Sv: Hur resonerar ni ang. avlivning?
Centaur skrev:
Mina hästar skall avlivas hemma vid stallet och begravas på en fridfull plats. Dom betyder mer för mig än nån människa, att skicka dom till slakt känns som att skicka min farmor till slakt!!! Hon har ju också lite dåliga ben... :smirk: Med det tycker ni inte är okej väl?? Om argumentet är att "den är död, det spelar ingen roll vad som händer sen" så skulle det inte spela nån roll vad som händer med gammla farmors kropp heller... Älskar man någon vill man ge dom ett värdigt slut på livet. Tyvärr ser ju alltfor många ryttare sina hästar som ridmaskiner och inte individer...
Vad som händer med farmors kropp efter att hon dött (och jag HOPPAS att hon får ett slut som innebär att hon slipper plågas) är faktiskt inte viktigt för mig heller. Om hon kremeras och grävs ner, kremeras och sprids för vinden, om hon begravs i kista, läggs i en betogklump och sänks i havet etc etc spelar mig INGEN ROLL. Min farmor sitter i själen och själen är borta när hon är död.
Min pappa vill bli kremerad och spridd över markerna. Jag har lovat honom att se till att detta händer. (Inte mitt fel jag snubblade med urnan ju *s*)
Det som känns viktigt med människor är att man så långt det går försöker tillmötes gå vad människan själv ville skulle ske med kroppen tycker jag.
Personligen vill jag bli kremerad och spridd för vinden. MEN om mina efterlevande skulle strunta i det och gräva ner mig i en kista så låt dem göra det då. Jag är död och det lär inte spela mig någon roll då.
Och ang att ta bort farmor för hon har lite ont i benen. Min mormor dog i lungcancer. För de som inte vet så lungcancerpatienter kvävs ofta till döds, de har tillslut inte ork att hosta upp slemmet längre och sugs det inte rent så dör de. Min mormor VILLE DÖ långt innan hon gjorde det. Hon BAD om att få dö, hon grät efter att få dö. Och jag lovar att hade jag kunnat hade jag tagit hennes hand, sagt 'jag ska hjälpa dig mormor' och medan jag höll hennes hand sett till att hon fick en överdos sömnmedel och somnade lugnt och stilla.
Istället för som det nu blev, att hon långsamt och plågsamt och över lång tid dog.
Du skriver: Älskar man någon vill man ge dem ett värdigt slut på livet. Och det är ju JUST DET jag säger. Det ska vara lugnt, tryggt och värdigt fram tills att de är borta. Sen är de inte i livet och slutet har blivit värdigt.
Jag är uppvuxen på lantgård dock, och har kanske mer sett det att djuret är borta när de är död, det är en kropp kvar bara, en död, själlös kropp.
Sen i ärlighetens namn vet jag inte hur mycket värdigare jag tycker det är att ruttna och ätas upp av maskarna, än att gå till kött, eller att förbrännas? Det finns som inga trevliga processer efter döden.