Jag har en 4årig hund som är rädd när åskan går. Han reagerar genom att vandra runt och genom att skrapa med tassarna på dörrar, kvittar om det är ytterdörren, kylskåpsdörren eller en skåpsdörr. Han går inte att avleda med trickträning, lek eller godis och vi brukar punktmarkera när han skrapar då han inte får göra så i vanliga fall heller. Ignorerar man skrapandet så börjar han skrapa med båda tassarna. Att beordra honom att ligga kan fungera en liten stund men sedan är han uppe och vandrar igen.
Jobbigast är det på nätterna om det åskar. Han sover med oss i sovrummet med kompostgaller för dörrhålet, dörren öppnas inåt och då skrapar han på den eller på altandörren. Ibland har jag fått sova med hunden kopplad vid min sida på golvet och kopplet trätt upp på min arm.
Rädslan är så jobbig för honom att han reagerar inomhus när det regnar ett par dagar efter, men då genom att springa runt och skälla som en idiot, ett förstadium till skrapandet, då går det heller inte att avleda honom.
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera honom när han är så fylld av skräck. Han söker ingen kontakt med oss och jag skulle aldrig få för mig att ömka honom om han gjorde det. Känner att det är rätt att punktmarkera när han skrapar men känns inte rätt att förfölja honom när han vandrar runt mellan sina dörrar. Det räcker inte med en verbal tillsägelse utan man måste ställa sig mellan honom och dörren.
Jag är rädd för att vi ska få beteendet att eskalera så jag skulle gärna vilja ha någon slags rutin för hur vi gör när han kommer till det stadiet. Helst av allt skulle jag vilja få honom såpass trygg att beteendet försvinner.
Har ni något bra tips på ett bra tillvägagångssätt att hantera honom i sin skräck?
Vet att det finns en cd skiva med skott och knallar att träna med, det vore kanske något?
Jobbigast är det på nätterna om det åskar. Han sover med oss i sovrummet med kompostgaller för dörrhålet, dörren öppnas inåt och då skrapar han på den eller på altandörren. Ibland har jag fått sova med hunden kopplad vid min sida på golvet och kopplet trätt upp på min arm.
Rädslan är så jobbig för honom att han reagerar inomhus när det regnar ett par dagar efter, men då genom att springa runt och skälla som en idiot, ett förstadium till skrapandet, då går det heller inte att avleda honom.
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera honom när han är så fylld av skräck. Han söker ingen kontakt med oss och jag skulle aldrig få för mig att ömka honom om han gjorde det. Känner att det är rätt att punktmarkera när han skrapar men känns inte rätt att förfölja honom när han vandrar runt mellan sina dörrar. Det räcker inte med en verbal tillsägelse utan man måste ställa sig mellan honom och dörren.
Jag är rädd för att vi ska få beteendet att eskalera så jag skulle gärna vilja ha någon slags rutin för hur vi gör när han kommer till det stadiet. Helst av allt skulle jag vilja få honom såpass trygg att beteendet försvinner.
Har ni något bra tips på ett bra tillvägagångssätt att hantera honom i sin skräck?
Vet att det finns en cd skiva med skott och knallar att träna med, det vore kanske något?
