SpanskaLoppan
Trådstartare
Sist jag(och mina föräldrar då)hade häst var det en relativt enkel historia. Stallplatserna kostade 800 kr i kallhyra(kollektivstall med ridbana på gården samt skrittavstånd till ridklubb med 2 ridhus+3 utomhus banor), grovfodret kostade runt 1,5 kr/kilot, spån köptes billigt av det lokala sågverket. Det räckte att ha ett helt vanligt släp, vi var t.o.m lite snobbiga som köpt ett släp med frontlucka
Veterinär besökte vi 3 gånger på 8 år för sjukdomar/skador; en ögoninflammation som behandlades med receptfri ögonsalva, ett infekterat bakknä(pga tynntagg)där hästen fick en veckas boxvila och penicillin och en gång med fd travaren när han hade ont i ryggen vilket behandlades med vila och omstoppning av sadeln. Annars var vi bara där för vaccinationer.
Tränade gjorde jag 1 gång/vecka i en liten grupp med 3 andra hobbyryttare och det kostade 70 kr i timmen.
Men nu, hur har vanligt folk råd?
Kostnaden för stallplatser verkar vara ungefär detsamma, åtminstone kallhyra. Men foder, både grovfoder och kraftfoder verkar ha skjutit i höjden? Och det går inte att ge oanalyserat grovfoder längre för då bryr man sig inte om sin häst?
Släpen måste vara boggi med superventilation och säkerhetsbommar fram och bak, nåt annat är hemskt att köra häst i?
Hästar nuförtiden verkar ha skumma hältor och sjukdomar som IR, fång, kolik och cushings stup i kvarten och man åker fram och tillbaka till klinik mest hela tiden?
Det räcker heller inte med tät veterinärkontakt, man ska också regelbundet låta följande yrkesgrupper se över hästen: kiropraktior, IR behandlare och hästmassör. Nåt annat är inte rätt.
Därtill ska sadeln provas ut av sadelutprovare och så fort hästen har en fis på tvären ska 15.000 kronors sadeln bytas ut mot en 25.000 kronors sadel. Som sedan inte passar 6 mån senare eftersom man måste jobba 10 timmar/dag 7 dagar/veckan och inte hinner rida längre=hästen tappar muskler.
Tränare verkar ta saftigt betalt numer också? 300-400 kr/timmen verkar vanligt? Och då är det ändå i grupp?
Hovslagaren ska dessutom ha många års utbildning och inte räcker det där, hon/han ska också ha ett fantastiskt handlag med hästar. Skulle hon/han ge hästen en armbåge i skinkan och rya i lite när hästen är nära på att sätta hoven i ansikten på hovslagaren ska är det ut med denne, BASTA! Så GÖR man inte! Strunt samma att hon/han bara är rädd om sitt ansikte och nästa hovslagare kostar 2000 kr för verkning+skoning(med skor man själv varit iväg och köpt).
Och den som inte har en rejäl buffert sparad är rena idioten.
Missförstå inte, jag ser det bra med det här tänket. Jag vill gärna att mitt hästägande ska se ut så. Men hur har man råd? Bor man i en koja i skogen? Äter ur restaurangernas sopor? Smyger utanför andras bostäder och kikar genom fönstret för att se lite av vad som händer på Tv? Tvättar sig i närmaste bäck? Klär sig i tomma fodersäckar?
Jag drömmer om att någon gång kunna ha egen häst igen. Men varje gång jag räknar på det och inser att det handlar om en kostnad på drygt 4000 kr MINST varje månad så dör hoppet lite om att förverkliga den drömmen... Jag vill kunna ha ett vettigt boende, njuta av enstaka lediga dagar från jobbet, gå ut och äta/festa med vänner ett par gånger/halvår och kanske köpa nya kläder ett par gånger om året...
Jag har många gånger här på Buke läst som studenter som äger både en och två hästar. Hur?! Jobbar dessa människor dygnet runt? Lever på luft? Skickar CSN ut extra bidrag till hästägare eller vad är det jag missat?
Nu verkar jag fruktansvärt bitter, och det är jag nog. Men jag saknar tiden som hästägare och det ser inte ut som om det nånsin kommer hända igen...
Veterinär besökte vi 3 gånger på 8 år för sjukdomar/skador; en ögoninflammation som behandlades med receptfri ögonsalva, ett infekterat bakknä(pga tynntagg)där hästen fick en veckas boxvila och penicillin och en gång med fd travaren när han hade ont i ryggen vilket behandlades med vila och omstoppning av sadeln. Annars var vi bara där för vaccinationer.
Tränade gjorde jag 1 gång/vecka i en liten grupp med 3 andra hobbyryttare och det kostade 70 kr i timmen.
Men nu, hur har vanligt folk råd?
Kostnaden för stallplatser verkar vara ungefär detsamma, åtminstone kallhyra. Men foder, både grovfoder och kraftfoder verkar ha skjutit i höjden? Och det går inte att ge oanalyserat grovfoder längre för då bryr man sig inte om sin häst?
Släpen måste vara boggi med superventilation och säkerhetsbommar fram och bak, nåt annat är hemskt att köra häst i?
Hästar nuförtiden verkar ha skumma hältor och sjukdomar som IR, fång, kolik och cushings stup i kvarten och man åker fram och tillbaka till klinik mest hela tiden?
Det räcker heller inte med tät veterinärkontakt, man ska också regelbundet låta följande yrkesgrupper se över hästen: kiropraktior, IR behandlare och hästmassör. Nåt annat är inte rätt.
Därtill ska sadeln provas ut av sadelutprovare och så fort hästen har en fis på tvären ska 15.000 kronors sadeln bytas ut mot en 25.000 kronors sadel. Som sedan inte passar 6 mån senare eftersom man måste jobba 10 timmar/dag 7 dagar/veckan och inte hinner rida längre=hästen tappar muskler.
Tränare verkar ta saftigt betalt numer också? 300-400 kr/timmen verkar vanligt? Och då är det ändå i grupp?
Hovslagaren ska dessutom ha många års utbildning och inte räcker det där, hon/han ska också ha ett fantastiskt handlag med hästar. Skulle hon/han ge hästen en armbåge i skinkan och rya i lite när hästen är nära på att sätta hoven i ansikten på hovslagaren ska är det ut med denne, BASTA! Så GÖR man inte! Strunt samma att hon/han bara är rädd om sitt ansikte och nästa hovslagare kostar 2000 kr för verkning+skoning(med skor man själv varit iväg och köpt).
Och den som inte har en rejäl buffert sparad är rena idioten.
Missförstå inte, jag ser det bra med det här tänket. Jag vill gärna att mitt hästägande ska se ut så. Men hur har man råd? Bor man i en koja i skogen? Äter ur restaurangernas sopor? Smyger utanför andras bostäder och kikar genom fönstret för att se lite av vad som händer på Tv? Tvättar sig i närmaste bäck? Klär sig i tomma fodersäckar?
Jag drömmer om att någon gång kunna ha egen häst igen. Men varje gång jag räknar på det och inser att det handlar om en kostnad på drygt 4000 kr MINST varje månad så dör hoppet lite om att förverkliga den drömmen... Jag vill kunna ha ett vettigt boende, njuta av enstaka lediga dagar från jobbet, gå ut och äta/festa med vänner ett par gånger/halvår och kanske köpa nya kläder ett par gånger om året...
Jag har många gånger här på Buke läst som studenter som äger både en och två hästar. Hur?! Jobbar dessa människor dygnet runt? Lever på luft? Skickar CSN ut extra bidrag till hästägare eller vad är det jag missat?
Nu verkar jag fruktansvärt bitter, och det är jag nog. Men jag saknar tiden som hästägare och det ser inte ut som om det nånsin kommer hända igen...