Hur ofta byter ni ut kläder och heminredning?

[Mabuse]

Intressant att den är gjord i Norge och att de är ett av exempelländerna - där ärvs faktiskt gårdar än idag per default av den äldste sonen. De ligger lite efter kan man säga .

Jag har inte tid att läsa nu men har ögnat, såvitt jag kan bedöma står det att gårdar tas över och drivs vidare av sönerna mer ofta. Men det betyder ju inte att döttrarna går lottlösa? Jag undrar om ni inte blandar lite päron och äpplen i det här resonemanget. Att gården drivs vidare av en man är inte samma sak som att kvinnor inte ärver jord eller fastigheter.

Självklart går kvinnorna inte lottlösa, det vore ju lagvidrigt. Men de ärver uppenbart annat än land, eftersom 88% av alla jordbruksfastigheter ägs av män. Det innebär inte att kvinnor inte arbetar där eller lever på avkastningen, men de äger den inte. Det gör, får man anta, deras söner, bröder och makar.

Om män äger 88% av jordbruksfastigheterna, och det vanligaste sättet att förvärva en jordbruksfastighet är genom arv, så är det ju uppenbart inte så att kvinnor ärver jord och fastigheter i samma utsträckning som män, även om lagen inte gör någon skillnad på kvinnor och män vad gäller arv.

 

[athena]

Självklart går kvinnorna inte lottlösa, det vore ju lagvidrigt. Men de ärver uppenbart annat än land.

Ja så är det. Och det är generellt sett av praktiska skäl. Det är inte smart att splitta upp gårdar rent fysiskt mellan syskon - och i de allra flesta fall är det en son som vill driva verksamheten vidare. DET är något att jobba på! Fler kvinnor och fler yngre jordägare, mycket viktig fråga!

Men tro inte att kvinnor går lottlösa ur ett skifte, det fungerar inte så. Ja utom i fideikommissfallen då, som boken det hänvisas till ovan syftar på. Men det är som sagt var försvinnande få i Sverige (jättemånga i Norge).

 

[Mabuse]

Ja så är det. Och det är generellt sett av praktiska skäl. Det är inte smart att splitta upp gårdar rent fysiskt mellan syskon - och i de allra flesta fall är det en son som vill driva verksamheten vidare. DET är något att jobba på! Fler kvinnor och fler yngre jordägare, mycket viktig fråga!

Men tro inte att kvinnor går lottlösa ur ett skifte, det fungerar inte så. Ja utom i fideikommissfallen då, som boken det hänvisas till ovan syftar på. Men det är som sagt var försvinnande få i Sverige (jättemånga i Norge).

Ingen tror att kvinnor går lottlösa ur ett arvskifte annat än om det finns en fideikomiss. Men just när det gäller jord och fastigheter så gör de det, väldigt ofta. Kvinnor tenderar att äga mindre än män, för samma sak gäller företag, de ägs också oftast av män. Det skulle inte förvåna mig om kvinnor i praktiken faktiskt också ärver mindre, alltså att de får sin laglott och inte mer, eftersom det är det enda sättet att låta jordbruksfastigheten gå odelad till en av sönerna.

 

[Raderad medlem 6459]

@athena Varför skriva

Men tro inte att kvinnor går lottlösa ur ett skifte, det fungerar inte så.

när @Mabuse helt uppenbart INTE tror att kvinnor går lottlösa??

Självklart går kvinnorna inte lottlösa, det vore ju lagvidrigt. Men de ärver uppenbart annat än land.

 

[athena]

@athena Varför skriva

när @Mabuse helt uppenbart INTE tror att kvinnor går lottlösa??

Svaret var riktat till @stjarnhimmel som örjade på om fideikommissboken.

 

[athena]

Ingen tror att kvinnor går lottlösa ur ett arvskifte annat än om det finns en fideikomiss. Men just när det gäller jord och fastigheter så gör de det, väldigt ofta. Kvinnor tenderar att äga mindre än män, för samma sak gäller företag, de ägs också oftast av män. Det skulle inte förvåna mig om kvinnor i praktiken faktiskt också ärver mindre, alltså att de får sin laglott och inte mer, eftersom det är det enda sättet att låta jordbruksfastigheten gå odelad till en av sönerna.

Ja, helt säkert är det så.

 

[Raderad medlem 6459]

Svaret var riktat till @stjarnhimmel som örjade på om fideikommissboken.

Ah, det var lite otydligt.

 

[stjarnhimmel]

Svaret var riktat till @stjarnhimmel som örjade på om fideikommissboken.

Boken nämnde jag bara en gång.
Men nu har du ju själv skrivit att kvinnor ärver mark i mindre omfattning än män.

Jag väljer att ignorera att otrevligt skriver att jag örjar på när du själv haft lika starka åsikter.

 

[athena]

Ah, det var lite otydligt.

Jag förstod det .

 

[athena]

Boken nämnde jag bara en gång.

Nu räknar du väldigt dåligt .

Jag kommenterade just boken flera gånger och skrev att den inte ska tas för sanning för hur det egentligen är. Har man läst den/fått den recenserad och följt debatten och tror att det är så arvsskifte går till på den svenska landsbygden känner jag helt enkelt att jag måste säga emot!

 

[stjarnhimmel]

Nu räknar du väldigt dåligt .

Jag kommenterade just boken flera gånger och skrev att den inte ska tas för sanning för hur det egentligen är. Har man läst den/fått den recenserad och följt debatten och tror att det är så arvsskifte går till på den svenska landsbygden känner jag helt enkelt att jag måste säga emot!

Japp.
En gång nämnde jag att det fanns en bok.
Sen skrev jag att jag inte har läst boken. Och sen har jag skrivit om hur debatten var kring denna fråga.

Jag har aldrig skrivit att något är på ett visst sätt pga det som Skrivits i boken. Enbart skrivit det som personer i debatter i tv och tidningar har hävdat samt folk jag träffat.

Sen är det synd att du skriver att jag örjar på. Vill man ha en god ton bör man inte uttrycka sig så.

 

[athena]

Sen är det synd att du skriver att jag örjar på. Vill man ha en god ton bör man inte uttrycka sig så.

Jag ber om ursäkt för det, det var inte så illa menat. Men jag blir lite trött på att folk (nu menar jag inte dig, men i debatten blir det extremt märkligt ibland) ibland tror att vi är grottmänniskor, vi som bor på landsbygden och livnär oss av den. Vi är inte miljonärer i annat än skulder och försöker i alla hänseenden att vårda jorden för att nästa generation ska ha något att bygga vidare på, om den så är inom eller utom familjen.

Att då ens tänka sig att det går till som i "Jorden vi ärvde" blir helt kullerbytta för mig.

 

[stjarnhimmel]

Jag ber om ursäkt för det, det var inte så illa menat. Men jag blir lite trött på att folk (nu menar jag inte dig, men i debatten blir det extremt märkligt ibland) ibland tror att vi är grottmänniskor, vi som bor på landsbygden och livnär oss av den. Vi är inte miljonärer i annat än skulder och försöker i alla hänseenden att vårda jorden för att nästa generation ska ha något att bygga vidare på, om den så är inom eller utom familjen.

Att då ens tänka sig att det går till som i "Jorden vi ärvde" blir helt kullerbytta för mig.

Tack.
Jag är inte heller ute efter att vara otrevlig.

Och jag kan förstå att det är frustrerande om du tycker att bilden som sänds ut inte stämmer.

 

[Nenne1]

Det har jag inte hittat någon.
Inte alls och jag har letat.
Du får oerhört gärna dela med dig av vilka det var om du har hittat dem.

Råbelöfs fideikommiss till exempel.

 

[Sleepy]

i de allra flesta fall är det en son som vill driva verksamheten vidare.

Är det så? Kvinnor vill inte? Vad beror det isf på?

 

[Badger]

Försöker ändra mig själv till att bli lite mer minimalisk i prylväg, och sitter om och om igen och intalar mig själv att jag inte måste köpa nytt hela tiden. Jag lyckas bara inte!

Garderoben är totalt översvämmad av kläder och ändå har jag det klassiska problemet att aldrig ha något att ta på mig om jag ska göra något och måste köpa nytt. Samtidigt använder jag de nya kläderna typ en gång, sen återgår jag till mina gamla, håliga, fläckiga, urtvättade och älskade plagg som är mycket bekvämare ( och skitfula). Det går ju inte slänga dem, för de är ju sköna och funkar hemma till vardags ( knappt, men ändå).

Inte mindre än 5 par NYA skor står i skostället i hallen ( olika sorter av vinterkängor, gympadojjor mm), och det är bara säsongsskor inför höst och vinter. Samtidigt använder jag bara de gamla och vägrar slänga, de är ju bekväma, ingångna och bra att ha i reserv, så de går ju inte slänga bort dem.

Gardiner, prydnadskuddar, lampor, dukar, ljuslyktor och allt vad det nu är, ligger på lager, för det kan ju vara himla bra att ha och att byta med när man kanske byter färg i ett rum och de passar igen. Till försvar används en del igen och då är jag ju glad att jag sparat det.

Hundsaker, som en otroligt stor mängd leksaker ligger i en stor back i köket. Mer än hälften använder inte hunden, men kanske att hon börjar göra. Hur många halsband och koppel klarar man sig på, men det är ju kul att variera lite..

Sen var det där med lite porslin, brickor, kakfat, grytor och stekpannor. Skåpen går inte stänga av allt, men inte kan man göra sig av med det, det används ju IBLAND, även om det är mer sällan!?.

Varför har jag 5 stekpannor? Jo, en gjutjärn och en teflon ville jag ha. Sen fick jag ärva en bättre gjutjärn av farmor, fast det inte var fel på den gamla. Det är 3. Nja, sen ville jag ha en större teflon än den jag hade och köpte en ny. Sen får jag en dyr fin Jamie Oliver i julklapp förra året. Japp nu har jag 5 st och kan inte slänga någon, kan ju vara bra att ha liksom. Jag är dessutom singel utan barn och behöver inte 5 stekpannor samtidigt någon gång!!!

Alltså, jag behöver hjälp att börja tänka mer rätt och därav frågan: Hur ofta byter ni ut heminredning, kläder och andra prylar? Vad slänger ni, vad återvinns, vad sparar ni?

Hur länge har ni samma gardiner uppe, när byter ni ut prydnadskuddar, dukar mm, eller gör ni aldrig det? Jag tycker ju trots allt att det är kul att förnya lite ibland, men inser jag går överstyr ibland!

Det verkar jättejobbigt. Jag köper inte nytt om jag inte behöver, dvs någonting är trasigt. Byter inte heminredning efter årstid (utom lite julprylar). Har inte prydnadskuddar, prydnadssaker och dukar och sådant, jag har mjuka kuddar att sitta mot däremot, de är snygga och saker som jag kan använda som kan stå på en hylla tills jag använder dem. Dessutom vill jag ändå alltid ha för dyra saker så jag har inte råd med dem. Fördelen är att till skillnad från mina vänner kan jag bli glad åt presenter som består av prylar. (Är inte så intresserad av heminredning kort sagt noga med vad som skaffas när något måste köpas, men jag byter inte ut sakerna utan tycker om dem.)

Kläder är det samma sak med, jag måste ha en ny tröja nu, för en av mina gamla är trasig. En ny är lite för dyr för att vara rolig att köpa egentligen suck.

 

[athena]

Är det så? Kvinnor vill inte? Vad beror det isf på?

Födsel och ohejdad vana? Nej, skämt åsido, det är ju synonymt med hela företagsSverige (världen?). Flest män driver företag helt enkelt. Och i de gröna näringarna är det kanske ännu fler. Traditionsbundet, per default.

Men det är ändå många kvinnor i branschen och jag tycker det är synd att man har en bild av att de inte alls tar över (möjligen min övertolkning). Jag har massor med kvinnliga lantbrukare i mitt nätverk. Vet inte om det stod i @Mabuses länk, men det vore intressant att veta hur utvecklingen sett ut de senaste låt säga 20 åren. Visserligen med en extrem strukturomvandling i branschen totalt sett, men man borde ändå kunna få ett hum om huruvida kvinnorna tagit en större andel - min känsla är iaf den.

 

[stjarnhimmel]

Det är rent allmänt intressant tycker jag med mark och gårdar som ärvs i släkten. Det är ju även andra grupper
Tex bönder som ibland gör detta. Och där det är viktigt att det går i släkten. Jag har inte haft något sådan släktgård eller familjeföretag men känner en familj där ingen av barnen ville ta över bondgården vilket var jobbigt tyckte föräldrarna.

 

[athena]

Nu fattar jag inte vad du menar @stjarnhimmel. "Andra grupper t ex bönder"? Vilka andra äger gårdar menar du, eller hur missförstår jag??

 

[stjarnhimmel]

Nu fattar jag inte vad du menar @stjarnhimmel. "Andra grupper t ex bönder"? Vilka andra äger gårdar menar du, eller hur missförstår jag??

Ja det finns ju människor som har gård eller hus eller familjeföretag som ärvs utan att vara bonde eller överklass eller ingå i någon grupp

Jag tycker det är fascinerande när sådant ska ärvas.