Hur fortsätta hitta nya mål med ridningen?

[Alexandra_W]

Jag vet. Det är lite det som är utgångspunkten för tråden. 2 tror jag inte riktigt på, för jag har undersökt möjligheterna till det under flera år, men inte hittat något alternativ som verkar mer lovande. 3 har jag också provat, helt utan ridning vet jag att jag inte trivs. Återstår 1, och det var därför jag startade tråden, hur gör man för att fortsätta sig motiverad till träning och tävling när man inser att man aldrig kommer bli bättre? Det är det som är min fråga i TS.

Det är en fråga som bara du kan besvara. För vissa är det inte viktigt och de skulle inte påverkas, för andra finns ingen mening fortsätta. Vem och hur du är vet ju bara du. Samt vad du måste göra för att hitta suget och motivationen. Jag personligen skulle inte hamna där du är på det vis du är. Men jag har suttit på (egen) häst där jag ville mer än hästen kunde. Det dödade allt. Jag köpte en till häst. Alt hade varit att lägga ner. "Nöja sig och vara glad ändå" gick inte.

 

[Mabuse]

@Mabuse egen häst och skaffa medryttare då?Eller skaffa häst tillsammans med någon? Med tanke på att du inte har tiden? Känns som det är ganska lätt att skaffa medryttare just i Stockholm

Även om man har medryttare, så har man ju som hästägare ändå huvudansvaret. Jag skulle aldrig, inte en vecka på hela året, hinna åka till stallet sju dagar i veckan. Vissa veckor hinner jag inte vara i stallet alls, ibland bara 1-2 gånger. Det funkar ju inte om man har egen häst, vad händer om medryttaren är sjuk? Vem tar hand om hästen när jag inte kan vara där alls? Vad händer om hästen blir sjuk och behöver medicineras? Såklart skulle jag kunna ha ett gäng medryttare, så att jag alltid kunde ringa ut någon och hade fyra-fem personer på lager som kunde rida - men att dessutom ha koll på hästens träning så att den håller en genomtänkt plan och hästen är i tävlingskondition, det tror jag inte riktigt på. Jag känner ingen där båda jobbar heltid, man har flera småbarn, bor i stan och egen tävlingshäst, och jag förstår varför, om man säger så. Det krävs mer tid och engagemang än vad man har om man har barn och heltidsjobb - särskilt om det är ett heltidsjobb där man reser och periodvis jobbar mycket mer än heltid. Ridningen får liksom komma in där det finns plats när jobbet och barnen fått sitt, och det känns inte schysst att låta en häst komma i tredje hand på det sättet, den skulle förmodligen inte få den regelbundna och genomtänkta träning som behövs för att den skulle kunna hålla och prestera på tävlingsbanan.

 

[Mabuse]

@Mabuse Eftersom tråden heter "hur fortsätta hitta nya mål med ridningen?" känns för mig bara alternativ 2 som vad som finns att göra. Alt 1 är du uppenbarligen inte nöjd med och alt 3 är heller inte aktuellt.

Men tips som åtminstone fungerat för mig är att varje gång du sitter på en häst bli noggrannare i din ridning. Slarva aldrig bort en övergång, se ill att varje förhållning går igenom, att hästen alltid tar din hjälper snabbt och effektivt och taogenom direkt om det inte fungerar. Hamna aldrig på en och samma volt i 10 varv utan att det egentligen händer något. Att bli en mer medveten ryttare kräver inte ett specifikt hästmaterial utan det är ett state of mind. Tänk igenom ett mål med varje pass innan du sytter upp i sadeln, planera för varje pass, hur du ska lösa eventuella problem osv. När det kommer till avståndsbedömningen så kan du ha en galoppbom framme vartenda ridpass och galoppera över för att träna ögat.

Jag gör redan det där, det är väl så jag lyckats hålla motivationen uppe alla år trots obefintlig utveckling tävlingsmässigt. Jag har ofta en galoppbom framme när jag rider på ridbanan med medryttarhästen, men dels kan jag ju inte bara utnyttja den till vad jag själv behöver träna på utan den behöver få sitt eget träningspass avpassat till vad den behöver, dels är såklart inte alla pass jag rider den på ridbanan, jag behöver anpassa till vad den gjort i övrigt i veckan så att den inte arbetar enformigt. På ridskolelektioner kan man såklart inte släpa fram bommar på eget bevåg.

 

[cirkus]

Även om man har medryttare, så har man ju som hästägare ändå huvudansvaret. Jag skulle aldrig, inte en vecka på hela året, hinna åka till stallet sju dagar i veckan. Vissa veckor hinner jag inte vara i stallet alls, ibland bara 1-2 gånger. Det funkar ju inte om man har egen häst, vad händer om medryttaren är sjuk? Vem tar hand om hästen när jag inte kan vara där alls? Vad händer om hästen blir sjuk och behöver medicineras? Såklart skulle jag kunna ha ett gäng medryttare, så att jag alltid kunde ringa ut någon och hade fyra-fem personer på lager som kunde rida - men att dessutom ha koll på hästens träning så att den håller en genomtänkt plan och hästen är i tävlingskondition, det tror jag inte riktigt på. Jag känner ingen där båda jobbar heltid, man har flera småbarn, bor i stan och egen tävlingshäst, och jag förstår varför, om man säger så. Det krävs mer tid och engagemang än vad man har om man har barn och heltidsjobb - särskilt om det är ett heltidsjobb där man reser och periodvis jobbar mycket mer än heltid. Ridningen får liksom komma in där det finns plats när jobbet och barnen fått sitt, och det känns inte schysst att låta en häst komma i tredje hand på det sättet, den skulle förmodligen inte få den regelbundna och genomtänkta träning som behövs för att den skulle kunna hålla och prestera på tävlingsbanan.

Jag kan ju bara svara för hur det är i vårt stall. Vi hjälper varandra vid sjukdom och resor. Ibland så blir det ju veckovis (resor) ibland dagvis (sjukdom).

 

[Mabuse]

Jag kan ju bara svara för hur det är i vårt stall. Vi hjälper varandra vid sjukdom och resor. Ibland så blir det ju veckovis (resor) ibland dagvis (sjukdom).

Men hjälps ni inte åt då? Eller skulle det kännas ok med någon som aldrig har tid att hjälpa någon annan, men ofta vill ha hjälp av alla andra? En egen häst är ju ett ansvar, jag inser ju att som hästägare har man ett helt annat ansvar än som medryttare eller ridskoleryttare, det tar jag på allvar. Man behöver kunna rycka ut när de ringer från stallet och hästen har kolik eller en tappsko, eller när medryttaren får feber och inte kan åka ut som avtalat. Jag kan inte det just nu, och då ska jag heller inte ha egen häst.

 

[Ray]

Frågan är väl lite, om man tycker att man blir bättre, men de facto gör samma resultat på tävling - är inte framstegen ren inbillning då?

Behöver inte vara så.
Du rider på en häst som inte har sin begåvning i att hoppa felfria rundor och det kommer inte ändra sig.
Det är inte rimligt att du kommer lära dig rida så fläckfritt att den aldrig kommer i ett läge där den ligger liiite nära- det krävs att hästen hjälper ryttaren. Faktiskt! Så du måste hitta andra mål än felfria rundor och tävlingsresultat.
Du kan utvecklas massor utan att denna häst hoppar bättre. Man är inte bättre än hästen låter en vara.

 

[cirkus]

Men hjälps ni inte åt då? Eller skulle det kännas ok med någon som aldrig har tid att hjälpa någon annan, men ofta vill ha hjälp av alla andra? En egen häst är ju ett ansvar, jag inser ju att som hästägare har man ett helt annat ansvar än som medryttare eller ridskoleryttare, det tar jag på allvar. Man behöver kunna rycka ut när de ringer från stallet och hästen har kolik eller en tappsko, eller när medryttaren får feber och inte kan åka ut som avtalat. Jag kan inte det just nu, och då ska jag heller inte ha egen häst.

Jovisst hjälps vi åt, det är sällan en och samma som har hand om stallkompisens häst hela bortavaron.

Jag tror att jag har tur eftersom vi är ett okomplicerat och bra gäng som hjälper varann, det gör att ansvaret inte känns så tungt. Jag hade inte pallat att ha häst om jag kände att jag inte kan göra nånting för att hästen eventuellt kanske får kolik. (och jag har haft kolikhäst och sovit många nätter i stallet så jag vet hur det är, så vid de tillfällen jag var borta när jag hade henne på stall så var det förstås lite extra tungt ansvar på de som hjälpte mig)

Jag tror inte att någon för bok över vem som hjälpt vem och hur mycket. Vi hjälps åt liksom.

 

[mackan]

Jovisst hjälps vi åt, det är sällan en och samma som har hand om stallkompisens häst hela bortavaron.

Jag tror att jag har tur eftersom vi är ett okomplicerat och bra gäng som hjälper varann, det gör att ansvaret inte känns så tungt. Jag hade inte pallat att ha häst om jag kände att jag inte kan göra nånting för att hästen eventuellt kanske får kolik. (och jag har haft kolikhäst och sovit många nätter i stallet så jag vet hur det är, så vid de tillfällen jag var borta när jag hade henne på stall så var det förstås lite extra tungt ansvar på de som hjälpte mig)

Jag tror inte att någon för bok över vem som hjälpt vem och hur mycket. Vi hjälps åt liksom.

Oj jätteunikt om någon som är väldigt beroende av att ha en stabil situation pga övriga primära saker i tillvaron skulle känna att medryttare/stallVänner skulle vara ett hållbart upplägg ?

Jag hade aldrig öht ens tänkt tanken ?
Utifrån det tycker jag TS motiveringar är ytterst realistiska ...

 

[cirkus]

Oj jätteunikt om någon som är väldigt beroende av att ha en stabil situation pga övriga primära saker i tillvaron skulle känna att medryttare/stallVänner skulle vara ett hållbart upplägg ?

Jag hade aldrig öht ens tänkt tanken ?
Utifrån det tycker jag TS motiveringar är ytterst realistiska ...

Hur gör andra hästägare när de är bortresta eller blir sjuka?

Jag känner mig inte det minsta beroende av mina stallkompisar, jag vet bara att de finns där och hjälper om det behövs på samma sätt som jag hjälper om det behövs.

 

[mackan]

Hur gör andra hästägare när de är bortresta eller blir sjuka?

Jag känner mig inte det minsta beroende av mina stallkompisar, jag vet bara att de finns där och hjälper om det behövs på samma sätt som jag hjälper om det behövs.

Nej men du har väl inte TS situation heller ? Dvs förslaget att utifrån att inte hinna /kunna vara i stallet regelbundet ändå rekommenderas skaffa egen häst och lösa det med att ha "hjälp" väldigt många dagar inkl helt oplanerad tid ???

 

[Mabuse]

Jovisst hjälps vi åt, det är sällan en och samma som har hand om stallkompisens häst hela bortavaron.

Jag tror att jag har tur eftersom vi är ett okomplicerat och bra gäng som hjälper varann, det gör att ansvaret inte känns så tungt. Jag hade inte pallat att ha häst om jag kände att jag inte kan göra nånting för att hästen eventuellt kanske får kolik. (och jag har haft kolikhäst och sovit många nätter i stallet så jag vet hur det är, så vid de tillfällen jag var borta när jag hade henne på stall så var det förstås lite extra tungt ansvar på de som hjälpte mig)

Jag tror inte att någon för bok över vem som hjälpt vem och hur mycket. Vi hjälps åt liksom.

Det är ju det jag menar. Jag skulle i princip aldrig ha tid att hjälpa någon annan med nånting, för jag skulle nätt och jämt hinna med min egna häst när jag var i stallet. Däremot skulle jag ofta behöva hjälp från stallkamraterna. Det känns inte realistiskt, att vara en hästägare som aldrig hjälper någon annan med deras hästar, men räknar med att alla andra ska hjälpa en att ta hand om ens egen. Jag tror stallkompisarna skulle ruttna på en sån hästägare, det skulle jag förmodligen göra själv iaf.

 

[Raderad medlem 19815]

Spontant så låter det där oerhört tråkigt. Både att läraren inte kan ge beröm eller att inte orka med människor som inte orkar psykiskt.

Kunden i fokus som vanligt på ridskolorna.

 

[Cherarriduracell]

Kunden i fokus som vanligt på ridskolorna.

Det här är ju en helt annan diskussion men vad kommer det här ifrån? En bra ridskola har kunden i fokus.

 

[Raderad medlem 19815]

Det här är ju en helt annan diskussion men vad kommer det här ifrån? En bra ridskola har kunden i fokus.

Det kommer från min upplevelse att kundfokus på ridskolorna ofta behöver förbättras.

 

[Cherarriduracell]

Det kommer från min upplevelse att kundfokus på ridskolorna ofta behöver förbättras.

Der är klart jag förstår att det är din upplevelse. Frågan är bara om "alla" ridskolor är dåliga? De jag jobbat på/med/varit i kontakt med har generellt varit bra, utan elever går man inte runt, så det känns hårt att antyda att ridskolor överlag skiter i sina kunder...

 

[Raderad medlem 19815]

Der är klart jag förstår att det är din upplevelse. Frågan är bara om "alla" ridskolor är dåliga? De jag jobbat på/med/varit i kontakt med har generellt varit bra, utan elever går man inte runt, så det känns hårt att antyda att ridskolor överlag skiter i sina kunder...

Sa jag alla? Nej, det sa jag inte. Men att kundfokus ofta behöver förbättras visar min egen erfarenhet från fyra ridskolor i Stockholmsområdet och en i Skåne och min tes bekräftas ännu mer genom den här tråden.

Det är långa köer till ridskolorna här i Stockholm så de behöver inte måna så särskilt om sina kunder, det löser sig ändå.

Nu tänker jag sluta spamma tråden.

 

[Alexandra_W]

Det är ju det jag menar. Jag skulle i princip aldrig ha tid att hjälpa någon annan med nånting, för jag skulle nätt och jämt hinna med min egna häst när jag var i stallet. Däremot skulle jag ofta behöva hjälp från stallkamraterna. Det känns inte realistiskt, att vara en hästägare som aldrig hjälper någon annan med deras hästar, men räknar med att alla andra ska hjälpa en att ta hand om ens egen. Jag tror stallkompisarna skulle ruttna på en sån hästägare, det skulle jag förmodligen göra själv iaf.

Jag tycker du resonerar sunt här.
Dock, alternativet helinackordering finns ju. Så just den delen borde inte vara det svåra. Däremot kan kostnaden bli nog så svår för det förstås..

 

[Mabuse]

Jag tycker du resonerar sunt här.
Dock, alternativet helinackordering finns ju. Så just den delen borde inte vara det svåra. Däremot kan kostnaden bli nog så svår för det förstås..

Helinackordering är ett måste ändå, för jag skulle inte hinna fixa med mockning, foder, in- och utsläpp etc, men även om hästen blir omskött så behöver den ju fortfarande ses till, tränas, träffa veterinär och hovslagare, få ny utrustning när det behövs, klippas, få tvättade täcken, osv. Vilket man behöver ha tid med. I alla fall om man tänker sig att den ska leverera de där nollorna på tävlingsbanan som skulle vara en av anledningarna till att man skaffade den i första läget.

 

[Alexandra_W]

Helinackordering är ett måste ändå, för jag skulle inte hinna fixa med mockning, foder, in- och utsläpp etc, men även om hästen blir omskött så behöver den ju fortfarande ses till, tränas, träffa veterinär och hovslagare, få ny utrustning när det behövs, klippas, få tvättade täcken, osv. Vilket man behöver ha tid med. I alla fall om man tänker sig att den ska leverera de där nollorna på tävlingsbanan som skulle vara en av anledningarna till att man skaffade den i första läget.

Fast det har du tid med om du har tid med upplägget du har nu?
Men jag menade med helinackordering fullskötselstall, dvs där även tillsyn osv ingår. Där man inte behöver sätta sin fot på två veckor om man inte har lust och hästen sköts utmärkt väl om ändå, där man kan betala för att de passar hovslagare åt en etc. Finns ju tom de som hästen motioneras när man inte är där.
Jag skulle personligen inte vilja ha häst så - men om alt var att fem dagar i v vara medryttare och rida på ridskola skulle jag se det som ett bättre alternativ. Det är ju åtminstone samma häst hela tiden.

 

[Hallonsoda]

Hej,

Ligger det inte något i att du ej nått högre resultat pga hästmaterialet, att du successivt fått klurigare och klurigare hästar? Det finns naturligtvis en paradox i din känsla av att du blivit vassare som ryttare utan att höja dina resultat, skulle inte det kunna förklaras enl. ovanstående? I så fall blir ju ett av dina grundantaganden felformulerat. Stagnation i resultat verkar för mig inte nödvändigtvis bero på stagnation hos dig som ryttare.

Sen lurar jag på om du inte skulle kunna byta ut den dag du rider din medryttarhäst till att börja nästla dig in på en annan ridskola? Visserligen skulle kostnaden kanske öka, men du skulle måhända få tillgång till ett nytt hästmaterial och en ny tränare. Som jag uppfattar det har du ridit för din nuvarande i 20 år? Det känns rimligt att utvecklingskurvan planar ut i en viss konstellation efter en sådan tidsrymd, speciellt om tränaren uppvisar en dragning åt det konservativa hållet.