Hur kommer man upp på banan igen?

[Gabbi]

Sv: Hur kommer man upp på banan igen?

Returförpackningar måste ju sköljas ur, ställas på tork, stoppas i en påse och bäras iväg med alla andra returförpackningar till en återvinningsgård en halv km bort :P, det blir liksom aldrig av. Jag kan ha 3 stora papperkassar bara med pappersförpackningar i mitt pyttelilla kök.

Blä!

Alltså, man MÅSTE ju inte återvinna returförpackningar. Det är fint om man orkar göra det, men pallar man inte alla gånger så knöla ner dem i vanliga soporna?

 

[monster1]

Sv: Hur kommer man upp på banan igen?

Tack för alla tips! Jag är förtillfället i en himla ofform pga en envis förkylning/influensa, kolikhäst och massor av rörigt jobbelände (där det inte känns som att jag får något gjort alls). Jag har många gånger funderat på om jag ska göra mig av med hästen men jag tycker dels inte att hon är någevidare säljbar och sen är jag rädd att jag inte skall komma ut och röra på mig alls om det inte är något som tvingar mig. Ut ska man ju när man mår kasst. Sjukskriva sig kan man ju förstås om man mår tillräckligt dåligt men jag bor på en ort långt bort från nära och kära så risken är att jag blir ännu mer deprimerad om jag dessutom sitter hemma, är asocial och oproduktiv. Sen fastnar jag ofta i tankegångar som "vad ska det bli av mig", "vad är meningen" etc, etc. Speciellt när jag sitter hemma och ugglar själv t ex som nu när jag varit förkyld/influensasjuk.

Vad det gäller sopsortering så jobbar jag med hållbarhetsfrågor så då känns det för mig viktigt att själv vara en så god förebild jag kan. Det är ju lite halvknepigt att predika en sak och sedan göra en annan. Om inte ens jag som vet "hur man ska leva hållbart" gör det hur ska vi då någonsin komma till det hållbara samhället.

 

[svea]

Sv: Hur kommer man upp på banan igen?

Då tycker jag att du ska se om det finns någon knatte i grannskapet som vill förstärka veckopengen genom att gå till återvinningen åt dig.

 

[Tassetass]

Sv: Hur kommer man upp på banan igen?

Då tycker jag att du ska se om det finns någon knatte i grannskapet som vill förstärka veckopengen genom att gå till återvinningen åt dig.

Så gjorde jag ibland när jag inte hade ork att panta flaskor. En nioåring ser ju en säck med pet-flaskor som rena rama säcken med guld.

 

[honung]

Sv: Hur kommer man upp på banan igen?

Varje gång det är diskat tänker jag att nu ska jag hålla det här rent, men det går inte. Jag har ingen självdisciplin den är borta för länge sedan.

Returförpackningar måste ju sköljas ur, ställas på tork, stoppas i en påse och bäras iväg med alla andra returförpackningar till en återvinningsgård en halv km bort :P, det blir liksom aldrig av. Jag kan ha 3 stora papperkassar bara med pappersförpackningar i mitt pyttelilla kök.

Blä!

Jag läser och jag läser och jag läser, och blir inte riktigt klok på något. Vad är problemet, egentligen? Sitter du apatiskt& katatoniskt och tittar på oredan och mår psykiskt dåligt av den? Eller 'händer' oredan bara?
För vettu, själv är jag långt ifrån pedant (med vissa undantag) och lever tillsammans med i mina ögon två extremt slarviga döttrar och vissa dagar är vårt hem inte något någon skulle vara stolt över precis.

Men, när jag just inser detta, får jag ett aggressivt ryck och röjer och inte helt sällan tillkommer någon ny regel gällande för familjen, och den bästa av alla små regler som tillkommit i aggressions-städningen, är: var och en diskar sin egen disk omedelbart efter användning.
Tadaa! Det har funkat skitbra. Det är ordning i köket, inga diskberg här längre.

Returfrågan...måste man vara sjuk om man har issues med den? Alltså jag vet folk som bor i både slott och koja som har problem med allt skit som ska till returen. Själv har jag alltid en, två, tre påsar hängande i köket för konserver, plast och pant, plus en papperspåse i matdelen ac köket för pappersåtervinning - det är där i köket jag öppnar posten, därav den placeringen... Och - i bagaget på min bil, har jag så gott som alltid en full ikea-påse som borde ha tömts på någon återvinning när jag åkt förbi, vilket jag gör dagligen...

Men jag är inte sjuk för det? KÄNNER du dig sjuk, känner du dig apatisk och likgiltig är det en annan sak. Och likgiltig tycker jag ju inte att du verkar vara. Du känner bara krav, eller?

 

[monster1]

Sv: Hur kommer man upp på banan igen?

Klart jag inte är katatonisk då skulle jag ju inte klara av att skriva ett inlägg. Generellt sett så brukar jag efter att ha jobbat och varit i stallet fastna i soffan och stirra på någon serie eller surfa runt på nätet tills det är dags att tvinga sig i säng.

När jag började tråden var jag fysiskt sjuk, då hade jag influensa + en kolikhäst som stod på stall och behövde promeneras flera gånger om dagen samt en hel drös med redan försenat arbete på som låg och väntade vilket så klart varken gör en glad eller pigg. I övrigt så är det svårt att bedöma vad som är utmattningssyndrom/depression och vad som är lathet (vad nu det är) min läkare frågar ofta hur jag var innan jag blev sjuk och det är lite svårt att svara på. Dels för att det är svårt att veta när jag blev deprimerad ibland funderar jag på om det någonsin funnits en tid då jag inte kände så här. Men visst har jag varit annorlunda, men det har ju också hängt ihop med att jag haft mer tid. Under studietiden så var jag en sån där hurtbulle som diskade under matlagningen och direkt efter att jag ätit.

Sen kan det finnas perioder när livet fungerar när hemmet är "normal stökigt" och disken diskas åtminstone veckovis (dvs på helgen i veckorna finns det ingen energi över åt disk) och inte en gång i kvartalet som det har hänt att det blivit (då diskar jag ur tekoppen när jag behöver den samma tekopp hela tiden, lagar ingen mat utan äter bara mackor). Oftast så är det ju när jag går från en normal energiperiod till en låg energiperiod som det blir problem. Nu senast så var det efter jul som det fallerade. Då var det senaste jag gjort innan jag åkte massor av godis och köket var fullt av grejer som sedan byggdes på och jag kom aldrig ikapp. Tillslut diskade min syster det vid ett besök. Jag har en diskmaskin en bänkvariant men den får inte plats på diskbänken och jag har inte lyckats organisera mig tillräckligt för att ringa fastighetsbolaget och fråga om de kan ta ned ett av skåpen och hjälpa mig att installera den. Det är ju dessutom så stökigt i köket att jag egentligen inte vill ha dem där . För tillfället försöker jag komma ihåg att jag ska ringa till service och däckföretaget så de kan ta hand om min bil. Men sådana här ställen har tyvärr bara öppet kontorstid och jag sitter oftast i möten eller så är jag så upptagen av att få ordning på det som behöver göras på arbetet att jag inte kommer ihåg mitt privatlivs ansvar under arbetstid. Vilket antagligen är bra för min arbetsgivare men inte för mig och min bil.

Ibland får jag för mig att jag måste styra upp mig själv och då belägger jag mig själv med förbud att göra "roliga" saker innan jag gjort det jag "borde". Resultatet blir oftast att inget blir gjort jag bara fastnar i soffan och bläddrar mellan programmen på tv iklädd pyamasen tills det är så sent att jag måste åka ut och ta hand om hästen innan den ska nattas.

Jag har också ganska svårt att ta mig ur sängen vilket gör att på helgerna så sover jag ca 10-12 h per dygn vilket ju också kortar av dagen en del.

 

[Texaz]

Sv: Hur kommer man upp på banan igen?

Känner igen en del, dock håller jag mig över ytan!!!

Skulle det hjälpa att kunna komma ikapp, t ex med hjälp av släkt/vänner/bukefolk??? Ta emot lite hjälp, trots att det känns tungt (gör det iaf för mig!).
Just att ha ett nytt läge att utgå från, kan hjälpa upp!

Jag är extremt miljömedveten, men har också släppt "kraven" en stund, att kunna slänga sånt jag inte "borde" hjälpte mig enormt! Du är inte sämre för det, du VET ju hur man "ska" göra, och när du orkar kommer du att göra så!

Det gäller att hitta en balans, att finna sitt eget lugn, för annars är risken att du bara samlar på dig MER saker, och det gagnar inte någon....

Önskar att jag bodde närmare, skulle gärna hjälpt dig!

 

[honung]

Sv: Hur kommer man upp på banan igen?

Men...du klarar och tar ansvar för ditt arbete? Där fungerar du? Det är ditt hem, din privata sfär i vardagen som inte funkar?

 

[monster1]

Sv: Hur kommer man upp på banan igen?

Dugligt, jag skulle säkert kunna fungera bättre. Man är ju inte direkt i sitt kreativa esse när man är ligger på en låg energi och fokusnivå. Nu på sista tiden har jag kortat av mina arbetsdagar någon timme med hjälp av flexen för att jag känner att jag på eftermiddagarna blir lite "hjärndöd" och inte får vettiga saker gjorda utan att det tar onödigt långtid att fatta beslut.

Jag fungerar så att om man bara sätter mig i en plogfåra så lägger jag mig i selen och drar, det är det där med att hitta en plogfåra och hålla sig till den som är problemet. Jag har en krävande arbetsituation, jag är nyutbildad och ensam i mitt skrå med ansvar utan befogenhet och massor av oklara gränser och roller (hej kommunalt tjänstemannaarbete).

När jag kommer hem är energin och hjärnkapaciteten slut kan man säga.

Är det här konstigt? För mig är arbetet inte valbart dels för att jag har en massa ansvar som ingen annan på förvaltningen kan ta över bara så där (jag är som sagt ensam kompetens inom mitt område) dels för att det vore karriärsmässigt självmord, jag är som sagt nyutbildad och behöver skaffa mig erfarenhet för att kunna att ett liv med en inkomst. Sen har jag djuren som också är på kortsikt är icke valbara, de behöver mat och omsorg. Det är när det kommer till mig själv som det börjar bli valbart. Den enda som lider av att jag inte diskar är jag, samma sak med soporna, bilen etc.

Nu tror jag dock att jag är på väg in i en mer positiv period igen. Jag funderar mest hur jag kan hålla fast vid dem. Jag medicinerar redan både stämningshöjare och även tabletter för att förlänga djupsömnen. Jag skulle vilja känna att jag kommer upp på banan och håller mig där inte ständigt behöver oroa mig för att faller tillbaka.

 

[honung]

Sv: Hur kommer man upp på banan igen?

Spontant - jag tror du behöver stöd på ditt arbete. Samverskar du något med tex folk i samma eller liknande position som dig? Sociala nätverk för ditt skrå?
Kan du få hjälp, närande sån på jobbet? Förändra något, få stöd, få trygghet i det du gör genom nätverkande på arbetsplatsen?

 

[monster1]

Sv: Hur kommer man upp på banan igen?

Jo, jag försöker jag har försökt lyfta det här på massor av sätt i min organisation, men de hanterar det väldigt valhänt. Jag har precis fått en ny närmaste chef som verkar lovande men hen har bara hunnit jobba två veckor så det är lite svårt att utvärdera. Ett nätverk skulle vara bra, jag försökte få igång ett när jag var precis ny, men de andra kommunerna har dels inte någon som motsvarar min post och sedan blev det så mycket arbete med att försöka få till träffar att det inte kändes värt. Det hade varit skönt om det fanns någon form av mentorverksamhet om så bara över telefon .

Jag söker lite efter andra jobb med, men egentligen gillar jag mitt jobb det är bara "lite för mycket".

 

[honung]

Sv: Hur kommer man upp på banan igen?

Jag är inte så bra på tjänstemanna-nätverkande i sociala medier, men Linkedin - det är populärt hos min kommuns tjänstemän. Har du någon koll på det?

 

[monster1]

Sv: Hur kommer man upp på banan igen?

Nej, det har jag dålig koll på. Får kolla upp det då.

 

[honung]

Sv: Hur kommer man upp på banan igen?

Det känns ju som att det är jobbet som suger din energi. Och att du känner dig lite hopplöst ensam på ditt jobb där både du och antar jag - ledning har höga förväntnngar på att du utför ett bra jobb. Själv skulle jag nog vara på gränsen till katatonisk av den ramen om mitt liv!

 

[Toffeln]

Sv: Hur kommer man upp på banan igen?

Åh, hjälp! Jag blir alldeles tårögd av att läsa det här. Jag känner igen mig sååå väl. Skillnaden är att jag pluggar heltid istället för att jobba, och inte heller det fungerar för mig.

Men allt du beskriver om hemmet, maten, städningen och hur du mår och fungerar osv, det stämmer in SÅ väl! Tyvärr kan jag inte ge några råd, men jag hoppas nästan att få lite råd själv här istället

 

[Kibani]

Sv: Hur kommer man upp på banan igen?

Kan boendestöd vara något? Själv önskade jag ibland att jag vetat om att de fanns tidigare när jag fortfarande klarade av att studera. För mig blev det en sådan overload med både studier och hemmet att jag tillsist slets mellan vad jag skulle börja med och när jag inte fixade att prioritera blev det överslag och jag flydde in i datorn...

Varit sjukskriven nu i snart 1,5 år med boendestöd nästan hela den tiden. Och det är så otroligt skönt att faktiskt få lite gjort varje dag och inte leva med den ständiga stressen över att hemmet ser fördjävligt ut. Boendestödet är ingen hemhjälp utan fungerar som så att någon kommer hem till dig en viss tid i veckan och så gör man TILLSAMMANS det som man själv känner behöver göras för att så småningom ha fått tillbaka en rutin så att man klarar sig själv igen. Till mig kommer de ca 1h varje vardag, men det går att få mer eller mindre tider och dagar allt utifrån ens behov. Kostar en del gör det dock om man inte har för liten inkomst men jag känner att det är väldigt värt det.

Jag är samma som du, säger någon bara "Gör precis detta precis nu" så gör jag det men jag klarar inte att välja själv samt halkar väldigt lätt iväg på annat om jag väl lyckats börja. Jag har kommit så långt nu att på en bra dag så behöver boendestödet bara komma innanför dörren så tar jag tag i disk och sådant, men så fort de går igen tappar jag allt. Har fortfarande inte hittat varför jag fungerar såhär, jag är ju fullt medveten om vad jag borde göra för att inte må dåligt över hemmet men det är liksom något som inte klickar att saker måste göras. Tex kan jag ställa soppåsen mitt i dörröppningen så att jag inte ska glömma att ta den med ut. Jag ser att den är där, jag tänker när jag klär på mig att jag ska ta med den men.. Tror ni inte att jag lyckas med att bara kliva över den de minst 3 ggr jag passerar? Jag har åtminstone hjälp från typ alla håll vilket jag är enormt glad över samt hoppas att endel kanske löser sig lite av sig självt när jag väl får någon regelbunden sysselsättning. Länge nu har det enda som fått mig ur sängen varit min hund...

hoppas jag inte svamlat för mkt nu, borde sovit för läääänge sedan

 

[monster1]

Sv: Hur kommer man upp på banan igen?

Har du fått hjälp?
Jag fick ju mitt utmattningssyndrom/depression under utbildningen eller snarare jag bäddade för den hela vägen tills jag slutligen kraschade helt veckan efter min examensredovisning.

Sätt att få stöd och hjälp (som hade varit bra att veta innan , men som jag har koll på nu) är att gå till studenthälsan om ni har en och berätta helt naket hur du mår. Studentkåren skall även kunna hjälpa till. För behandling kanske du måste gå till din husläkarmottagning/vårdcentral om inte er studenthälsa har läkare. Även där, var helt ärlig och försköna inte! Där kan du få hjälp både med medicinering och samtalsstöd. Tala om att du behöver bli sjukskriven.

Fantastiskt vad lätt det är att ge bra råd till andra som man absolut inte följer själv ...

 

[monster1]

Sv: Hur kommer man upp på banan igen?

Jag ska kolla upp det. Den här veckan när jag känner mig lite mer på banan så känner jag att det kanske det räcker med om jag kan se till att få diskmaskinen installerad :P. Åtminstone ett steg på vägen.

 

[Toffeln]

Sv: Hur kommer man upp på banan igen?

Studenthälsan har jag pratat med - kuratorn där pratade jag med en gång, andra gången frågade hon om jag verkligen behövde en till tid. Nu går jag till en psykologstuderande istället, vilket jag tror kommer göra stor nytta med tiden, men ger inga snabba förbättringar... Jag var till vårdcentralen för ett par månader sedan och tog blodprover för att se så att jag inte hade brist på något, och därför mår som jag gör, men allting var precis som det skulle.

Egentligen vill jag varken bli sjukskriven eller börja äta medicin - jag vill bara fungera!

Önskar att jag kunde ge dig lika mycket tips!

 

[monster1]

Sv: Hur kommer man upp på banan igen?

Man får vara tydlig, säg att du tror att du är deprimerad att du behöver hjälp! Att medicinera är inte farligt, de medicinerna är (om man inte käkar rejält starka grejer) inte beroendeframkallande, de förändrar inte ens personlighet på något sätt (man blir inte plötsligt en muntergök, tyvärr :P ) de gör bara att vardagen inte tycks så jämngrå plötsligt så kan man ta tag i den där disken istället för att bli tvungen att lägga sig ned bara av tanken på den (jag har alltså varit både sämre och bättre än vad jag är idag). Jag gick och drog på det länge helt i onödan, om jag sökt hjälp i tid hade jag inte behövt befinna mig där jag är idag.

När jag började äta min medicin så kände jag efter några veckor att jag var "mig själv" igen. Vilket jag gjorde efter tre månaders samtal med psykolog, där hon var den som föreslog medicinering. Om du hade en envis lunginflammation skulle du ju äta antibiotika för att hjälpa kroppen tillrätta det är samma med hjärnan, den behöver hjälp för att få ordning på sin kemiska balans.

Jag hade också en samtalskontakt via psykologiprogrammet under studietiden, men det kan inte jämföras med en färdig psykolog som dessutom har kontakt med din läkare/psykiater så du kan få behandling och sjukskrivning om det behövs. Du behöver troligen både prata, vila och eventuellt medicin (men det är ju valbart). Man kan bli sjukskriven från sina studier då får man pengar från försäkringskassan istället. Tänk långsiktigt (svårt när man mår dåligt, jag vet) det är inge vidare att komma ut på arbetsmarknaden och vara helt slut, bättre att nypa det nu och vara fräsch som en nyponros sen när du ska möta arbetsgivarna.