Hur motivera någon som är helt omotiverad?

[sjoberga]

Vill han verkligen flytta? Kanske ska du göra klart för honom att du vill flytta oavsett om han får röven ur eller inte.

Tips om intensivkurs eller anpassad kurs låter bra. Att hjälpa är bra, men att driva pp genom tjat? Näää.

Att du driver honom som ett barn låter tokfel, oavsett hinder.

 

[Görel]

Hjälper det inte att prata med honom om allt tid och energi och pengar han redan har lagt ner? Samlar han inte ihop sig blir ju allt han har gjort helt bortkastat, och dessutom grund för ännu större ångest.

Hälsningar från hon som fick köra upp sex gånger eftersom nervositeten tog överhanden och det blev fel gång efter gång. Det var ovanstående som fick mig att inte ge mig.

 

[Annat]

Om det finns en misstanke om dyslexi skulle jag be om en utredning, eller sambon i ditt fall. Den görs relativt fort med standardiserade tester vilket leder till att man som tidigare nämnt får rätt till en annan typ av stöd. Det är ju bättre att finna orsaken till svårigheterna och få stöd än att känna sig otillräcklig för sådant man inte kan rå för..

 

[mandalaki]

Vi planerar en flytt till ett område där det blir väldigt svårt utan körkort. Han behöver även byta jobb och för att han ska kunna göra det inom hans bransch krävs körkort.

Om inte det är motivation nog, hur tänker du att du ska kunna överträffa det?

Någon skrev att det här var ert gemensamma problem och så kanske man kan se det, i och med den planerade flytten. Men för min del ser jag det nog som hans problem, inte ert gemensamma. Om han inte kan flytta för att han inte har körkort så är det väl så det är.

 

[Petruska]

Jag tänker två saker
1. Du låter som hans mamma. Att er relation är på det ställe där det kan vara okej att du "hjälper honom varje kväll", låter som en geggig katastrof för mig. Dessutom ger det tydligen ingen effekt.

2. Den där drömmen om landet och bilen och friheten, är den verkligen hans? Den kanske mest är hans? Och det är därför den inte motiverar honom?

 

[Viva]

I mitt fall var det mina föräldrar. Jag är uppvuxen i en by i Norrland där man inte klarar sig utan bil om man vill hitta på något. Kanske ville de inte skjutsa mer men min motivation dog ju mer de tryckte på. Till slut tog jag en paus. Tänkte att ska jag ta körkort måste det vara något jag bestämmer mig för.

Men vad som fungerar är ju olika för alla så det du får göra är ju att fråga din partner, blir han mer motiverad av det du gör? Sen är det ju krasst så att du inte kommer kunna dra hela lasset, är han inte alls motiverad så kommer det inte gå - hur mycket han än borde för att ni ska kunna flytta eller vad det nu må vara.

 

[SaraXX]

Släpp tanken på att man måste hitta motivationen först. Gör bara, om det är något som ska göras.

 

[Ullmerkott]

För mig är den absolut värsta motivationsdödaren om någon börjar behandla mig som ett litet barn eller hundvalp när jag ska göra något svårt eller jobbigt. Då finns liksom bara alternativen att antingen strunta i det eller göra det under förnedring.

 

[Seabaz]

Det gäller sambons körkort. Han behöver verkligen ett körkort men har väldigt svårt för teorin. Han han har misslyckats flera gånger tidigare när han försökt vilket såklart sätter sig på självförtroendet. Därtill har han även en ångestprobli

Han VET att han behöver körkortet och han VILL ha det. Det är just att hitta motivationen att sätta sig med den där teorin som tar emot. Jag vill hjälpa honom men vet inte hur utan att han ska bli pressad och få prestationsångest.

Det jag gör är:
- Erbjuder min hjälp och förslag på övningar vi kan göra tillsammans en stund varje kväll
- Påminner om att gå till körskolan och ger positiv feedback när han vart dit
- Har även sagt att när han klarat körkortet ska han få en väldigt fin present som jag vet att han vill ha. Som en liten morot.

Finns det något mer jag kan göra och är det något jag inte alls ska göra? Något jag borde göra annorlunda?

En viss press måste jag sätta på honom annars händer tyvärr ingenting. Jag har provat det också

Köp ett paket med testfrågor och träna på datorn hemma. Varje fråga han inte direkt kan, slå upp i kk-boken

 

[kryddelydd]

Tack. Det är det jag är rädd för, att bli tjatig istället för uppmuntrande.

Vi planerar en flytt till ett område där det blir väldigt svårt utan körkort. Han behöver även byta jobb och för att han ska kunna göra det inom hans bransch krävs körkort.

Då får du väl sakligt diskutera den saken med honom.

"när vi flyttar till X så behöver du ha körkortet. Annars kommer inte vardagen att fungera."

Sedan kan jag personligen, dock utan så mycket information, ställa mig frågande till ett gemensamt beslut om flytt som har så stor inverkan på vardagen där ena parten inte verkar se att vardagen blir ett problem.

Brukar sambon vara delaktig i gemensamma beslut eller brukar du vara drivande och sambon acceptera?
Detta låter inte genomtänkt.

 

[Lena Furberg]

Men jag förstår faktiskt ts också, eftersom detta drabbar hela förhållandet. Problem i vardagen som är besvärliga att lösa om sambon inte har körkort. De lever ju ihop. Somligt "måste" fungera hos bägge parter för att sambolivet ska flyta på utan stress och krångel. Det rör sig ju inte, vad jag förstår, om en liten detalj som ts kan rycka på axlarna åt utan en kugge i hjulet på deras vardagsliv.

 

[gul_zebra]

Med risk för att ha missat, men har han provat Bonniers trafikskola? Tyckte den var smidigare än boken, mer kortfattad och grafisk så kunde man fördjupa lite extra i boken om man ville. Vill minnas att typ all text hade uppläsning, antar att det underlättar om han har dyslexi.

Och som andra nämnt, med diagnos kan han ansöka om muntlig teori. Ansökan kan göras via körskolan. Hade förlängd provtid själv, gick hur smidigt som helst

 

[Piek]

Men jag förstår faktiskt ts också, eftersom detta drabbar hela förhållandet. Problem i vardagen som är besvärliga att lösa om sambon inte har körkort. De lever ju ihop. Somligt "måste" fungera hos bägge parter för att sambolivet ska flyta på utan stress och krångel. Det rör sig ju inte, vad jag förstår, om en liten detalj som ts kan rycka på axlarna åt utan en kugge i hjulet på deras vardagsliv.

Tack du skrev det bättre än vad jag orkar försöka.

Gällande vår kommunikation med varandra och vad han och jag tycker och tänker är många väldigt duktiga på att skapa sina egna sanningar utan att ens känna oss. Ni har ingen aning om vem av oss som varit drivande i flytten tex i övrigt tänker jag inte möta några kommentarer gällande gissningar och spekulationer kring mitt förhållande sånt diskuterar jag med mina vänner som känner oss

 

[kevina]

Men jag förstår faktiskt ts också, eftersom detta drabbar hela förhållandet. Problem i vardagen som är besvärliga att lösa om sambon inte har körkort. De lever ju ihop. Somligt "måste" fungera hos bägge parter för att sambolivet ska flyta på utan stress och krångel. Det rör sig ju inte, vad jag förstår, om en liten detalj som ts kan rycka på axlarna åt utan en kugge i hjulet på deras vardagsliv.

Fast varför blir det då TS ansvar?
Sambon borde ju inte vilja att detta drabbar förhållandet eller problem i vardagen. Jag tänker att den som behöver körkort borde ju vara drivande och be om hjälp eller komma med förslag typ jag hinner inte med körkortet innan flytt- jag kanske kan köpa en moppe?

 

[Piek]

Med risk för att ha missat, men har han provat Bonniers trafikskola? Tyckte den var smidigare än boken, mer kortfattad och grafisk så kunde man fördjupa lite extra i boken om man ville. Vill minnas att typ all text hade uppläsning, antar att det underlättar om han har dyslexi.

Och som andra nämnt, med diagnos kan han ansöka om muntlig teori. Ansökan kan göras via körskolan. Hade förlängd provtid själv, gick hur smidigt som helst

Han har skaffat en app som verkar väldigt pedagogisk och bra. Jag satt själv med Bonniers och det var nog mycket tack vara det som jag klarade mitt teoriprov

Toppen om man kan ansöka genom körskolan, jag läste något om att men ev inte behöver någon diagnos utan att man kunde göra ett prov där de testar en med läsförståelse på något vis

 

[Piek]

Fast varför blir det då TS ansvar?
Sambon borde ju inte vilja att detta drabbar förhållandet eller problem i vardagen. Jag tänker att den som behöver körkort borde ju vara drivande och be om hjälp eller komma med förslag typ jag hinner inte med körkortet innan flytt- jag kanske kan köpa en moppe?

Han är drivande, han vill inget hellre och han drömmer om dagen han har körkort och nej det är inte mina åsikter utan hans.
Hans tillstånd gällande körkortet kan jämföras till viss del med trådstarten i denna tråd https://www.bukefalos.se/threads/den-osynliga-sparren.1463224/

 

[kevina]

Han är drivande, han vill inget hellre och han drömmer om dagen han har körkort och nej det är inte mina åsikter utan hans.
Hans tillstånd gällande körkortet kan jämföras till viss del med trådstarten i denna tråd https://www.bukefalos.se/threads/den-osynliga-sparren.1463224/

Ok i såna fall tror jag det blev lite fel från början med rubriken
"Hur motivera någon som är helt omotiverad?"
För då låter det som att han är helt omotiverad och inte vill och att du tänker att det är ditt ansvar att du ska motivera honom. Som att du vill att han ska ta körkort men att han inte vill.

Samt ord som
"En viss press måste jag sätta på honom annars händer tyvärr ingenting. Jag har provat det också "

För mig är det rätt naturligt att du får de svar du får utifrån rubrik och första inlägget.

 

[Piek]

Ok i såna fall tror jag det blev lite fel från början med rubriken
"Hur motivera någon som är helt omotiverad?"
För då låter det som att han är helt omotiverad och inte vill och att du tänker att det är ditt ansvar att du ska motivera honom. Som att du vill att han ska ta körkort men att han inte vill.

Det kan jag bara hålla med om Jag fick inte fram i trådstarten vad jag egentligen tänkte

 

[kevina]

Det kan jag bara hålla med om Jag fick inte fram i trådstarten vad jag egentligen tänkte

Jag tror du måste tänka att det är inte du som kan motivera honom. Han måste vara drivande.
Sen kan du komma med förslag tex om att gå till körskolan- om han ber dig om det och om han frågar vad du tycker.
Kanske blir det så att det inte blir något körkort eller tar lång tid. Och då får du ju hantera det. För jag tror inte det blir så bra heller om han känner att han gör dig besviken om han inte tar det eller om det dröjer.

 

[mandalaki]

Men jag förstår faktiskt ts också, eftersom detta drabbar hela förhållandet. Problem i vardagen som är besvärliga att lösa om sambon inte har körkort. De lever ju ihop. Somligt "måste" fungera hos bägge parter för att sambolivet ska flyta på utan stress och krångel. Det rör sig ju inte, vad jag förstår, om en liten detalj som ts kan rycka på axlarna åt utan en kugge i hjulet på deras vardagsliv.

Jag förstår om hon är frustrerad, det skulle jag också vara. Men hon kan ju inte vilja ÅT honom, han måste vilja själv.