Sv: Hur kommer man upp på banan igen?
Varje gång det är diskat tänker jag att nu ska jag hålla det här rent, men det går inte. Jag har ingen självdisciplin den är borta för länge sedan.
Returförpackningar måste ju sköljas ur, ställas på tork, stoppas i en påse och bäras iväg med alla andra returförpackningar till en återvinningsgård en halv km bort :P, det blir liksom aldrig av. Jag kan ha 3 stora papperkassar bara med pappersförpackningar i mitt pyttelilla kök.
Blä!
Jag läser och jag läser och jag läser, och blir inte riktigt klok på något. Vad är problemet, egentligen? Sitter du apatiskt& katatoniskt och tittar på oredan och mår psykiskt dåligt av den? Eller 'händer' oredan bara?
För vettu, själv är jag långt ifrån pedant (med vissa undantag) och lever tillsammans med i mina ögon två extremt slarviga döttrar och vissa dagar är vårt hem inte något någon skulle vara stolt över precis.
Men, när jag just inser detta, får jag ett aggressivt ryck och röjer och inte helt sällan tillkommer någon ny regel gällande för familjen, och den bästa av alla små regler som tillkommit i aggressions-städningen, är: var och en diskar sin egen disk omedelbart efter användning.
Tadaa! Det har funkat skitbra. Det är ordning i köket, inga diskberg här längre.
Returfrågan...måste man vara sjuk om man har issues med den? Alltså jag vet folk som bor i både slott och koja som har problem med allt skit som ska till returen. Själv har jag alltid en, två, tre påsar hängande i köket för konserver, plast och pant, plus en papperspåse i matdelen ac köket för pappersåtervinning - det är där i köket jag öppnar posten, därav den placeringen... Och - i bagaget på min bil, har jag så gott som alltid en full ikea-påse som borde ha tömts på någon återvinning när jag åkt förbi, vilket jag gör dagligen...
Men jag är inte sjuk för det? KÄNNER du dig sjuk, känner du dig apatisk och likgiltig är det en annan sak. Och likgiltig tycker jag ju inte att du verkar vara. Du känner bara krav, eller?