Hur missköter jag sköldkörteln?

Nej, en läkare ska ha ett tänk om att göra patienten frisk inte nöjd.

Med tanke på att var och varannan person tycks vara internetläkare så är det ju skitfarligt om utgångspunkten att dessa ska bli "nöjda".
Det beror väl på vad man menar med nöjd tänker jag.

Nöjd som i att läkaren har skrivit ut en massa morfin och liknande, nä, där är det problematiskt, det håller jag med om.

Men nöjd som i att läkaren har lyssnat, tagit sig tid att verkligen försöka förstå problemet, kanske provtagit saker som läkarna innan inte gjort osv så tycker jag jo, självklart. Men här tror jag att det absolut största problemet är många läkares arbetsbelasning. Jag vet själv att min läkare har svarat på meddelanden på 1177 innan 07 och ibland ringt efter 19. Hon är vårdcentralsläkare och har inte jour. Det är inte rimliga arbetstider någonstans. Det är tyvärr inte konstigt om man då inte orkar. Och någonstans ska man hinna hålla sig uppdaterad om mycket nytt som händer inom vården. Nej, det är helt enkelt inte rimligt. Läkare är också människor.
 
Nej, en läkare ska ha ett tänk om att göra patienten frisk inte nöjd.

Med tanke på att var och varannan person tycks vara internetläkare så är det ju skitfarligt om utgångspunkten att dessa ska bli "nöjda".
Helt enig, TROTS att jag själv fått bråka med vården för att få adekvat vård för min kroniska sjukdom (inte något sköldskörtelrelaterat, så lite OT antar jag). Är dessutom aktiv i en förening/forum där man får tal del av många skräckhistorier om vård som inte tagit symtom på allvar, men det återfinns också exempel där man vill hitta läkare som mer lättvindigt skriver ut olika preparat.
 
Som jag skrev, hypofyssvikt. Då ökar inte TSH som det ska och därmed kan heller inte T4 och T3 öka. De flesta får då TSH runt 0, så de kanske fångas upp ändå då, men det finns alltid någon som är zebrazebra ;) Och har normalt TSH och sköldkörtelhormoner som ligger under referens.

Sedan finns det sjukdomar som ger effekt på TSH, tex kortisolsvikt ökar TSH, medans själva T4 och T3 ligger på normala nivåer. Ovanligt, ja, absolut. Men i o med att man kan dö av att lägga till levaxin i ett sådant läge så tycker iaf jag att det borde vara standard att lägga till ett kortisoltest innan man skriver ut levaxin, och det står i FASS att man ska göra det. Men i princip ingen läkare gör det. Tack vare att addison är så ovanligt så går det ju oftast bra, men det finns exempel på personer som har dött av just detta. Och jag personligen känner att det är så onödigt när testet är så enkelt och billigt. Ingen ska behöva dö av en sjukdom som är så enkel att kolla upp och behandla.

Den läkare som först gav mig levaxin kollade dygnskortisol i urin. Lite av en utmaning när jag körde buss 🤪
 
Som jag skrev, hypofyssvikt. Då ökar inte TSH som det ska och därmed kan heller inte T4 och T3 öka. De flesta får då TSH runt 0, så de kanske fångas upp ändå då, men det finns alltid någon som är zebrazebra ;) Och har normalt TSH och sköldkörtelhormoner som ligger under referens.

Sedan finns det sjukdomar som ger effekt på TSH, tex kortisolsvikt ökar TSH, medans själva T4 och T3 ligger på normala nivåer. Ovanligt, ja, absolut. Men i o med att man kan dö av att lägga till levaxin i ett sådant läge så tycker iaf jag att det borde vara standard att lägga till ett kortisoltest innan man skriver ut levaxin, och det står i FASS att man ska göra det. Men i princip ingen läkare gör det. Tack vare att addison är så ovanligt så går det ju oftast bra, men det finns exempel på personer som har dött av just detta. Och jag personligen känner att det är så onödigt när testet är så enkelt och billigt. Ingen ska behöva dö av en sjukdom som är så enkel att kolla upp och behandla.

Men vid en hypofysär svikt så är ju definitionen att TSH sjunker, det är ju det som utgör själva tillståndet (om du menar att man kan ha normalt TSH vid hypofyssvikt så får du nog redovisa källa faktiskt). Detta ger en sekundär effekt på sköldkörteln men är ingen sköldkörtelsjukdom, vilket var det jag efterfrågade.

Ingen läkare förskriver Levaxin utifrån endast ett TSH-värde utan man tar alltid även tyreoideahormoner. Har man normala värden T3 och T4 ska man ju även ha TPO-ak för att eventuellt komma i fråga för behandling, så där har vi en väldigt liten grupp. Att då även ha Mb Addison är nog ytterst osannolikt. Det kan således inte motivera kortisolprovtagning vid varje Levaxininsättning (hypotyreos är ju så pass vanligt). Fass säger så för att läkemedelsföretagen ska skyddas rättsligt vid det där enstaka fallet där det händer, fass är ingen medicinsk handbok.

Vid misstanke om Mb Addison ska man givetvis ta kortisol!
 
Men vid en hypofysär svikt så är ju definitionen att TSH sjunker, det är ju det som utgör själva tillståndet (om du menar att man kan ha normalt TSH vid hypofyssvikt så får du nog redovisa källa faktiskt). Detta ger en sekundär effekt på sköldkörteln men är ingen sköldkörtelsjukdom, vilket var det jag efterfrågade.

Ingen läkare förskriver Levaxin utifrån endast ett TSH-värde utan man tar alltid även tyreoideahormoner. Har man normala värden T3 och T4 ska man ju även ha TPO-ak för att eventuellt komma i fråga för behandling, så där har vi en väldigt liten grupp. Att då även ha Mb Addison är nog ytterst osannolikt. Det kan således inte motivera kortisolprovtagning vid varje Levaxininsättning (hypotyreos är ju så pass vanligt). Fass säger så för att läkemedelsföretagen ska skyddas rättsligt vid det där enstaka fallet där det händer, fass är ingen medicinsk handbok.

Vid misstanke om Mb Addison ska man givetvis ta kortisol!

TPO-ak = signifikant nivå TPO-ak alltså.
 
Men vid en hypofysär svikt så är ju definitionen att TSH sjunker, det är ju det som utgör själva tillståndet (om du menar att man kan ha normalt TSH vid hypofyssvikt så får du nog redovisa källa faktiskt). Detta ger en sekundär effekt på sköldkörteln men är ingen sköldkörtelsjukdom, vilket var det jag efterfrågade.

Ingen läkare förskriver Levaxin utifrån endast ett TSH-värde utan man tar alltid även tyreoideahormoner. Har man normala värden T3 och T4 ska man ju även ha TPO-ak för att eventuellt komma i fråga för behandling, så där har vi en väldigt liten grupp. Att då även ha Mb Addison är nog ytterst osannolikt. Det kan således inte motivera kortisolprovtagning vid varje Levaxininsättning (hypotyreos är ju så pass vanligt). Fass säger så för att läkemedelsföretagen ska skyddas rättsligt vid det där enstaka fallet där det händer, fass är ingen medicinsk handbok.

Vid misstanke om Mb Addison ska man givetvis ta kortisol!
Jag kan ge dig mina provsvar om du vill, det är därför jag vet att det går nämligen. Normalt TSH och under referens på T4. Mitt T4 rör sig mellan 10-17 (12-22 som referens) medans TSH ligger hyfsat stabilt oavsett vad mina sköldkörtelvärden är. Så ja, svikt är kanske fel ord, men att något är tokigt är tydligt. Exakt varit i systemet vet jag inte, och ingen är intresserad av att ta reda på det heller. Jag har för tillfället gett upp i att reda i det. Livet får vara såhär nu, jag orkar inte kämpa längre.

Ang Addison så är väl problemet att ingen läkare typ någonsin misstänker det? Framförallt om det inte är Addison utan en hypofyssvikt det handlar om, så att man inte är brun. Det är väldigt många i patientgrupperna som vittnar om åratal av kämpande där ingen läkare har provtagit kortisolet. Sist jag kollade så kostade blodprovet 67 kr, så det är ju inget dyrt prov att ta, men det är några år sedan, så kanske har priset ökat något.

Men nu tycker jag att vi släpper detta. Vi har olika åsikter om saken, det är ok. De flesta läkarna håller med dig så jag antar att din åsikt är mest korrekt, framförallt till den stora massan. Men jag pratar ju inte om den stora massan egentligen, och jag som privatperson och icke läkare behöver inte ta hänsyn till ekonomin eller vad som är mest praktiskt i mina åsikter heller.
 
Jag kan ge dig mina provsvar om du vill, det är därför jag vet att det går nämligen. Normalt TSH och under referens på T4. Mitt T4 rör sig mellan 10-17 (12-22 som referens) medans TSH ligger hyfsat stabilt oavsett vad mina sköldkörtelvärden är. Så ja, svikt är kanske fel ord, men att något är tokigt är tydligt. Exakt varit i systemet vet jag inte, och ingen är intresserad av att ta reda på det heller. Jag har för tillfället gett upp i att reda i det. Livet får vara såhär nu, jag orkar inte kämpa längre.

Ang Addison så är väl problemet att ingen läkare typ någonsin misstänker det? Framförallt om det inte är Addison utan en hypofyssvikt det handlar om, så att man inte är brun. Det är väldigt många i patientgrupperna som vittnar om åratal av kämpande där ingen läkare har provtagit kortisolet. Sist jag kollade så kostade blodprovet 67 kr, så det är ju inget dyrt prov att ta, men det är några år sedan, så kanske har priset ökat något.

Men nu tycker jag att vi släpper detta. Vi har olika åsikter om saken, det är ok. De flesta läkarna håller med dig så jag antar att din åsikt är mest korrekt, framförallt till den stora massan. Men jag pratar ju inte om den stora massan egentligen, och jag som privatperson och icke läkare behöver inte ta hänsyn till ekonomin eller vad som är mest praktiskt i mina åsikter heller.

Jag avslutar här. Om du diskuterar ditt enskilda fall och jag medicinsk teori så blir diskussionen lite skev.
 
Om man söker sjukvård är det ofta tvärtom faktiskt. Man är ju oftast ganska säker på att man är sjuk och blir inte nöjd när vården inte hittar något. Människor som mår dåligt på olika vis men är medicinskt friska är den grupp som ökat mest gällande sjukskrivning t ex.
Fast det är inte alltid sjukvården heller lyssnar på patienten. För mig var det så att jag bad om att få ta järnvärden redan första gången jag var i kontakt med vården, men det tyckte läkaren var onödigt. Jag accepterade det, lämnade övriga prover och blodvärdet låg inom referens. Men eftersom jag tappade enorma mängder hår (som läkaren först försökte förklara som normalt. För mig är det inte normalt att tappa såna mängder hår under så lång tid. Det hade pågått under 6 månaders tid) så tog läkaren till sist järnprover som visade att både järn och järndepåerna var under referens. Mitt blodvärde brukar normalt ligga runt övre referens, och hade hunnit börja sjunka ner till lägre referensen..
 
Fast det är inte alltid sjukvården heller lyssnar på patienten. För mig var det så att jag bad om att få ta järnvärden redan första gången jag var i kontakt med vården, men det tyckte läkaren var onödigt. Jag accepterade det, lämnade övriga prover och blodvärdet låg inom referens. Men eftersom jag tappade enorma mängder hår (som läkaren först försökte förklara som normalt. För mig är det inte normalt att tappa såna mängder hår under så lång tid. Det hade pågått under 6 månaders tid) så tog läkaren till sist järnprover som visade att både järn och järndepåerna var under referens. Mitt blodvärde brukar normalt ligga runt övre referens, och hade hunnit börja sjunka ner till lägre referensen..

Återigen: jag kan inte diskutera enskilda fall. Jag har heller aldrig skrivit att alla läkare är fantastiska, inlyssnande och pålästa. Det jag argumenterar för i tråden är vetenskap och medicinsk teori. Naturligtvis är det bra att man som patient är påläst kring sina eventuella åkommor.

MEN det blir vanskligt när man som lekman sedan försöker sprida sin kunskap till andra lekmän. Det blir lätt pseudovetenskap som vissa gärna tar till sig då det passar deras egna världsbild. Som vi ser i trådar av den här typen så haglar ju anekdoterna där man som professionell blir mörkrädd ibland.
 
Om man söker sjukvård är det ofta tvärtom faktiskt. Man är ju oftast ganska säker på att man är sjuk och blir inte nöjd när vården inte hittar något. Människor som mår dåligt på olika vis men är medicinskt friska är den grupp som ökat mest gällande sjukskrivning t ex.
Jag tycker att det låter lite nedvärderande när man skriver så. Som om patienten har inbillat sig. Bättre att skriva att man med dagens medel inte kan hitta något fel. Istället för att skriva att patienten är medicinskt frisk. Det är åtminstone för mig rätt stor skillnad på de två olika påståendena.

Det är inte som att vi idag vet allt som är värt att om våra kroppar och sjukdomar man kan få. Det finns otroligt mycket kvar att lära!
Eller håller du inte med?
 
Jag tycker att det låter lite nedvärderande när man skriver så. Som om patienten har inbillat sig. Bättre att skriva att man med dagens medel inte kan hitta något fel. Istället för att skriva att patienten är medicinskt frisk. Det är åtminstone för mig rätt stor skillnad på de två olika påståendena.

Det är inte som att vi idag vet allt som är värt att om våra kroppar och sjukdomar man kan få. Det finns otroligt mycket kvar att lära!
Eller håller du inte med?

Givetvis är det mer komplext än frisk eller sjuk men jag måste svara hyfsat lättfattligt, delvis pga att jag själv inte orkar brodera ut hur mycket som helst. Såklart finns det tillstånd och sjukdomar som vi inte vet så mycket om eller känner till överhuvudtaget. Dock kan ju vi i sjukvården inte göra mer än vårt bästa med den kunskap som vi de facto har (vilket naturligtvis ökar med tiden, man kan göra så ofantligt mycket mer än bara för 10-20 år sedan!).

I gråzonen frisk/sjuk finns också medikalisering, ibland av patient/omgivning och ibland av sjukvården. Det är något som vi inte riktigt förstår oss på till fullo men jag tror att det är en viktig faktor som påverkar känslan av att vara frisk/sjuk.
 
Jag tycker att det låter lite nedvärderande när man skriver så. Som om patienten har inbillat sig. Bättre att skriva att man med dagens medel inte kan hitta något fel. Istället för att skriva att patienten är medicinskt frisk. Det är åtminstone för mig rätt stor skillnad på de två olika påståendena.

Det är inte som att vi idag vet allt som är värt att om våra kroppar och sjukdomar man kan få. Det finns otroligt mycket kvar att lära!
Eller håller du inte med?

Tillägg: sedan finns det faktiskt också patienter där man kan säga med nästintill 100% säkerhet att det inte finns medicinska fel.

Ungdomar som söker för trötthet där alla prover är normala är inte ovanligt. När livsstil, sömnvanor, mobil-/datorvanor, fysisk inaktivitet etc framkommer så undrar man hur de ens kan hålla ögonen öppna. De undrar om man kan skriva ut en medicin.

Kvinnor 30-40 år som söker för stress och trötthet men jobbar heltid, tränar flera gånger i veckan, har tre barn med hobbys, en make som "inte hjälper till så mycket", en sjuk förälder osv. Normala prover. Det kan också vara en patient som blir missnöjd när man inte kan "fixa" problemet.

Det ÄR komplext hur vårt mående fungerar. Men det är inte alltid medicinskt och därmed vårdens område.
 
Tillägg: sedan finns det faktiskt också patienter där man kan säga med nästintill 100% säkerhet att det inte finns medicinska fel.

Kvinnor 30-40 år som söker för stress och trötthet men jobbar heltid, tränar flera gånger i veckan, har tre barn med hobbys, en make som "inte hjälper till så mycket", en sjuk förälder osv. Normala prover. Det kan också vara en patient som blir missnöjd när man inte kan "fixa" problemet.

Kan du inte skriva ett recept på skilsmässa i de fallen?

😎😇
 
Återigen: jag kan inte diskutera enskilda fall. Jag har heller aldrig skrivit att alla läkare är fantastiska, inlyssnande och pålästa. Det jag argumenterar för i tråden är vetenskap och medicinsk teori. Naturligtvis är det bra att man som patient är påläst kring sina eventuella åkommor.

MEN det blir vanskligt när man som lekman sedan försöker sprida sin kunskap till andra lekmän. Det blir lätt pseudovetenskap som vissa gärna tar till sig då det passar deras egna världsbild. Som vi ser i trådar av den här typen så haglar ju anekdoterna där man som professionell blir mörkrädd ibland.
Det förstår jag att du inte kan. Jag har stor respekt för läkarkunskapen och accepterar dom svar jag får. Jag ville problematisera kring just det här med det finns människor som mår dåligt men är "medicinskt friska".
Jag går till läkaren när jag behöver, om ens då. Det tog ett dygn innan jag sökte läkarvård när jag bröt svanskotan, som exempel.
Jag ville ta reda på varför jag var så onormalt trött, eller trött är nog fel ord. Jag kände mig oengagerad, håglös och fumlig, trots att min arbetssituation var under kontroll, jag gjorde allt jag kunde för att ge mig själv energi och må bra.
Problemet tycker jag uppstår när vården inte vill gå vidare med fler prover för att ta reda på varför jag är trött, när standardproverna är normala. Men det ska inte du behöva svara för.
 
Jag har också många av de symptom som tyder på dålig sköldkörtel, prover visar att ajg ligger precis på gränsen till att få levaxin men min läkare på VC tyckte inte att det skulle sättas in. Nu ett år efter proverna togs mår jag fortfarande inte bättre. Trött, svårt att gå ner i vikt, svullen i kroppen, slem i halsen som inte försvinner, fryser lätt etc. Men det känns helt omöjligt att få prova levaxin för att se om det kan hjälpa..
 

Liknande trådar

Hundhälsa Jag blir så jävla less ang min sjuka hund. Det började här i vår att min hund (efter långvarig trötthet som inte visade sig bero på alla...
Svar
19
· Visningar
4 898
Senast: Nominous
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp