Hur gör man??

[Rigoletto]

En mamma och en pappa har efter separationen gemensam vårdnad om barnen.
Nu har flickan (8 år) fått för sej att hon inte vill komma till pappan på de bestämda helgerna/veckorna. Flickan bor hos mamma.
Pappan bönar och ber om att hon ska komma, han vill ju träffa sin dotter. Mamman anser inte att hon har någon som helst skyldighet att prata med flickan att hon faktiskt ska och behöver träffa sin pappa efter som flickan inte vill och då behöver hon inte.

Hur löser man detta??

 

[mimmipigg]

Sv: Hur gör man??

Kan familjerådgivning vara en metod, och att barnet får följa med och diskutera?

 

[Rigoletto]

Sv: Hur gör man??

Det skulle det nog kunna vara. Men var går gränsen vid att mamman i det här fallet "förstör" umgängesrätten med pappan?

 

[Snuffsan]

Sv: Hur gör man??

STOPP!
Du vet väl inte att mamman förstör umgänget? Hon har ingen skyldighet att reda upp det som pågår mellan pappa och dottern. Pappan är vuxen och får klara sitt föräldraskap själv. Det är snarare bra om mamman backar och inte lägger sig i pappans och dotterns relation.

Dessuom finns det troligtvis en anledning till varför dottern inte vill träffa sion pappa.

 

[Sol]

Sv: Hur gör man??

Det låter ju som att något behövs redas ut mellan far och dotter. Det finns säkert goda skäl till varför hon inte vill vara hos sin pappa, men då behövs det hjälp att reda ut varför. Kanske det går att fixa tid hos BUP för tjejen? Så att hon får prata med någon om sin relation med pappa?

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Det finns säkert goda skäl till varför hon inte vill vara hos sin pappa, men då behövs det hjälp att reda ut varför.

Varför påstår du det? Jag kan tänka mig att det precis lika gärna kan ha med andra saker att göra, vilka kompisar som bor i närheten exempelvis. Och mammans åsikt om pappan kan ha mycket stark påverkan på dotterns inställning till var hon vill bo. Att en förälder sprider giftiga kommentarer om en annan är inte särskilt ovanligt och även subtila pikar uppfattas av barnen som tvingas välja sida.

Jag tycker att det är tragiskt om mamman inte vill jobba för att flickan ska umgås med båda sina föräldrar. Hon har trots allt en gång valt vem hon skaffade barn med.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Pappan är vuxen och får klara sitt föräldraskap själv.

Det är ju svårt om man inte träffar barnet i fråga. Det känns som om du utgår ifrån att pappan ensam är ansvarig för den uppkomna situationen och att barnet har gjort rätt i att välja sida.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

En mamma och en pappa har efter separationen gemensam vårdnad om barnen.
Nu har flickan (8 år) fått för sej att hon inte vill komma till pappan på de bestämda helgerna/veckorna.

Usch vad tråkigt. Det låter som om föräldrarna inte är såta vänner precis... Hur kan man lägga det ansvaret på en 8-åring? Ska man verkligen få välja fritt i den åldern var man ska bo? Det låter som om mamman (från det du skriver) utnyttjar situationen lite. Det luktar hämnd på något sätt. Trist.

 

[Snuffsan]

Sv: Hur gör man??

Ja, grunden var ju just att mamman inte ville lägga sig i.

Det betyder ju inte alls välja sida. Barnet har helt enkelt valt bort umgänget med pappan. Varför tar du för givet att det är mammans fel?

 

[Snuffsan]

Sv: Hur gör man??

Jag undrar var du läser att mamman utnyttjar situationen?

 

[Ramona]

Sv: Hur gör man??

Det är ju svårt om man inte träffar barnet i fråga.

Det är ju inte så att han inte vet vart flickan finns någonstans. Han kan ju åka hem till henne och prata med henne om han ville.
Det är ju inte mammans jobb att reda ut dottern och pappans relation, men någonstans måste hon ju vara villig att hjälpa till om hon blir tillfrågad. Man vill ju att ens barn ska komma överens med sina föräldrar!

 

[Sol]

Sv: Hur gör man??

Varför påstår du det? Jag kan tänka mig att det precis lika gärna kan ha med andra saker att göra, vilka kompisar som bor i närheten exempelvis. Och mammans åsikt om pappan kan ha mycket stark påverkan på dotterns inställning till var hon vill bo. Att en förälder sprider giftiga kommentarer om en annan är inte särskilt ovanligt och även subtila pikar uppfattas av barnen som tvingas välja sida.

Jag tycker att det är tragiskt om mamman inte vill jobba för att flickan ska umgås med båda sina föräldrar. Hon har trots allt en gång valt vem hon skaffade barn med.

Närheten till kompisar är väl skäl goda nog, tycker jag. :smirk: Däremot anser jag det rätt osannolikt att en tjej med en god relation till sin far skulle välja bort honom varje helg till förmån för sina kompisar. Har hon få vänner där pappan bor bör det ju även gå alldeles utmärkt att ordna så att någon kompis kan följa med henne dit. Det gick iaf min pappa med på när jag var i den åldern.

Visst är det möjligt att mamman förgiftar dotterna med elakheter om pappan, desto större skäl att försöka få tid hos BUP så att tjejen får prata med någon om det hela.

Om det är faktorer hos pappan som gör att tjejen inte vill vara där tycker jag att det är bra att mamman inte utövar några påtryckningar för att hon ska åka dit, däremot behövs det givetvis redas ut. Jag skriver det en gång till, BUP.

 

[Sellan]

Sv: Hur gör man??

En mamma och en pappa har efter separationen gemensam vårdnad om barnen.
Nu har flickan (8 år) fått för sej att hon inte vill komma till pappan på de bestämda helgerna/veckorna. Flickan bor hos mamma.
Pappan bönar och ber om att hon ska komma, han vill ju träffa sin dotter. Mamman anser inte att hon har någon som helst skyldighet att prata med flickan att hon faktiskt ska och behöver träffa sin pappa efter som flickan inte vill och då behöver hon inte.

Hur löser man detta??

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
I nästan exakt samma situation har jag befunnit mig i. JAG VAR BARNET! JAG ville INTE till min pappa. Socialen kopplades in och de gjorde olika psykologiska utredningar på mig för att se om jag fejkade/min mamma som sa att jag skulle göra så. resultatet blev att jag ville vara med mamma.
min pappa LJÖG massor om mig och min mamma till andra, det gör han nu med även fast jag är vuxen, och folk TROR honom!. Att min mamma förbjöd mig att komma dit etc etc och det är/var inte sant. Min mamma ville att jag skulle vilja vara hos pappa, att jag skulle ha en pappa jag tyckte om. men IKKE! så fort han skulle hämta mig kastade jag sten, (på honom å hans bil, mamma försökte förtvivlat få mig att sluta med "ovanan"), jag skrek, låste in mig på toan med mera. jag blev ändå tvingad att åka till honom (annars kostade det flera tusen kronor/helg). Min pappa har varken misshandlat/ofredat mig men jag ville ändå inte dit.

det kan vara så ibland och att tvinga ett barn att bo hos någon de inte trivs borde vara.. typ straffbart? jag mådde jättedåligt när jag var hos honom. jag fick inte vara med mina kompisar med mera då de inte var "godkända" av honom och så var han ofta borta och jobbade och då fick jag sitta på hans kontor, jätteroligt när man var liten. Han snackade massa skit om min mamma och hennes släktingar och ljög om dem tills jag började gråta. han hämnades på min mamma igenom mig. jag var värdelös å alla andras ungar var bättre. (dock kunde han visa upp mig som en "trofe" bland sina vänner).
sorry att jag drog upp "mitt livs historia" men det skulle kunnat vara min familj för X antal år sedan. min pappa manipulerade alla utåmstående över att han var en sån underbar far med mera. men så klämkäckt som det låter finns det alltid 2sidor av ett mynt.

tyvärr är tvister jobbiga och svåra och vem som har rätt eller fel, det vet bara flickan. kanske soc kan hjälpa till? göra utredningar med mera. Hjälp till flickan så att hon förstår att det e inte hennes fel att hennes föräldrar bråkar (kan vara mkt betyngande!) och lära föräldrarna att inte kasta skit på varandra genom sin dotter.

 

[Mammadutt]

Sv: Hur gör man??

man kan gå till pbu/bup (barn o ungdomspsykiatrin) och ha ett möte, samtala.... så gjorde vi, fast jag var 12 år och fick igenom min vilja. (vägrade vara hos min fader pga ragata till svärmor)

 

[Fodong]

Sv: Hur gör man??

man kan gå till pbu/bup (barn o ungdomspsykiatrin) och ha ett möte, samtala.... så gjorde vi, fast jag var 12 år och fick igenom min vilja. (vägrade vara hos min fader pga ragata till svärmor)

Din pappas svärmor?
Eller menade du "plastmamma"?

 

[tgd]

Sv: Hur gör man??

Tack för din berättelse! Intressent att höra "barnets" aspekter. Nyttigt som förälder att läsa.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Jag undrar var du läser att mamman utnyttjar situationen?

Om man svarar att det är inte min skyldighet att lösa det problemet, det där skiter jag i, känns det som om man tar ut sin bitterhet på ett sätt som inte är konstruktivt eller lär hjälpa barnet i framtiden. (Det var knappast dotterns relation till fadern som orsakade situtationen från början, utan föräldrarnas relation sinsemellan.)

 

[Snuffsan]

Sv: Hur gör man??

Nej inte alls. Man blandar sig inte eftersom det är en sak mellan dottern och pappan helt enkelt.

Var läser du att det är mammans relation med pappan som orsakat problemen?

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur gör man??

Var läser du att det är mammans relation med pappan som orsakat problemen?

Hade de inte skilt sig eller separerat hade situationen aldrig uppstått. Lite ansvar får man faktiskt ta och göra sitt bästa. Att lägga över tyngden helt på den andre föräldern är svagt. Föräldrar är man tillsammans, skilda eller inte.

Och, jag är inte alls säker på att 8-åring kommer på kollisionskurs med sin pappa utan vidare. Mamman kan mycket väl ha en del i det. BUP verkar som en bra idé.

 

[indian-charlie]

Sv: Hur gör man??

Hade de inte skilt sig eller separerat hade situationen aldrig uppstått. Lite ansvar får man faktiskt ta och göra sitt bästa. Att lägga över tyngden helt på den andre föräldern är svagt. Föräldrar är man tillsammans, skilda eller inte.

Och, jag är inte alls säker på att 8-åring kommer på kollisionskurs med sin pappa utan vidare. Mamman kan mycket väl ha en del i det. BUP verkar som en bra idé.

Nu måste jag skriva lite.

Först och främst så kan åttaåringar tänka väldigt mycket själva utan att vara påverkade av föräldrar, det behövs inte mycket för att ett barn ska tycka om att vara mer hos en av föräldrarna.

Situationer som att ett barn hellre vill vara med en av föräldrarna kan visst uppstå även om man fortfarande bor tillsammans, barn har olika behov av att vara nära sina föräldrar beroende på vilken ålder de är i samt vad föräldrarna gör med sina barn.

Barn precis som vi vuxna vill ibland "välja" sitt umgänge, många anledningar kan spela in till att ett barn trivs bättre hos en av föräldrarna.

Det behöver inte alltid vara något allvarligt eller ens i dess närhet för att ett barn skall vilja vara mer hos en förälder.

Istället för att kanske tillbringa en hel helg med pappan så kanske del av dag kan vara en lösning under tiden som man försöker få barnet att tala om varför det inte vill tillbringa en hel helg där.