Hur närvarande är era barns mor- och farföräldrar i era barns liv.

[FadeAway]

Är det någon skillnad mot hur ni själva umgicks med era mor- och farföräldrar.

 

[Elisha]

Väldigt närvarande. Både farmor, farfar och mormor (morfar död sen många år). Min egna farmor bodde i samma hus som mig men dog när jag var 9 år så minns inte jättemkt men hon var ju med dagligen. Mina mor och farföräldrar träffade vi mer sällan, så inte jättedelaktig var dom.

Mina barn älskar sina mor och farföräldrar, träffar dom ofta trots 40 mil emellan och trivs lika bra hos dom, med eller utan oss, som i sitt eget hus .

 

[Ja88]

Mormor - inte alls, hon har valt bort det och jag orkar inte försöka längre.
Farmor - inte alls, avliden.
Farfar - bor 30 mil bort i Norge men vi hälsar på varandra då och då. Det kanske blir en handfull gånger per år totalt som barnen träffar honom. Men är av praktiska skäl/avståndet blir det ju inte "till vardags"-umgänge eller att han passar dem eller så.
Morfar - bor i närheten så de träffas flera gånger per vecka. Han har dock vissa psykiska funktionsvariationer kan vi väl kalla det och är därför inte aktuell som barnvakt eller så. Utan det är mest att lattja med barnen under våran tillsyn. (Han var aldrig närvarande som pappa till mig heller.)

Mormor är den enda av mina far/morföräldrar som jag hade något närmare umgänge med. Hon passade mig ibland och vi hälsade på henne i stort sett varje helg så länge som hon levde (hon dog när jag var 13).

 

[clusia]

Barnets mormor och morfar är väldigt närvarande. De passar barnet minst en gång i veckan. Mormor hämtar barnet på förskola en dag och sen brukar hon vara där någon dag på helgen också.

Farmorn och farfar blir vid tillfälle. Farmorn har nedsatt immunförsvar och pga förskolesmittor kan det vara svårt att få till ibland. Så det går lite i perioder, brukar passa på när barnet är helt friskt.

Jag var väldigt nära min mormor och morfar. Mormor passade mig mycket, hämtade mig efter dagis/skola. Bodde ofta hos dom på loven.
Min farmor och farfar stod jag ganska nära men inte lika. Var där några dagar på sommarlov och runt jul.

 

[em-pirre]

Inte alls. Mina föräldrar fick ingen hjälp nånsin. Deras mammor var döda sedan länge och deras pappor hade nya kvinnor och hade inte lust med att hjälpa till.

Hade jag haft barn hade jag fått otroligt mycket hjälp och stöd av både mor- och farföräldrar.

 

[Eli]

Farmor och farfar träffar barnet minst en gång i veckan. Farfar kikar gärna in och leker en stund nån kväll. Farmor hämtar på dagis ibland. Barnet sover där emellanåt och de tar gärna med honom ut i båten och till stugan på somrarna. Närvarande i allra högsta grad alltså.

Mormor och bonusmorfar träffar också barnet minst en gång i veckan och han sover där emellanåt. Mormor kommer gärna förbi en stund när hon jobbar och har rast. Jobbar nära.

Morfar träffar barnet högst en gång i månaden. Aldrig varit barnvakt.

När jag var liten hade jag en väldigt nära relation med mormor och morfar som bodde i huset bredvid. Farmor dog innan jag fyllt 1 och farfar träffade vi nån gång ibland men han verkade inte särskilt intresserad av barn. Det enda jag minns att han ställde upp på var att skjutsa mig till stallet när jag började rida, han gillade att titta på hästarna.

 

[Kilauea]

Sonens mormor är väldigt närvarande, förmodligen för att hon och jag har en sån relation.
Som nu har hon varit här hos oss i 5 dagar medan sambon har ett av sina långpass. Jag har tex kunnat lämna sonen med mormor några timmar och åkt till stallet. Annars har ingen varit barnvakt, men det är för att vi inte haft behovet än.

Sonens farmor är också högst närvarande, men inte lika som mormor men det beror nog på att jag hellre umgås med min egen mamma än min svärmor. Hon kommer nog bli barnvakt oftare om vi gör nåt spontant framöver, då hon bor 20-25 min bilfärd bort.
Farfar med sambo finns också där, men lite mindre.

Bra relation har jag med alla hans mor- och farföräldrar. Behöver vi hjälp finns alla där.
När vi låg på neo turades mormor och farmor om att bo hos oss och ha hand om hus, katt och höns (mormor hade hunden hela tiden).

Jag hade väldigt bra relation med min egen mormor och morfar när de levde. Inte lika bra och ofta med farmor och farfar.

 

[Fille]

Min son har bra kontakt med mor och farföräldrar. Mina föräldrar bor ca sex mil bort men vi försöker ses regelbundet ändå! Svärföräldrarna bor några km bort och sambon åker ofta dit med sonen om jag behöver plugga eller när jag jobbar.
Min farmor dog när jag var ca sju, men hon var aldrig speciellt närvarande. Farfar träffade jag vid födelsedagar men inte mer än så. Min mormor och morfar träffade jag regelbundet men de var väldigt sällan barnvakt. En gång under hela min uppväxt sov jag och brorsan där. Morfar brukade dock komma hem till oss ibland på kvällarna om mamma jobbade kväll och pappa var borta.

 

[Poison-heart]

Sonen är bara 4 månader men alla hans mor och farföräldrar är närvarande. Vi bor så nära sonens farmor och farfar så dom träffas ett par gånger i veckan samt har passat sonen i ett par timmar vid något tillfälle. Mina föräldrar är också väldigt angelägna, speciellt sonens morfar som bor en halvtimme bort men ofta kommer förbi bara för att träffa ”lilleman”

När jag var liten var min mormor den som stod närmast. Morfar levde tyvärr inte. Farfar och farmor bodde dock granne i princip men dom va sällan barnvakt och därmed fick jag inte samma nära relation med dom.

 

[DarkInNight]

Min mormor - barnens gammelmormor - träffar barnen flera gånger i veckan, och hon hämtar sonen minst en gång i veckan på dagis så han inte ska behöva gå så länge varje dag.

Redan när äldsta barnet var någon vecka gammal så fick hon vara hos gammelmormor medan jag åkte till högskolan.

Barnens morföräldrar träffar dem, men inte lika ofta. De har inte tid.

Deras farfar har inget intresse av dem alls och farmor avliden.

 

[Pontevecchio]

Min sons mor och farföräldrar hämtar på dagis varsin dag i veckan och under ledigheter har de ofta honom mer på tex övernattningar. Min mamma hjälpte till mycket när jag var föräldrarledig.

Jag hade bara mormor och farfar. Farfar var inte så närvarande första åren, sen mer av stuket på födelsedagar och så. Mormor var mer delaktig men bodde 65 mil bort vilket gjorde att det inte var så ofta.

 

[kakan89]

Sommartid träffar sonen sin farmor i princip dagligen (delad sommarstuga med sambons släkt). Annars blir det någon gång i månaden. Mormor och morfar träffar han typ 1-2gånger i månaden. De bor typ 10 mil bort. Han har bra kontakt med dom men vi får inte mycket hjälp med barnvakt osv

 

[Mitrolle]

Är det någon skillnad mot hur ni själva umgicks med era mor- och farföräldrar.

Jag var ganska mycket hos båda sidor när jag var barn, kanske något mer hos farmor/farfar. Min dotter är nästan 100% hos mormor/morfar, sambons föräldrar är skilda och inte alls samma engagemang i sina barnbarn.. Är lika för hans syster som också har haft mer hjälp av sin svärmor/svärfar än sina föräldrar..
Mormor/morfar träffar hon varje vecka, mormor fler gånger då vi har hästar ihop. Farmor kanske någon gång varannan månad, farfar någon gång per månad max.

 

[sassiball]

Ja ungefär samma som när jag växte upp. Våra barn träffar sin farmor och farfar ofta , de är ofta barnvakter mm, barnen sover över. Precis som när jag växte upp, vi var hos farmor och farfar jätteofta, sov över ofta.
Jag hade inga morföräldrar de dog när jag var runt 1 år gammal så jag lärde aldrig känna dem.
Våra barn har ingen mormor, hon dog innan de föddes. De har morfar som de träffar ibland, födelsedagar mm.

 

[Loppanhellqvist]

Mormor väldigt ofta. Hon har ofta min systers barn och då passar hon på att ta min dotter också för dom leker så fint.
Morfar inte lika ofta, han har helt enkelt inte tid. Hade inte mycket tid när jag var barn heller men ställde upp och skjutsade mycket.
Farmor inte alls! Är alkoholist och lovar runt men håller tunt. Hon får inte träffa barnen när hon har druckit eller är väldigt bakis, och det blir ofta att hon drar sig ur i sista stund. Missade julfirandet tex.
Farfar ganska ofta. Ställer alltid upp när vi ber om det men tar sällan initiativ själv. Har lite svårt att orka längre stunder också pga kroppsliga hinder.


Själv hade jag närvarande både far- och morföräldrar. Men hade en varmare relation till morföräldrarna trots längre avstånd.

 

[Sofie.S]

Barnens mormor är väldigt närvarande, hämtar på förskolan, är barnvakt, har barnen över natten på eget initiativ. Morfar har inte lika stort intresse men träffar dem mer och mer.
Farfar är avliden. Farmor är äldre men träffar barnen några gånger i månaden. Är barnvakt kortare stunder.

Jag själv har inte haft större umgänge med någon av mina mor- eller farföräldrar tyvärr. Min morfar är fortfarande i livet men träffas inte så ofta men har telefonkontakt. Farfar avliden. Farmor dement. Mormor träffar jag någon gång om året tillsammans med min egna mamma.

 

[lil-sis]

Inte särskilt och enorm skillnad.

 

[pollex]

Mina mor- och farföräldrar bodde långt bort när jag växte upp, vi hade landställe i närheten så mest träffades vi sommartid. Jag hade ingen närmare relation till dem dock.

Barnens mor- och farföräldrar finns i deras liv med undantag av en som kontakten är uppsagd med, men de ses sällan på tu man hand trots att två av tre barn nu är rätt stora (6 och 9). Jag upplever att de (mor/farföräldrar) har rätt fullt upp i sina egna liv och när vi träffas (en av dem träffar vi på veckobasis, övriga mer sällan) så är de mer intresserade av vuxnare umgängesformer.

 

[FadeAway]

Jag hade ingen supernära relation med någon av mina mor- eller farföräldrar. Farfar dog tidigt så han har jag aldrig träffat. Farmor minns jag som trevlig och omtänksam även om hon dog när jag var tonåring. Mormor passade oss sporadiskt och jag minns att vi julpysslade på hennes jobb. Morfar var minst sagt speciell och jag kan inte minnas att vi passades av honom men han var en flitig besökare.

För oss så träffar vi mormor och morfar ganska sporadiskt men vi bor 30 mil bort. Min mamma umgås flitigare med mina syskonbarn som bor i samma stad som de gör. Hade vi bott kvar så hade de sannolikt haft en bättre relation.

Farmor och farfar kommer vid födelsedagar och jul om vi inte ber dem om barnvakt. De passar dock bara ett barn (vi har tre) om det inte på nått sätt skulle inkräkta på sambons jobb då kommer de på en grisblink. Ibland kan de ställa upp på att passa barnen hemma hos oss så vi kan gå på bio men då ska helst minstingen sova och så åker de hem direkt efteråt.

Förrförra året åkte farmor och farfar utomlands fler gånger än de träffade våra barn. Då bor vi ändå i samma stad.

 

[Sonic76]

Mina morföräldrar bodde 30 mil bort och mormor dog 82 när jag var 6
Morfar dog på 80 talet med men de tyckte inte om barn så vi umgicks inte så mycket. (Lustigt då de hade 10 levande barn själva)
Farmor och farfar dog också på 80 talet men bodde närmare så där var vi oftare. Men de var aldrig barnvak eller så då farmor var sängliggande i reumatism.
Mina föräldrar är döda men hade en god relation till min dotter trots att de bodde femtio mil bort.
Hon var 6 när min pappa dog och 10 när min mamma dog så lite kände hon dem iallalfall