Hur motivera någon som är helt omotiverad?

[Piek]

Fast jag förstår TS och deras gemensamma problem. Han behöver ju verkligen ett körkort vad det verkar och om han inte är frisk kan han behöva hjälp att hitta motivationen. Dock, med min erfarenhet, kommer personer med liknande svårigheter skjuta på saken till i sista minuten och få det fixat när inget annat val finns. I detta fall i samband med flytten.

Tack.
Han började övningsköra privat för ett år sedan och skulle ta det under förra sommaren. Jag har låtit det vara sedan dess och känt att han får ta det i sin takt men ingenting händer då.

 

[Modest]

Fast jag förstår TS och deras gemensamma problem. Han behöver ju verkligen ett körkort vad det verkar och om han inte är frisk kan han behöva hjälp att hitta motivationen. Dock, med min erfarenhet, kommer personer med liknande svårigheter skjuta på saken till i sista minuten och få det fixat när inget annat val finns. I detta fall i samband med flytten.

Att partnern blir den hjälpen i form av den genomtänka struktur som presenteras i TS ("läxstund" varje kväll, beröm och present) verkar varken konstruktivt för relationen eller körkortet.

 

[athena_arabians]

Som jag skrev har han problem med ångest. Panikångest och psykisk ohälsa gör att vissa saker inte blir lika enkla som för en frisk person.

Jag hade slutat vara mamma. Vill han ha körkort måste han fixa så det fungerar. Ställer hans problematik till det får han ta upp det med sin behandlare (jag har absolut förståelse för att det inte är enkelt för honom med hans problem). Men någonstans ska inte du behöva vända ut och in på dig själv för att han ska ta tag i det. Om du kommer med förslag att tex försöka få göra provet muntligt är det hans sak att fixa så att det blir så (om det skulle hjälpa).

Det låter kanske lite hårt men jag ser inte hur du skulle kunna göra något annat.

 

[Heulwen]

Att partnern blir den hjälpen i form av den genomtänka struktur som presenteras i TS ("läxstund" varje kväll, beröm och present) verkar varken konstruktivt för relationen eller körkortet.

Kanske inte det är rätt väg att gå för att hitta motivationen kan erkännas. Skulle nog satsa på ett allvarligt jämbördigt samtal och fråga vilken hjälp han önskar. Men jag förstår att det är jobbigt för båda två och är man inte frisk kan man behöva mer stöttning, med respekt för individen (vilket jag är säker på att TS har för sin sambo).

 

[Piek]

Att partnern blir den hjälpen i form av den genomtänka struktur som presenteras i TS ("läxstund" varje kväll, beröm och present) verkar varken konstruktivt för relationen eller körkortet.

Hur tycker du jag ska göra? Inte bry mig alls?

 

[Modest]

Kanske inte det är rätt väg att gå för att hitta motivationen kan erkännas. Skulle nog satsa på ett allvarligt jämbördigt samtal och fråga vilken hjälp han önskar. Men jag förstår att det är jobbigt för båda två och är man inte frisk kan man behöva mer stöttning, med respekt för individen (vilket jag är säker på att TS har för sin sambo).

Självklart är det jobbigt med sjuka anhöriga och man kan ge stöttning. Men för mig är det mer respektfullt att inte behandla sin partner som ett barn.

 

[Modest]

Hur tycker du jag ska göra? Inte bry mig alls?

Att inte vara förälder till sin partner innebär ju inte att man inte bryr sig alls. Jag skulle stötta när han vill prata om det, att då t ex ge förslag på alternativa lösningar är väl jättebra, annars skulle jag låta det vara. Det jag vänder mig emot är den här väldigt "invasiva" stöttningen, att du liksom tar över ansvaret för att driva hans körkortstagande framåt.

Jag är just nu i en liknande situation med min partners jobbsökande men jag skulle ju aldrig drömma om att sitta med honom en stund och skriva CV varje kväll...

 

[Piek]

Kanske inte det är rätt väg att gå för att hitta motivationen kan erkännas. Skulle nog satsa på ett allvarligt jämbördigt samtal och fråga vilken hjälp han önskar. Men jag förstår att det är jobbigt för båda två och är man inte frisk kan man behöva mer stöttning, med respekt för individen (vilket jag är säker på att TS har för sin sambo).

Prata har vi gjort hur mycket som helst. Han vill ha min hjälp och min stöttning, han har inga som helst problem med att säga ifrån heller. Det är bara jag som inte vill nå den gränsen att han säger ifrån därav skapandet av tråden

 

[kevina]

Jag tror säkert att det kan vara bra med hjälp, struktur etc om man har den problematiken.
Men- det måste ju ändå vara han som är drivande? Dvs han måste ju efterfråga den hjälpen.
Jag känner också att ni har hamnat i felaktiga roller om du ska uppmuntra honom genom att ge honom en present vid prestation etc.
I ert fall skulle jag ha vänt mig till en körskola och bett dem att hjälpa till. Många körskolor har ju lokaler där man kan sitta. Han kanske kan boka tider med körskolan då han ska vara där? Jag tror det kan vara sunt att någon annan kommer in så du inte är den med ansvaret.

 

[kevina]

Tack. Det är det jag är rädd för, att bli tjatig istället för uppmuntrande.

Vi planerar en flytt till ett område där det blir väldigt svårt utan körkort. Han behöver även byta jobb och för att han ska kunna göra det inom hans bransch krävs körkort.

De här funderar jag över.
Vad händer om han inte tar körkort? Då blir det väl han som blir drabbad?

 

[Piek]

Jag tror säkert att det kan vara bra med hjälp, struktur etc om man har den problematiken.
Men- det måste ju ändå vara han som är drivande? Dvs han måste ju efterfråga den hjälpen.
Jag känner också att ni har hamnat i felaktiga roller om du ska uppmuntra honom genom att ge honom en present vid prestation etc.
I ert fall skulle jag ha vänt mig till en körskola och bett dem att hjälpa till. Många körskolor har ju lokaler där man kan sitta. Han kanske kan boka tider med körskolan då han ska vara där? Jag tror det kan vara sunt att någon annan kommer in så du inte är den med ansvaret.

Han är inskriven på körskolan men hans körlärare har vart på semester. Han vill väldigt gärna fortsätta med samma som han haft innan. Han ska dit och lägga upp en tidsplan med henne när hon kommer tillbaka nästa vecka

Jag kanske har varit otydlig. Han vill verkligen ta körkortet, han vill ha friheten det innebär att ha körkort och han vill inget hellre än att sluta på jobbet där han vantrivs. Han problem ligger i att det är så svårt att ta tag i teorin, igen, när han misslyckats flera gånger innan.
Han behöver en spark i arslet helt enkelt och jag vet att ingen kommer vara gladare den dagen han har kortet än han själv.

Nej jag känner också att present för prestation inte är det bästa, Det slank ur mig när vi satt och kollade på just den grejen att "när du klarat körkortet köper jag den till dig".

 

[Piek]

De här funderar jag över.
Vad händer om han inte tar körkort? Då blir det väl han som blir drabbad?

Vi båda blir drabbade i.o.m att vi inte kan flytta dit vi vill. Ingen av oss vill bo kvar där vi bor idag och vi vill inte bo i stadsmiljö alls och speciellt inte av enda anledningen att det ska finnas fungerande kollektivtrafik.

I övrigt är det han som blir drabbad ja.

 

[Jenka]

Prata har vi gjort hur mycket som helst. Han vill ha min hjälp och min stöttning, han har inga som helst problem med att säga ifrån heller. Det är bara jag som inte vill nå den gränsen att han säger ifrån därav skapandet av tråden

Ingen i tråden vet ju var hans gräns går dock... Att han vill ha hjälp är ju jättebra mtp att du vill ge den. Vad vill han ha hjälp med, motivation, studier eller att komma igång?
Jag hade (till skillnad från övriga verkar det som?) Absolut kunnat förhöra etc (och även hjälpa till med CV men inte dagligen), men tjata eller motivera är svårare att göra konstruktivt. Hade förmodligen bara blivit nåt frustrerat ifrågasättande om hur han tänkt ta sig nånstans efter flytt och hur han ska fixa jobb (vilket nog inte är att rekommendera).

 

[Piek]

Ingen i tråden vet ju var hans gräns går dock... Att han vill ha hjälp är ju jättebra mtp att du vill ge den. Vad vill han ha hjälp med, motivation, studier eller att komma igång?
Jag hade (till skillnad från övriga verkar det som?) Absolut kunnat förhöra etc (och även hjälpa till med CV men inte dagligen), men tjata eller motivera är svårare att göra konstruktivt. Hade förmodligen bara blivit nåt frustrerat ifrågasättande om hur han tänkt ta sig nånstans efter flytt och hur han ska fixa jobb (vilket nog inte är att rekommendera).

Nej det är sant. Och ingen här har heller vart med vid våra samtal...
Det han sagt är att han vill ha hjälp med att komma igång och även pluggandet hemma. Att jag förhör honom både utifrån boken och när vi är ute och kör bil. Om vi säger att vi kör förhör varje kväll kanske det blir varannan kväll det är liksom inte hugget i sten utan mer för att få in rutinen, att jag dessutom känner att det inte är fel att jag får uppdatera lite teori är bara en bonus.

Jag blir frustrerad ibland. Men jag försöker att inte göra någon grej av det

 

[Sol]

Om det är ångestproblematiken som hela tiden ställer till detta det väl där han måste börja? Om inte ångesten är under kontroll kommer den fortsätta ställa till det för honom oavsett hur motiverad han är.

 

[Piek]

Om det är ångestproblematiken som hela tiden ställer till detta det väl där han måste börja? Om inte ångesten är under kontroll kommer den fortsätta ställa till det för honom oavsett hur motiverad han är.

Han har precis tagit upp sin läkarkontakt igen så där får han hjälp

 

[kevina]

Han har precis tagit upp sin läkarkontakt igen så där får han hjälp

Det låter bra. För jag tänker att det kanske kan bli likadant med andra saker? Och då antar jag att han behöver lära sig verktyg hur han ska hantera det.

 

[Piek]

Det låter bra. För jag tänker att det kanske kan bli likadant med andra saker? Och då antar jag att han behöver lära sig verktyg hur han ska hantera det.

Absolut! Det är guld värt att han får hjälp

 

[Lingon]

Det låter som att du är en mamma som skriver om sitt barn.

 

[Korven]

Det låter som att du är en mamma som skriver om sitt barn.

Ja så var det här, jag är mamman. Men när sonen fick jobb på Arlanda krävdes körkort, jisses va fort han tog körkort. Intensivkurs i Smedjebacken 2 veckor och sen uppkörning men han har ju å andra sidan ingen ångestproblematik, bara lite lat. Exet däremot som jag puffade på tog det många år för, så där gav jag upp såklart. Tvivlar på att han har nåt körkort nu. Tjat är inte så effektivt tyvärr