Hur gör man när allt är meningslöst?

[Lyan]

Har i princip inte gjort något alls idag förutom pusslat och ätit alldeles för mycket. Har varit så slut att jag knappt har vetat vad jag heter men lyckades till slut ta mig ut en timme med hundarna innan det blev mörkt och det var skönt.

Har dock gått emot mina principer och ställt en fråga i en tråd på facebook och det känns inte alls bra trots att jag inte frågade mer än var de nyinköpta marsvinen kom ifrån och vad hen menade med den ena färgen. Detta för att jag kände igen ett, ev. två av marsvinen. Jag har fått rätt mycket skit tidigare när jag har ifrågasatt färg och även om det inte blev någon konflikt så mår jag dåligt i hela kroppen för jag är rädd

 

[Lyan]

Vilket jobb du har lagt ner! Det är ju så himla fint - ingen kommer gnälla över städningen det är då ett som är säkert. jag älskar verkligen hur fantastiskt dina marsvin har det till vardags

Tack så mycket! Marsvinen blev överlyckliga över att få komma ned till sina vanliga burar igen

 

[Lyan]

Jag hade också blivit ledsen och besviken i det läget! Det är dåligt att ställa in med så kort varsel utan en bra anledning eller att kolla med dig först (hade det varit akut hade det ju varit en annan sak).

Rent allmänt så är det nog lite olika hur mycket man vill planera och hur mycket man följer sina planer. Själv så gillar jag att vara spontan i att träffas, men när jag väl bestämt nåt med någon så ställer jag inte in det utan en riktigt bra anledning. Däremot så kan jag föreslå ändrade planer som innefattar den jag skulle träffa. Som t ex nu när det var sånt fantastiskt våren-är-på-gång-väder här i helgen skulle jag kunna föreslå att ta en promenad tillsammans, om vi egentligen skulle ha suttit inne och gjort något. Men om den jag ska träffa hellre gör det vi hade bestämt så gör vi det istället, jag ställer inte in det vi sagt.

Har du vänner som är mer åt att "vi-får-se-om-jag-fortfarande-känner-för-det-hållet" så får du nog ställa in dig på samma våglängd, om det inte ska suga en massa energi från dig. Kör samma princip och slå inte knut på dig själv för att det ska funka, utan om du inte hunnit med det du tänkte eller villa så kan du också ställa in. Relationen måste ju fungera åt båda håll.

Jag har heller inget emot att vara spontan om det är något som läggs till och som jag får välja själv om jag vill eller inte, att däremot ändra sådant som redan är planerat tycker jag är väldigt jobbigt. De som jag vet är opålitliga med planer bryr jag mig inte så mycket om de ställer in eftersom jag redan är inställd på att det troligen kommer att bli inställt. Jag i min tur försöker verkligen att hålla de planer jag har bestämt så mycket jag bara kan men visst händer det någon gång att även jag ställer in

 

[Lyan]

en spontan tanke bara... Jag vet inte vad du har för diagnos (-er). Men jag har läst på lite om asperger senaste året. Samma finns kanske i fler diagnoser också, det har jag ingen aning om. Men det jag lagt på minnet är just det där med att personer som har aspergers syndrom ofta har väldigt svårt för "ändrade planer".
Det låter ju som att du har en släng av det där med "svårt för ändrade planer"... (utan att jag på något sätt ställer någon diagnos på dig!) Och det kan ju vara bra att berätta det för dina närmaste, så är det lättare för dem att anpassa sig efter det och på så vis blir det mindre jobbigt för dig själv.

Fast hon har berättat om sina diagnoser tidigt i tråden och verkar rätt medveten om på vilka sätt de kan begränsa henne. Stämmer det, @Lyan?

Det stämmer att jag har aspergers

 

[Lyan]

Du behöver inte stressa med att svara oss, vi är här för din skull så ta det när/om du känner för det.

Och försök att inte stressa upp dig över allt som måste görast - du behöver nog vila upp dig nu efter allt som har varit de senaste dagerna. Tror du skulle må bra av att ta det helt lugnt nu och bara vila massor till över häljen, och gå igång lite grann på måndag med de saker som måste görast. Så brukar det i alla fall vara för andra jag känner som är deprimerade/sjukskrivna/etc.

1) ta det lugnt
2) det viktigaste först
3) skriv en lista (strukturera)

Det går inte att både stressa och göra ett bra jobb. Alltså behöver du göra en snabb inventering och se vad som måste göras nu, vad som kan göras senare och vad som inte behöver göras alls

T ex
MÅSTE
mata djuren
äta middag

SENARE
duscha
ringa mamma
ta ut soporna
ringa Henrik

OM/NÄR JAG VILL
panta flaskor
skicka mail till Peter

Ta det lugnt. Det blir hårdsmälta när allt tränger på, du måste få tid att processa ny information från läkarbesöket.

Härdsmälta var en mycket passande beskrivning på hur jag känner mig just nu. Har bestämt att jag ska försöka städa lägenheten och bada och klippa klor på marsvinen och hundarna och skita i resten tills vidare. Killen ska hjälpa mig att hämta hem spånskivor och att sätta upp dem någon dag nästa vecka. Innan de är uppe så kan jag i princip inte göra någonting där nere och blir därför tvingad att vila vilket nog kan vara ganska bra

 

[labb]

@Lyan Jag trodde din avatar var ett fantasy-djur hade ingen aning om att marsvin kunde ha så långt hår (päls) förrän jag såg din bild från köket på dem.

Håller med tidigare inlägg om att det är väldans fin bostad du har åt dem

 

[Lyan]

@Lyan Jag trodde din avatar var ett fantasy-djur hade ingen aning om att marsvin kunde ha så långt hår (päls) förrän jag såg din bild från köket på dem.

Håller med tidigare inlägg om att det är väldans fin bostad du har åt dem

Jodå, de kan få riktigt lång päls! Fast det du ser på köksbilden är hötussar med gummisnodd runt
Jag brukar hålla mina marsvins päls i höjd med underlaget så Jackie, som är på avataren, blev klippt efter fotograferingen.

Här har du ett marsvin i utställningspäls. Det krävs dock väldigt mycket jobb för att få pälsen så lång och jag låter aldrig mina få så lång päls för jag är inte så förtjust i att låta dem gå med rullad päls (typ papiljotter). Men det är riktigt imponerande att se dem med full päls!

Tack så mycket! Jag tycker att det är roligt att ge dem så fina och bra burar som möjligt så de får ett bra och aktivt liv

 

[ameo]

Fast hon har berättat om sina diagnoser tidigt i tråden och verkar rätt medveten om på vilka sätt de kan begränsa henne. Stämmer det, @Lyan?

Jag hade för mig att jag sett det nånstans, men hittade inte inlägget.

Det stämmer att jag har aspergers

Då är jag inte ett dugg förvånad över din reaktion på ändrade planer. (jag har en trolig asperger-person i min närhet...)
Har du berättat för killen om hur du funkar på den fronten? Kanske har du skrivit även det i tråden nånstans, ber om ursäkt för upprepning i så fall. Men det jag vill säga är att det inte alls är onormalt att du reagerar på det här sättet, det är bara annorlunda mot hur icke-asperger-människor reagerar. Och vet man inte om detta, så är det ju som upplagt för missförstånd och besvikelser.

 

[Lyan]

Jag hade för mig att jag sett det nånstans, men hittade inte inlägget.

Då är jag inte ett dugg förvånad över din reaktion på ändrade planer. (jag har en trolig asperger-person i min närhet...)
Har du berättat för killen om hur du funkar på den fronten? Kanske har du skrivit även det i tråden nånstans, ber om ursäkt för upprepning i så fall. Men det jag vill säga är att det inte alls är onormalt att du reagerar på det här sättet, det är bara annorlunda mot hur icke-asperger-människor reagerar. Och vet man inte om detta, så är det ju som upplagt för missförstånd och besvikelser.

Han vet om att jag har aspergers och har svårt att ändra planer och även behöver veta ungefär vad som kommer att planeras i framtiden, men det funkar rätt dåligt. Han säger att han inte trodde att det skulle ta så lång tid med bilen. Men eftersom jag inte vet vad han vill eller vad han känner så vet jag inte om jag kan ställa några "krav" på honom överhuvudtaget

 

[ameo]

Han vet om att jag har aspergers och har svårt att ändra planer och även behöver veta ungefär vad som kommer att planeras i framtiden, men det funkar rätt dåligt. Han säger att han inte trodde att det skulle ta så lång tid med bilen. Men eftersom jag inte vet vad han vill eller vad han känner så vet jag inte om jag kan ställa några "krav" på honom överhuvudtaget

du behöver inte ställa några krav alls, det räcker gott om du berättar hur du fungerar - fast kanske lite tydligare...
Sen spelar det ju ingen roll för din reaktion om förseningen/förändringen beror på att något annat tog längre tid än planerat, eller om han bestämde sig för att något annat var viktigare. Det är ju den snabba omställningen av planer som inte funkar för dig.

 

[Lyan]

du behöver inte ställa några krav alls, det räcker gott om du berättar hur du fungerar - fast kanske lite tydligare...
Sen spelar det ju ingen roll för din reaktion om förseningen/förändringen beror på att något annat tog längre tid än planerat, eller om han bestämde sig för att något annat var viktigare. Det är ju den snabba omställningen av planer som inte funkar för dig.

Det går inte att vara tydligare än vad jag har varit tror jag. Han har också sina egna problem så han gör väl så gott han kan/vill. Jag känner honom inte så bra ännu vilket är mycket frustrerande, dels är han rätt tillbakadragen men mest beror det nog på att jag får som en vägg i huvudet när det kommer till andra människor. Jag kan ta in fakta men för övrigt är det helt blankt och mycket av faktan glömmer jag lika snabbt trots att jag verkligen försöker att minnas

 

[Thaliaste]

Här har du ett marsvin i utställningspäls. Det krävs dock väldigt mycket jobb för att få pälsen så lång och jag låter aldrig mina få så lång päls för jag är inte så förtjust i att låta dem gå med rullad päls (typ papiljotter). Men det är riktigt imponerande att se dem med full päls!

Tack så mycket! Jag tycker att det är roligt att ge dem så fina och bra burar som möjligt så de får ett bra och aktivt liv

Wow, vilken päls! Mycket snyggare i manen än vad jag själv är Men jag förstår att det är jobbigt sköta den pälsen. Och jag tycker att dina med kortare päls är lika söta Det är verkligen fina djur, har aldrig riktigt tänkt på det förrän den här tråden!

 

[Thaliaste]

Det går inte att vara tydligare än vad jag har varit tror jag. Han har också sina egna problem så han gör väl så gott han kan/vill. Jag känner honom inte så bra ännu vilket är mycket frustrerande, dels är han rätt tillbakadragen men mest beror det nog på att jag får som en vägg i huvudet när det kommer till andra människor. Jag kan ta in fakta men för övrigt är det helt blankt och mycket av faktan glömmer jag lika snabbt trots att jag verkligen försöker att minnas

Det är nog en klok insikt, att han också har sina egna problem och kanske inte heller förmår att göra mer. Det ni behöver göra för att få en fungerande relation tillsammans är att ni båda övar er på att kommunicera med varandra om era behov, men också om era gränser. Även om den ena har ett behov är det inte säkert att den andra förmår att anpassa sig fullt ut. Men om ni pratar om det så kan det hjälpa så att det inte behöver bli en katastrof varje gång ni kommer i otakt med varandra. Med tiden så kommer det visa sig om det räcker med att kommunicera eller om ni är för olika för att få det att fungera.

Kom ihåg bara att ni är båda som har ansvaret för att kommunikationen ska fungera, inte bara du!

 

[Lyan]

Wow, vilken päls! Mycket snyggare i manen än vad jag själv är Men jag förstår att det är jobbigt sköta den pälsen. Och jag tycker att dina med kortare päls är lika söta Det är verkligen fina djur, har aldrig riktigt tänkt på det förrän den här tråden!

Ja, det är imponerande! Jag hade inte klarat (eller velat) att hålla pälsen så välskött och lång på mina. Fast man brukar bara ha dem i päls i högst ett år innan de klipps ned och sedan får ha kortare päls. Anledningen till att man håller pälsen så är för att långhåren måste ha kvar sina babytoppar för att få ställa i rasklass, när de är klippta får man inte längre ställa dem i ras och man kan heller inte få någon championtitel. Det finns en klass som heter klippt långhår där man kan ställa de som är klippta och istället för champion så har de möjlighet att bli guldklippta.

Sedan finns det raka motsatsen också. Detta är min Yokans pappa

 

[Lyan]

Det är nog en klok insikt, att han också har sina egna problem och kanske inte heller förmår att göra mer. Det ni behöver göra för att få en fungerande relation tillsammans är att ni båda övar er på att kommunicera med varandra om era behov, men också om era gränser. Även om den ena har ett behov är det inte säkert att den andra förmår att anpassa sig fullt ut. Men om ni pratar om det så kan det hjälpa så att det inte behöver bli en katastrof varje gång ni kommer i otakt med varandra. Med tiden så kommer det visa sig om det räcker med att kommunicera eller om ni är för olika för att få det att fungera.

Kom ihåg bara att ni är båda som har ansvaret för att kommunikationen ska fungera, inte bara du!

Jag tror att vi är ganska jämlika med att kommunicera, utom att jag behöver/vill veta hur och när NU medans han mer tar det som det kommer. Ett problem är att jag ofta glömmer vad han har sagt men han verkar inte ha något emot att upprepa sig eftersom han vet om att jag har problem att minnas, han säger att då får han upprepa tills det fastnar. Och jag kan ju bara gå efter vad han har säger och det är fruktansvärt jobbigt att inte veta vad han känner eftersom jag inte vet om jag kan lita på det han säger. Jag är också livrädd för att göra fel vilket ställer till mycket för jag blir så osäker på allt som händer och hur jag ska göra och reagera. Han är också osäker men han visar inte det utåt medans jag typ hoppar högt för minsta ljud.

 

[ekra]

Har dock gått emot mina principer och ställt en fråga i en tråd på facebook och det känns inte alls bra trots att jag inte frågade mer än var de nyinköpta marsvinen kom ifrån och vad hen menade med den ena färgen. Detta för att jag kände igen ett, ev. två av marsvinen. Jag har fått rätt mycket skit tidigare när jag har ifrågasatt färg och även om det inte blev någon konflikt så mår jag dåligt i hela kroppen för jag är rädd

Det går bra. Bättre att våga fråga om man undrar något. Vad är det värsta som kan hända? Det verkar som att det är att det uppstår en konflikt i ord med någon du antagligen aldrig behöver möta. Du kan då välja att inte svara, eller ens läsa i tråden igen om det får dig att må dåligt. Du kan också radera det du skrivit. Du har kontroll över läget. Och blir det oenighet om tex en färg så är det inget allvarligt i ett större perspektiv.

Dessutom är du expert på ämnet. :-) Men hamnar man i en jobbig diskussion så kan man som sagt lämna walk over, även om man vet att man har rätt om man känner att man inte orkar argumentera, och så är det inte mer med det.

Vad bra att killen kom förbi, och att ni har varandra!

 

[Lyan]

Det går bra. Bättre att våga fråga om man undrar något. Vad är det värsta som kan hända? Det verkar som att det är att det uppstår en konflikt i ord med någon du antagligen aldrig behöver möta. Du kan då välja att inte svara, eller ens läsa i tråden igen om det får dig att må dåligt. Du kan också radera det du skrivit. Du har kontroll över läget. Och blir det oenighet om tex en färg så är det inget allvarligt i ett större perspektiv.

Dessutom är du expert på ämnet. :-) Men hamnar man i en jobbig diskussion så kan man som sagt lämna walk over, även om man vet att man har rätt om man känner att man inte orkar argumentera, och så är det inte mer med det.

Vad bra att killen kom förbi, och att ni har varandra!

Jag är rädd att folk ska tycka att jag lägger näsan i blöt. Det har varit rätt mycket konflikter mellan mig och flera olika marsvinsmänniskor, både på nätet och i verkligheten (men jag kan nog ärligt säga att det långt ifrån alltid är bara mitt fel). Nu är det rätt längesedan då jag inte längre säger vad jag tycker och knappt föder upp eller säljer längre. Jag har också lärt mig mycket mer om både mig själv och om andra så jag inte lika lätt hamnar i konflikter. Aspergersen ställer till mycket och har gjort mig rädd för att prata, men eftersom jag samtidigt inte kan låta bli att prata, fråga om sådant jag är nyfiken på (folk tycker/kan tycka att jag lägger mig i) och även svara på frågor (jag svarar även om det hade varit bäst att hålla tyst för jag kommer inte på att jag borde varit tyst förrän efteråt) så mår jag ofta dåligt för att jag är rädd att jag ska ha sagt något fel.
Jag har några marsvinsmänniskor som går in och "räddar" mig och som jag kan fråga efteråt om jag råkade gå över någon gräns och det känns bra att ha som trygghet men jag vill ju kunna klara sådant själv.

 

[Lyan]

Jag har också märkt att även om jag lätt hamnar i konflikt med folk så är det också väldigt vanligt att folk vill beskydda, ta hand om mig och ge mig saker. Så har det varit ända sedan jag slutade skolan och med många olika människor. Alla tror också att jag är väldigt många år yngre än vad jag är och trots att jag är äldst av syskonen så tror alla att jag är näst yngst. Även mina syskon behandlar mig som sin lillasyster som behöver skyddas och inte ta samma ansvar

 

[ekra]

Jag har också märkt att även om jag lätt hamnar i konflikt med folk så är det också väldigt vanligt att folk vill beskydda, ta hand om mig och ge mig saker. Så har det varit ända sedan jag slutade skolan och med många olika människor. Alla tror också att jag är väldigt många år yngre än vad jag är och trots att jag är äldst av syskonen så tror alla att jag är näst yngst. Även mina syskon behandlar mig som sin lillasyster som behöver skyddas och inte ta samma ansvar

Om det mestadels handlar om folk som känner till din bakgrund kanske det handlar om rädslor och omtanke. De kanske försöker hjälpa dig att må lite bättre genom att inte ställa krav och ge presenter.

Postar man saker i diskussionsforum på nätet så får man räkna med att andra interagerar och "lägger näsan i blöt", och du är ingen misslyckad person om du ibland uppfattas som att du "lägger dig i". Ibland kan det ju vara personen i andra änden av diskussionen som misstolkar det du skriver, eller misstolkar ditt syfte. Men det betyder inte nödvändigtvis att du gjort något fel.

Fortsätt att vara nyfiken och att våga säga din mening, det växer du av på sikt tror jag.

 

[Sezziyanen]

Jag har också märkt att även om jag lätt hamnar i konflikt med folk så är det också väldigt vanligt att folk vill beskydda, ta hand om mig och ge mig saker. Så har det varit ända sedan jag slutade skolan och med många olika människor. Alla tror också att jag är väldigt många år yngre än vad jag är och trots att jag är äldst av syskonen så tror alla att jag är näst yngst. Även mina syskon behandlar mig som sin lillasyster som behöver skyddas och inte ta samma ansvar

Jag kan verkligen tänka mig att det kan kännas jobbigt. Jag tror det är bra också att komma ihåg bara att se det för den fina saken det är att dessa människor verkligen bryr sig om dig, även om deras omtanke kan uttrycka sig i sätt som inte alltid fungerar så perfekt... Det blir ju jobbigt om man känner att folk tror att man inte klarar sig själv, verkligen! Jag tror väl bara att det kan bli lite mindre jobbigt om man försöker skilja på deras intention från deras handling

Man kan nog aldrig ha tillräckligt många personer runtom sig som bryr sig, tycker jag. Ibland kan det ge en skön känsla att bara sätta sig ner och påpeka för sig själv att de finns där, som ett slags skyddsnät oavsett om det behövs eller ej.