Ungefär det där hände mig. När det upptäcktes att jag hade hypothyreos (hashimoto) fick jag ligga inne med övervakning av hjärtat i en vecka medan de satte in levaxin. Jag höll på att utveckla nån slags ödem och mitt tsh-värde låg på över 500 (ref är väl nåt i stil med 0,5-4,0).
Men jag var ganska ung (27) och hade inte tagit mina symtom på allvar, så det var inte sjukvårdens fel att det inte upptäcktes.
Jätteviktigt också att förstå att så här allvarlig sjukdom som jag fick inte utvecklas på kort tid. Jag hade avvikande sköldkörtelvärden som 16-åring när jag sökte pga att jag inte vuxit på många år, samt ej kom i puberteten. Sen växte jag plötsligt och allt ordnade till sig, så det med sköldkörteln släpptes.
Jag TROR att det kan vara så att en sån här sjukdom liksom tvekar i många år innan den bryter ut på riktigt. Jag hade perioder i åldern 20-25 då jag rasade i vikt, och troligen hade överaktiv sköldkörtel. Det var också nån gynekolog, som vid nåt tillfälle observerade förstorad sköldkörtel, men det kom och gick det också.
Till TS. Så himla jobbigt att inte känna igen sig själv och att inte orka som man brukar. Jag har inga råd att komma med annat än att, om de inte hittar vad som är fel, du kanske kan be att få ta sköldkörtelprover med några månaders intervaller.
Jag vill också varna för att det finns en hel del ”sköldkörtelgalningar” därute. Alla symtom blir bättre av levaxin eller medicin som man bara kan köpa utomlands, och den svenska vården kan ingenting, verkar de anse.
Det är hemskt att gå omkring med symtom som man upplever att ingen tar på allvar, men allt är inte sköldkörtelns fel.
(Jag kan typ inget om astma dock, så ta verkligen inte mina ord för fakta).
