Hur orkar man gå vidare?

[weeh_]

Sv: Hur orkar man gå vidare?

*KL* TRÖSTEKRAM TILL DIG MELISSA

 

[weeh_]

Sv: Hur orkar man gå vidare?

*KL* Vilka underbara bilder! Norrsken81 Jätteledsen att du blev av med din drömhäst!!

 

[Geisli]

Sv: Hur orkar man gå vidare?

Det enda råd jag kan ge är att vara glad för tiden man fått med sin häst och glädjas över de minnen man har.
*kramar till alla som förlorat sina hjärte-vänner*

Jag blev också helt kär i lilla Tindra! Bilden när hon ligger i boxen med huvudet i ditt knä och era blickar vilar i varandras är bara sååå fin. Alla bilderna är helt underbara.

I augusti förra året förlorade jag min lilla miniminiponny Ragge pga benbrott i hagen, det var en fruktansvärt hård smäll att ta. Han var en sådan solstråle och ögonsten och min verkligt stora glädje! Ca en månad efteråt skaffade jag en ny liten miniponny, för jag ville verkligen inte vara utan en sötnos. Det kändes faktiskt lite bättre när jag hade en ny glädje i livet igen, även om inget kan ersätta Ragge. Men Fiona gör mig glad, så jag är tacksam.

I övrigt så försöker jag leva som citatet ovan. Men det är jobbigt att se på alla bilder jag har av honom, jag blir alltid ledsen igen. Men ibland bara man måste ta de stunderna.

*sänder också en kram till alla som sörjer och saknar*

 

[Norrsken81]

Sv: Hur orkar man gå vidare?

*KL* Vilka underbara bilder! Norrsken81 Jätteledsen att du blev av med din drömhäst!!

Tack!
Tröstar mig ju med att jag ju faktiskt fick äran att lära känna henne....liiiite iallafall....

 

[Norrsken81]

Sv: Hur orkar man gå vidare?

Jag blev också helt kär i lilla Tindra! Bilden när hon ligger i boxen med huvudet i ditt knä och era blickar vilar i varandras är bara sååå fin. Alla bilderna är helt underbara.

Just ögonen gjorde att jag valt att kalla henne Tindra....
för tindra kunde de vill jag lova.

En annan sak som jag vill dela med mig av som faktiskt faschinerar mig
en hel del är att jag fortfarande minns med lukt, känsel och hörsel...
Tänker jag på henne så minns jag och känner precis hennes lukt, sammetslena hals, mjuka man och kan höra det lilla gnägget som kom med jämna mellanrum när hon ville veta var jag höll hus...
*modersinstinkter (?) *

 

[Norrsken81]

Sv: Hur orkar man gå vidare?

*kl*

Skulle ju ha lagt in mina bilder m.m. i till-minne av tråden på gnägg...
inte komma här och klampa in i din tråd Melissa...

 

[Norrsken81]

Sv: Hur orkar man gå vidare?

I augusti förra året förlorade jag min lilla miniminiponny Ragge pga benbrott i hagen, det var en fruktansvärt hård smäll att ta. Han var en sådan solstråle och ögonsten och min verkligt stora glädje! Ca en månad efteråt skaffade jag en ny liten miniponny, för jag ville verkligen inte vara utan en sötnos. Det kändes faktiskt lite bättre när jag hade en ny glädje i livet igen, även om inget kan ersätta Ragge. Men Fiona gör mig glad, så jag är tacksam.

Vilken tur att det kom en lite Fiona till tröst...
Men som du säger... nya hästar ersätter ju inte platsen av den gamla, men får förhoppningsvis sina egna platser i ens hjärta.

 

[vanimelde]

Sv: Hur orkar man gå vidare?

finns ett enkelt om men tänkvärt uttalande från en kompis till mig.

"det är bara å bryta ihop och gå vidare."

kram på dig!

 

[Amaranthine]

Sv: Hur orkar man gå vidare?

Usch, vad hemskt... Jag började nästan gråta när jag såg vilket underbart litet föl det var, och vad mysigt ni såg ut att ha... Min medryttarhäst är en fjording på 28 år, och idag började han få stora problem. Han blev ovillig, vägrade gå ut, drack jättemycket vatten och ville inte belasta hovarna... Ägaren kommer säkert ta bort honom snart...
Men jag har i alla fall haft 15 år med honom!

 

[Melissa]

Sv: Hur orkar man gå vidare?

Ja, jag har många underbara minnen av honom. Jag räknade inte honom som en häst utan som en medmänniska. Jag vet att man inte får förmänskliga hästar, men så blev det i det här fallet. Något jag lider av nu, när han varit borta i 2 dagar, är vad som hände med honom när han dött. Känner ren fasa när jag tänker på det.

 

[Melissa]

Sv: Hur orkar man gå vidare?

Tack snälla ni, tror lätt att jag är den enda i världen med sorg.. och så är det ju inte. Men jag kan inte fatta att han fanns för 3 dygn sedan, att han andades och att han var precis den underbara häst som jag känt i 16 år. Och nu finns han inte.

 

[svenssonryttare]

Sv: Hur orkar man gå vidare?

hej, och jag beklagar verkligen. Jag har aldrig förlorat en häst, men däremot hund. Det som hjälpte mig mycket i sorgen, var att skriva av mig när det blev som värst. Jag skrev långa, kanske fåniga sidor och precis hur jag kände det. Detta gjorde jag ofta den första tiden när jag var ensam. Har sparat allt och kan om jag vill läsa. Det är nu fyra år sedan, men jag minns hur ledsamt det var. Trots att hon blev sjuk och gammal. Man går igenom precis samma sorgestadium som när en människa dör. Jag blev förbannad på henne som kunde dö, jag kände mig övergiven på något löjligt sätt. Jag har ju familj. Men det hjälpte inte. Jag kände även chock, fast jag var förberedd. Jag kände även förnekelse att det hänt. Alla dessa stadium hamnar man ofta i även när en nära anhörig går bort. Om man inte vill prata om det. Kanske man skäms ifall man gråter, kan det vara en lättnad att skriva ner det man känner.

 

[schelin_j]

Sv: Hur orkar man gå vidare?

Har tyvärr ingen tröst att ge dig Melissa (en liten kram kan du få men jag tror inte att den hjälper riktigt) men däremot så tror jag på fullaste allvar att ett hjärta har en otrolig förmåga att rymma mycket. Så att även om du nu känner att ditt hjärta är överfullt av känslor för den häst du just har förlorat så kommer du en vacker dag att hitta någon annan att älska - den nya kommer inte att kunna ta den gamlas plats (den platsen är för evigt upptagen) men du kommer att upptäcka att hjärtat töjer sig så att det finns plats för den nye också! Och på sikt kommer förlusten att göra mindre ont... till slut kommer du antagligen att kunna känna bara en lätt sorgsenhet när du tänker på din förlorade vän och mest minnas alla fina stunder ni haft.

 

[Linna]

Sv: Hur orkar man gå vidare?

Hej Norrsken!
Jag hann ochså träffa och bli förälkad i lilla Tindra, jag har tänkt mycket på henne och vad hon kunde ha blivit den lilla hästängeln! Gå in på www.nordiskridhast.se och lägg in henne på trapalanda!
Kram C.

 

[Panzerkat]

Sv: Hur orkar man gå vidare?

Awwwww!

 

[DarkInNight]

Sv: Hur orkar man gå vidare?

jag beklagar verkligen sorgen... har tyvärr inga bra tröstord...

 

[Melissa]

Sv: Hur orkar man gå vidare?

Hoppas att ni har rätt, att man kommer över sorgen. Jag försöker att ta en dag i taget nu.

 

[janta]

Sv: Hur orkar man gå vidare?

Förlorade min ponny för 3 1/2 år sen. Man går vidare men det blir aldrig vad det varit, aldrig samma känsla, djup, kontakt, kommunikation, kärlek, och allt allt annat man har kännt. Fortfarande gråter jag om jag tänker på honom. Oftast förtränger jag tankarna för att skydda mig själv för det gör fortfarande så himla ont i mig.
Jag har nya hästar sen dess men mitt hjärta är avstängt, släckt....
Och jag är nöjd med att det är så för släpper jag inte in någon så gör det heller inte ont.
Det mesta av tjusningen med hästar försvann med honom för det var just den otroliga närheten till varandra som gjorde allt så speciellt. Han blev bara 12 år.... jag önskar så att han hade fått ett långt liv och en stillsam pension....

 

[Åska]

Sv: Hur orkar man gå vidare?

Jag vill börja med att beklaga sorgen...

Tillåt dig själv att sörja, inget blir bättre för att man stänger in men tillåt också dig själv att acceptera.

Jag avlivade mitt livs kärlek för 2½ år sen. Jag pratar dock fortfarande om honom varje dag och tänker på honom varje dag. När jag kommer hem och tänder lampan vid hans kort så brukar jag prata lite med honom och när jag släcker på kvällen så säger jag god natt. Jag begravde inte honom men han har en fin minnessten uppe i min lägenhet med en vacker dikt på. Så sörjer jag...

Det är OK att vara ledsen och uppriven, det är bättre att det kommer ut. När jag blir ledsen så brukar jag tänka mig honom när han går och betar i Körsbärsdalen en sommarkväll

 

[minternet]

Sv: Hur orkar man gå vidare?

Ja, jag har många underbara minnen av honom. Jag räknade inte honom som en häst utan som en medmänniska. Jag vet att man inte får förmänskliga hästar, men så blev det i det här fallet. Något jag lider av nu, när han varit borta i 2 dagar, är vad som hände med honom när han dött. Känner ren fasa när jag tänker på det.

Men oj då...
Vad är det som har hänt egentligen...?

Kram // M