Jag och min sambo har haft nordisvalacken Frans i drygt ett år nu. Han är lite nervöst lagd och det kommer han väl alltid att vara.Men vi hoppades att han efter ett år skulle ha kommit över sina fjanterier vid körning/ridning ute när han är själv eller går först.
Kör man eller rider Frans själv ute i skogen är han seg på vägen hemifrån, går och vinglar fram och tillbaka och försöker vända. Är det på vägar han känner till väl går det bättre men är fortfarande segt och lite stirrigt. Är det på helt nya vägar är det skitjobbigt. ALLT är farligt och han stirrar hela rid-/körturen. Samma sak om en annan häst är med fast Frans går först. Går han däremot efter en annan häst, körs i par eller leds av mig eller min sambo är han lugnet själv.
Om man rider eller kör honom trött hemma på banan först går det oftast bättre i skogen, men det ska ju inte behövas.
Vi tränar en del ledarskap och allt funkar väldigt bra från marken. Han lyssnar även på stopp/gå/sväng/backa närman rider/kör han själv ute. Det är bara det att han aldrig slappnar av. Varken jag eller min sambo blir rädd när han håller på och fjantar, för som sagt han lyssnar ändå någorlunda. Tex gör han halt när man ber honom, men det kan bli en del trampandes på stället innan han accepterar stopp plus att det kan bli en racerstart när man ber honom att gå igen.
Vi som ryttare/kusk är alltså lugna och orädda men det blir ingen rolig tur i skogen när han fjantar hela tiden. Ibland blir man förbannad på honom men då stirrar han bara till det ännu mer.
Ser man på hästar i allmänhet är väl inte Frans särskilt unik.Men för att vara nordsvensk brukshäst är han väldigt fjantig.
Finns det någon som vet/kan ge råd om hur vi får Frans att bli mer säker i sig själv och lita på oss även när vi sitter på honom/kör honom?
Jag kan ju tillägga att han är 10 år men typ 5 år i utbildning och erfarenhet. Hans förra ägare har inte hunnit med honom så mkt utan han har mest gått i en hage. Vi köpte han förra vintern och i oktober flyttade vi till egen gård, så han har flyttat två gånger på ett år. Han har under detta året utbildats mycket i ridning och har körts i par, för fyrhjulsvagn och harv (tidigare bara körd med rockard).
Kör man eller rider Frans själv ute i skogen är han seg på vägen hemifrån, går och vinglar fram och tillbaka och försöker vända. Är det på vägar han känner till väl går det bättre men är fortfarande segt och lite stirrigt. Är det på helt nya vägar är det skitjobbigt. ALLT är farligt och han stirrar hela rid-/körturen. Samma sak om en annan häst är med fast Frans går först. Går han däremot efter en annan häst, körs i par eller leds av mig eller min sambo är han lugnet själv.
Om man rider eller kör honom trött hemma på banan först går det oftast bättre i skogen, men det ska ju inte behövas.
Vi tränar en del ledarskap och allt funkar väldigt bra från marken. Han lyssnar även på stopp/gå/sväng/backa närman rider/kör han själv ute. Det är bara det att han aldrig slappnar av. Varken jag eller min sambo blir rädd när han håller på och fjantar, för som sagt han lyssnar ändå någorlunda. Tex gör han halt när man ber honom, men det kan bli en del trampandes på stället innan han accepterar stopp plus att det kan bli en racerstart när man ber honom att gå igen.
Vi som ryttare/kusk är alltså lugna och orädda men det blir ingen rolig tur i skogen när han fjantar hela tiden. Ibland blir man förbannad på honom men då stirrar han bara till det ännu mer.
Ser man på hästar i allmänhet är väl inte Frans särskilt unik.Men för att vara nordsvensk brukshäst är han väldigt fjantig.
Finns det någon som vet/kan ge råd om hur vi får Frans att bli mer säker i sig själv och lita på oss även när vi sitter på honom/kör honom?
Jag kan ju tillägga att han är 10 år men typ 5 år i utbildning och erfarenhet. Hans förra ägare har inte hunnit med honom så mkt utan han har mest gått i en hage. Vi köpte han förra vintern och i oktober flyttade vi till egen gård, så han har flyttat två gånger på ett år. Han har under detta året utbildats mycket i ridning och har körts i par, för fyrhjulsvagn och harv (tidigare bara körd med rockard).