Hur klarar man sömnbristen?

[Doccan]

Sv: Hur klarar man sömnbristen?

Slår du alltså fast att vara heltid hemma med barn inte kan vara lika krävande som att jobba ? Jobba utanför hemmet är alltså viktigare ?

Jag håller inte med alls.

Fast det beror väl en hel del på vad man gör på jobbet också. Att jag är trött när jag sitter på kontoret är ingen katastrof direkt. Men om sambon, som kör 60-tons timmerbil, lurar till på jobbet är det mindre bra.

 

[Sandra78]

Sv: Hur klarar man sömnbristen?

*hugger sista*

Tack för alla svar! Jag förstår att jag är bortskämd och gnällig, som bara har ett barn och faktiskt får sova såpass mycket som jag gör.

Sambon har i alla fall lovat att se till så att jag kan rida en-två dagar i veckan, hittills har jag stressat mig igenom mockningen och kommit hem till en hysterisk bebis och en uppgiven sambo, nu får de följa med till stallet och ta en promenad medan jag rider (vilket idag handlar om max 20 minuter pga hästens kondition) Det är nog bättre än sömn!

 

[turbofling]

Sv: Hur klarar man sömnbristen?

Du är inte gnällig och bortskämt, att få första barnet var en stor omställning. Även om man innan varit förbered på att få mindre sömn är det svårt att föreställa sig hur det blir i verkligheten. Sen är det olika för olika föräldrar också, en del klarar förändringen bra men andra sämre.

För mig kan jag bara säga att nog tog 1,5 år innan jag började vänja mig vid att gå upp på natten. Nu känner jag mig nästan pigg direkt när ett av barnen vaknar. Har ist svårt att somna om den. Framemot eftermiddagen är jag dock så trött att jag skulle gjort mycket för att få lägga mig ner och sova en stund.

 

[Ewa-Lena]

Sv: Hur klarar man sömnbristen?

Man kan inte jämföra sig med andra. Det finns alltid de som ska bräcka en med att ha det värre och klarar det galant, som man själv upplever deras ord iaf. Men vi har inte samma förutsättningar så det som till synes verkar enkelt kan vara riktigt utmanande när man ser till den specifika situationen.

Vad skönt för dig att du kommer iväg till stallet lite grann, så får vi hoppas att du får utöka stallstunderna framöver.

Sen tänkte jag höra hur det funkar med det sociala livet? Jag har haft så svårt att ta kontakt och mest slutit in mig i vardagens sysslor och därmed också fått det tråkigt hemma. I helgen fick vi besök av goda vänner och det har piggat på mig enormt så nu känner jag en stor inspiration att hitta på saker. Dessutom fick vi städat här hemma inför besöket, en perfekt sidoeffekt.

 

[cirkus]

Sv: Hur klarar man sömnbristen?

Jag tycker inte alls att du är gnällig, alla är ju olika och endel störs inte av sömnbrist.

Däremot tycker jag att det låter som om bebin och pappan inte riktigt har hittat varandra om du känner stress när du är iväg och bebin är hysterisk och sambon är uppgiven. DET låter inte bra tycker jag. Vore jag er skulle jag försöka se till att jobba mera på den relationen, det borde kunna leda till att du kan slappna av mer och inte känna stress.

 

[Mammas]

Sv: Hur klarar man sömnbristen?

Fast det beror väl en hel del på vad man gör på jobbet också. Att jag är trött när jag sitter på kontoret är ingen katastrof direkt. Men om sambon, som kör 60-tons timmerbil, lurar till på jobbet är det mindre bra.

Att somna eller göra en felbedömning på grund av (långvarig) sömnbrist samtidigt som du ansvarar för en bebis kan också ge katastrofala följder.

 

[Mammas]

Sv: Hur klarar man sömnbristen?

Jag tycker definitivt inte att du är gnällig. Dock så måste jag säga att när jag läste ditt första inlägg förutsatte jag att du var ensam förälder, att din partner inte skulle stötta dig mer under de förutsättningar med sömnbristen som du befinner dig i fanns inte i min sinnevärld.

Jag tycker alltså att ni ska hjälpas åt under nätterna, för att ta hand om ett barn på heltid är i många fall en otroligt krävande sysselsättning. Jag håller även med cirkus om att din partner måste jobba med relationen till barnet. Det löser de genom mer tid tillsammans, utan dig som "stöttar upp". De måste finna varandra, din partner kommer att finna vägar till att trösta barnet. Att vara två föräldrar till barnet hjälper alltid, jobba på att bli det.

 

[Sandra78]

Sv: Hur klarar man sömnbristen?

Tack för svaren! Jag håller med i det du och cirkus skriver, att vi måste bli två föräldrar. Frågan är bara hur man kommer dit..?

Sambon är ärligt talat inte särskilt intresserad av att tex natta henne (och då är hon ändå superlätt att natta), eller hitta sätt att leka med henne. Ibland brukar han spela musik för henne på datorn, det tycker hon är jättekul och jag försöker låta det vara "deras grej". Men det är i stort sett allt.

Jag tror att han är lite besviken att hon inte är mer lik kusinen, som sov 20 timmar per dygn fram till 8 månaders ålder, det var ett väldigt lättsamt barn!
Vår lilla fröken har mycket mer humör och kräver att få vara med och ha kul. Hon roar sig själv i babygymmet en stund, men sedan vill hon sitta i knät och prata, läsa bok, klappa hunden osv. Och att lägga ner henne i vagnen funkar bara om hon är jättetrött eller om man går ut. Man kan liksom inte lägga bort henne om något kommer i mellan... Jag tror att det här blev för stor omställning.

Om de är ensamma hemma och hon blir sådär riktigt hysteriskt jättearg-trött-hungrig så blir han minst lika stressad som hon är, det är då han ger upp och räknar sekunderna tills jag kommer innanför dörren, knappt att jag hinner få av mig skorna innan jag har henne i famnen.

Det är säkert så att han brister i självförtroende, det är nog inte helt lätt att dela föräldraskapet med någon som alltid varit jätteintresserad av barns utveckling etc (hade jag inte varit så lat hade jag utbildat mig till pedagog), men samtidigt så brukar han ha en mycket bättre intuition än vad jag har...

 

[Mirifax]

Sv: Hur klarar man sömnbristen?

Om de är ensamma hemma och hon blir sådär riktigt hysteriskt jättearg-trött-hungrig så blir han minst lika stressad som hon är, det är då han ger upp och räknar sekunderna tills jag kommer innanför dörren, knappt att jag hinner få av mig skorna innan jag har henne i famnen.

Det är säkert så att han brister i självförtroende, det är nog inte helt lätt att dela föräldraskapet med någon som alltid varit jätteintresserad av barns utveckling etc (hade jag inte varit så lat hade jag utbildat mig till pedagog), men samtidigt så brukar han ha en mycket bättre intuition än vad jag har...

Vi har samma problem här hemma, men vi har pratat väldigt mycket om det och haft en dialog om det. Sambon vill väldigt gärna vara med men tycker att det är lättare att jag nattar, vi bestämde att han ska lägga bebis varannan kväll och jag varannnan fast det kanske innebär att han skriker då.

Jag åker iväg och tränar tre kvällar i veckan för att komma hemifrån och få en andningspaus. Dessa kvällar är väldigt värdefulla för mig men väldigt jobbiga hemma. Lillkillen skriker sig igenom dem till han somnar och sambon försöker förklara för mig hur han "låser sig" och tycker det är skit jobbigt (stressen han känner när jag åker smittar givetvis lillkillen med), han kan inte komma på någonting annat att göra än att gå fram och tillbaka inne. Lillkillen har dock fått större krav på tillvaron än så, han vill gymma, läsas för och underhållas när det är kväll. Det är lättare för mig att se som är hemma hela dagarna men svårare för sambon som jobbar. Igår hade vi i alla fall bestämt att jag skulle göra en lista med saker som de kunde hitta på när lillkillen började bli lite gnällig och det fungerade mycket bättre När sambon låst sig tittade han på listan o provade de alternativ som stod där. Lillkillen hade bara varit ledsen sista kvarten och då inte hysteriskt ledsen. Annars är promenader med vagnen här med säkert kort, det gillar Algot mycket.

Kanske är det så att din sambo tycker det är jobbigt när bebis blir ledsen och inte riktigt vet vad han ska göra? Prata om det och se, jag blev jätteförvånad när det köp fram här hemma hur sambon "låser sig" eftersom jag oftast har en pigg och glad bebis när jag är hemma och vi är hemma tillsammans. Jag vet inte hur ni har det men här hemma har jag sisådär 12 timmars mer vakentid p.g.a. jobb med bebis än sambon har och det glömmer vi kanske bort ibland..

 

[susanne]

Sv: Hur klarar man sömnbristen?

Tack för svaren! Jag håller med i det du och cirkus skriver, att vi måste bli två föräldrar. Frågan är bara hur man kommer dit..?

Vi hade samma problem hemma. Det blev mycket bättre när min sambo hade hand om Lillan själv ett tag. Min sambo är lärare och har därmed jul-lov, då passade jag på att jobba, efter det så var Lillan mycket mer trygg hos sin pappa.

Utnyttja helgerna! Stig upp tidigt och ge dig iväg (till ett ställe där du kan sova vidare?!). Ofta är ju bebisar lite lättare att få nöjda tidigt på dagen.

 

[cirkus]

Sv: Hur klarar man sömnbristen?

Då får du försöka vara lite mer "på" att de skall bygga sin relation.

Han är nog inte ointresserad utan mera osäker. Varför skall han när det går så bra med dig...

Jag tycker Mirifax har några bra och handgripliga tips !
Börja med att natta varannan kväll. Vara "nattförälder" varannan natt.
Skriv lista på vad som du brukar göra när lillan blir ledsen. Och låt honom vara ensam med henne så mycket det bara går. För varje gång hon blir lite mindre ledsen kommer hans sjvälförtroende öka och han tycka att det är "roligare"

Lycka till !

 

[Hiddeous]

Sv: Hur klarar man sömnbristen?

Att somna eller göra en felbedömning på grund av (långvarig) sömnbrist samtidigt som du ansvarar för en bebis kan också ge katastrofala följder.

Absolut, plus att det är sådär roligt att vara mjölkko precis hela dygnet...

KL

Så här har vi löst det: vi matar mest med flaska och delar upp dygnet mellan oss. Jag tar dag och kväll/natt fram till klockan 03.00 (då är jag mest bakjour eftersom sonen sover, i praktiken gör jag ingenting mellan 19 och 02, utan har "fritid".) Klockan 03 till 07 tar min man hand om matningarna och allt som hör till, vilket innebär lite mer jobb eftersom bebisen sovit klart någonstans framåt småtimmarna. Sedan åker han till jobbet (som är extremt tekniskt avancerat, men inte fråga om liv och död) och kommer hem ca 18. Runt 20 går han och lägger sig för att vara utvilad på morgonen. Funkar kanon! Jag tror att jag kan räkna dygnen som jag varit riktigt utpumpad på ena handens fingrar, och då oftast när maken varit bortrest. Ibland är han trött, särskilt om han hållit sig vaken längre än till klockan 20, men då kan han sova en stund på dagen i stället.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur klarar man sömnbristen?

Jag tror att han är lite besviken att hon inte är mer lik kusinen, som sov 20 timmar per dygn fram till 8 månaders ålder, det var ett väldigt lättsamt barn!
Vår lilla fröken har mycket mer humör och kräver att få vara med och ha kul. Hon roar sig själv i babygymmet en stund, men sedan vill hon sitta i knät och prata, läsa bok, klappa hunden osv.

Det låter lite slappt/naivt att skaffa barn och hoppas att han eller hon ska sova bort sitt liv...

Jag har också ett barn som under sina vakna timmar vill ha lite underhållning. Jag har - i alla fall tillfälligt - löst det för oss båda genom att ta med honom på små dagliga utflykter. Att sitta i shoppingcentret medan mamma dricker te ger honom en miljon saker att titta på, och att gå runt ett varv i bärsjal är en garanti för ett tyst och mycket nöjt barn! Och en rätt nöjd mamma också, ska tilläggas . Annars letar jag upp objekt som jag tror att han kan ha glädje av att klämma och slicka på.

 

[Sandra78]

Sv: Hur klarar man sömnbristen?

*hugger sista*

Jag tror att det ligger mycket i det ni säger, att han blir osäker och jag "gör ju det så mycket bättre" ändå. Och det är klart, det gör jag ju, jag byter 99% av alla blöjor, har lagt henne alla kvällar utom två, matar, klär och duschar henne. Så jag har ju rutinen.
Samtidigt känns det ju taskigt att nästan tvinga honom att göra det han inte vill...
Kanske att man ska börja med att hitta fler "egna" grejer för dem, Youtube är ju deras grej, han spelar musik för henne och försöker hitta låtar hon blir glad av. Jag tänker att får han då vara bäst på något så kanske han även ger sig på de andra bitarna.
Själva sömnbiten känns inte så akut just nu, jag fick sova några timmar i söndags morse och i morgon ska jag rida () så jag klarar mig ett tag igen.

 

[Calazirya]

Sv: Hur klarar man sömnbristen?

Jag tror du gör bäst i att faktiskt gå hemifrån då och då. Räcker ju med bara en långpromenad, så att han får chansen att utveckla deras band och relation.

 

[Sandra78]

Sv: Hur klarar man sömnbristen?

Det låter lite slappt/naivt att skaffa barn och hoppas att han eller hon ska sova bort sitt liv...

Jag har också ett barn som under sina vakna timmar vill ha lite underhållning. Jag har - i alla fall tillfälligt - löst det för oss båda genom att ta med honom på små dagliga utflykter. Att sitta i shoppingcentret medan mamma dricker te ger honom en miljon saker att titta på, och att gå runt ett varv i bärsjal är en garanti för ett tyst och mycket nöjt barn! Och en rätt nöjd mamma också, ska tilläggas . Annars letar jag upp objekt som jag tror att han kan ha glädje av att klämma och slicka på.

Jag tycker det är jättekul att ha ett barn som kräver en del! Det är ju så fascinerande att se när hon försöker ta en skallra, eller när hon får slicka på en gurkbit (fast det är för tidigt för smakisar än, men slicka får man väl göra!), att försöka uttyda vad "aoo" och "ummm" kan betyda, att försöka lära mig vilka böcker hon gillar osv.
Jag skulle bli vansinnigt uttråkad om hon bara åt och sov!

 

[Mammas]

Sv: Hur klarar man sömnbristen?

Jag tycker du fått många bra tips redan. Kan det vara så att han haft en lite naiv syn på föräldraskap? Dels hur små barn sover bort spädbarnstiden, och att han ser människor i sin närhet som bara funkar jättebra med sina barn? Han kanske inte "ser" att det ofta ligger en tid av anknytning och underhållning av relationen barnet och förälder emellan som är grunden för den bra kontakten? Om då du sedan har en mer naturlig fallenhet och dessutom varit hemma i början har han då hamnat på efterkälken, med förlorat självförtroende som följd?

Lapp med tips låter som en bra idé! Och sedan är det tid som krävs, tid när de är tillsammans. Om ni har ekonomisk möjlighet kanske han kan börja ta ut föräldraledighet någon dag i veckan redan nu? Då finns mer tid för dem att knyta an?

Det viktigaste är att ni pratar om saken, så att ni kommunicerar er emellan.

 

[Sandra78]

Sv: Hur klarar man sömnbristen?

Jag brukar ju gå kvällsrundan med hunden även om han är hemma, men då sover ju dottern förstås...
Kanske att jag skulle gå iväg och träna med hunden i samband med nattning ibland, dottern är verkligen extremt lätt-nattad, så det är ingen större risk för misslyckanden.

 

[Calazirya]

Sv: Hur klarar man sömnbristen?

Absolut och även på helger/dagtid. Barn och pappa måste få lära känna varandra och bygga upp deras relation, då kommer sambo/pasppa bli säkra i rollen .

 

[Sandra78]

Sv: Hur klarar man sömnbristen?

Jo, vi har nog båda varit ganska naiva, den enda referens vi haft är kusinen som i stort sett bara åt och sov...
Jag har förvisso jobbat på dagis, men mest med 5-6-åringar, och det är ju lite skillnad

Han jobbar som mest 4 dagar i veckan och mest kvällar så tid finns ju, det gäller bara att använda den bättre.