Nej tyvärr blir det alltid skarpt läge även vid träning då situationen inte uppstår annars. Nu outar jag mig men strunt samma. Kanske är det någon som har något bra tips.
Situationen i korthet är såhär. När han kom hit var han drygt sju månader. Han hade då bott hos uppfödare-ny ägare-uppfödaren igen. När han flyttade till mig hade han bott nästan i sju veckor hos uppfödaren ihop med många andra hundar. När han kom hit var han väldigt låg och det var han hos uppfödaren med. Jag fick veta några månader senare att ensamhetsträningen gått helt åt skogen och att den första ägaren var helt i upplösningstillstånd "för att han var så jobbig" och att de omöjligt kunde ha gäster hemma eller åka bort då han inte kunde vara ensam. De hade gjort diverse idiotiska grejer och det har såklart satt sina spår. Det var alltså inget jag fick veta vid köpet utan då sas det att han inte var ensamhetstränad alls. Att han alltid hade haft hundvakt.
Han kunde sitt, ligg och rulla runt när han kom hit. Inget annat överhuvudtaget. Han högg efter händer och var som en liten tio veckors valp kunskapsmässigt.
Efter ett tag här kom den hund han egentligen är fram. Trygg, busig, lekfull, glad, lyhörd, nyfiken och en fantastiskt rolig hund att träna med. Helt trygg och lugn i alla situationer utom just den här som skapar paniken.
Vi började ensamhetsträna efter två månader här då jag bedömde att det inte var läge innan dess. Ensamhetsträningen tog tid och fick ta tid men efter någon månad (minns inte exakt hur lång tid det tog) var han helt okej med att vara ensam hemma och vi kunde börja öka på tiden till att vara ensam några timmar. Han ligger alltid och sover lugnt när han är ensam. (Ensamhetstränade med kamera så jag såg hur han reagerade.)
Situationen som skapar paniken är när någon vuxen hälsar på inomhus. Har vi varit ute och gått/tränat och det är någon här när vi kommer hem blir det tusen gånger värre. Med barn är det inga som helst problem och inte heller utomhus med vuxna. Sitter vi ute grejar han oftast med sitt, sover eller bjuder upp till lek. Han kan ligga mitt ibland lekande barn och vara helt lugn med det. Väldigt försiktig med barn och han älskar dem.
Jag tolkade det i början som att han helt enkelt var rädd för att behöva flytta igen och fortsatte bygga tillit och relation och försökte bara lugna när han panikskällde, hoppade och for som en tok. Jag delade upp "när någon kommer" i tre delar. Han hör att någon kommer, hoppar upp och tittar ut genom fönstret, istället för att panikvråla bad jag honom komma och nosdutta på mig. Det lärde han sig snabbt och istället för att tokskälla gjorde han just det, dutta på mig för att berätta att någon kommer. Enstaka glädjeskall när det är någon han känner eller varningsskall om det är någon han inte känner igen vilket jag ser som helt okej, han är en gårdshund och hans genetiska uppgift är att varna när någon närmar sig gården.
Paniken kom då istället när dörrklockan ringde. När nosduttandet var helt befäst och han var lugn i den situationen så tränade vi ringklockan. Jag ringde på dörrklockan nu och då (vilket jag kan göra inifrån) och belönade att han uppmärksammade att någon var där och att jag nu tog över och innan jag öppnade bad jag honom sitta lugnt och han får då en leksak som han bara får då. Det lärde han sig också snabbt men han stressade fortfarande och hoppade ofta på de som kom men även det har lugnat sig nu.
Nu är det alltså när någon vuxen kommer in och sätter sig ner. Han ställer sig då och bara tokskäller rakt ut, mot en dörr eller vad som helst. Det beteendet gick tidigare inte att bryta alls men nu har vi kommit så långt att det går att bryta och avleda men bara för några minuter. Sedan står han där och panikskäller igen. Nu när han går att bryta har vi börjat träna på att när han får sin speciella leksak vid dörren (han går numera ut och går en lov och nosar av den som kommer men ibland gör han inte ens det utan går bara ut och kommer in igen och ignorerar den som kommer. Nu hoppar han sällan) ska han gå och lägga sig på sängen och vila. Ifrån sängen har han full utsikt mot köket och hallen och han ligger gärna där annars också. Full span därifrån ut mot trädgården med
Att jag vill att han går in där är också för att han ska känna att han får vara ifred där. Vi har en grind för dörröppningen som blir ett stopp för människor som inte kan lyssna när man ber dem lämna honom i fred men han kan öppna den själv om han vill gå ut därifrån (vilket han är fri att göra, att stänga in ger honom fullkomlig panik men jag upplever att grinden ger honom det som var min tanke, att han avgör om han vill integrera med folk eller inte).
Att vila fungerar i dagsläget ca fem minuter innan skällandet sätter in igen. Man ser verkligen på honom att det är full panik han har och han kan inte slappna av oavsett vad jag gör även om det numera går att bryta så flåsar han och är högt i energi. Han kan på kommando gå och vila men flåsar lika mycket ändå, är uppenbart stressad och flyger snart upp och skäller igen. Enstaka gånger det senaste har han kommit ner såpass att han kan vila på riktigt, dvs. ligga ner, lägga ner huvudet och andas normalt, ibland i sängen, ibland i mitt knä och ibland på golvet men ändå kommer paniken igen och han står där och tokskäller igen. Lösningen på det här var alltså enligt hundpsykologen jag pratade med att sätta honom i hundgård, dvs. lösa problemet för oss människor så vi slipper höra hans panikskällande men det är inte aktuellt. Jag vill lösa det hela så att han aldrig behöver komma dit att han får panik utan kan vara lugn och avslappnad som han är vanligtvis. Hela hans mag-tarmpaket är påverkat av det här och han står också under veterinärvård. Både veterinären och jag anser att det här bara kan lösas med träning. Att få honom lugn. Visst kan man behandla magen men det är ju ingen lösning att göra det i evigheter.
Så snart den som hälsar på åker hem stensover han inom någon sekund. Då är han helt slut och att det här tar hårt på honom är det ingen tvekan om. Jag har senaste tiden använt adaptil i vägguttag men det är ett adaptilhalsband påväg hit med posten med om det kanske kan hjälpa honom mer.
. Men fasen vad knepigt det låter, att han reagerar när ni sätter er ner. Och inte på personerna i sig, utan flippar ur och skäller mot väggar och så? Och bara inomhus. 
så kunde ni ju sedan utöka tiden sakta sakta, om det går bra. Tänker på såna där hundspel där hunden letar mat i en snurra, leksak liksom. Det kunde bli nästa steg. Din kompis har med den och lägger den på golvet när ni ska sitta ner och så fort hunden är klar tar hon den med sig igen och går. Sedan kan man köra med Kong med smaskigt i som tar lite längre tid. Det är svårt att skälla och stressa när man äter tänker jag. Vad tror du om det? Har du provat något sånt? Vore det möjligt? 
