Sv: Hur hinner ni?
Ja du, det undrar jag också ibland!
Har två barn på 7 och 4, och hade egentligen tänkt vänta med att skaffa häst igen tills de blev lite större, just för att slippa stress och dåligt samvete. Men livet går sina egna vägar ibland som bekant
Blev uppringd av en gammal bekant som erbjöd mig att 'få' ett jättefint travarsto som annars skulle gå till slakt omgående...jag åkte ut för att 'bara titta' (yeah right
)...och befann mig så hux flux i hästägarnas skara igen. Detta är drygt ett år sedan, och även om jag inte ångrat att jag tog denna härliga häst
ska jag inte förneka att det är jobbigt att få ihop det ibland.
Ofta får jag rida på kvällarna, och då är det ridbanan som gäller vilket blir rätt trist i längden...men bättre än inget. Stallägarna har också barn i samma ålder, vilket underlättar en del eftersom de kan leka ihop då jag måste ha med dem till stallet (rätt ofta), dessutom byter vi ofta stallturer med varandra.
Trots allt pusslande kan jag ändå inte rida så ofta som jag skulle vilja, vissa veckor får hon bara gå 2-3 dagar. Skulle hemskt gärna ha en medryttare, men det är inte det lättaste att få tag i ute i obygden...har inget ridhus eller andra bekvämligheter att locka med, och hästen är 1)travare 2)inte så långt kommen i utbildningen och 3)temperamentsfull och märrig.
Jag tröstar mig med att det blir bättre så småningom...när den yngste börjar 6års kanske man t.om kan ordna så det går att rida på förmiddagarna