Alexandra_W
Trådstartare
Visste inte riktigt var jag skulle placera tråden, flytta den gärna om den ligger fel..
Men som många(?) av er har koll på så sitter jag ju i en sits jag verkligen inte önskat mig nu, förföljd av elände. För att göra en lika lååång som traaaagisk historia kort har det gått troll i mitt hästeri, 01 gick gammelstoet till himlen, en åring inköptes strax därefter. 02 gick unghästen till himlen blott två år gammal. Jag skulle inte ha ny häst utan hade foderponny som sällskap, men så fick jag erbjudande om att ta ett dräktigt sto på foder och behålla fölet, ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. 2003 föddes fölet (Kele). Samma år blev valacken ofräsch, med dålig prognos... Trots att vi gjorde allt dömdes han ut 04, jag gjorde en kovändning i sista stund och T-märkte istället för att ta bort. Mot alla odds så trotsade han den prognosen som gavs i samband med T-märkningen och är fräschare än nägon nånsin vågat hoppas på, men ändock förtidspensionerad och T-märkt promendpensionär. Innan jul samma år (04) blir unghästen ofräsch, hältor, muskeltrassel och ledtrassel.
Nu är det 2005 och jag står med en T-märkt valack som inte tål full träning men som syntes tävlingsdebutera på en blåbärstävling i dressyr i lördags (med bra resultat), men med en tvååring med flertalet röntgenförändringar och en prognos som är tämligen nattsvart om inte ett smärre mirakel inträffar.. =/
Om en vecka är det dagen D som i domedagen för unghästen (som nu är två btw). Endera är hon bra och då kommer jag ju självklart se tiden an. Eller så är hon inte bra och då finns det (om inte vet kommit på någon ny piffig ide senaste veckan..) inte så många alternativ kvar, och prognosen blev ännu en nyans mörkare. Det finns en sak kvar att prova, men det är inte helt självklart jag kommer göra det efterom det är en av de där otäcka situationerna där man får ställa hästens (förlängda) lidande mot prognosen innan man fattar beslutet att försöka eller ej.
Men jag står alltså inför en otäckt överhängande risk om att se ännu en unghäst vandra in i himlen i förtid. Det smärtar mer än jag kan sätta ord på och jag klarar knappt av att tänka tanken. Men jag tvingar hjärnan att koppla bort hjärtat och fundera på lösningar om/när situationen uppstår. Och jag har funderat på massor med alternativ, förkastat, funderat, bestämt mig, tänkt efter lite till, förkastat osv osv.
Men hur jag än vrider på det så såvida det inte dimper ner en häst här med en trevlig ägare som betalar större delen av dess 'extrakostnader', vill att jag ska träna och tävla den och tycker den står bra här närmsta åren så är det inköp av ny ridhäst som är alternativet, även om jag inte kan tycka det känns bra utan snarare 'minst dåligt'. Det finns en del komplikationer till detta, bland annat att alla dess veterinärräkningar gar dränerat min ekonomi något hemskt så det inte finns några pengar att hosta upp för en ny häst rakt av sådär, samt att jag i så stor mån det går vill undvika att behöva se ÄNNU en häst fara till himlen i alldeles för unga år.
Och efter klurande och funderande så har det börjat ta form att köpa en lite äldre häst. Dels för att om man har en lite äldre häst i full träning som är och har varit problem- och besvärsfri så BORDE det öka chansen för att den ska hålla, sen så är äldre hästar billigare - och så att jag iaf inbillar mig att OM det skulle skita sig (dvs min otur tänker ta och fortsätta) så kanske det någonstans känns lättare att gå där med en äldre häst som faktiskt haft ett innehållsrikt och hyfsat långt liv bakom sig.
Så, jag har sneglat lite på den äldre årgången, födda kring 90 ungefär. Jag anser egentligen inte att 15 - 17 är någon ålder ALLS på en häst, men väl medveten om att de i 'allmänna ögon' räknas som 'gamla'. Och det är ju ett vågspel, en 17-åring kan ju ha 10 goda år kvar, eller 2 knackiga - ingen vet.
Men hur 'gammal' häst skulle ni våga köpa? För mig känns 15 HELT okej, 17 börjar jag tveka och 20 känns för gammalt, men jag vet inte riktigt vad jag grundar det på? (INNAN oturen tog över mitt hästeri så blev förstaponnyn 33 (Avl pga hög ålder och att den hann ikapp honom, i full träning tills han var 31), andraponnyn 28 (avl pga fång, i full träning fram till dess) och gammelstoet 20 (fång, mådde prima förutom att hon inte kunde ridas på hårt underlag och inte gå på bete. Ridningen och maten var hennes glädjeämnen i livet så när de BÅDA togs ifrån henne blev hon inte en välmående häst rent psykiskt och jag valde att ta bort henne))
Det jag vill ha är först och främt en 'kompis i vått och torrt', men jag vill också kunna träna och tävla på lättklassnivå, ffa dressyr men helst både hoppning och dressyr. En allroundhäst med andra ord. Upp till LA dressyr, och upp till säg metern hoppning. Så jag är inte intresserad av ännu en promenadhäst etc. (och det har ju viss betydelse för vilket åldersintervall man tittarr på). Jag är dock ingen tävlingsfanatiker, jag var tävlingsIDIOT på ponnytiden, men sen har det pga hästmaterialet varit sparsamt för att inte tala om ren öken påtävlandet, men insåg i lördags hur ENORMT mycket jag saknat det där med tävlandet. Jag har dock aldrig tävlat på någon högre nivå (LA hopp/dressyr på lokal nivå) och jag tror knappast att jag närmsta åren kommer dras med några ambitioner över det heller.
Så, om NÅGON orkat läsa ända hit, hur gammalt skulle ni 'våga' köpa? Skulle ni röntga en 'gammal' häst? (Betänk min katastrofala otur när ni svarar är ni snäll..)
Men som många(?) av er har koll på så sitter jag ju i en sits jag verkligen inte önskat mig nu, förföljd av elände. För att göra en lika lååång som traaaagisk historia kort har det gått troll i mitt hästeri, 01 gick gammelstoet till himlen, en åring inköptes strax därefter. 02 gick unghästen till himlen blott två år gammal. Jag skulle inte ha ny häst utan hade foderponny som sällskap, men så fick jag erbjudande om att ta ett dräktigt sto på foder och behålla fölet, ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. 2003 föddes fölet (Kele). Samma år blev valacken ofräsch, med dålig prognos... Trots att vi gjorde allt dömdes han ut 04, jag gjorde en kovändning i sista stund och T-märkte istället för att ta bort. Mot alla odds så trotsade han den prognosen som gavs i samband med T-märkningen och är fräschare än nägon nånsin vågat hoppas på, men ändock förtidspensionerad och T-märkt promendpensionär. Innan jul samma år (04) blir unghästen ofräsch, hältor, muskeltrassel och ledtrassel.
Nu är det 2005 och jag står med en T-märkt valack som inte tål full träning men som syntes tävlingsdebutera på en blåbärstävling i dressyr i lördags (med bra resultat), men med en tvååring med flertalet röntgenförändringar och en prognos som är tämligen nattsvart om inte ett smärre mirakel inträffar.. =/
Om en vecka är det dagen D som i domedagen för unghästen (som nu är två btw). Endera är hon bra och då kommer jag ju självklart se tiden an. Eller så är hon inte bra och då finns det (om inte vet kommit på någon ny piffig ide senaste veckan..) inte så många alternativ kvar, och prognosen blev ännu en nyans mörkare. Det finns en sak kvar att prova, men det är inte helt självklart jag kommer göra det efterom det är en av de där otäcka situationerna där man får ställa hästens (förlängda) lidande mot prognosen innan man fattar beslutet att försöka eller ej.
Men jag står alltså inför en otäckt överhängande risk om att se ännu en unghäst vandra in i himlen i förtid. Det smärtar mer än jag kan sätta ord på och jag klarar knappt av att tänka tanken. Men jag tvingar hjärnan att koppla bort hjärtat och fundera på lösningar om/när situationen uppstår. Och jag har funderat på massor med alternativ, förkastat, funderat, bestämt mig, tänkt efter lite till, förkastat osv osv.
Men hur jag än vrider på det så såvida det inte dimper ner en häst här med en trevlig ägare som betalar större delen av dess 'extrakostnader', vill att jag ska träna och tävla den och tycker den står bra här närmsta åren så är det inköp av ny ridhäst som är alternativet, även om jag inte kan tycka det känns bra utan snarare 'minst dåligt'. Det finns en del komplikationer till detta, bland annat att alla dess veterinärräkningar gar dränerat min ekonomi något hemskt så det inte finns några pengar att hosta upp för en ny häst rakt av sådär, samt att jag i så stor mån det går vill undvika att behöva se ÄNNU en häst fara till himlen i alldeles för unga år.
Och efter klurande och funderande så har det börjat ta form att köpa en lite äldre häst. Dels för att om man har en lite äldre häst i full träning som är och har varit problem- och besvärsfri så BORDE det öka chansen för att den ska hålla, sen så är äldre hästar billigare - och så att jag iaf inbillar mig att OM det skulle skita sig (dvs min otur tänker ta och fortsätta) så kanske det någonstans känns lättare att gå där med en äldre häst som faktiskt haft ett innehållsrikt och hyfsat långt liv bakom sig.
Så, jag har sneglat lite på den äldre årgången, födda kring 90 ungefär. Jag anser egentligen inte att 15 - 17 är någon ålder ALLS på en häst, men väl medveten om att de i 'allmänna ögon' räknas som 'gamla'. Och det är ju ett vågspel, en 17-åring kan ju ha 10 goda år kvar, eller 2 knackiga - ingen vet.
Men hur 'gammal' häst skulle ni våga köpa? För mig känns 15 HELT okej, 17 börjar jag tveka och 20 känns för gammalt, men jag vet inte riktigt vad jag grundar det på? (INNAN oturen tog över mitt hästeri så blev förstaponnyn 33 (Avl pga hög ålder och att den hann ikapp honom, i full träning tills han var 31), andraponnyn 28 (avl pga fång, i full träning fram till dess) och gammelstoet 20 (fång, mådde prima förutom att hon inte kunde ridas på hårt underlag och inte gå på bete. Ridningen och maten var hennes glädjeämnen i livet så när de BÅDA togs ifrån henne blev hon inte en välmående häst rent psykiskt och jag valde att ta bort henne))
Det jag vill ha är först och främt en 'kompis i vått och torrt', men jag vill också kunna träna och tävla på lättklassnivå, ffa dressyr men helst både hoppning och dressyr. En allroundhäst med andra ord. Upp till LA dressyr, och upp till säg metern hoppning. Så jag är inte intresserad av ännu en promenadhäst etc. (och det har ju viss betydelse för vilket åldersintervall man tittarr på). Jag är dock ingen tävlingsfanatiker, jag var tävlingsIDIOT på ponnytiden, men sen har det pga hästmaterialet varit sparsamt för att inte tala om ren öken påtävlandet, men insåg i lördags hur ENORMT mycket jag saknat det där med tävlandet. Jag har dock aldrig tävlat på någon högre nivå (LA hopp/dressyr på lokal nivå) och jag tror knappast att jag närmsta åren kommer dras med några ambitioner över det heller.
Så, om NÅGON orkat läsa ända hit, hur gammalt skulle ni 'våga' köpa? Skulle ni röntga en 'gammal' häst? (Betänk min katastrofala otur när ni svarar är ni snäll..)