Hur hittar man nån?

[Petruska]

Va?

Menar du att du tycker att det är konstigt att "utbudet" ser olika ut beroende på om "hitta nån" betyder "hitta nån att dela dag och natt och ljuvt och lett inklusive barn, hus, åldrande svärföräldrar, åsiktsgemenskap på detaljnivå osv osv med tills döden skiljer oss åt" eller om "hitta nån" betyder "hitta nån som det är mysigt att hänga med och ha sex med alltemellanåt". Eller något helt annat. Det är väl klart att ju mer man tänker sig att dela med en och samma person, desto färre kandidater finns det därute?

 

[stjarnhimmel]

Menar du att du tycker att det är konstigt att "utbudet" ser olika ut beroende på om "hitta nån" betyder "hitta nån att dela dag och natt och ljuvt och lett inklusive barn, hus, åldrande svärföräldrar, åsiktsgemenskap på detaljnivå osv osv med tills döden skiljer oss åt" eller om "hitta nån" betyder "hitta nån som det är mysigt att hänga med och ha sex med alltemellanåt". Eller något helt annat. Det är väl klart att ju mer man tänker sig att dela med en och samma person, desto färre kandidater finns det därute?

Nej det är inte konstigt.
Men jag tyckte formuleringen av inlägget var krångligt

 

[Habiba]

Jag tycker facebook funkar väldigt bra, man bara tittar runt lite addar dem man gillar som vän och försöker bli kompis med dom och om de är intresserade kommer dom försöka göra det till något mer.

 

[Tass]

Visst är vi värda det! Men från det till att hitta nån annan som tycker det? Jag är själv lite utseendefixerad, och det gör att jag drar mig undan. Alltså, jag måste inte ha en modellsnygg kille, men med ett utseende som tilltalar mig.

Alla har nåt. Faller man för en personlighet, då hittar man också något som attraherar en och som gör den personen attraktiv. Det kan vara rösten, händerna, ögonen, axlarna, eller vad som helst.
Motsvarande kan en modellsnygg kille vara jättesnygg, men helt oattraktiv, för mig. För att jag helt enkelt inte känner något.

 

[Texaz]

Alla har nåt. Faller man för en personlighet, då hittar man också något som attraherar en och som gör den personen attraktiv. Det kan vara rösten, händerna, ögonen, axlarna, eller vad som helst.
Motsvarande kan en modellsnygg kille vara jättesnygg, men helt oattraktiv, för mig. För att jag helt enkelt inte känner något.

+1 på den!!!
Jag är ju just nu attraherad av en man som inte hittat någon att dela sitt liv med, och inte vet varför. Jag kan inte heller förstå att inte andra blir lika attraherade, men det gör ju iaf mina framstötar enklare
Nu har det inte gått så långt, mer än att jag lite trevande (med bukehjälp och via FB) har visat att jag ser honom som attraktiv, och ska jobba vidare när vi ses igen.
Just modellsnygga killar göre sig icke besvär här, jag söker något helt annat och överlåter dem gladeligen till andra

 

[stjarnhimmel]

Jag tycker facebook funkar väldigt bra, man bara tittar runt lite addar dem man gillar som vän och försöker bli kompis med dom och om de är intresserade kommer dom försöka göra det till något mer.

Addar du helt främmande personer?
Själv har jag aldrig fattat det. Tackar nej till män jag inte känner vill adda mig.

 

[Habiba]

Addar du helt främmande personer?
Själv har jag aldrig fattat det. Tackar nej till män jag inte känner vill adda mig.

Ja det gör jag och brukar också tacka nej till främmande män som vill adda mig vilket inte händer så ofta då jag har en ful apa som profilbild och bara mina vänner kan se bilder av mig.

 

[Inte_Ung]

Dels utseendet antar jag. Sen nått mer eftersom "jag är en god vän, men det klickar inte".

Jag skulle gissa att det handlar om sensuell utstrålning.
Och sensuell utstrålning handlar om det egna medvetandet om det egna värdet.
Det handlar INTE om hur man ser ut utan om en framtoning av personlighet.
Man kan träna sin sensuella utstrålning genom att flirta.
Ett bra sätt att börja träna detta på är att ge andra komplimanger.
Andra oavsett kön då.
Typ "Vilken fin kjol du har, den passar dig så oerhört bra."
Eller bara "Hej och ha en bra dag".
Vill man ta det till en litet grov "One-liner" så är "Öppna käften och säg något trevligt" en bra grej att göra.

 

[MissFideli]

Jag skulle gissa att det handlar om sensuell utstrålning.
Och sensuell utstrålning handlar om det egna medvetandet om det egna värdet.
Det handlar INTE om hur man ser ut utan om en framtoning av personlighet.
Man kan träna sin sensuella utstrålning genom att flirta.
Ett bra sätt att börja träna detta på är att ge andra komplimanger.
Andra oavsett kön då.
Typ "Vilken fin kjol du har, den passar dig så oerhört bra."
Eller bara "Hej och ha en bra dag".
Vill man ta det till en litet grov "One-liner" så är "Öppna käften och säg något trevligt" en bra grej att göra.

Jag ger ofta komplimanger men det kan tyvärr slå åt andra hållet också. För mitt psyke alltså. Men jag gör det.

 

[Inte_Ung]

men det kan tyvärr slå åt andra hållet också. För mitt psyke alltså.

Hur menar du då?
På vilket sätt?
Jag blir glad av att ge komplimanger.

 

[MissFideli]

Hur menar du då?
På vilket sätt?
Jag blir glad av att ge komplimanger.

Det blir lätt att man börjar jämföra sig med andra då. Och till slut trycka ner sig själv.

 

[Inte_Ung]

Det blir lätt att man börjar jämföra sig med andra då. Och till slut trycka ner sig själv.

Där så har du nog en del av ditt problem.
Att tänka så nedvärderande om sig själv är inte vare sig attraktivt eller sensuellt.
Det låter litet som en klyscha men det fungerar faktiskt så att man måste tycka om sig själv för att kunna uppträda sensuellt.
Jag blev kompis med mig själv och min kropp via dansen.
Balett och folkdans som barn, jazzdans som tonåring och styrdans som vuxen.
Jag är ganska bra på att bugga.
Du borde prova med att gå en danskurs.
Motion, nöje och mänsklig kontakt i ett paket.

 

[Haemoglobin]

Du kanske har sån tur som mig att du hittar kärleken i en nära vän du känt i 13år! ''Friendzone''.. pfft.

Annars så är ju nätet ett bra ställe att träffa folk på. Finns alltid någon för alla och det man själv inte tycker om tycker nån annan om. Du kommer hitta någon för dig ska du se !

 

[stjarnhimmel]

Finns alltid någon för alla
Du kommer hitta någon för dig ska du se !

Jag förstår att folk vill vara positiva när de skriver så. Men jag önskar verkligen att folk lät bli.
Jag tror att såna kommentarer var anledningen till att jag var singel så länge. För jag gick runt och tänkte att det kommer att ske automatiskt. För så sa ju alla. En dag händer det. Och jag träffade massor med folk genom utbildningar, intressen, nätet, jobb, vänner , krogen.
Men det var ingen där som blev kär i mig.,

Så jag vill istället vända på det. Det är upp till dig själv om du vill träffa någon. Du måste kanske vara mer aktiv. Och då tror jag absolut TS att någon vill vara med dig för jag tycker du verkar vara en fin person.

Jag har insett att jag är en person som måste vara aktiv själv oavsett om jag vill ha en ny relation , nya vänner, jobb etc.
Jag är en person som lätt försvinner i massan dvs jag är inte den som folk lägger märke till mest. Jag gillar att vara den jag är men den innebär att jag måste ta initiativ själv om jag vill ha något. Och jag får känslan av att TS är lite lika.

 

[LNellen]

Helt ny i tråden men här läst allt och skulle vilja tillägga en del saker!

Vad är det vi vill uppnå här i livet? Eller snarare varför vill vi ha en partner? För att det kommer göra oss lyckligare och nöjdare med livet! För att bli det ändå, utan att ha hittat någon först, och som dessutom på köpet gör oss mer attraktiva, är att vi hittar en nöjdhet och trygghet i oss själva. Det här är ju självklart lättare sagt än gjort men en trevligare, lättare ände att börja i för det krävs ju liksom ingen annan att vara där för att det ska ske! Så börja med att försöka trivas lite mer mer livet, det behöver inte vara så avancerat! Fundera lite på vad du skulle vilja göra som du inte gör, kanske att tända ett ljus och läsa en trevlig bok innan du ska sova? Eller att försöka hitta trevliga personer att bli vän med som du kan göra roliga saker med! Kanske gå på en teaterföreställning helt själv? (nu har jag bara tagit exempel som jag själv skulle må bra av, men du kan säkert hitta på något själv).

Små, små steg i taget och så småningom kommer du inte känna att du BEHÖVER en partner för att vara nöjd utan att det liksom bara blir en bonus! Då kommer du inse ditt egna värde (som är väldigt stort!!!) och riskerar inte lika mycket att hamna i ett förhållande du inte mår bra av! Försök börja vara lite snäll mot dig själv! Du kanske kan börja med att bli medveten om när du tänker negativt om dig själv, det räcker till en början att bara tänka "nu tänkte jag en negativ tanke". Nästa steg när du tänkt så en tid och börjat märka när du tänker negativt är att tänka "är det verkligen så?" och försöka vända det till något snällt (det här kan vara lite svårt för hjärnan är lite seg kring såna här vanor, men du klarar det!). Typ "hon har mycket snyggare skor än jag" - "jo, fast det är ju för att skor inte är något jag prioriterar, jag tycker ju att det är mycket viktigare att lägga de pengarna på ridlektioner, längtar till nästa gång!"

Så, en idé kan vara att trivas lite mer med sig själv (så som andra tidigare sagt i tråden) så att det enda en potentiell partner tillför är sex, närhet och liksom det lilla extra, inte "basbehovet av lycka" om du förstår vad jag menar! (nu svarade jag iofs överhuvudtaget inte på din egentliga fråga om hur man hittar någon, men hoppas att du kanske kan finna något användbart!)

 

[Haemoglobin]

Jag förstår att folk vill vara positiva när de skriver så. Men jag önskar verkligen att folk lät bli.
Jag tror att såna kommentarer var anledningen till att jag var singel så länge. För jag gick runt och tänkte att det kommer att ske automatiskt. För så sa ju alla. En dag händer det. Och jag träffade massor med folk genom utbildningar, intressen, nätet, jobb, vänner , krogen.
Men det var ingen där som blev kär i mig.,

Så jag vill istället vända på det. Det är upp till dig själv om du vill träffa någon. Du måste kanske vara mer aktiv. Och då tror jag absolut TS att någon vill vara med dig för jag tycker du verkar vara en fin person.

Jag har insett att jag är en person som måste vara aktiv själv oavsett om jag vill ha en ny relation , nya vänner, jobb etc.
Jag är en person som lätt försvinner i massan dvs jag är inte den som folk lägger märke till mest. Jag gillar att vara den jag är men den innebär att jag måste ta initiativ själv om jag vill ha något. Och jag får känslan av att TS är lite lika.

Jo fast det jag skrev motsätter inte det du just förklarade.

 

[ekra]

Jag tror att såna kommentarer var anledningen till att jag var singel så länge. För jag gick runt och tänkte att det kommer att ske automatiskt. För så sa ju alla. En dag händer det. Och jag träffade massor med folk genom utbildningar, intressen, nätet, jobb, vänner , krogen.
Men det var ingen där som blev kär i mig.,

Så jag vill istället vända på det. Det är upp till dig själv om du vill träffa någon. Du måste kanske vara mer aktiv. Och då tror jag absolut TS att någon vill vara med dig för jag tycker du verkar vara en fin person.

Jag har insett att jag är en person som måste vara aktiv själv oavsett om jag vill ha en ny relation , nya vänner, jobb etc.

Samma här!

Och det spelar ju noll roll hur trevlig man är om man inte rör sig ute bland folk. Lätt att glömma bort när man singeldeppar hemma med katten.

 

[stjarnhimmel]

Samma här!

Och det spelar ju noll roll hur trevlig man är om man inte rör sig ute bland folk. Lätt att glömma bort när man singeldeppar hemma med katten.

Ja man måste ju träffa folk.
Men när man träffar folk måste man också våga fråga tex om man ska ta en fika och man träffar någon som man gillar. Och det gäller ju både nya vänner och relation. Man får inte vara för passiv tror jag. Och det är ju lite läskigt och nytt om man inte är van.

 

[ekra]

Ja man måste ju träffa folk.
Men när man träffar folk måste man också våga fråga tex om man ska ta en fika och man träffar någon som man gillar. Man får inte vara för passiv tror jag. Och det är ju lite läskigt och nytt om man inte är van.

Det är nog väldigt sant. Jag kom själv till den insikten häromåret. Jag hade länge väldigt låg självkänsla och var i princip helt passiv på flirtfronten. Nu är självkänslan mycket bättre och jag vågar flirta mer och mer. Jag har sagt det förr, men man får tillbaka det man sänder ut. Om man tex har en "formell/ neutral framtoning" är chansen liten att den man pratar med får intryck av att man är intresserad.

 

[Kiwifrukt]

Alltså, jag känner verkligen igen mig. Har inget intresse alls av att vara ute/umgås med folk som vill vara ute varje helg/träffa en kille som också vill tillbringa varje helg på krogen. Därför går krogen bort för mig. Nu fattar jag också att alla som är på krogen inte är där varje helg och inte tänker tillbringa resten av sina liv där, men jag tycker verkligen det är tråkigt så jag går inte dit.

Träffar inte jättemycket människor utanför stallet, och i stallet är det ju mest kvinnor som vi alla känner till. Provade det här med nätdejting (gratisversionen) för några år sen, men det var verkligen inget intressant som bodde i närheten av mig. Tappade totalt intresset när alla som jag fick ögonen för bodde typ 35 mil härifrån. Jag har haft ett distansförhållande, där det bara skilde tio mil lite drygt, och hela förhållandet kraschade på grund av avståndet och lite för att jag har svårt att vara borta flera dagar i sträck på grund av hästen. Den snubben träffade jag genom jobbet, och det funkade så länge han bodde och jobbade här, men blev snabbt ohållbart när han flyttade hem igen.

Jag har börjat inse att det kanske inte funkar i mitt liv att ha en pojkvän som läget är nu. Just nu är hästen viktigast, och jag vill att hon ska få vara det. Hade jag redan haft en pojkvän hade det varit en annan sak, men när det blir ett helt projekt att träffa någon ny, det finns det inte tid för. Plötsligt händer det a la triss-reklamen ger jag inte mycket för, men jag orkar definitivt inte gå runt och leta. Mitt liv är bra, och har alla andra problem med det (höll på att svimma när det var ett barn i stallet som frågade om jag inte tyckte det var tråkigt att inte ha någon kille) så är det deras problem.