Hur resonerar ni ang. avlivning?

[Nafayette]

Sv: Hur resonerar ni ang. avlivning?

Lyfter på hatten för ett mycket sakligt inlägg!!!

Som sagt..många lägger in sina egna känslor för hästen så att det sakliga försvinner..

AM

 

[LIA]

Sv: Hur resonerar ni ang. avlivning?

Tänk efter vad du ser på TV och läser om i tidningarna Det är hemska slakttransporter, det är otillbörlig drivning med el, det är de fall där bultning misslyckats osv osv. Det säljer tyvärr inga tidningar och lockar inga tittare med ett reportage om en normal, händelselös slakt som går lugnt och metodiskt tillväga utan stressade djur, misslyckanden eller annat. Och mångas erfarenhet av slakterier är just från medierna och dås kulel jag också vara mörkrädd för att släppa min häst ens i närheten.

Men, nu rör du också till begreppen. Hemska slakttransporter har inget med mitt resonemang att skaffa, av den enkla anledningen att jag själv kör mina (och andras) hästar till slakteriet. Alla transporterar sina hästar nu och då, så just transporten är väl inget problem? Dessutom har jag i förväg kollat upp dom (två) slakterier vi anlitat, talat med personal, planerat tillvägagångssätt osv.
Alla kan göra samma sak, men hur många gör det! Det är bakgrunden till att jag skrev: "Många verkar ha en något okunnig inställning till slakt och slakterier."
Tänk så mycket bättre om man vet än tror. Både för en själv och för hästen.

Nej, vi är inte överens. Rätt utförd sprutavlivning, spec med nya licenspreparatet anser jag för normalhästen vara precis lika lindrigt som bult. (Sedan väljer jag att om det går bulta mina, men jag har alltså inga problem ur hästen synvinkel med nya sprutorna)

Jag kan inte sprutdelen, men ser framför mig en uppbunden häst, en veterinär som letar en åder med sprutan och trycker in medlet. I lindrigaste fall. Jämfört med en slaktare som kliar en "löshållen" hästen på pannan, sätter dit pistolen och trycker av. Ingen större skillnad på dom fallen för hästens del, men inte blev sprutan lindrigare?? För hästen, alltså?

Just det där att det ÄR INTE ett motsatsförhållande mellan att älska, gosa med, kela med och klema med och sen käka upp. Däremot vill jag inte äta upp mina egna hästar, men gärna andras och andra får gärna äta upp mina.

Instämmer till fullo. Med skillnaden att jag gärna skulle ätit köttet. Har inte varit något problem med övriga djuren vi slaktat här. Tvärtom finns en viss positiv känsla i det att man vet, att dom levt ett gott liv och att köttet är sunt.

LIA

 

[Welsh]

Sv: Hur resonerar ni ang. avlivning?

Mkt bra skrivet LIA

Det fick mig att tänka på de 4 hästar jag själv tagit bort samt det självdöda fölet förra sommaren.
Det sistnämnda hittades död i hagen en solig dag av stoets lilla ryttare på 13 år. Vi transporterade ham fölet från betet till stallet där alla stalltjejerna tog farväl innan kadavret kördes iväg för destruktion.
Av dessa 4 som vi tog bort kördes 2 in till slakthuset, ingen panik eller ångest där inte bland hästarna. 1 av dessa 2 gick till kött den andra var för sjuk.
De andra 2 bultades på stallplan och hämtades med container. Livstids karens på båda.
För barnens skull så har vi sagt att alla 5 blivit brända.
Visst älskade jag mina hästar trots att jag körde in dem till slakteriet/bultade hemma. Kan än idag minnas sista timmen med Pelle. Bara han och jag i stallet i väntan på nödslaktaren. Han lever kvar i mitt hjärta och i mina minnen. Vad hans döda kropp tog vägen är inte av intresse för mig. Hoppas att det inte gör mig till mindre djurvän för det.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur resonerar ni ang. avlivning?

Jag kan inte sprutdelen, men ser framför mig en uppbunden häst, en veterinär som letar en åder med sprutan och trycker in medlet. I lindrigaste fall. Jämfört med en slaktare som kliar en "löshållen" hästen på pannan, sätter dit pistolen och trycker av. Ingen större skillnad på dom fallen för hästens del, men inte blev sprutan lindrigare?? För hästen, alltså?

Såvida hästen inte är sprutberörd så:

Tänk dig en häst som står på slakt grimskaft med matte och veterinären sätter en permanentkanyl, en inte helt inkompetent vet och en häst med normalt blodtryck och kanylen är i på sekunder. Sen sys den oftast (?) fast med etts tygn, det går fort det med. Sen injicerar man medlet i permanentkanylen och om allt går som det ska så smäller hästen i backen som på bult.

och eftersom hästar utan synpunkter på kanyler inte reagerar när mans ätter permanentkanyl blir det inte värre för hästen än man sätter en bult mot pannan. Det är samma lugn, samma slaka grimskaft etc. Så jag hävdar att för normalhästen gör det ingen skillnad (och för en huvudskygg häst är sprutan lindrigare och för en spruträdd häst är bulten lindrigare). De 'gamla' sprutorna däremot var inte så kul, många hästar kämpade frenetiskt för att hålla sig på benen innan de dog och blicken i ögonen på vissa av dem har etsat sig fast, förvirring och 'panik' (för starkt ord men du fattar) över varför benen inte bär. Men det sker inte med nya licenspreparatet.

Instämmer till fullo. Med skillnaden att jag gärna skulle ätit köttet. Har inte varit något problem med övriga djuren vi slaktat här. Tvärtom finns en viss positiv känsla i det att man vet, att dom levt ett gott liv och att köttet är sunt.

Jag ÖNSKAR faktiskt att jag skulle vara tillfreds med att äta mina egna hästar med (grisar och harar och kaniner och kossor etc går ju bra, så varför inte hästarna egentligen?). Men jag tror att för mig ligger skillnaden där i att djuret inte varit 'menat' att ätas upp. Så då äter jag hellre andras och andra får äta mina. Men det skulle eg vara det optimala om jag kunde stoppa mina egna hästar i frysen och äta upp.

 

[Egonson]

Sv: Hur resonerar ni ang. avlivning?

Har avlivat en häst 1998, det fick hända i hagen på fläcken där hon låg.
Hon hade nämligen ett så allvarligt benbrott (på väg att förblöda och kände antagligen ingen smärta längre enligt vet.) så det hade aldrig gått att flytta henne någonstans.
Hon var lugn och trygg i en miljö där hon kände sig hemma och det kändes jättebra i den situationen.
Hon fick en spruta och sedan kom nödslakten och hämtade kroppen för destruktion.

 

[LIA]

Sv: Hur resonerar ni ang. avlivning?

Proceduren tar med spruta 2-3 minuter? Den tar med pistol 20-30 sekunder, beroende på "pannkliande". Om hästen inte upplever något obehag i någondera fallet, spelar det inte någon roll för hästens del.

Om hästen däremot upplever veterinärer, sprutor etc som obehagligt (som 2 av våra hästar) men däremot struntar i slaktsituationer, ser det lite annorlunda ut. En förstående slaktare ger hästen den tid den behöver att anpassa sig till miljö och människa, innan han använder pistolen. Lugnt och stressfritt. Och oblodigt om man inte vill se det efterföljande avblodandet.

Min erfarenhet av helheten när det gäller "egen" hästdöd är så här: Ett flera veckor långt gruvande där olika scenarior stöts och blöts, utvägar och möjligheter värderas och beslutsångesten bubblar upp. Det praktiska och planerandet runt slakten klaras av och när väl beslutet är taget, rullar det på utan andra känslor än en stor sorg.
Iväg till slakteriet där personal möter och hälsar på mig och häst. Ett kortare samtal, några sista minuter mellan bara mig och hästen, en avskedspuss på hästnäsan, ett tecken till slaktaren (en vanlig mänsklig människa!) som kommer fram, smeker hästens huvud, för upp pistolen och poff ... så är det slut.
Minnena kommer och tårarna trillar.

Men nej, jag skulle inte vilja byta ut slutskedet mot en veterinär, som ska pula med sin nål. Never!

Jag lever också med att alla gör sitt eget val, men undrar över hur eftertänkta valen är ibland.

LIA

 

[peter_lundin]

Sv: Hur resonerar ni ang. avlivning?

Jag själv hör till de veterinärer som absolut föredrar bult framför spruta.
PL

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur resonerar ni ang. avlivning?

Proceduren tar med spruta 2-3 minuter? Den tar med pistol 20-30 sekunder, beroende på "pannkliande". Om hästen inte upplever något obehag i någondera fallet, spelar det inte någon roll för hästens del.

Om hästen däremot upplever veterinärer, sprutor etc som obehagligt (som 2 av våra hästar) men däremot struntar i slaktsituationer, ser det lite annorlunda ut. En förstående slaktare ger hästen den tid den behöver att anpassa sig till miljö och människa, innan han använder pistolen. Lugnt och stressfritt. Och oblodigt om man inte vill se det efterföljande avblodandet.

Min erfarenhet av helheten när det gäller "egen" hästdöd är så här: Ett flera veckor långt gruvande där olika scenarior stöts och blöts, utvägar och möjligheter värderas och beslutsångesten bubblar upp. Det praktiska och planerandet runt slakten klaras av och när väl beslutet är taget, rullar det på utan andra känslor än en stor sorg.
Iväg till slakteriet där personal möter och hälsar på mig och häst. Ett kortare samtal, några sista minuter mellan bara mig och hästen, en avskedspuss på hästnäsan, ett tecken till slaktaren (en vanlig mänsklig människa!) som kommer fram, smeker hästens huvud, för upp pistolen och poff ... så är det slut.
Minnena kommer och tårarna trillar.

Men nej, jag skulle inte vilja byta ut slutskedet mot en veterinär, som ska pula med sin nål. Never!

Jag lever också med att alla gör sitt eget val, men undrar över hur eftertänkta valen är ibland.

LIA

Jag föredrar också som sagt bult och det har inte varit någon tvekan för mig när de som jag haft ett val för fått somna (en är tagen med spruta av gamla modellen men där fanns inget val, eller rättare sgat veterinären ville inte bulta i boxen). Däremot så av någon anledning jag inte riktigt själv får kläm på så vet jag inte om jag vill/kommer att ta bort valacken med bult. Säkert vet jag ju när dagen är inne, men jag har när jag funderat på det (jag har ju haft anledning, det var ju eg bestämt att han skulle till de evigt gröna ängarna förra våren) så känns det den här gången inte helt givet med bult, men kan inte riktigt sätta fingret på varför.

Men i alal övriga fall har bult varit självklart för mig (och med den gamla sprutan var det absolut inte ett alt med spruta om det gick att undvika)

Undrar om de som 'utan eftertanke' vill spruta tycker det känns 'lugnare' än bult? Problemet med det resonemanget är ju att det finns inget sätt som blir lika lugnt som hundavlivning med spruta t ex, det kan inte bli vackert och stilla riktigt när ett så stort stående djur som häst faller i backen. Och iaf för några år sedan i en liknande diskussion var det många som tyckte spruta och 'såg' framför sig hur hästen skulle bli trött, lägga sig ner lugnt och stilla och somna.. Inte riiiktigt som det brukar gå till (detta var med gamla sprutorna)

 

[FairLady]

Sv: Hur resonerar ni ang. avlivning?

Jag svarar som jag själv vill att det ska gå till, förutsatt att det är en planerad avlivning. D.v.s inte att man åker till djursjukhus med hästen och det konstateras på plats att hästen borde tas bort. I det fallet släpar jag inte ehm hästen igen, då får det göras direkt.

Annars vill jag att mina vänner avslutar hemma. I en miljö de är bekanta med. Att jag själv ska finnas med är en självklarhet...inte lätt men jag tycker att jag är skyldig hästen det, att vara med till slutet.

Vill kremera mina pållar när den dagen kommer...å så ska de begravas i vår lilla minneslund bland påsklijor, tulpaner och vitsippor på andra sidan bäcken från hagen sett.

Tycker att djur har lika stor rätt att få ett värdigt slut, därför vill jag inte skicka iväg dem till nån de inte känner eller en miljö de inte känner igen.

 

[Lycanthrope]

Sv: Hur resonerar ni ang. avlivning?

När den hemska dagen kommer då jag måste avliva någon av mina hästar så skulle jag vilja göra det hemma där hästen trivs och känner igen sig. Jag tror nog att hästen känner att någo e lite fel på ägaren också....
Jag skulle vilja öppna en djurkyrkogård eller nånting. Det finns jättefina i andra länder. Där skulle jag sen vilja begrava hästen/hästarna. Annars blir det nog på egen mark, men då måste man väl ha tillstånd och sånt? Ev kremera eller nåt.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur resonerar ni ang. avlivning?

När den hemska dagen kommer då jag måste avliva någon av mina hästar så skulle jag vilja göra det hemma där hästen trivs och känner igen sig. Jag tror nog att hästen känner att någo e lite fel på ägaren också....
Jag skulle vilja öppna en djurkyrkogård eller nånting. Det finns jättefina i andra länder. Där skulle jag sen vilja begrava hästen/hästarna. Annars blir det nog på egen mark, men då måste man väl ha tillstånd och sånt? Ev kremera eller nåt.

För att begrava hemma så behöver du tillstånd från Länsstyrelsen men det brukar inte vara problem så länge platsen är väl vald. Man behöver inte kremera dem.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur resonerar ni ang. avlivning?

Jag svarar som jag själv vill att det ska gå till, förutsatt att det är en planerad avlivning. D.v.s inte att man åker till djursjukhus med hästen och det konstateras på plats att hästen borde tas bort. I det fallet släpar jag inte ehm hästen igen, då får det göras direkt.

Såvida hästen av djurskyddsskäl inte måste avlivas direkt så kommer du åka hem med hästen från kliniken iaf för att vänta på pappersexcersisen någon vecka, och har då möjlighet att ta beslutet hur i lugn och ro och ta bort dem hemma. Ganska ovanligt att de tas bort direkt på kliniken såtillvida det inte är så allvarligt att hästen skulle plågas av att leva vidare någon vecka, eller om det går snett under operation eller man under operation upptäcker något som gör att det anses lönlöst att väcka hästen igen.

 

[Mia_R]

Sv: Hur resonerar ni ang. avlivning?

Nej, sist jag var klinik med en unghäst togs den bort på plats trots att det inte var någon akutsituation. Då utgången var given så skrev klinikveterinären på plats papperna till försäkringsbolaget och de gav klartecken på tekefon, så ägaren slapp ta med sig sin vackra åring för att beställa ut nödslakten utan vi tog istället avsked av henne där och åkte med rinnande tårar hem med tomt släp.

 

[Dundret]

Sv: Hur resonerar ni ang. avlivning?

Skulle kunna tänka mig att åka iväg med hästen och avliva den på slakteri om den inte var allvarligt skadad och slakteriet har gott rykte.
Hade ladrig skickat iväg den utan att jag varit med.

Men helst hade jag velat avliva i hästens hemmiljö.
Är hästen gammal tycker jag den förtjänar att inte åka iväg utan sluta sina dagar i den miljö den känner sig tryggast med männsikor den känner.
Helst på betet med gräs i munnen.
Då vet man ju oxå att hästens själ inte vandrar runt på ett slakteri utan hemma bland sina hästkompisar.

Hade hellre skickat kroppen till ett slakteri än destruktion.
Helst begravt hemma om jag haft egen gård på en fin plats, hade kännts tryggt på nåt sätt att veta att hästen alltid är nära en även om den inte finns, även om jag ändå inte tycker att själva kroppen är så viktig.

 

[lil-sis]

Sv: Hur resonerar ni ang. avlivning?

Jag valde att ta bort Patsy hemma. Hade hon inte varit behandlad så hade jag nog kunnat tänka mig att åka iväg till slakteri men jag är inte hundra på det.

Vad som hände med kroppen efter att hon togs bort spelar ingen som helst roll, det är ju bara en kropp, inte min Patsy.

Den enda som blev upprörd när de gick iväg med Patsy var faktiskt Lilja som fäst sig vid henne trots att de bara sett varandra i ett dygn.

Ingen av hästarna i stallet har reagerat på döda hästarna eller de platser där de togs bort. (När Patsy togs bort så regnade det i två dagar så ev spår försvann hur som helst).

 

[Jezzie]

Sv: Hur resonerar ni ang. avlivning?

Vad som händer med hästkroppen då hästen är död tycker jag är oviktigt, utan det är själva avlivningen som är viktig, att den utförs av kunnigt folk. En häst har jag skickat på slakt, gick jättebra. Man vet ju att dom kan det dom gör. Annars så har det mest varit akuta saker, vi har avlivat 2 hästar med nödslakt och en häst självdog då veterinären inte kom i tid och en fick en jägare skjuta eftersom veterinären inte kom då heller!!!
Det krävs ju att det inte är frusen mark om man ska begrava hästar hemma, vi har begravt en häst, men det var då inga problem med tillstånd, då var hästen redan nedgrävd då vi sökte det.... bredvid ett vattendrag..... så några större problem verkar det inte vara...

 

[Pockan]

Sv: Hur resonerar ni ang. avlivning?

Som en del skrivit tidigare tycker jag att det är upp till var och en att bestämma. Personligen skulle jag ej slakta på slakthuset. Vi tar ut trotjänaravlivningen som då kommer hem och avlivar med bultpistol.

Min gamla häst fick fång och avlivades med spruta på Ultuna på vet. inrådan. Helst skulle jag velat avliva honom hemma, men ibland får man inte välja.

Mvh / Fia

 

[Guatemala]

Sv: Hur resonerar ni ang. avlivning?

Att slakta en frisk häst behöver inte ha med vare sig lättja eller snålhet att göra, det kan faktiskt vara det bästa för hästen.

En död häst lider inte.
En missbrukad, vanskött och illa hanterad häst lider.
Att vara en för billig häst som blir ett barns leksak utan att det finns föräldrar som kan se till att hästen får rätt skötsel och rätt anpassat arbete, det tycker då jag är ett öde värre än döden för en häst.

Tycker som du.

Jag valde att ta bort min häst för drygt 2 veckor sedan. Han var inte jätte skadad eller sjuk men så pass sliten i sina ben att han inte höll för normal ridning. Han var 19 år och betydde mer än något annat för mig. Men jag har varken tid eller råd med en häst som bara går. Jag tror inte att han skulle tycka det var kul i längden att bara gå i vilket fall.

Genom detta beslut vet jag att han har mått jätte bra de 9 åren jag haft honom, han var jätte fin och lycklig ända in i det sista, jag kunde skritta ut dagarna innan och även samma dag som han togs bort och han var hur nöjd som helst med livet.

Det tycker jag är det viktigaste när det kommer till slakt, inte vad som händer efteråt alls faktist. Att avlivningen går bra och att det medför minsta möjliga lidande för både mig och hästen. PÅ kort och lång sikt!


Jag beslöt mig i alla fall att avliva honom hemma med bult och avblodning. Han blev livsmedel och jag är förvånad över hur smidigt allt gick och vilken lättnad att ha det gjort.