Hur missköter jag sköldkörteln?

Det jobbigaste i detta är att jag tycker att jag är en frisk person, men någonting är ju uppenbarligen fel på mig eftersom jag är så trött. Just nu känner jag mig som en hypokondriker! Jag är ingen människa som skulle få någon som helst sjukdomsvinst, jag vill verkligen inte vara sjuk, men något stämmer ju inte. Och just nu känns det som att jag sakta men säkert håller på att gå sönder. Min galla är skitjobbig och jag har kramper nästan varje dag. Mitt knä small till på jobbet för dryga månaden sen och gör ont sen dess (molande värk), men nu haltar jag inte längre och när jag ringde till vårdcentralen och frågade om det behövde röntgas svarade sköterskan att det inte var prioriterat förrän corona-skiten är över. Jag skulle kunna sova 20 h per dygn om jag fick och ofta måste jag bara gå och lägga mig eftersom jag inte klarar av att vara vaken längre. Och grejen är ju att jag i perioder haft det såhär! Jämför jag vad jag orkar med på en dag och vad andra människor orkar med så ligger ju jag verkligen i lä. Jag har ont typ överallt. Och egentligen är jag ingen gnällig person, jag är rätt så tuff och jag klarar mycket innan jag börjar klaga, men just nu har jag liksom fått nog. Min hals är svullen på höger sida så vilken lekman som helst kan se det. Det var en av sköterskorna på jobbet som sa att jag borde kolla min sköldkörtel eftersom jag "har en krage runt halsen", vilket jag har men inte märkt själv.

Och alla undersökningar de senaste åren visar att jag typ är frisk. Trots att jag har ont i gallan hittades inga stenar längre och det var ju bra att stenarna som jag blev diagnoserad med för flera år sen är borta, men vad fan är det som gör ont då? Och börjar man googla på skiten tycker man ju att alla symptom passar.

Jag tycker att jag äter bra, jag har dessutom sen detta började börjat äta järntillskott, d-vitamin och magnesium för att försöka mota olle i grind, men jag vette fan om det hjälper någonting alls.
 
Senast ändrad:
En av mina kompisar som är en stark LCHF-förespråkare hävdade att LCHF gör skillnad för sköldkörteln och du är ju ett levande bevis för detta. Men trots att jag googlat mig knäpp hittar jag inget som stödjer detta.

Jag gick upp over 10 kilo fran min idealvikt (50-53kg) och fick jatte problem med crohn's och colitis. Dessutom meddelade min lakare att jag var "prediabetic" ... vilket skramde mig till att ta tag i det. Jag tog helt enkelt bort det jag visste magen inte klarade.
Min favorit frukost, snack och anytime Greek/Turkish yogurt :arghh: for att "mag lakaren" havdade att all dairy borde utga under en period. Nu kan jag ata ost och smor, samt nagon enstaka gang en liten klick gradde eller creme fresh, men det ar magen som klappar ihop.
All mat med mjol stroks under inlednings perioden. Varje gang jag ater en smorgas eller bulle protesterar magen stort, so ... mjol ar helt ute.
All socker tog jag ocksa bort, och anvander substitut for socker numera, men lagar inte mat som kraver socker heller.
Jag ater LCHF, men anvander mer gronsaker an de (i alla fall mer an de anvande for en 10 ar sedan) Jag ar inte i Keto, men nastan.

Jag har varit trott och kannt av skoldkorteln i flera ar, formodligen sedan jag gick upp i vikt. Forra aret var det riktigt daligt och jag var sa fruktansvart trott ... min lakare (tack och lov for honom!) okade min dos med levaxin, men det var samtidigt som han patalade att jag var pre-diabetic sa jag at plotsligt mycket battre och mina skoldkortel prover stack i hojden.
Ett tag var det jatte hogt och jag madde bra, men nar han drog ner igen sa blev jag sa himla trott igen ... och "hjarnan stannade". Det var svart att tanka. Da "pratade" jag med @tanten da jag visste att hon ocksa fick nagot for t-3.
Jag googlade och det visade sig att det finns tva "skolor" om hur man gor med det har. En som sager att man under inga omstandigheter ska ge en patient bade lavatorixin och liothyronine samtidigt, en som sager att det finns manga patienter som sager att de mar mycket battre av det. Da inga vetenskapliga studier gjorts ar det enda man kan ga pa hur patienten kanner sig.

Da min lakare anser att hans patienter i forsta hand ska ma bra sa hade han inga problem att ge mig en lag dos av liotyronin och samtidigt sanka levaxinet igen och jag mar fortfarande superbra. Jag kan till och med tanka igen.:p
 
Det jobbigaste i detta är att jag tycker att jag är en frisk person, men någonting är ju uppenbarligen fel på mig eftersom jag är så trött. Just nu känner jag mig som en hypokondriker! Jag är ingen människa som skulle få någon som helst sjukdomsvinst, jag vill verkligen inte vara sjuk, men något stämmer ju inte. Och just nu känns det som att jag sakta men säkert håller på att gå sönder. Min galla är skitjobbig och jag har kramper nästan varje dag. Mitt knä small till på jobbet för dryga månaden sen och gör ont sen dess (molande värk), men nu haltar jag inte längre och när jag ringde till vårdcentralen och frågade om det behövde röntgas svarade sköterskan att det inte var prioriterat förrän corona-skiten är över. Jag skulle kunna sova 20 h per dygn om jag fick och ofta måste jag bara gå och lägga mig eftersom jag inte klarar av att vara vaken längre. Och grejen är ju att jag i perioder haft det såhär! Jämför jag vad jag orkar med på en dag och vad andra människor orkar med så ligger ju jag verkligen i lä. Jag har ont typ överallt. Och egentligen är jag ingen gnällig person, jag är rätt så tuff och jag klarar mycket innan jag börjar klaga, men just nu har jag liksom fått nog. Min hals är svullen på höger sida så vilken lekman som helst kan se det. Det var en av sköterskorna på jobbet som sa att jag borde kolla min sköldkörtel eftersom jag "har en krage runt halsen", vilket jag har men inte märkt själv.

Och alla undersökningar de senaste åren visar att jag typ är frisk. Trots att jag har ont i gallan hittades inga stenar längre och det var ju bra att stenarna som jag blev diagnoserad med för flera år sen är borta, men vad fan är det som gör ont då? Och börjar man googla på skiten tycker man ju att alla symptom passar.

Jag tycker att jag äter bra, jag har dessutom sen detta började börjat äta järntillskott, d-vitamin och magnesium för att försöka mota olle i grind, men jag vette fan om det hjälper någonting alls.

Min mamma blev gradvis dåligare och dåligare när jag var i mitten av tonåren. Hon gick bla upp i vikt REJÄLT och var enormt hes, så pass att hon blev skickad till en logoped (men blev inte bättre). De upptäckte i den här vevan en cysta på hennes ena äggstock som de vill ta bort (den var rätt stor). Vid undersökningarna inför operationen upptäckte de att hennes hjärta var så ansträngt att de vågade inte söva henne.

Det visade sig vara hypotyreos som ingen upptäckt tidigare. Hade hon gått med den obehandlad kanske ett halvår till hade hon förmodligen dött. När hon fick Levaxin gick hon ner 20 kg på mycket kort tid. Hennes logoped bad tom om ursäkt för att hen inte misstänkt att något annat var fel (heshet är vanligt vid hypotyreos).

Vad jag vill komma till är att du naturligtvis ska kräva att få bli utredd tills de kan förklara varför du mår som du mår. Det är ju bevisligen inte normalt.
 
Tack för svar! Det finns ju ett referensnummer för TPO-a, betyder det att det är normalt att de förekommer i liten mängd? Jag hade ett värde långt under referensvärdet men de kanske inte ska finnas alls? Mina sköldkörtelvärden (särskilt på TSH) åker berg- och dalbana på Levaxin och jag mår varken bättre eller sämre än innan behandlingen sattes in. Däremot så har jag fått hjärtklappning i perioder där TSH har varit väldigt lågt. Visserligen så har jag milda symtom på hypotyreos men jag har knappast känt mig sjuk eller så. Det förhöjda TSH-värdet upptäcktes av en slump. Tycker du att jag ska konsultera en endokrinolog i det här läget?

Jag vill inte ge specifika råd då det kan störa läkar-patientrelationen. Jag tycker att du ska ta upp dina funderingar med din behandlande läkare. :)

På ett generellt plan: ja, TPO-ak förekommer även hos den friska befolkningen (jag vet inte på rak arm i vilken utsträckning). Det gäller i princip alla antikroppar, det är därför man måste koppla provsvar till symtombild.
 
Nu har jag tagit levaxin i 25-30 ar, eller sa, efter en graviditet som ocksa gav mig hogt blodtryck. Men jag la om min diet for over ett ar sedan och strok socker, brod, och lite annat som min mage (crohns och colitis) inte gillar. Da forandrades min hypothyroidism ocksa och alla varden slog kullerbyttor. Jag har checkat alla olika tester var 3dje manad och haft forandringar i doser sedan dess. Sa bra som jag mar nu, har jag inte matt pa flera ar. Jag ar pa en lagre dos levaxin och den lagsta dos liotyronin, jag ar inte trott, behover inte rakna kalorier for att inte ga upp i vikt, och kanner mig som en normal manniska igen. Trots att jag just nu ocksa ar pa en lag dos prednisone (for RA) ar viktuppgangen liten nar jag konstaterar att jag atit aldeles for mycket under helgerna. :p

Ett "nojd kund tank" borde val anda varje lakare ha?

Tro mig, jag blir genuint glad när jag gör en patient nöjd. Men det är inte mitt jobb. Mitt jobb är att, för gemensamma skattepengar, praktisera medicin baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det innebär tyvärr att vissa patienter blir missnöjda när de inte får vad de vill ha eller vi inte hittar medicinska förklaringar på deras symtom.
 
Senast ändrad:
Min mamma blev gradvis dåligare och dåligare när jag var i mitten av tonåren. Hon gick bla upp i vikt REJÄLT och var enormt hes, så pass att hon blev skickad till en logoped (men blev inte bättre). De upptäckte i den här vevan en cysta på hennes ena äggstock som de vill ta bort (den var rätt stor). Vid undersökningarna inför operationen upptäckte de att hennes hjärta var så ansträngt att de vågade inte söva henne.

Det visade sig vara hypotyreos som ingen upptäckt tidigare. Hade hon gått med den obehandlad kanske ett halvår till hade hon förmodligen dött. När hon fick Levaxin gick hon ner 20 kg på mycket kort tid. Hennes logoped bad tom om ursäkt för att hen inte misstänkt att något annat var fel (heshet är vanligt vid hypotyreos).

Vad jag vill komma till är att du naturligtvis ska kräva att få bli utredd tills de kan förklara varför du mår som du mår. Det är ju bevisligen inte normalt.

Men hade man ens tagit några sköldkörtelprover...? Man är inte så sjuk i hypotyreos utan att det syns på proverna.
 
Tillägg: Idag tar vi TSH på var och varannan patient. Trötthet, smärta, viktuppgång, sjukdomskänsla etc etc. Det är ett av de proven som patienter begär allra mest och också det som allra oftast återkommer normalt. Jag har sett en (1) patient som var riktigt, riktigt sjuk i hypotyreos men hen hade inte sökt vård. Med anledning av att vi screenar så ofantligt mycket så ser vi inte patienter som är så sjuka i hypotyreos längre.
 
Men hade man ens tagit några sköldkörtelprover...? Man är inte så sjuk i hypotyreos utan att det syns på proverna.

Mamma hade lättare övervikt sedan tidigare (mullig men inte rakt av fet) samt rökte... de skyllde allt på det. Sedan var mamma aldrig en sådan som krävde något så hon gjorde snällt det hon blev tillsagd av läkaren på VC (som fö nästan tog livet av min far några år senare pga feldiagnos...).

Edit: Jag har själv inte blivit tagen på allvar av en läkare... det visade sig att jag har Morbus Crohn. Majoriteten av läkarkåren är bra och duktiga men jag köper inte att alla läkare är lämpliga eller skickliga inom sitt yrke, precis som i alla andra yrken.
 
Eller hur sköter jag den så den fungerar optimalt? Jag har googlat men hittar ingenting mer än att man ska äta jod och givetvis äta hälsosamt. Men mer information hittar jag inte.

I höstas var mitt sköldkörtelprov avvikande, och det hade förklarat en massor, tex varför jag har så svårt att gå ner i vikt, varför jag är handikappande trött etc. Men nu kom provet och var inom normalvärdena. Eller, mitt P-tyroxin ligger på 10. Och eftersom normalvärdet är 10-20 så släpper vårdcentralen nu detta, även fast det är lite lågt. Tyvärr förstår jag inte vad proverna från det avvikande proverna visade, eftersom de inte är samma prover. Är Pt-gfr (MDR) sköldkörteln? I så fall ska man ligga på över 80 och jag ligger på prick 80.

Så vad ska jag göra för att boosta? Eller vad ska jag göra för att paja så värdena blir så dåliga att vårdcentralen vill utreda?
Förut kunde sköldkörtelförbundet tipsa om läkare i Norge tex som jobbar lite annorlunda mot i Sverige. Som jag fattat det disgnosticerar man inte bara på blodprov där.
De använder också oftare NDT, vilket många upplever sig må bättre på än levaxin och liothyronin.
man kanske inte vill resa nu. Men kan vara skönt att veta att möjligheter finns iaf längre fram.

Mina värden låg först utanför normalspann och läkaren trodde endå inte på hypotyreos. Jag såg då aldrig de provsvaren. Det var läkaren som talade om att jag inte hade hypotyreos bara. Jag trodde ju då på det så klart.

Jag åkte utomlands till läkare som jobbar mkt med hypotyreos bla. Jag fick göra betydligt fler prover och fick mkt mer frågor och en grundligare undersökning.
Jag hade hypotyreos. Och fick en kombinationsmedicin innehållande NDT, levaxin och liothyronin. Den har verkligen hjälpt mig!
Förutom trötthet, snurrighet etc som lättar är det underbart att inte bli sjuk exakt jämt.
Numer skriver min läkare ut recept på min medicin. Receptet går till ett tyskt apotek som lagligt får skicka hit med läkares intyg.
Så skönt!

Min läkare tar inga nya patienter. Men kanske kan sköldkörtelförbundet hjälpa dig med läkarkontakt i tex Norge/Finland. Ev måste man vara medlem. Men det är nog inte dyrt och kanske kan vara värt det.
Lycka till!
 
Mamma hade lättare övervikt sedan tidigare (mullig men inte rakt av fet) samt rökte... de skyllde allt på det. Sedan var mamma aldrig en sådan som krävde något så hon gjorde snällt det hon blev tillsagd av läkaren på VC (som fö nästan tog livet av min far några år senare pga feldiagnos...).

Edit: Jag har själv inte blivit tagen på allvar av en läkare... det visade sig att jag har Morbus Crohn. Majoriteten av läkarkåren är bra och duktiga men jag köper inte att alla läkare är lämpliga eller skickliga inom sitt yrke, precis som i alla andra yrken.

Det låter naturligtvis fel, inget snack om saken.
 
För 30 år sedan var sköldkörtelprov bland det sista prov som togs vid överdriven trötthet, viktuppgång, frusenhet, heshet etc och numera är det bland det första prov som tas, så risken att någon går i flera år med odiagnosterade sköldkörtelproblem idag ser jag som väldigt liten.

Är prover tagna och dessa på intet vis tyder på några problem, så bör man lita på att det faktiskt är så också kan jag tycka. Oavsett om det gäller sköldkörteln eller något annat, så ser allt bra ut får man fortsätta leta efter vad som felas liksom istället för att haka upp sig på att "det måste vara"..
 
Har du kollat upp hur du äter autoimmunt? Det är det bästa sättet för att kroppen ska hålla sig frisk och hjälper tarmbakterierna (som är de som typ är viktigast för att hela din hälsa ska fungera). En lätt start är att börja kolla på tex Food Pharmacys blogg som har mycket sån mat bland sina recept som är enkla att göra. Finns säkert fler som delar med sig av såna recept men jag hittade deras ljudböcker och fastnade för dem på det sättet, plus att de inte gjorde maten till omöjliga projekt med bara grönkål med en celleridressing-diet.
 
Jag mådde så där i våras, helt slut, hjärndimma, kunde sova timtals utan att bli piggare, tjorv med magen, håravfall, hade typ noll slutledningsförmåga, trögtänkt och kände att livet sög i allmänhet. Var frusen och orkade knappt gå en vettig promenad med hundarna.

Jag lever med en halv sköldkörtel sen 2011, så tanken for mot det hållet. Jag lämnade prover på sköldkörtel och andra screeningprover. Till sist fick jag lämna järnprover och dom var katastrofala.. har ätit järntabletter och nu äter jag dom när jag har mens och mår hyfsat mycket bättre än i våras!
 
Tar man bara TSH så gör man ju missen att man antar att hypofysen fungerar. Visst är det ovanligt med hypofyssvikt, men det är så enkelt att ta fritt T4 och T3 också, så har man kollat på riktigt. Och så blir jag lite grinig när läkare säger att de har kollat så sköldkörteln fungerar och så har de bara tagit TSH som inte är ett hormon från sköldkörteln överhuvudtaget.

Jag förstår grejjen med att om man hör hovslag, tänk hästar och inte zebror. Men för mig (och alla andra) som har zebror så är det så tröttsamt att det är komplett omöjligt att få läkare att kolla något annat än hästar. När jag ville kolla kortisolet så fick jag svaret att det behöver vi inte kolla, för det är så ovanligt. Det hjälper inte mig att det är ovanligt när det är just det jag har problem med.

Och tyvärr så har det resultatet att vi patienter med zebror inte litar alls på sjukvården (och det med rätta när man kommer in på akuten med en addisonkris och läkarna totalvägrar att ge en kortison...).

@Ramona Det låter ju som att även du kanske har en zebra, alltså en sjukdom som är lite ovanlig. Jag har inget tips att ge dig mer än att börja hoppa runt bland läkarna och helt enkelt prova dig fram. Jag träffade hur många läkare som helst innan jag fick hjälp, och tyvärr var jag dum nog att byta läkare när jag flyttade så nu har jag problem igen :cautious:
Ett tag gjorde jag faktiskt så att jag kollade runt efter vetenskapliga artiklar och skickade egenremiss till läkare som forskade inom det området jag tillhörde, och inom det just jag har problem med, och det gav väldigt bra resultat. Tyvärr är den läkaren i Stockholm så det komplicerar saker just nu eftersom man typ inte kan ta bilen dit, och kollektivt vågar jag inte åka.
 
Tar man bara TSH så gör man ju missen att man antar att hypofysen fungerar. Visst är det ovanligt med hypofyssvikt, men det är så enkelt att ta fritt T4 och T3 också, så har man kollat på riktigt. Och så blir jag lite grinig när läkare säger att de har kollat så sköldkörteln fungerar och så har de bara tagit TSH som inte är ett hormon från sköldkörteln överhuvudtaget.

Jag förstår grejjen med att om man hör hovslag, tänk hästar och inte zebror. Men för mig (och alla andra) som har zebror så är det så tröttsamt att det är komplett omöjligt att få läkare att kolla något annat än hästar. När jag ville kolla kortisolet så fick jag svaret att det behöver vi inte kolla, för det är så ovanligt. Det hjälper inte mig att det är ovanligt när det är just det jag har problem med.

Och tyvärr så har det resultatet att vi patienter med zebror inte litar alls på sjukvården (och det med rätta när man kommer in på akuten med en addisonkris och läkarna totalvägrar att ge en kortison...).

@Ramona Det låter ju som att även du kanske har en zebra, alltså en sjukdom som är lite ovanlig. Jag har inget tips att ge dig mer än att börja hoppa runt bland läkarna och helt enkelt prova dig fram. Jag träffade hur många läkare som helst innan jag fick hjälp, och tyvärr var jag dum nog att byta läkare när jag flyttade så nu har jag problem igen :cautious:
Ett tag gjorde jag faktiskt så att jag kollade runt efter vetenskapliga artiklar och skickade egenremiss till läkare som forskade inom det området jag tillhörde, och inom det just jag har problem med, och det gav väldigt bra resultat. Tyvärr är den läkaren i Stockholm så det komplicerar saker just nu eftersom man typ inte kan ta bilen dit, och kollektivt vågar jag inte åka.

Iom feedbackloopen TRH-TSH-T4/T3 så får man ju vid sjukdom en effekt i hela kedjan. Således kan TSH fungera bra som screeningprov men vid sjukdom vill man gärna titta på alla hormoner samt antikroppar. I vårt system är det så fiffigt att vid TSH nära övre/nedre referensvärde går analysen automatiskt vidare med T3, T4 och relevant antikropp.

Givetvis finns det zebror men vi måste ha ett arbetssätt som är rimligt. Vid normalt TSH så har de flesta normala tyreoideahormoner. Det är därför inte rimligt att ta alla tyreoideaprover på precis alla. Jag kan dock inte komma på någon sköldkörtelsjukdom som inte ger effekt på TSH, kan du nämna någon?
 
Leta annan läkare? Jag sitter med samma problem sen många år. Jag försökte komma till en läkare som hade ett rykte om sig att se lite annat och en helhet men tyvärr tog hon inte fler patienter. Men känner några som gått där och efter flera undersökningar osv har de fått Levaxin, även om de inte legat över normalvärde och det har gjort stor skillnad.
 
Iom feedbackloopen TRH-TSH-T4/T3 så får man ju vid sjukdom en effekt i hela kedjan. Således kan TSH fungera bra som screeningprov men vid sjukdom vill man gärna titta på alla hormoner samt antikroppar. I vårt system är det så fiffigt att vid TSH nära övre/nedre referensvärde går analysen automatiskt vidare med T3, T4 och relevant antikropp.

Givetvis finns det zebror men vi måste ha ett arbetssätt som är rimligt. Vid normalt TSH så har de flesta normala tyreoideahormoner. Det är därför inte rimligt att ta alla tyreoideaprover på precis alla. Jag kan dock inte komma på någon sköldkörtelsjukdom som inte ger effekt på TSH, kan du nämna någon?

Det hade varit fint här också (alltså att man kollat över resten automatiskt) mitt TSH är just nu i övre nivå inom referens (trots levaxin) och jag mår inte toppen. Men fick inte feedback på provsvaren utan recept med 2 uttag istället för 4 så jag gissar att jag ska ta nya provet inom ett halvår istället för ett år.
 
Iom feedbackloopen TRH-TSH-T4/T3 så får man ju vid sjukdom en effekt i hela kedjan. Således kan TSH fungera bra som screeningprov men vid sjukdom vill man gärna titta på alla hormoner samt antikroppar. I vårt system är det så fiffigt att vid TSH nära övre/nedre referensvärde går analysen automatiskt vidare med T3, T4 och relevant antikropp.

Givetvis finns det zebror men vi måste ha ett arbetssätt som är rimligt. Vid normalt TSH så har de flesta normala tyreoideahormoner. Det är därför inte rimligt att ta alla tyreoideaprover på precis alla. Jag kan dock inte komma på någon sköldkörtelsjukdom som inte ger effekt på TSH, kan du nämna någon?
Som jag skrev, hypofyssvikt. Då ökar inte TSH som det ska och därmed kan heller inte T4 och T3 öka. De flesta får då TSH runt 0, så de kanske fångas upp ändå då, men det finns alltid någon som är zebrazebra ;) Och har normalt TSH och sköldkörtelhormoner som ligger under referens.

Sedan finns det sjukdomar som ger effekt på TSH, tex kortisolsvikt ökar TSH, medans själva T4 och T3 ligger på normala nivåer. Ovanligt, ja, absolut. Men i o med att man kan dö av att lägga till levaxin i ett sådant läge så tycker iaf jag att det borde vara standard att lägga till ett kortisoltest innan man skriver ut levaxin, och det står i FASS att man ska göra det. Men i princip ingen läkare gör det. Tack vare att addison är så ovanligt så går det ju oftast bra, men det finns exempel på personer som har dött av just detta. Och jag personligen känner att det är så onödigt när testet är så enkelt och billigt. Ingen ska behöva dö av en sjukdom som är så enkel att kolla upp och behandla.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Jag blir så jävla less ang min sjuka hund. Det började här i vår att min hund (efter långvarig trötthet som inte visade sig bero på alla...
Svar
19
· Visningar
4 898
Senast: Nominous
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp