Hur mycket ska man puscha?

[Emiro]

Beror nog på både hur fast han är nu och hur han är till sin personlighet. Jättesvårt att svara på, men jag ser helst att TV och spel ges så lite tid som möjligt. Men det är nog väldigt olika från barn till barn om det är bäst att skala av en bit i taget eller köra cold turkey direkt, om det är bäst att resonera eller förhandla, osv. Jag skulle nog säga att det beror mycket på hur mycket ni andra i familjen sitter vid skärmar, man kan inte göra det skriande orättvist heller.

Vi är bra på att resonera och komma överens tycker jag. Plattan till exempel fick han själv komma på en regel för. Jag talade om för honom att jag tycker att han spelar för mycket på den och att jag är orolig för hans nacke och handleder. Jag har problem med dessa så han har ju lite att brås på. Det förstod han och sa att vardagar skulle vara padd-fria och det har han hållit.
Jag sitter inte jätte mycket framför teven själv. Jag jobbar heltid och när jag kommer hem lagar jag mat, sen är det stalltjänst och när jag kommer in sitter jag kanske en halvtimme-timme framför teven innan det är nattinatti. Sonen är ibland med ute i stallet, men oftast framför teven. Om jag tittar på TV så är det halv åtta hos mig eller Bonde söker fru och det tittar sonen också på. Efter det läser vi tillsammans.
Så egentligen kanske det inte är så jättemycket TV-tittande på vardagar? Det är kanske mest helgerna som behöver begränsas?

 

[Monstermom]

Vi är bra på att resonera och komma överens tycker jag. Plattan till exempel fick han själv komma på en regel för. Jag talade om för honom att jag tycker att han spelar för mycket på den och att jag är orolig för hans nacke och handleder. Jag har problem med dessa så han har ju lite att brås på. Det förstod han och sa att vardagar skulle vara padd-fria och det har han hållit.
Jag sitter inte jätte mycket framför teven själv. Jag jobbar heltid och när jag kommer hem lagar jag mat, sen är det stalltjänst och när jag kommer in sitter jag kanske en halvtimme-timme framför teven innan det är nattinatti. Sonen är ibland med ute i stallet, men oftast framför teven. Om jag tittar på TV så är det halv åtta hos mig eller Bonde söker fru och det tittar sonen också på. Efter det läser vi tillsammans.
Så egentligen kanske det inte är så jättemycket TV-tittande på vardagar? Det är kanske mest helgerna som behöver begränsas?

Det låter ganska mycket tycker jag.
Men som sagt är det ju det viktigaste att man gör det som passar och känns rätt, jag tror inte det finns någon universell regel som alla borde hålla sig till.

 

[Emiro]

Det låter ganska mycket tycker jag.
Men som sagt är det ju det viktigaste att man gör det som passar och känns rätt, jag tror inte det finns någon universell regel som alla borde hålla sig till.

Tack för att du är ärlig. Det är lätt att bli lite hemmablind på vad som är normalt antar jag.
Jag får nog ta mig ett litet snack med sonen och förändra lite rutiner..

 

[Björk]

Bra med en fast tid för TV-tittande, det vore kanske något. Plattan har jag begränsat till helger men borde kanske även tidsbegränsa den?
Kul att din son är en sån talang! Ni verkar ha ett jättebra upplag på lagom peppning, det tar jag till mig.

Jag tycker du verkar göra ungefär likadant!

Jag tror att man får tänka på att det där med intressen är något som människan själv måste komma på vad de gillar. Att kunna spela instrument, fotboll, åka skridskor, rida, spela teater, läsa böcker eller vad det nu är; allt är ju bara intressen och inte i sig självt "nödvändigt" för att få ett bra liv.

Däremot tror jag att ha NÅGOT intresse är "nödvändigt", men det kan ju nästan vara vad som helst. Jag kan också se en poäng i att hitta något intresse som ger motion i någon form; om det sen är ridning, skidåkning, promenader med hund, fotboll, dans mm mm spelar mindre roll.

Även spela tv- eller datorspel är ju ett intresse, men om man låser sig vid enbart det i ung ålder så finns nog större risk för beroendeproblem och kanske (delvis) sociala problem - att man inte naturligt träffar andra människor IRL utan bara vid en skärm.

 

[Emiro]

Jag tycker du verkar göra ungefär likadant!

Jag tror att man får tänka på att det där med intressen är något som människan själv måste komma på vad de gillar. Att kunna spela instrument, fotboll, åka skridskor, rida, spela teater, läsa böcker eller vad det nu är; allt är ju bara intressen och inte i sig självt "nödvändigt" för att få ett bra liv.

Däremot tror jag att ha NÅGOT intresse är "nödvändigt", men det kan ju nästan vara vad som helst. Jag kan också se en poäng i att hitta något intresse som ger motion i någon form; om det sen är ridning, skidåkning, promenader med hund, fotboll, dans mm mm spelar mindre roll.

Även spela tv- eller datorspel är ju ett intresse, men om man låser sig vid enbart det i ung ålder så finns nog större risk för beroendeproblem och kanske (delvis) sociala problem - att man inte naturligt träffar andra människor IRL utan bara vid en skärm.

Jag håller med! Jag tror också att något intresse är viktigt för att vara riktigt lycklig. Inkluderar det dessutom motion så är det ju en bonus för alla behöver röra på sig.

 

[Björk]

Beror nog på både hur fast han är nu och hur han är till sin personlighet. Jättesvårt att svara på, men jag ser helst att TV och spel ges så lite tid som möjligt. Men det är nog väldigt olika från barn till barn om det är bäst att skala av en bit i taget eller köra cold turkey direkt, om det är bäst att resonera eller förhandla, osv. Jag skulle nog säga att det beror mycket på hur mycket ni andra i familjen sitter vid skärmar, man kan inte göra det skriande orättvist heller.

Håller med!

Vi tänkte som så att om vi begränsar platt/skärm/tv-tid och sonen märker att han kan hitta roliga saker att göra utan dessa tekniska prylar så kommer förmodligen en del av dessa roliga saker att (åtminstone ibland) väljas FÖRE tekniken. Så skulle jag nog säga att vi vuxna fungerar själva. Vi är väldigt mycket TV/platta/dator- intresserade, MEN vi har också andra intressen som vi faktiskt ibland väljer före tekniken.

Vi såg redan efter en dryg vecka med begränsningen att han lekte mer med sitt syskon, hittade på nya lekar, räknade matte (stort intresse), ville spela sällskapsspel osv. Nu behöver vi heller inte "tjata" med honom att gå ut osv. Han har nog märkt att det är ganska roligt att umgås med familjen också.

När vi införde vår begränsning så la vi samma begränsningar för det yngre syskonet OCH oss vuxna. Vi undantar oss själva ibland, eftersom vi kanske behöver söka på hitta.se eller dylikt, men då förklarar vi det. Vi vuxna får heller inte spela spel, surfa på FB, Blocket eller dylikt utanför "plattid".

 

[Badger]

Är inte alltid allting man gör jobbigare än att se på TV eller spela TV-spel? Om man istället tänkte sig att det handlade om en ridlektion eller en simlektion eller fotbollsträning skulle han ju säkert ofta bli släpad dit också. Eller såhär, om jag hade bokat fotbollsträning till min (låt säga) dotter i ett halvår så hade hon fått gå på fotbollsträning varje lördag det halvåret och sedan fått välja att sluta eller inte.

Haken här är väl att ridningen är någonting man kan göra närsomhelst, i morgon lika gärna som idag och som alltid är jobbigare än att se på TV. Det kommer alltid att vara så. Försöka släpa ut min son till pulkabacken är inte alltid heller så himla lätt (5 år), det är ju jättekul, men det ÄR jobbigare än att sätta på sig kläder och gå ut än att se på film (Jisses till och med Leos lekland är ju roligare att åka till om en halvtimma än nu...).

Så jag säger också, begränsa TV och Dataspel och säg att han måste hålla på med en sak tre gånger i veckan, fotboll, ridning, teckningsskola, keramik, tennis. Vadsomhelst. Sannolikt vill han då rida de tre gångerna, och det kanske är lättare med bestämda tider.

Btw, utan att ha läst ngra kommentarer, det var lite hastigt skrivet, ogenomläst, för jag fick besök.

 

[Björk]

Ja, just att det är här hemma gör nog att det är lätt att bara skjuta på det. Ett tag hade han träning på klubben en gång i veckan och då åkte vi varje gång, om han inte var sjuk. Intresset var även större då från hans sida så det kanske hänger ihop med att det blev oftare? Men sen ville han inte rida den typen av ridning längre, nu är det western som gäller och där är det svårare att hitta regelbundna träningar tyvärr.. Hmm..kanske får lägga in en högre växel på det?

Jag tänker på en sak; ni har alltså stall och hästarna hemma? Inga inackorderingar heller?
Som ung vuxen blev jag medryttare på en häst som en 13åring ägde. Han hade två syskon; ett äldre och ett yngre. Föräldrarna hade varsin egen häst, men inte syskonen. Föräldrarna berättade för mig att han var den enda av syskonen som var så pass intresserad att han ville ha en häst. De lät de andra "vara" då de inte visat något intresse alls.

Något år senare ville den yngsta börja rida, men inte hemma utan på ridskolan. Då fick hon det. Hon ville nästan aldrig rida hemma. Pappan förklarade för mig att han förstod precis vad det berodde på; hon ville ha den där gemenskapen i stallet med KOMPISAR. Hästarna var också lite kul, men inte så roliga (ännu) att hon bara ville borsta. Det finns ju något MER på ridskolan. Att mocka boxar tillsammans, hjälpas åt, titta på varandra när man rider, leka på stallplanen med kompisar. Det är väl helt enkelt så att många barn är ute efter gemenskap med andra barn - att vara TILLSAMMANS.

Kanske är det så för din son? Att stod hästen inackorderad och det fanns x antal andra barn i ungefärlig samma ålder så kanske intresset hade varit mycket större; då hade han fått lite häst o ridning OCH kompisumgänge på en och samma gång.

Sen betyder ju inte det att ni "borde" ändra hela er hästhållning.

 

[tolksele]

Stallägaren i mitt förra stall hade lite samma problem med sin dotter, då typ 7-8 år. Hon fick väl rida när hon ville och gjorde inget stalljobb. När jag flyttade dit blev det lite roligare för hon hade någon annan än mamma att rida med. Hon började sen också på lektion på ridskolan (med sin ponny) för att få en grupp att rida med.

När hon började växa ur andra b-ponnyn fick hon bestämma sig, skulle det bli någon ny poonny behövde hon rida regelbundet, och visa det först. Nu är hon 11-12 och tränar seriöst med sin d-ponny.

Kanske hjälper något?

 

[Björk]

Tack för att du är ärlig. Det är lätt att bli lite hemmablind på vad som är normalt antar jag.
Jag får nog ta mig ett litet snack med sonen och förändra lite rutiner..

Och vi har alla olika syn på vad som är för mycket. Pratar man med BVC mfl så skulle vi säkerligen få "bannor". Här är det (numera) som sagt TV/platta/dator (valfritt) från kl 18. Vanliga veckokvällar under terminerna så lägger sig barnen vid 19.30 så tekniken läggs åt sidan kanske 19.15.

På helgen får de ha tekniken från de vaknar (men inte om de vaknar före 06 - då har vi sagt att då får man försöka somna om - sonen började nämligen första helgen med begränsning med att självmant vakna 05.30 och tog plattan....) tom kl 10 och sen är det kl 18 på kvällen igen som gäller.
Dock är vi ibland lata själva och då kan vi ge dispens; så ibland blir det någon timme plattid t ex kl 14 eller att vi tittar på en film tillsammans kl 17. Men bara IBLAND.

 

[Badger]

Ja, jag tror att du har rätt där. Man kan ju lika gärna rida imorgon så varför just idag? Ponnyerna finns ju alltid där. Det var lite sådant här jag hoppades på att få höra, att även andra aktiviteter kan bemötas med ovilja, att även annat kan vara jobbigt fast det egentligen är ganska kul.. Jag tror att jag är väldigt rädd att var "en sån där mamma" som påtvingar mitt eget intresse på mitt barn och att jag därför undrar var gränsen går mellan posetiv peppning och negativt pushande.

Jag håller definitivt med. Jag tror det är jättesvårt som pojkmamma att pusha för ridning. Jag känner mig dum bara jag dyker upp i stallet på knatteridningen med mitt barn som har "fel" kön. Man bär liksom på något slags ok av att man är en hemsk feministmamma så man riskerar att pusha mer eller mindre än för en flicka men man vet inte vilket av det det är.

(Sedan rent personligt och helt utanför tråden fick jag problem med att det kändes som att min stora pojke som var fyra och hade ridit betydligt färre gånger än en liten femårig tjej (de var lika långa helt enkelt) fick högre krav på att inte få rida trygga favvisponnyn när han var rädd och hade önskat först. Självklart fick flickan ponnyn och A fick rida en ny ponny, men han bröt ihop lite och tja, när det var kallt nästa gång och han frös så gav vi upp sedan. Har inte provat igen, han är inte så van vid att bli hanterad som "pojke" tm.)

 

[Badger]

Nej då, det var inte svamligt alls!
Jag fick också jobba hårt för mitt intresse när jag var barn även om jag till slut fick egen ponny och jag var lika nördig då som jag är nu (det mesta kretsar om hästar och ständigt hungrig på ny kunskap) så när min son inte har samma starka intresse så tolkar jag det som ointresse vilket kanske är fel.
Man kan ju vara intresserad utan att vara insnöad kanske.
Smart lösning med D-ponnyn. Så skulle vi ju också kunna göra om det blir aktuellt med den så småningom.
Vad tycker du är "lagom" TV-tittande?

Om man är van vid ett sådant stort intresse förstår jag om det är konstigt med ett halvintresse. Jag tex har aldrig hängt i stallet jämt och ständigt och skulle tveklöst slunkit undan ridlektionerna på lördagseftermiddagarna när man precis sjunkit ihop med en bok om jag hade fått göra det. Men det fick jag inte och det är obeskrivbart användbart att kalla in den inplanterade ryggraden när man sjunkit ihop i soffan och inte vill till ett friskispass på kvällen.

I varje stund fanns (finns?) aldrig någonting jag skulle föredragit att göra framför att läsa en bok som barn i halvtimman innan jag gjorde det.

Jag har inte en enda vän kvar som hängde i stallet jämt och hade ett brinnande intresse som fortfarande rider, de droppade av vid 17 och vid 25, vid 30 åkte mina kompisar som liksom jag varit ridskoleryttare, nu har jag en kvar som också var lagom ljummen, men med egen häst som liten. Själv har jag långsamt ökat på ridningen men aldrig haft egen häst (min man tror att jag är hästnörd bara för att jag gärna helst rider några gånger i veckan och läser böcker om hästar, tänk så fel han har) lagom ljummet intresse är helt awesome i längden. Alla känner faktiskt inte så brinnande för saker. Din son kanske kommer på någonting att brinna för, eller inte.

(Och jag skulle tro att lagom TV-tittande är ganska lite, finns rekommendationer men de brukar väl ligga på ngn timma per dag. För oss blir det betydligt mer på helgen för vi (föräldrar) är bara inte så himla pigga före tio.)

 

[Badger]

Ja, just att det är här hemma gör nog att det är lätt att bara skjuta på det. Ett tag hade han träning på klubben en gång i veckan och då åkte vi varje gång, om han inte var sjuk. Intresset var även större då från hans sida så det kanske hänger ihop med att det blev oftare? Men sen ville han inte rida den typen av ridning längre, nu är det western som gäller och där är det svårare att hitta regelbundna träningar tyvärr.. Hmm..kanske får lägga in en högre växel på det?

Oj vad jag babblar nu men:
Om du aldrig riktigt varit en gång i veckan ridskoleryttare så kan jag ju säga att för mig i alla fall var det betydligt jobbigare att rida en gång i veckan än att rida två gånger i veckan (det riktigt lättade så enkelt blev det och inget nervopirr heller) processen att komma iväg är bara mer invand och glädjen är i kortare minne. Lätt som en plätt är det att rida fyra till sex gånger i veckan, plötsligt så är enda problemet tiden som försvinner. En gång tog jag över enstaka lektioner av min pappa, varannan, var tredje vecka. Det var gruvligt jobbigt och kämpigt, riktigt nervöst, bara otäcka känslan av att han skulle ringa och fråga fick dit mig.

 

[Melisen]

Det här är ett lyxproblem, det är jag medveten om men jag hoppas ändå att ni har lust att råda mig lite här.
Jag känner mig villrådig vad som är det rätta att göra.
Vi bor på en hästgård och min 8-åriga son har haft sin shettis i nästan hela sitt liv. Han älskar henne och är ofta ute och gosar med henne. Han har ridit western och bruksridning med henne och tyckt att det är kul.
Men det är väldigt sällan han själv kommer med förslaget att han vill rida utan det är alltid jag som får fråga. Väl ute i stallet tycker han det är kul men helst vill han bara sitta inne och titta på TV.
Nu börjar han bli för stor för henne men vi har förmånen att låna vår inackorderings fina c-ponny som är den bästa läromästaren man kan tänka sig. Han har ridit WE och westernlektioner med henne och det har gått bra. Han är väldigt förtjust i ponnyn och vill att vi ska köpa henne.
MEN det är samma här, det är alltid jag som får fråga om han vill rida. Nu senast blev hans WE-lektion avbokad och han verkade inte ledsen över det. Jag frågade om jag skulle försöka ordna en westernlektion åt honom istället men det behövdes inte. Det känns inte som om han är så intresserad egentligen.
Jag känner mig villrådig. Hur mycket ska jag försöka? Vi har ofta pratat om att det är helt ok att sluta rida om han vill. Shettisen kommer inte att säljas för det. Och att han inte ska rida för att mamma vill det utan för att han själv vill det. Men då säger han alltid att han inte vill sluta rida. Dessutom vill han ta över sin bonussysters D-ponny när han blir stor nog. Men i så fall behöver han verkligen rida lektioner om han ska kunna klara av den ponnyn som är lite peppigare.
Ibland känner jag att jag bara ska släppa det och inse att han inte är intresserad men samtidigt känner jag att han är bara 8 år och det kanske behöver pushas vad det än gäller eftersom TVn är det som drar mest.
Han är inte intresserad av något annat än TV-spel och att titta på TV. (Jo, motorsport men det är han och hans pappas grej. Vi är skilda.)
Vi bor ju på en hästgård och hela familjen rider så det vore ju kul om han fortsatte så att han kan bli så pass duktig att vi alla kan rida tillsammans. Jag har två rädslor i det här känner jag. Den ena är att jag kanske pushar honom att göra något han egentligen inte vill och den andra är att jag låter bli och han inte har något intresse alls.
När vi väl har varit på tävling är han helt lyrisk och pratar om alla träningar han ska åka på och hur jättekul det är men sen droppar det liksom av i vardagen. Jag är själv uppvuxen med egen ponny och känner så väl igen den där lyckan och vill verkligen att han ska få uppleva den. Men utan att pusha.
Nu börjar det här bli lite svamligt känner jag. Hoppas att ni kan råda mig i

Det här är ett lyxproblem, det är jag medveten om men jag hoppas ändå att ni har lust att råda mig lite här.
Jag känner mig villrådig vad som är det rätta att göra.
Vi bor på en hästgård och min 8-åriga son har haft sin shettis i nästan hela sitt liv. Han älskar henne och är ofta ute och gosar med henne. Han har ridit western och bruksridning med henne och tyckt att det är kul.
Men det är väldigt sällan han själv kommer med förslaget att han vill rida utan det är alltid jag som får fråga. Väl ute i stallet tycker han det är kul men helst vill han bara sitta inne och titta på TV.
Nu börjar han bli för stor för henne men vi har förmånen att låna vår inackorderings fina c-ponny som är den bästa läromästaren man kan tänka sig. Han har ridit WE och westernlektioner med henne och det har gått bra. Han är väldigt förtjust i ponnyn och vill att vi ska köpa henne.
MEN det är samma här, det är alltid jag som får fråga om han vill rida. Nu senast blev hans WE-lektion avbokad och han verkade inte ledsen över det. Jag frågade om jag skulle försöka ordna en westernlektion åt honom istället men det behövdes inte. Det känns inte som om han är så intresserad egentligen.
Jag känner mig villrådig. Hur mycket ska jag försöka? Vi har ofta pratat om att det är helt ok att sluta rida om han vill. Shettisen kommer inte att säljas för det. Och att han inte ska rida för att mamma vill det utan för att han själv vill det. Men då säger han alltid att han inte vill sluta rida. Dessutom vill han ta över sin bonussysters D-ponny när han blir stor nog. Men i så fall behöver han verkligen rida lektioner om han ska kunna klara av den ponnyn som är lite peppigare.
Ibland känner jag att jag bara ska släppa det och inse att han inte är intresserad men samtidigt känner jag att han är bara 8 år och det kanske behöver pushas vad det än gäller eftersom TVn är det som drar mest.
Han är inte intresserad av något annat än TV-spel och att titta på TV. (Jo, motorsport men det är han och hans pappas grej. Vi är skilda.)
Vi bor ju på en hästgård och hela familjen rider så det vore ju kul om han fortsatte så att han kan bli så pass duktig att vi alla kan rida tillsammans. Jag har två rädslor i det här känner jag. Den ena är att jag kanske pushar honom att göra något han egentligen inte vill och den andra är att jag låter bli och han inte har något intresse alls.
När vi väl har varit på tävling är han helt lyrisk och pratar om alla träningar han ska åka på och hur jättekul det är men sen droppar det liksom av i vardagen. Jag är själv uppvuxen med egen ponny och känner så väl igen den där lyckan och vill verkligen att han ska få uppleva den. Men utan att pusha.
Nu börjar det här bli lite svamligt känner jag. Hoppas att ni kan råda mig i detta.

Jag hade valt att begränsa TV- tittandet och utifrån det se vad han väljer för andra aktiviteter när inte tv (eller annan rörlig bild) är ett alternativ. Tror knappt det finns något barn som själv klarar att reglera sitt skärmtittande.

 

[Scata]

Ja, just att det är här hemma gör nog att det är lätt att bara skjuta på det. Ett tag hade han träning på klubben en gång i veckan och då åkte vi varje gång, om han inte var sjuk. Intresset var även större då från hans sida så det kanske hänger ihop med att det blev oftare? Men sen ville han inte rida den typen av ridning längre, nu är det western som gäller och där är det svårare att hitta regelbundna träningar tyvärr.. Hmm..kanske får lägga in en högre växel på det?

Finns det ingen westernklubb eller några som rider western där ni bor?
Där har du nog en grej i att ridningen hemma blir lidande, jag tror du är inne på rätt spår iom att han ville mer när det fanns en gemenskap i träningen.
Har du ingen i bekantskapskretsen med barn som rider? Det kanske skulle locka mer om ni bara drog ihop några barn som får rida tillsammans och "leka" med sina hästar?!
Det leks alldeles för lite nuförtiden!!
Då kan ni som föräldrar vara stödtrupp på marken bara och sätta fram grejer till t.ex gymkhanalekar (behöver inte vara avancerade), riddarlekar mm...
Tro mig, JAG har nog varit "pushig" i jämförelse med dig i att hitta på olika saker som kan vara av intresse... om min son rider så är det enbart för att träna riddarlekar nuförtiden

 

[Emiro]

@Scata @Björk @Badger @tolksele Absolut är det roligare med sällskap. När jag var ponnyunge var vi ett gäng som stod i samma kollektivstall. Vi red, tränade och tävlade ihop. Vi hade en fantastisk barndom i stallet och vi umgås fortfarande. Alla utom en är fortfarande hästnördar.
Min son har provat på ridskola men ridskolan här tyckte vi inte var så bra tyvärr så han red bara ett par gånger och sen ville varken han eller jag fortsätta där.
Vi har lyckats få ihop en liten killgrupp här i trakten och ska börja ha regelbundna WE-träningar. Sonen tycker WE är okej men inte lika kul som western. MEN jag har lyckats få tag på en westerntränare nu som ska ge honom privatlektioner. Han har ridit för henne två ggr förut och tycker att hon är bra. Så jag hoppas på att det kan väcka intresset lite mer.
Idag har faktiskt sonen och jag ridit ut i det vackra vintervädret. Han sa nej där han låg under en filt i tvsoffan men jag envisades och sen hade vi en väldigt mysig tur. Som vanligt när han väl var ute i stallet så var det ett väldigt pysslande med ponnyn och väl ute på tur så satt vi och sjöng julsånger. Livskvalitet!

 

[Emiro]

Om man är van vid ett sådant stort intresse förstår jag om det är konstigt med ett halvintresse. Jag tex har aldrig hängt i stallet jämt och ständigt och skulle tveklöst slunkit undan ridlektionerna på lördagseftermiddagarna när man precis sjunkit ihop med en bok om jag hade fått göra det. Men det fick jag inte och det är obeskrivbart användbart att kalla in den inplanterade ryggraden när man sjunkit ihop i soffan och inte vill till ett friskispass på kvällen.

I varje stund fanns (finns?) aldrig någonting jag skulle föredragit att göra framför att läsa en bok som barn i halvtimman innan jag gjorde det.

Jag har inte en enda vän kvar som hängde i stallet jämt och hade ett brinnande intresse som fortfarande rider, de droppade av vid 17 och vid 25, vid 30 åkte mina kompisar som liksom jag varit ridskoleryttare, nu har jag en kvar som också var lagom ljummen, men med egen häst som liten. Själv har jag långsamt ökat på ridningen men aldrig haft egen häst (min man tror att jag är hästnörd bara för att jag gärna helst rider några gånger i veckan och läser böcker om hästar, tänk så fel han har) lagom ljummet intresse är helt awesome i längden. Alla känner faktiskt inte så brinnande för saker. Din son kanske kommer på någonting att brinna för, eller inte.

(Och jag skulle tro att lagom TV-tittande är ganska lite, finns rekommendationer men de brukar väl ligga på ngn timma per dag. För oss blir det betydligt mer på helgen för vi (föräldrar) är bara inte så himla pigga före tio.)

Hehehe, undra vad din man skulle kalla mig då... Min sambo, som själv rider, tycker att jag är överdrivet nördig och lite too much när det gäller hästeriet..

 

[Badger]

@Scata @Björk @Badger @tolksele Absolut är det roligare med sällskap. När jag var ponnyunge var vi ett gäng som stod i samma kollektivstall. Vi red, tränade och tävlade ihop. Vi hade en fantastisk barndom i stallet och vi umgås fortfarande. Alla utom en är fortfarande hästnördar.
Min son har provat på ridskola men ridskolan här tyckte vi inte var så bra tyvärr så han red bara ett par gånger och sen ville varken han eller jag fortsätta där.
Vi har lyckats få ihop en liten killgrupp här i trakten och ska börja ha regelbundna WE-träningar. Sonen tycker WE är okej men inte lika kul som western. MEN jag har lyckats få tag på en westerntränare nu som ska ge honom privatlektioner. Han har ridit för henne två ggr förut och tycker att hon är bra. Så jag hoppas på att det kan väcka intresset lite mer.
Idag har faktiskt sonen och jag ridit ut i det vackra vintervädret. Han sa nej där han låg under en filt i tvsoffan men jag envisades och sen hade vi en väldigt mysig tur. Som vanligt när han väl var ute i stallet så var det ett väldigt pysslande med ponnyn och väl ute på tur så satt vi och sjöng julsånger. Livskvalitet!

Själv tvingade jag sonen att åka skidor idag, det blev också mycket lyckat. Lika svårt att få in dem som att få ut dem

 

[ako]

Här är vi nog gräsligt slappa med skärmtid i så fall och ändå är den begränsad - annars hade inte mkt annat varit intressant ;-). Dock finns massa som är kul när skärmen inte är tillåten.
I alla fall får våra barn vakna i lugn och ro vid morgon- Bolibompa allt från 20 min till 1.5 h beroende på dag. Om kompislek längre stund kan man få spela Wii 1 h (de har jätteroligt och samarbetar ju med varandra), men självklart vill vi att de leker "på riktigt" minst lika länge, och vanligtvis får de kolla på padda eller TV om de vill efter middag (o ev läxor( fram till sagodags, dvs mellan ca 18 och 20. De leker och har fullt upp med kompisar, skola och fritids, aktiviteter och utelek ändå .

Tre dags per vecka är paddfria för 7-åringen som gärna nördar fast där om det blir för mkt. TV eller Wii är dock ok ändå.
4- åring måttligt intresserad- tröttnar efter max 45 min så inget bekymmer. 1- åring önskar att han vore större o fick leka m paddan men får allt vänta. Men visst 17 står TV på trots att han är i rummet!

Hm shoot me ;-).

 

[Pontevecchio]

Barn är väl som oss, det är svårt att komma ur soffan men väl uppe så är det härligt!