Vi är på hästhanteringsforumet, inte på dressyrforumet.. eller var diskussionen specifikt gällande enbart för dressyrryttare?? Man får inte ta upp andra grenar här för dig då eller?
Med tanke på TS överskrift Hur gör proffsen? Kan vi, bör vi, lita på dem? Stödja dem? så ser inte jag att diskussionen är vikt enbart för dressyrryttare.
Håller med dig.
Reiningfilmen, som också fått några år på nacken vid det här laget, är förskräcklig den också.
En del proffs inom samtliga discipliner tar genvägar och använder fula metoder.
Det var inte så många år sedan en islandhästtränare också var i blåsväder pga riktigt fula träningsmetoder. Personen stängdes av från SIF men överklagade och fick rätt åtminstone av formella skäl.
Nej, två fel gör inte ett rätt.
Jag hoppas (har inte läst färdigt tråden utan fastnade här och kände en tvingande reflex att framföra min synpunkt igen) att den här tråden inte kommer att handla om att den ena grenen är bättre eller sämre än den andra, utan där TS i text började: kan vi lita på att alla proffs faktiskt gör rätt?
Svaret på den frågan är uppenbarligen nej.
Det betyder inte att var och en av oss är duktigare, men jag tycker att den viktigaste delen av diskussionen egentligen handlar om vilka mål man bör ha i tävlingssituationen.
De målen, och hur domarna dömer, styr väldigt mycket vad och hur man tränar.
Vill jag ha en reninghäst som stannar och slidar på till synes lösa tyglar, är det troligt att jag (om jag vore proffs) tränar med intimidering så att hästen är tillräckligt rädd för tygel/bett för att på minsta antydan, sätta sig på häcken och tvärnita. Eller som en viss svensk tränare, ägna mig åt så kallad fencing (damma rätt in i kortsidesargen om hästen inte stannar innan dess).
Vill jag ha en häst som är hopspänd och sprattlar mycket med frambenen i en "GP-form" så är det troligt att jag trycker ihop både framifrån och bakifrån samtidigt.
Om jag är islandsproffs kanske jag kan få för mig att sätta lite el i skrittmaskinen för att få hästen att bli väldigt kvick i benen (en av de träningsmetoder som användes).
Eller så kanske jag är dressyrryttare som får hästens tunga i kläm mellan två bett inne i munnen så tungan blir blå, eller så är jag islandshästtränare och använder så "verksam" betsling att hästen skadar tungan permanent.
Dessutom är det sannolikt, om jag är proffs, att jag känner en press att prestera och visa upp, gärna många hästar och gärna redan som unga, och att jag därför kör med genvägar.
Och så sitter vi här och har ganska sunda synpunkter på alltihop. Och önskar att alla skulle använda så snälla metoder som möjligt.
Samtidigt är det ju inte ovanligt att amatörryttare "betslar upp" för att skaffa sig kontroll över en energisk/het häst vid uteritter eller i andra situationer - för att man ser att proffsen gjort det och för att tränare - eller andra glada amatörer - förordar det.