Sv: Hur har det gått med era erlichiahästar?
*KL*
Min arabvalack hade erlichios. hade gått med den och symptom i 8 månader innan behandling och korrekt diagnos.
Symptomen kom gradvis och ökade, men polyartrit, varenda led i princip inflammerad, ryggont, viktnedgång, blev temperamentsförändrad (trött, slö, apatisk). Hade till och från balansproblem, stora svårigheter att hålla galoppen (även i hagen).
I akuta fasen fick han de klassiska svullna benen och HÖG feber. Vi missade dock den akuta fasen då han var ordentligt sjuk innan, vi kunde dock inte begripa varför febern stack och han blev så dålig, men sen trillade ju poletten ner med facit i hand.
Hursom, togs ett prov, titerprov, 1:160 men med tanke på alla symptom och att de 'motstått annan behandling' och varit över så lång tid så behandlades han omedelbart efter titersvar.
Jag lämnade in en häst halt på alla fyra, högt och lågt, i underhull, 'trött och ledsen' och med balansproblem i galopp. En vecka senare hämtade jag en glad spelevink som gått upp lite i vikt, med pigg busblick igen, och som var UA på böjprov, och ren - men stel - på lina i alla gångarter. Fick opticortentabletter i en vecka efter hemkomst, sen släppte stelheten med.
Vi tittade aldrig tillbaka. När jag i annat ärende vetbes honom på kliniken ett år efter erlichiosen och han gick igenom UA så erkände faktiskt veterinären att 'det trodde jag aldrig!'. De hade inte trott han skulle bli helt återställd ledmässigt då han gått så lång tid med inflammationerna.
Jag är kluven till erlichios so diagnos och ett tag var det lite väl 'poppis' kändes det som att sätta det som diagnos. Samtidigt så, om det inte var udda galopperande djungelfeber som botas av tetracyklin min herre hade, ja då var det erlichios. För han hade ju vilat så det förslog, så den där extra vilan gjorde knappast skillnad, och vi hade behandlat på diverse 'traditionella' vis, både lokalt och allmänt, provat låta det läka ut själv etc, utan minsta förbättring. Och på fem dagar så 'poff' som genom ett mirakel.