Hur förbättrar man sin engelska?

[Lipperta]

Där måste jag bara rätta lite, angående anime = bara engelsk text, japanskt tal. Det är tyvärr inte sant, finns dubbad anime också. Har själv sett Sailor Moon, Megabot, Digimon och Pokemon dubbat på Svenska, sen några dubbat till Engelska t ex Yu-Gi-Oh.
Det var när jag var liten, när jag väl (i vuxen ålder) upptäckte subbad anime istället klarar jag inte av dubben längre. It makes me cringe..

En annan sak som är bra är att se Disneyfilmerna på engelska, helst utan textning. De är rätt lätta att hänga med i.

De animes jag tittar på, sorry att jag var otydlig
De ''större'' animes intresserar mig inte så mycket, föredrar de mindre bortglömda skatterna, även om jag självklart sett ett par välkända och tyckt de var skitbra.

Avskyr dubbade animes, helgerån.

 

[TheRedLightning]

De animes jag tittar på, sorry att jag var otydlig
De ''större'' animes intresserar mig inte så mycket, föredrar de mindre bortglömda skatterna, även om jag självklart sett ett par välkända och tyckt de var skitbra.

Avskyr dubbade animes, helgerån.

Det är luuuugnt, mest som en liten parantes.

Jag är nog som dig, sett många mindre som varit riktigt bra. Såg någon innan den blev poppis.

Ja, det är definitivt helgerån, som när man hittar ett klipp på youtube på exakt den scenen man vill se, det står ingenstans att det ska va dubbat, man börjar kolla för att sedan snabbt klicka sig därifrån. Jag tycker inte det känns som de engelska (um, nu vet jag inte riktigt den rätta termen här, men vet att det är seiyu på japanska..) inte lever sig in i rollerna på samma sätt som Japanerna gör.

 

[Mineur]

Det som gör mig frustrerad med min engelska är att jag mest kan raka spåret framåt. Fick just ett exempel på det. I en Greklandsrelaterad grupp la en britt upp en bild av en månförmörkelse, och frågade "Was this evident on the island?" Om jag hade velat veta samma sak hade jag frågat "Did you see this on the island?" och det stör mig. Att jag oftast väljer så enkla vägar, trots att jag läser relativt mycket på engelska och bygger på mitt förråd av ord och konstruktioner.

Fast där måste jag nog säga att jag föredrar ditt sätt att prata, men det är ju lite av en smaksak.

Jag har en kollega från Kroatien som ofta använder ganska avancerade, "stora" ord även i vardagliga sammanhang, och det bidrar faktiskt oftast till att det hon säger låter stolpigare och mer "non-native" än något annat. Hon säger till exempel "the street that is perpendicular to" istället för "the street that is parallel to", "divulge" istället för "reveal", "diminish" istället för "reduce", "colloquialisms" istället för "expressions"... Jag har flera gånger fått slå upp ord eller uttryck hon använder för att förstå dem!

Hon skulle mycket väl ha kunnat skriva något sådant som britten gjorde, men för mig hade det varit ett tecken på någon som antingen är akademiker, 70+, utländsk eller bara lite snobbig Jag ser framför mig antingen Lord Grantham eller min chef (det finns slående likheter mellan de båda, på många sätt) när jag ser/hör någon prata så, och det för mig representerar inte hur gemene man pratar faktiskt. Sedan förstår jag att man kan vilja använda sig av avancerade ord och uttryck ibland, men det är långt ifrån alltid det passar tycker jag.

 

[mandalaki]

@Mineur Lord Grantham

Fast jag skulle vilja kunna både och, och sådär elegant kunna välja stilnivå beroende på vem som läser. Men det kanske är att begära för mycket.

 

[Mineur]

@Mineur Lord Grantham

Fast jag skulle vilja kunna både och, och sådär elegant kunna välja stilnivå beroende på vem som läser. Men det kanske är att begära för mycket.

Ok, jag förstår. Det är väl en av de där omtalade nyanserna som blir svåra att få till om man inte både lever och pluggar/jobbar med språket kan jag tänka mig. Om man "bara" lär sig språket på distans så att säga, blir det nog lätt att man antingen hamnar i facket för amerikansk TV-engelska eller i det för akademiker-engelska, typ. (med många alternativ däremellan, naturligtvis)

Jag har pluggat nästan uteslutande på engelska sedan jag började gymnasiet, och tycker istället att det är svårt att få till olika stilnivåer på svenska. Det är något jag kan sakna ibland, när jag behöver kommunicera på svenska inom jobbet och inte riktigt vet hur jag ska låta annorlunda från när jag mailar min mormor. Å andra sidan är jag av uppfattningen att det inte finns lika tydliga stilnivåer på svenska som det gör på engelska, men det blir kanske väl mycket OT ifall vi börjar diskutera det också... Förlåt @Sasse för trådkapet såhär långt!

 

[Mabuse]

@Mineur Lord Grantham

Fast jag skulle vilja kunna både och, och sådär elegant kunna välja stilnivå beroende på vem som läser. Men det kanske är att begära för mycket.

Nejdå, det kräver bara större kunskaper. Om du läser och hör mer engelska på högre stilnivå, så kommer du behärska det språket bättre.

 

[mandalaki]

Nejdå, det kräver bara större kunskaper. Om du läser och hör mer engelska på högre stilnivå, så kommer du behärska det språket bättre.

Jag läser en bok på engelska just nu, A little life av Hanya Yanagihara och kände spontant redan från början åh, här kan jag lagra en massa nya bra ord och uttryck. Människors relationer, miljöer osv - allt skildras väldigt ingående, jag skulle vilja prata om allt det där på det sättet.

Men häromdagen insåg jag att jag kom ihåg ett enda ord av dem jag snappat upp under 250 sidors läsning och det var leech = blodigel. Himla användbart

 

[Mabuse]

Jag läser en bok på engelska just nu, A little life av Hanya Yanagihara och kände spontant redan från början åh, här kan jag lagra en massa nya bra ord och uttryck. Människors relationer, miljöer osv - allt skildras väldigt ingående, jag skulle vilja prata om allt det där på det sättet.

Men häromdagen insåg jag att jag kom ihåg ett enda ord av dem jag snappat upp under 250 sidors läsning och det var leech = blodigel. Himla användbart

Tyvärr är det ju en långsam process. Fast just uttrycken tycker jag fastnar när jag hör mycket bra, talad engelska. De där eleganta formuleringarna, det handlar ju mindre om ordförråd än om hur man ska sätta ihop orden.

 

[mandalaki]

Tyvärr är det ju en långsam process. Fast just uttrycken tycker jag fastnar när jag hör mycket bra, talad engelska. De där eleganta formuleringarna, det handlar ju mindre om ordförråd än om hur man ska sätta ihop orden.

Ja, det är ju sant. Sånt absorberar jag också när jag pratar med britter. Träffar många av dem i Grekland.