Mjo, men jag har försäkrat upp över öronen tills jag inte längre tänker göra ingrepp.
Jag hade inte tagit bort en juvertumör på min dam, hade den orsakat lidande hade hon fått somna in.
Jag ser det som ett effektivt sätt att hindra mig själv från att kliva över mina egna etiska gränser, hade jag kunnat hålla min tant vid liv för evigt hade jag gjort det. Min vet uttryckte det fint; hon kommer troligen ha en liten knöl eller två när hon går bort, men hon kommer dö med dem, inte av dem.
Jag snålar absolut inte på vetvård vid behov, men har också lärt mig att ibland ha lite is i magen. Det är ju alltid en balansgång. Jag åker inte direkt till vet för en hälta, men ser jag inte en snabb förbättring skulle jag inte tveka.
Dåren är så ung ännu så henne skulle jag åka in med fortare eftersom jag ännu inte vet (tackgodegud) hur hon skulle reagera på en hälta. Men jag har haft tur, jag har haft väldigt friska hundar och väldigt få veterinärbesök. Det enda trauma vi haft var ju tyvärr med dödlig utgång och vet kunde inget göra.