Hur hantera barn som inte delar med sig.

FadeAway

Trådstartare
Jag har en kompis som nu liksom jag är föräldraledig. Våra söner är 5,5 respektive 4,5 år. Min son delar gärna med sig av sina grejer vilket hennes son inte gör. Han lånar däremot gärna saker om vi har intressantare saker.
Jag är givetvis inte ute efter att uppfostra hennes son men hur förklarar jag för min son att han inte vill dela med sig?
Min son är ju den yngre och har svårt när jag förklarar att han inte vill låna ut sina leksaker.
 
Jag skulle ha talat om för barnen att när vi leker tillsammans så delar vi med oss av våra leksaker. Jag skulle även ha talat med föräldern att de får lägga undan de leksaker han är extra rädd om. Eller så får ni träffas någon annanstans.
Jag skulle alltså ha uppfostrat barnet det verkar ju inte ha lärt sig hur man beter sig när man leker med andra barn.
 
Jag skulle ha talat om för barnen att när vi leker tillsammans så delar vi med oss av våra leksaker. Jag skulle även ha talat med föräldern att de får lägga undan de leksaker han är extra rädd om. Eller så får ni träffas någon annanstans.
Jag skulle alltså ha uppfostrat barnet det verkar ju inte ha lärt sig hur man beter sig när man leker med andra barn.

Det spelar ingen roll vilka saker det gäller. Vi träffas oftast på lekplatser och det är ju då grävskopor/lastbilar av större modell av plast. Rejäla leksaker liksom. Hemma så kör vi ju konceptet att de delar med sig (sonen blev storebror när han var 20 månader) så det har alltid varit naturligt att dela med sig. Även om det inte alltid går smärtfritt.
 
Jag tycker allt att om den andra pysen lånar något av er grabb så kan han låna av den andra under tiden. Om den andra då vägrar så tycker jag faktiskt att det är läge att pedagogiskt förklara att han kan ju ändå inte leka med två saker samtidigt och då får din låna hans sak under tiden.
 
Jag tycker allt att om den andra pysen lånar något av er grabb så kan han låna av den andra under tiden. Om den andra då vägrar så tycker jag faktiskt att det är läge att pedagogiskt förklara att han kan ju ändå inte leka med två saker samtidigt och då får din låna hans sak under tiden.

Har vi intressantare saker är det inte ett problem. Men har han roligaste sakerna så lånar han inte ut dem.
Det spelar inte någon roll om han har flera saker och inte kan leka med alla det får inte lånas.
 
Har vi intressantare saker är det inte ett problem. Men har han roligaste sakerna så lånar han inte ut dem.
Det spelar inte någon roll om han har flera saker och inte kan leka med alla det får inte lånas.

Jag skulle nog bara sagt som det är, det är hans saker och han vill inte. Och sen försökt se till att vi tog med egna saker, eller på annat sätt se till att det egna barnet hade något kul att göra.
 
Jag har en kompis som nu liksom jag är föräldraledig. Våra söner är 5,5 respektive 4,5 år. Min son delar gärna med sig av sina grejer vilket hennes son inte gör. Han lånar däremot gärna saker om vi har intressantare saker.
Jag är givetvis inte ute efter att uppfostra hennes son men hur förklarar jag för min son att han inte vill dela med sig?
Min son är ju den yngre och har svårt när jag förklarar att han inte vill låna ut sina leksaker.

Varför ser inte mamman till att han delar med sig?
Jag har inga barn ännu men flera av mina vänner har och dom löser sånt med att bara leka med andra med saker som är okej om dom går sönder eller så, alltså inte det finaste eller favoriterna, dom leker man med hemma just för att det skall få bli en balans av "mitt som jag får bestämma över" och "detta delar vi".

Tycker synd om din son som ska behöva leka med den "kompisen". Varför ska din son behöva låna ut om han inte får låna? :cautious:
 
Jag skulle nog bara sagt som det är, det är hans saker och han vill inte. Och sen försökt se till att vi tog med egna saker, eller på annat sätt se till att det egna barnet hade något kul att göra.

Jo det är ju det vi gör. Men det fungerar sådär. Vår son använder samma retorik som vi använder mot honom hemma.
 
Varför ser inte mamman till att han delar med sig?
Jag har inga barn ännu men flera av mina vänner har och dom löser sånt med att bara leka med andra med saker som är okej om dom går sönder eller så, alltså inte det finaste eller favoriterna, dom leker man med hemma just för att det skall få bli en balans av "mitt som jag får bestämma över" och "detta delar vi".

Tycker synd om din son som ska behöva leka med den "kompisen". Varför ska din son behöva låna ut om han inte får låna? :cautious:

Hon vet om att hennes son har svårt att dela med sig och jag vet inte om de tränar på att dela med sig. Jag vet inte huruvida det är vanligt för "ensambarn" kompisen har ju precis blivit storebror och helt inte haft behov av att dela med sig innan. Vi har ju i och men tätt mellan barnen så att dela med sig har ju kommit naturligt.
 
Har vi intressantare saker är det inte ett problem. Men har han roligaste sakerna så lånar han inte ut dem.
Det spelar inte någon roll om han har flera saker och inte kan leka med alla det får inte lånas.

Vad säger hans föräldrar? Jag hade tagit upp det med dom i första hand, om det inte funkar att han delar med sig när han har de roligaste grejerna och dessutom tillräckligt många för att dela med sig.

Det knepiga blir ju om man gör som Mabuse föreslår - säger att det är hans grejer och han inte vill låna ut - det lär ju göra att din grabb använder de argumenten när han sen ska dela med sig till sitt mindre syskon eller någon annan.
 
Jo det är ju det vi gör. Men det fungerar sådär. Vår son använder samma retorik som vi använder mot honom hemma.

Jag har i de lägena förklarat att det stämmer att man borde göra det, men den andre pojken vill inte. Hemma hos den pojken gör de så, och hemma hos oss gör vi så. Det är olika, helt enkelt.

Det kommer ju fortsätta vara så hela barnets liv, att andra barn ibland får/inte får göra sånt som han själv inte får/får göra.
 
Hon vet om att hennes son har svårt att dela med sig och jag vet inte om de tränar på att dela med sig. Jag vet inte huruvida det är vanligt för "ensambarn" kompisen har ju precis blivit storebror och helt inte haft behov av att dela med sig innan. Vi har ju i och men tätt mellan barnen så att dela med sig har ju kommit naturligt.

Min erfarenhet är snarare att det är vanligare att vara egennyttig som syskon än ensambarn.
Det är lite tufft att umgås med någon som har ett väldigt egennyttigt barn, det blir lätt motstridiga signaler till ens egna barn. Och det är ju tufft för det egennyttiga barnet också. Själv har jag gjort en paus i lekdejter när barnet vi hälsade på helt enkelt la sig över sina saker för att slippa dela med sig...
 
  • Gilla
Reactions: Ray
Jag har en kompis som nu liksom jag är föräldraledig. Våra söner är 5,5 respektive 4,5 år. Min son delar gärna med sig av sina grejer vilket hennes son inte gör. Han lånar däremot gärna saker om vi har intressantare saker.
Jag är givetvis inte ute efter att uppfostra hennes son men hur förklarar jag för min son att han inte vill dela med sig?
Min son är ju den yngre och har svårt när jag förklarar att han inte vill låna ut sina leksaker.
När han är fem så känns det nästa nödvändigt att han måste lära sig dela med sig? Så jag skulle nog våga säga till honom här, -man måste dela med sig (fast han kanske borde lärt sig när han var 3?)
 
Hon vet om att hennes son har svårt att dela med sig och jag vet inte om de tränar på att dela med sig. Jag vet inte huruvida det är vanligt för "ensambarn" kompisen har ju precis blivit storebror och helt inte haft behov av att dela med sig innan. Vi har ju i och men tätt mellan barnen så att dela med sig har ju kommit naturligt.
Det är ju inte svårare med ensambarn än med andra. När A var 2-3 så sa man bara att man får dela och så gav man andra barnet en pryl (inte hans favoriter, inte den han lekte med) och så kunde man gömma undan hans favoriter innan om det var så. Om det blev skrik och gråt så var det ju lite så bara, gick över på några minuter. De andra barnen grät ju när deras föräldrar sa till när vi var där. Så med ensambarn måste nog vännernas föräldrar uppleva när barnet lär sig dela, svårt att öva på hemma liksom.

Men det kanske snarare är någonting som dök upp när han blev storebror? i så fall går det kanske över. Men det är ju tråkigt för ert barn att leka med honom under tiden om föräldrarna inte säger till.

Jag skulle gjort som Mabuse, sagt att vi gör olika, vi delar med oss, de gör inte det (tydligen ;)).

Men jag vet att flera av mina vänner skulle sagt till honom,varje gång, som vore det deras eget barn och hans föräldrar skulle bara inte sagt någonting alls och så skulle det ha löst sig så. Men de har talang för det.
 
Senast ändrad:
Jag tycker ju också att tar man med en hög med leksaker till den allmänna sandlådan och lägger dem mitt i, då får man räkna med att andra barn leker med dem.
Låna och låna ut. Dela med sig!
 

Liknande trådar

Övr. Barn Lite osäker på om tråden hamnar rätt nu, då frågeställningen gäller ett mera helhetsomfattande perspektiv än själva barndomen. Mod får...
5 6 7
Svar
126
· Visningar
7 016
Senast: Badger
·
Övr. Barn Det kommer ett barn till mig och rider rätt ofta och har gjort så i drygt ett år. Barnet är 12 år och har det rätt jobbigt med en...
Svar
14
· Visningar
1 762
Senast: Ninnurur
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
50
· Visningar
6 640
Hundträning Jag har upptäckt att min hund, som inte alls är en vaktig ras, har börjat bete sig lite vaktigt mot/för mig. Han vaktar mig mot barnen...
3 4 5
Svar
89
· Visningar
13 837

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp