Hur ofta byter ni ut kläder och heminredning?

[stjarnhimmel]

Man gör det såklart inte VARJE säsong. Men man gör det "för att det är ny säsong/nytt mode".

Ok, då skiljer sig din bekantskapskrets från min.

 

[athena]

Ok, då skiljer sig din bekantskapskrets från min.

Jag har en ganska bred krets, det är inte generellt hos de jag umgås med. Men tyvärr en del närstående som man inte riktigt kan undvika

 

[Petruska]

Servettring i silver med ingraverat namn.
Någon?

Är jag uppvuxen med. Använder inte längre pga saknar såväl hemmafru som kökspersonal.

Familjens pensionärer använder det, men jag bor ju inte med dem.

 

[Korven]

Ja

Fast jag trodde jag led av vanlig allmänbildning?

Usch ja denna åkomma ,

 

[Inte_Ung]

Använder inte längre

Inte jag heller.
Men jag tror faktiskt att jag vet var jag har min.

 

[stjarnhimmel]

Jag har en ganska bred krets, det är inte generellt hos de jag umgås med. Men tyvärr en del närstående som man inte riktigt kan undvika

Det kanske är geografiskt..
Dvs vi betalar så mkt för vårt boende i Sthlm så vi har inte råd att renovera hela tiden och byta stil..

 

[Inte_Ung]

Jag har en ganska bred krets, det är inte generellt hos de jag umgås med. Men tyvärr en del närstående som man inte riktigt kan undvika

Jag hade en hyresgäst en gång.
Den hyrde av mig medan den byggde ett helt nytt hus till sig.
Och när det nya huset var klart så rev de ut det helt nya badrummet för att i stället bygga ett sådant som var exakt som de ville ha det.
Och då så hade de ändå en helt oinredd övervåning att lägga både pengar och energi på i stället.

Jag kommer aldrig att begripa det.

 

[Petruska]

Inte jag heller.
Men jag tror faktiskt att jag vet var jag har min.

Jag har min i en låda där jag förvarar arvegods och borgerligt prål. Lådan är märkt så alltså.

 

[Koltrast]

Är jag uppvuxen med. Använder inte längre pga saknar såväl hemmafru som kökspersonal.

Familjens pensionärer använder det, men jag bor ju inte med dem.

Fanns i mitt föräldrahem och användes, märkligt nog en tid. I mitt vänster-intellektuella föräldrahem.
Lite märkligt när jag tänker på det i efterhand.

Men det är klart, tygservetter är knappast något endast överklassen brukat och för att hålla koll på vems servett(och därmed vems smuts) som är vems krävs servettring. Våra ringar var en gåva från äldre generation och åtminstone den ena av mina föräldrar var uppvuxen i någon sorts förmögen, bohemisk och bildad övre medelklass. Överklass var de definitivt inte, men som i många släkter fanns det adliga inslag.

Ingen av mina föräldrar använder dock servettring idag då de inte heller har personal eller för den delen, mangel. Pappersservetter förekommer iofs inte heller...

 

[athena]

Det kanske är geografiskt..
Dvs vi betalar så mkt för vårt boende i Sthlm så vi har inte råd att renovera hela tiden och byta stil..

Det tror jag faktiskt absolut kan vara en bidragande orsak.

 

[escodobe]

Det går inte att röra sig bland antikviteterna.
Man skall inte gå på de äkta mattorna och för att spela på flygeln med tangenter av elfenben och ebenholts så måste händerna vara oklanderligt rena.
Framför allt så är det trångt och rörigt.
Det är ett helt företag att sätta sig med en kopp kaffe.

Först, det måste finnas plats på något bord.
Byxorna måste vara rena nog.
Det måste vara ett underlägg på bordet för att skydda intarsian.

Överklasstest:
Vet ni vad intarsia är?

Det låter jobbigt. Jag är uppvuxen bland antikviteter och äkta mattor och det var givet att vi levde som andra barn (ett enda undantag playdoh fick bara vara i vårt rum). Jag råkade i gräl med en hemkunskapslärarinna som påstod att det man kallade porslin hemma till vardags egentligen var stengods. I helsike heller, jag har vetat hur man känner igen porslin sedan jag var sju ock ätit på det sedan jag var ett. Jag hade aldrig haft en matta yngre än 70 år innan jag flyttade hemifrån... äkta mattor Ska man använda.
Det är kanske skillnaden mellan överklass och folk med intresse för prylarna.

För mina föräldrar hade verkligen inte gott om pengar, tvärtom. Tänk ensam mamma i förorten som pluggade...

 

[stjarnhimmel]

Fast att ha tygservett och servettring tror jag inte har med överklass att göra. Det fanns hos båda mina föräldrars barndomshem och de var definitivt inte överklass.

 

[Koltrast]

Fast att ha tygservett och servettring tror jag inte har med överklass att göra. Det fanns hos båda mina föräldrars barndomshem och de var definitivt inte överklass.

Ja, tygservett med servettring hade väl de flesta förr. Servetten tvättades ju inte efter varje användning och för att ingen skulle behöva använda någon annans redan använda servett hade man servettring.

 

[Inte_Ung]

som i många släkter fanns det adliga inslag.

Det brukar sätta sina spår.

 

[Inte_Ung]

Ja, tygservett med servettring hade väl de flesta förr.

Ja förr.
Men jag talar om nyss.
Och i silver.
Eller antagligen även just nu hos vissa släktingar.
Jag är en avfälling numera och använder hushållspapper.

 

[Petruska]

Fanns i mitt föräldrahem och användes, märkligt nog en tid. I mitt vänster-intellektuella föräldrahem.
Lite märkligt när jag tänker på det i efterhand.

Men det är klart, tygservetter är knappast något endast överklassen brukat och för att hålla koll på vems servett(och därmed vems smuts) som är vems krävs servettring. Våra ringar var en gåva från äldre generation och åtminstone den ena av mina föräldrar var uppvuxen i någon sorts förmögen, bohemisk och bildad övre medelklass. Överklass var de definitivt inte, men som i många släkter fanns det adliga inslag.

Ingen av mina föräldrar använder dock servettring idag då de inte heller har personal eller för den delen, mangel. Pappersservetter förekommer iofs inte heller...

Mitt föräldrahem är också vänsterintellektuellt. Det överklassiga kom från min mormor, men redan hon gifte sig avsiktligt bort från det och gifte till sig ett vanligt efternamn. Tur för mig!

 

[Koltrast]

Mitt föräldrahem är också vänsterintellektuellt. Det överklassiga kom från min mormor, men redan hon gifte sig avsiktligt bort från det och gifte till sig ett vanligt efternamn. Tur för mig!

Mina morföräldrar gjorde redan de revolt de också. De gick ur kyrkan, skaffade sig båda utbildning, var yrkesverksamma och levde dessutom i ett öppet äktenskap. Samtligt ungefär lika chockerande och oacceptabelt.

 

[Mabuse]

Ja, men så är det här också. Jag har absolut inte massa prylar framme, men i skåp och garderober, där ramlar det nästan ut. Möbler har jag inte råd att byta ut, men med att byta stil, menar jag mer att byta färger på gardiner, soffkuddar, dukar och kanske mattor. Som hundägare blir mattor ganska sunkiga fort. Här återanvänder jag mycket, då jag gärna byter till ljusare färger på vår och sommar och har lite mörkare inne på höst och vinter.

Jag är väl mer sådan att jag hittar nya grejer jag vill ha och samtidigt vill ha kvar mina gamla som jag också gillar och kan vara bra att ha. Ni vet när ni ser något ( det kan vara en gosig filt, en jättesnygg tröja, ett par ljusstakar eller vad som helst) som ni bara : Åh vad fint, vill ha den. Man köper, kommer hem och inser att de där snygga ljusstakarna man köpt, de ska ju naturligtvis fram, men man vill inte plocka undan de gamla man gillar egentligen. Lägger dem i ett skåp för att "byta" med och där börjar man spara och inte vill slänga sina gamla.

Jag som älskar filtar under höst och vinterperioden, brukar hitta så mysiga och goa att jag inte kan låta bli att köpa. Det har resulterat i att jag säkert har runt ett 10-tal i garderoben, ett par i hundburen i bilen och någon till hunden inne och någon i soffan. Jag behöver absolut inte såhär många filtar, men det är ju bra att ha till stranden på sommaren, om det kommer besökare som fryser, om man är hundvakt, om om om om.... Jag kan alltså inte göra mig av med dem. Tänker att jag ska ta de gamla till stranden och sen slänga, men tar ändå hem dem och tvättar istället och till hösten åker de in i en prydlig hög i garderoben till nästa år.

Ungefär samma med kläder. Tänker att jag ska använda de håliga och slitna kläderna, bara en gång till och sen slänga, men så åker de i tvätten och jag tänker, bara en gång till, de är ju så sköna... Lyxproblem, jag vet, men kul att se hur ni andra tänker och gör ;-) Jag vill faktiskt sluta med att köpa en massa, men det är alltså inget allvarligt problem jag diskuterar.

De gamla är ingångna, sköna, men släpper i sömmarna och är fula och luktar illa när de blivit blöta för många gånger. Därför tyckte jag att jag behövde nya ( vilket jag alltså behöver), men använder ändå de gamla för att de är ingångna.

Jag tror jag är lite sådär så jag vill vara förberedd ( planerar ganska mycket). Om de gamla skorna rasar helt och hållet, blir dyngsura eller liknande, ja då behöver jag inte tänka mer än att det redan finns nya att ta på sig utan att åka iväg och handla nytt.

Tror jag blivit bekväm med åren och bryr mig alltså inte så mycket om hur jag ser ut när jag går i skogen ( där passar det gamla) och vill samtidigt inte förstöra de nya när jag har kvar det gamla, för förstörda blir de snabbt i skogen när man trampar igenom i sumpmarker mm. Finns ju ingen som ser och luktar på mina skor när jag är ute med hunden, så varför slänga? ;-)
.

Men i praktiken har du ju inget emot att gå i trasiga, uttjänta kläder, så det verkar onödigt att köpa utifall att, även om kläderna går sönder akut kommer du ju fortsätta använda dem? Köp nytt när du behöver det istället, och det gamla inte går att rädda längre. Du vet ju med dig att du inte har något emot att gå i trasiga, illaluktande kläder - köp nya när de gamla ramlar i bitar och inte går att använda längre ens för dig?

Och köp kläder och skor som är bekväma från början, istället för såna som måste gås in för att bli bekväma, och som du därför aldrig vill använda.

 

[Mabuse]

Jättemånga...

Känner du någon?

 

[Mabuse]

Mitt föräldrahem är också vänsterintellektuellt. Det överklassiga kom från min mormor, men redan hon gifte sig avsiktligt bort från det och gifte till sig ett vanligt efternamn. Tur för mig!

OT, men - varför är det tur? Vad skulle nackdelarna vara med att vara född in i överklassen?