KrullTroll
Trådstartare
Jag och min sambo har inga gemensamma barn. Men båda sen tidigare förhållanden. Jag har en som på 4. Han har två döttrar på 13 & 16 och en son på 12.
Vårat förhållande är ganska nytt (8 månader) och jag börjar känna frustration över att vi aldrig får tid för varandra. Jag är medveten om att det inte finns samma tid i ett förhållande för varandra när det finns barn med. Men jag anser ändå att det är så otroligt viktigt för förhållandet att vi får tiden med varandra. Särskillt när förhållandet är så nytt som det är, för att bygga upp en stadig grund och sen i framtiden oxå för att hålla kärleken levande.
Jag hade en önskan om att vi skulle ha en dag/kväll i veckan som var våran. Men det var kanske att ta i. Men varannan vecka då? Är det en rimlig önskan??
Min sambo vill även han få tiden med mig säger han, och jag tror honom. Dock gör han inte mycke för att det ska bli så.
Jag känner att jag försöker och ger förslag, men om jag inte ensam genomför det så händer det inte.
Anledningen är hans dåliga samvete att lämna barnen.
Hans två yngsta (12 & 13 år) bor hos honom på heltid. Umgänget med mamman fungerar dåligt och inte alls nu. Den äldre dottern har nyligen valt att flytta till sin mamma och är sällan hemma. 16 år med massa andra intressen
Min son bor varannan vecka hos mig och varannan hos sin pappa. Pappan och jag har en mycket dåligt fungerande relation, men för sonen så funkar det.
Min sambo har väldigt svårt att lämna sina barn. Han vill ständigt ha dem runt sig. Vilket är en jättefin sida hos honom, en sida jag älskar. Men ibland blir det bara sååå frustrerande.
Hur ska vi få in tiden för varandra i vardagen? Ett tag levde jag på de gånger vi åkte till affären själva. Men det räcker inte längre. Jag behöver mer!!
Hur gör ni?
Hur ska jag få sambon att förstå vad jag behöver, eller rättare sagt. Vad vi behöver.
Hur ska jag hjälpa honom med hans dåliga samvete?
Vårat förhållande är ganska nytt (8 månader) och jag börjar känna frustration över att vi aldrig får tid för varandra. Jag är medveten om att det inte finns samma tid i ett förhållande för varandra när det finns barn med. Men jag anser ändå att det är så otroligt viktigt för förhållandet att vi får tiden med varandra. Särskillt när förhållandet är så nytt som det är, för att bygga upp en stadig grund och sen i framtiden oxå för att hålla kärleken levande.
Jag hade en önskan om att vi skulle ha en dag/kväll i veckan som var våran. Men det var kanske att ta i. Men varannan vecka då? Är det en rimlig önskan??
Min sambo vill även han få tiden med mig säger han, och jag tror honom. Dock gör han inte mycke för att det ska bli så.
Jag känner att jag försöker och ger förslag, men om jag inte ensam genomför det så händer det inte.
Anledningen är hans dåliga samvete att lämna barnen.
Hans två yngsta (12 & 13 år) bor hos honom på heltid. Umgänget med mamman fungerar dåligt och inte alls nu. Den äldre dottern har nyligen valt att flytta till sin mamma och är sällan hemma. 16 år med massa andra intressen
Min son bor varannan vecka hos mig och varannan hos sin pappa. Pappan och jag har en mycket dåligt fungerande relation, men för sonen så funkar det.
Min sambo har väldigt svårt att lämna sina barn. Han vill ständigt ha dem runt sig. Vilket är en jättefin sida hos honom, en sida jag älskar. Men ibland blir det bara sååå frustrerande.
Hur ska vi få in tiden för varandra i vardagen? Ett tag levde jag på de gånger vi åkte till affären själva. Men det räcker inte längre. Jag behöver mer!!
Hur gör ni?
Hur ska jag få sambon att förstå vad jag behöver, eller rättare sagt. Vad vi behöver.
Hur ska jag hjälpa honom med hans dåliga samvete?