Hur hantera den där som inte längre passar in?

[Lovisaleonora]

Jag tycker Migo har skrivit väldigt bra. Omplacering kan ju vara en fullständig fullträff för individen. Men det går ju sällan att ta första bästa, och till vissa hundar är det svårare.

I så fall är det heller inte fel att ta bort en hund som inte fungerar som hund. Jag ser ingen skam i det, mitt uppdrag som hundägare är att ge min hund ett bra hundliv på de premisser hunder bjuder. Har jag en svår hund, blir det svårare. Det får inte vara en ursäkt för att den inte ska ha ett bra hundliv och det går heller inte att forma hela tillvaron efter en tveksamt fungerande hund.

Vi tar själva omplaceringar och senast i våras tittade jag på en hund där jag faktiskt rekommenderade avlivning. Att flytta den hunden hade varit inget mindre än grovt djurplågeri med stor risk för skada på andra. Det viktigaste är att hunden har livskvalité. Inte att den lever per se.

 

[TinyWiny]

Jag har tagit hand om tre omplaceringar och förutom den första som jag tyvärr inte fick behålla så länge pga olika anledningar så har det slagit väl ut. Min gammelman fick jag som 13 månaders. Han hade vissa rädslor och var enormt försiktig men han levde upp och var min absolut bästa vän tills han dog 12,5 år gammal. Han var med oss överallt och fungerade suveränt i alla miljöer bara han kände tryggheten ifrån mig. Min nuvarande fick jag hand om som 7 månaders. Han utmanade mig på alla möjliga sätt pga sina rädslor och sina men av sin första tid i livet. Han var så stressad att han inte ens kunde gå ut och kissa normalt och jag funderade mer än en gång på om jag hade tagit mig vatten över huvudet. Idag är han en glad harmonisk hund som lever exakt det liv han behöver och han är en helt fantastisk bästa vän. Det kan bli enormt bra med rätt hund till rätt person.

 

[Hyacinth]

Vår familj består av två människor och tre hundar. Det är jag som har ett stort hundintresse, även om min sambo också gillar hundarna.
Jag har två "träningshundar" som jag lägger ganska mycket tid på och den tredje är mer sällskapshund nuförtiden. Hon har inget direkt intresse av att träna, även om hon såklart tycker om att få uppmärksamhet.

Jag har skitsvårt att få ihop det med alla hundar, de har så olika behov och viljor och jag känner att jag inte räcker till.
Jag undrar om det är fler här som har en flock med hundar där det kanske är någon eller några som inte riktigt passar in längre?

Två exempel ur min hundvardag:

Jag vill gärna promenera med mina hundar. Jag har två pigga saker som gärna hänger på, och så den där tredje som tar sig fram i sakta mak om ens alls. Ärligt talat så avstår jag hellre ordentliga promenader än att gå med dem alla tre tillsammans. Jag orkar inte släpa fram den tredje mer än några kilometer.
Hon är såklart inte slö och sur jämt, men man vet liksom aldrig. Och helt plötsligt ute på en promenad så kan hon bestämma sig för att hon hellre vill gå hem och då är resten av rundan en plåga.

Jag är iväg på mycket träning med hundarna. Jag tränar dock inte den tredje, om hon ska med får hon mest bara ligga i bilen. I våras bet hon sönder bilen för att hon blir avundsjuk på de andra (inte för att hon vill träna om man tar ut henne och erbjuder) och därför får hon nu inte följa med alls. Hon blir alltså kvar hemma. Eftersom jag inte vill att hon ska få en massa ensamtid undviker jag ibland att åka iväg med de två andra om jag inte vet att sambo är hemma och kan umgås med den som blir kvar.

Förr hade ofta sambo med henne på jobbet men eftersom hon har vissa rymmartendenser så blir det oerhört opraktiskt för honom. Annars hade en perfekt lösning varit att han hade med sig henne så mkt som möjligt.

Hur gör man? Anpassar sig? Går med ständigt dåligt samvete? Gör sig av med hunden som inte längre funkar?

Hoppas på kloka reflektioner och erfarenheter från er andra

Jag hade försökt omplacera om hon inte kan bli husses hund. Klarar hon barn? Jag som kommer behöva ta bort min tant om några veckor spanar åt alla håll efter trevliga lugna familjehundar, du kommer kunna hitta en bra lösning för henne.

 

[Kwicki]

Jag har en ridgeback och en springer. Det är springern som tränas mest osv som dina två medan ridgebacken också tränas fast i kortare pass och helt kravlöst. Kan hon inte följa med när du tränar de andra och så består hennes träning av tex godissök eller tricks? Ifall du inte vill lämna henne hemma eller i bilen.

 

[MiniLi]

Jag har en ridgeback och en springer. Det är springern som tränas mest osv som dina två medan ridgebacken också tränas fast i kortare pass och helt kravlöst. Kan hon inte följa med när du tränar de andra och så består hennes träning av tex godissök eller tricks? Ifall du inte vill lämna henne hemma eller i bilen.

Nej, det blir inte särskilt smidigt så det är nog orealistiskt. Brukade inte ens ha med henne när jag bara hade en träningshund..
Jag kör dessutom mkt bruks och då blir det många timmar för dem i bil.

 

[MiniLi]

Jag hade försökt omplacera om hon inte kan bli husses hund. Klarar hon barn? Jag som kommer behöva ta bort min tant om några veckor spanar åt alla håll efter trevliga lugna familjehundar, du kommer kunna hitta en bra lösning för henne.

Hon är världens snällaste med barn. På många sätt världens enklaste, samtidigt rätt så krånglig på andra sätt dock..

 

[MiniLi]

Tack förresten alla som svarat! Jättebra att läsa era tankar kring detta!

 

[Och_Aye]

Jag har också en sällskapshund som jag kan känna begränsar oss andra ibland... Det är egentligen min sambos hund som jag fick nöjet att vakta om dagarna. Hon gillar vanligtvis promenader men väger 1.8 kg och är korthårig så under större delen av året fryser hon ju så fort hon kommer utanför dörren - inte roligt med långpromenader på dagarna då. Dessutom gillar hon inte att vara ensam hemma. På vintern får sambon ta större ansvar för henne, hon åker superbra i hans jobbil inbäddad i tröja och varma filtar, då kan jag vara ute hur mycket som helst med mina hundar.

Annars med brukset tänker jag däremot att det är ganska enkelt för henne att hänga med, även om det såklart blir en bra stund i bilen. Men när det gäller skogen finns ju möjlighet att ha med sällskapshunden när man går spår (om inte de andra hundarna är väldigt orutinerade), den kan vara med och valla uppletsrutor, få komma ut och mingla i diverse pauser etc - det borde ju ge henne en del tid tillsammans med dig där hon bara får vara med utan att träningstid för dina andra försvinner?