_H skriver så slår det dock om när pressen blir tillräckligt svår och hon blir väldigt "het" (detta märker jag inte av i stort, men jag vet från det jag fått berättat från när hon gick på travet).
Hon är helt enkelt inte särskilt "utagerande". Jag vet inte vad det beror på. Ofta upplever jag det som att hästar som blir såna har varit ganska utagerande en gång i tiden - men har gett upp med att försöka få någon att lyssna, för ingen lyssnar ändå, så då väljer de att vända sej inåt istället. Såna här hästar blir sällan kallade problemhästar hur dåliga situationer de än hamnar i - de bara biter ihop och genomlider......
Hennes årsföl är ganska lik henne men har ju aldrig hittills hamnat i några situationer som är särskilt stressande - han tar bara allt med ett härligt lugn (som jag är övertygad om att han fått från sin mor).
En sak som kan vara positiv med stoets "inåtvända" personlighet är detta att hennes föl inte riktigt verkar läsa av hennes sinnesstämning på samma vis som de läser av hennes kropp - och hon har ju en "fantastisk" förmåga att inte visa något på utsidan. Fölen fattar aldrig att morsan tycker det är stressigt, de ser bara att hon går förbi brummande traktorer där någon står och svetsar, kalvboxar med hoppiga kalvar etc spikrakt och "utan reaktion" och trallar på bredvid/bakom lyckligt ovetandes om att deras mor "flyr inuti".
Tidigare hade jag ett sto - också kallblodstravare, som var precis raka motsatsen. I hennes värld existerade det inte att vända sej inåt - överhuvudtaget. Hon utagerade i allt hon gjorde. Tyckte hon att hon blev felbehandlad talade hon om det och hon var inte bangen för att ta i på alla de möjliga sätt hon visste.
En ganska typisk sådan häst som efter byte av 4-5 ägare fått en stämpel på att vara "problemhäst"....
Bästa exemplet för att illustrera skillnaden är lastning, där jag hade en hel del bekymmer med båda dessa ston (fast numer är den förstnämnda en pärla att lasta, den sistnämnda finns inte i livet längre). Båda hästarna sammankopplar lastning med något negativt, stressigt och jobbigt.
Då det förstnämnda stoet blev stressad vid lastning, så växer hon fast, och står blickstilla, rör sej ingenstans. Hon stänger helt av i ögonen och reagerar inte mycket på något av de sätt som hon är "van" (lösningen på henne har varit att jobba på ett sätt som hon helt saknar referensramar kring - att skicka på henne på transporten och lägga tryck bak - inte fram).
En okunnig skulle påstå att hon är "tjurig" och "envis". När det i själva verket helt enkelt är hennes sätt att hantera stress.
Det sättet att hantera situationen på existerade inte i det andra stoets värld, att stanna och stå still
- nej istället så halvsprang hon in i transporten, kastade sej ut, hoppade runt utanför transporten på alla de sätt som var möjliga osv.
Fast också hon blev kallad envis och tjurig förstås, men i kombination med "hysterisk". Ganska ledsamt och tråkigt, men det är ju bara okunniga som inte ser längre än så....
Den nya valacken är mer i stil med det mer utagerande stoet, även fast han nog lika gärna kunnat utveckla en inåtvänd personlighet ifall han hamnat fel.).
Av mina 4 kallblodstravare drar jag dock slutsatsen att de kan vara mycket olika.
Detta var ett sidospår, men reagerade också på det som Camilla_H skrev. Inte för att det är helt fel - självklart finns det kallblod som är just såna och kanske är det också så att de i det stora hela ofta är såna (på grund av var deras urfäder har utvecklats, hur aveln sett ut och vilka egenskaper man främjat med den osv), men att säga att alla är såna..... Njae....
